J
joneya
Om hästen inte VILL ha ett vanligt tränsbett då? Vissa hästar trivs inte på tränsbett. Jag har provat rakt, tvådelat, tredelat, med fasta ringar och med lösa ringar; samma reaktion. Han är OK att rida på det, MEN, innan betsling så gäspar han som attans, efter betsling tuggar han och fixar innan jag börjat få honom att tänka på annat, och vid avtränsning så blir det en massa gäspande och tuggande igen. Dagen efter så gömmer han sig i ett hörn på boxen när man kommer med huvudlaget, ett fenomen som aldrig inträffar om jag ridit bettlöst dagen innan. Dessa fenomen uppstår ÄVEN om han arbetas på långa tyglar, d.v.s. utan stöd i munnen. En skrittur på lång tygel ger samma reaktion.
"Om hästen inte spänner av i nacken på det, lär den inte göra det på skarpare betsling."
Det är just DETTA som skiljer traditionell syn på stången från barockens syn på stången. Stångbettet fungerar inte på samma sätt som ett vanligt tränsbett. Det har inte bara med skarpheten att göra, utan det har att göra med VART i munnen bettet tar om man tar ett tygeltag. Med stångverkan tar tygeltaget i mjukdelarna mellan lanerna; själva mungipan; en mjuk del av munnen som är rörlig och inte stum eller stel. Med ett vanligt tränsbett tar bettet på de hårda lanerna när man tar i tygeln, d.v.s. mot en benkant! Lanerna är hårda och känslan av ett tygeltag går direkt in i märgen på hästen om den är känslig. Vissa hästar vill INTE ha tryck på mungipan, andra vill inte ha tryck på lanerna. Sedan har vi rakt tränsbett, detta belastar nästan bara tungan när man tar i tygeln, och även DETTA kan ogillas av vissa hästar. Så det ÄR skillnad på bett och bett; och stång behöver inte vara det "värsta" man kan sätta på en häst, så länge man KAN HANTERA DEN.
Och något jag tänkt på är att de flesta tycker att de får för seg respons från hästen i ett bettlöst träns. Min häst kan slappna av i överlinjen med det bettlösa, men av någon mekanisk anledning så reagerar han snabbare på bett, ÄVEN om man bara tar jättelätt i tygeln. Man ser att han förstår vad han ska göra och gör det därför, inte för att bettet gör ont utan för att han vet vad som väntas av honom; ändå reagerar han lite segare på det bettlösa. Nu bryr inte jag mig om detta för tillfället, han får ta den tid han behöver att lyda på det bettlösa, eftersom JAG inte är redo för stång. Hästen däremot kanske är redo, om det är det huvudlag han trivs på. Med detta vill jag mena att även om hästen trivs bättre på stång tänker jag inte använda det förräns den dag då jag vet att jag har GOD koll på min egna kropp.
"Om hästen inte spänner av i nacken på det, lär den inte göra det på skarpare betsling."
Det är just DETTA som skiljer traditionell syn på stången från barockens syn på stången. Stångbettet fungerar inte på samma sätt som ett vanligt tränsbett. Det har inte bara med skarpheten att göra, utan det har att göra med VART i munnen bettet tar om man tar ett tygeltag. Med stångverkan tar tygeltaget i mjukdelarna mellan lanerna; själva mungipan; en mjuk del av munnen som är rörlig och inte stum eller stel. Med ett vanligt tränsbett tar bettet på de hårda lanerna när man tar i tygeln, d.v.s. mot en benkant! Lanerna är hårda och känslan av ett tygeltag går direkt in i märgen på hästen om den är känslig. Vissa hästar vill INTE ha tryck på mungipan, andra vill inte ha tryck på lanerna. Sedan har vi rakt tränsbett, detta belastar nästan bara tungan när man tar i tygeln, och även DETTA kan ogillas av vissa hästar. Så det ÄR skillnad på bett och bett; och stång behöver inte vara det "värsta" man kan sätta på en häst, så länge man KAN HANTERA DEN.
Och något jag tänkt på är att de flesta tycker att de får för seg respons från hästen i ett bettlöst träns. Min häst kan slappna av i överlinjen med det bettlösa, men av någon mekanisk anledning så reagerar han snabbare på bett, ÄVEN om man bara tar jättelätt i tygeln. Man ser att han förstår vad han ska göra och gör det därför, inte för att bettet gör ont utan för att han vet vad som väntas av honom; ändå reagerar han lite segare på det bettlösa. Nu bryr inte jag mig om detta för tillfället, han får ta den tid han behöver att lyda på det bettlösa, eftersom JAG inte är redo för stång. Hästen däremot kanske är redo, om det är det huvudlag han trivs på. Med detta vill jag mena att även om hästen trivs bättre på stång tänker jag inte använda det förräns den dag då jag vet att jag har GOD koll på min egna kropp.