M
Midnight_Rose
Snälla förklara vad som skiljer AR från den "traditionella" ridningen (vet inte hur jag ska uttrycka mig) ge gärna exempel på hur övningar rids i AR resp "traditonellt"
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det är nog fler som svarar om du kan precisera dig lite. Tex vilka övningar? Hur man rider olika övningar eller vilka övningar som är speciella vid AR?
Öh... har du läst, den nålade tråden överst i forumet. Där har jag försökt göra en liten förenklad beskrivning. I övrigt, tror jag att du hittar många svar i de olika trådarna som finns här i forumet.
Mvh
IngelaH
moderator
Ett par grejer som väl brukar "känneteckna" många AR-tränare (med risk för att bli fördomsfull/generaliserande! ) är väl t ex:
* Tygelkontakten - hästen ska inte få stöd i tygeln. Yttertygeln vill man i regel ha lite längre än vanligt, annars är det ju en klassiker att man ska rida med "stöd på yttertygeln", inom AR brukar man säga att hästen själv ska söka kontakten när den ger den så att säga.
* Böjningen - en grymt viktig del, som (oftast) prioriteras betydligt högre än inom vanlig dressyr. Att böjningen i sig är ett av de viktigaste skolningsverktygen och viktigt att man får till bra så snart som möjligt, för att sen jobba i böjd rakt fram (dvs böjd men följandes väggen/staketet) och öppna/sluta. Vissa tar det ju så extremt att man inte förespråkar att försöka rida hästen "rak" förrän ungefär samtidigt som man kommer till piaff i utbildningstrappan. Det jag fått förklarat för mig är att hästens ryggrad är nästan omöjlig att få helt rak - tills hästen blivit jämnstark. Och rakriktningen är trots allt ett ganska stort projekt, svårt att få hästen riktigt jämnstark.
*Balans före tempo - att man inte försöker "skapa" energi och form genom att driva fram hästen (möjligen ett bakben i taget om man vill få hästen sätta under sig bättre, men det har ju inte med tempot att göra). Så farten kan vara lite *host* annorlunda mot inom vanlig dressyr, framförallt vilket tempo man strävar efter. De flesta strävar nog efter ett relativt sakta tempo åtminstone från början inom AR för att hinna koordinera sig själv och hästen och försöka låta hästen hitta sin balans, vilket brukar vara lättare i lägre tempo.
Med mera..
Men det är lätt att fokusera på skillnader, något som är intressant är väl annars hur lika MÅLEN egentligen är, men så annorlunda man (utåt sett iaf och rent ridtekniskt sett) ändå kan tillämpa det!
Snälla förklara vad som skiljer AR från den "traditionella" ridningen (vet inte hur jag ska uttrycka mig) ge gärna exempel på hur övningar rids i AR resp "traditonellt"
Det som är väldigt mycket AR är filosofin. Handlar mer om att träna hästen för att den ska hålla sig frisk och orka bära en länge än att kunna göra alla rörelser, sen är det ju ingen synd att drömma om att behärska piaff, levad osv. Det är bra, drömmar ska man ha! Men grundtanken "dressyren för hästen inte hästen för dressyren" är ju alltid det som ska gälla om man har AR-tänket. Mycket fokus på att släppa prestationsbehov och att tillåta hästen att utvecklas i sin egen takt. Man anpassar till individen, så övningarna kan böjas och tänjas lite hit och dit beroende på individen. En otroligt fin tanke med AR tycker jag iaf! :smirk:
Ridtränare, hästägare och ryttare är som de gamla stenhuggarna i Grekland. Det finns lite olika sorter...
En stenhuggare kunde gå omkring årsvis för att hitta en sten "med just guden Zeus i". Den stenhuggaren letade fram en fin sten, började hugga i ena änden men insåg efter en kort tid att det inte gick att "hitta" Zeus i den och kastade stenen... Sen hittade han en ny sten och började hugga i den. Men inte heller DÄR fanns Zeus i. Hmm... Om och om igen plockade han fram nya stenar och spred dem omkring sig i stora skräphögar när det inte fanns någon Zeus. Till den dagen, han hittade just DEN stenen.
En annan stenhuggare kunde ta första sten han snubblade över, ta hem den, ställa den på bordet, gå runt, dra sig i skägget... titta, gå ett varv till. Hmm... vilken gud, eller figur kan jag komma att hitta i DEN HÄR stenen och så började han arbeta, sakta men säkert. Han hittade kanske inte Zeus, men i stället kanske han hittade Afrodite eller varför inte en trädnymf?
Alla människor MÅSTE inte ha en Briar, Salinero eller Matiné. Man kan forma sin drömhäst, till det just DEN är bra på ändå.
Böjning: Hästen ska lära sig att bära ryttare, det är inte naturligt för honom. För att visa bakbenen vägen in till tyngdpunkten underlättar man genom att arbeta med ett bakben i taget. För att överhuvudtaget få en oskolad hästs bakben in till tyngdpunkten krävs böjning. Ju sämre tramp till tyngdpunkt, desto större böjning. Målet är INTE att rida runt på en ostkrok till häst jämt, utan en häst som förstår vad sitsen ger bakdelen för signaler och som sedan positionerar sig utifrån det!
Tempo: Att koordinera skjut- och bärkraft så att hästen optimalt kan bära sin ryttare och utföra de rörelser i de tempo som tänkts. På många obalanserade hästar krävs i början undertempo för att balans och koordination ska läras. Målet också för AR är att kunna utföra travökningar med en bra balans mellan skjut- och bärkraft.