Faran med vår syn på stångbettets nytta

[true_blue]

Jag tror att vi alla kan hålla med dig, men det var ju just det här som var problemet. Innan sitsen är balanserad skadar stången väldigt lätt. Många kan behärska sin häst genom en stång - de förstår inte att hästen inte är smidiggjord/musklad till att gå på den. Hästen betalar priset. BB (mfl) har sagt att det bara är duktiga som kan rida på stång. Detta vänds till: Jag rider på stång, alltså är jag duktig,,,,/T_B

 

[Snorkis]

Här säger alla att BB säger att bara duktiga som har skolat sin hand ska rida på stång. Varför låter han alla göra det då? På den videon jag såg kan man knappast kalla tjejen duktig, men visst red hon barbacka på stång. En kommersiellt distribuerad video dessutom. Ingen vidare reklam för AR.

 

[Carmenzita]

Tränaren har väl helt enkelt inte "tänkt färdigt". Han/hon har snappat upp vissa delar av ridläran och har för tillfället inte möjlighet att ta in mer kunskap. Det tar ju väldigt lång tid att ens komma halvvägs i sin utbildning... Och genvägar vill alla ha, även inom AR, oavsett vad alla barockryttare säger. Finns inte en chans att ekipage kan gå så snabbt framåt, efter några enstaka clinics, läsande av två böcker och kikande på några videofilmer, att de kan börja rida på stångbett. Det är genvägar så det ryker om det. Tycker t o m att det överträffar många ryttares genvägar inom det ni kallar modern dressyr. Men när man ifrågasätter blir man alltid bemött med en massa bortförklaringar. Precis som i den här tråden.

 

[Dorro]

Jag rider på stång, alltså är jag duktig

Håller med alla föregående skeptiska. Vingliga ryttare som skrittar omkring med spanska stänger enhändigt... Oerhört duktiga ryttare... Ingen som var så långt kommen att de ens kunde trava sin häst. Ändå skulle stången på. Vissa för att deras häst hade en viss häftig halvblodspappa så han var så galen att det inte fungerade med ett vanligt tränsbett. Huga!

 

[Antti]

Du menar den appy färgade ardennern?
Nä det ser inte bra ut. Men de jag sett på film har alla varit lika, sura, griniga, slår med svansen och går emot bettet.
Så det ligger kanske i metoden att det blir så.
Vad man ser på ekipaget är att den inte rids utan den går i sk. halvasteg för att den är mönstertränad dit.
En sak att från marken få hästen att göra mönstert och sen sitta där och åka med. En annan sak att rida rörelsen helt.

 

[pontus35]

Re: Faran med vår syn på stångbettets nytta *DELETED*

Inlägg raderat av jegra

 

[knyttet]

Sant eller ej så är det iallafall inte särskilt trevligt att hänga ut henne här.

 

[Jegra]

Kom nu ihåg att inte hänga ut folk här! Diskutera i vanlig ordning gärna tekniker inom olika läror och eventuella åsikter om dem, men håll personerna utanför diskussionen.

Var gärna kritiska, men håll er till det konkreta så slipper jag hålla på och rensa en massa, det styckar sönder diskussionen.

/Moderatorn

 

[Fifflan]

*lånar din svarsknapp*
På de kurser jag har varit (förutom en BB-kurs där en del av de ryttare som kommit minst till halva steg red på stång)så har endast en person ridit på stång, och fick plocka bort den på tränarens uppmaning. Jag har då varit på ett par olika tränares kurser vid flera tillfällen.

Det är kanske lite olika hur olika tränare ställer sig också? Jag kan även tänka mig att det i vissa kretsar kan gå lite trend i detta, men den verkar i så fall inte ha nått mitt lilla hörn av Sverige...

Själv är jag i den situationen att jag kommer att vänta ganska länge med att introducera stången, just för att ha ett bett som inte hästen har några tidigare associationer till som jag kan använda lite högre upp i utbildningstrappan.

Om man har en häst som -som min- gått löp med tungband och tungsked och för långt och grovt bett, så kan man säkert frestas att tidigt byta upp sig till ett 'friskt' bett, men jag är rädd för att förstöra associationslösheten om jag börjar med det för tidigt, och utbildar tills vidare min häst på omväxlande enkelledat tränsbett, ridkapson och sidepull.

 

[pontus35]

Det värsta är att om ingen säger något så tror nog många att det är så där man ska rida. Eftersom den människan syns på en massa uppvisningar (ansiktet utåt för AR) så kommer inte AR att tas på allvar av dom mer efarna ryttarna. Det är synd tycker jag. Jag tycker att internet och fourm/chatt är ett utmärkt redskap att informera andra människor på. Sen är nog alla vuxna nog att bilda sig en egen uppfattning. Är dom inte det ska ska dom inte hålla på med hästar utan köpa en mountainbike.

 

[joneya]

Nu såg jag en ANNAN knepig uppfattning om stången, fast åt andra hållet.

Många som sysslar med dressyr tror att man ska kunna rida jättebra i alla gångarter innan hästen är redo för att ha en stång. Men detta tycker inte jag stämmer. Eftersom man inom vissa läror i barocken tar väldigt lång tid på sig med skritt, så kan en häst som är välutbildad i skritten gå på ett stång, även om ryttaren inte kommit upp till galoppiruetter och piaffer och allt vad det är; så länge ryttaren håller sig till just skritt. När man sedan börjar travjobba kanske man sätter på ett mildare huvudlag ett tag i början; när man kommit en bit i arbetet med traven så sätter man på stången igen. På så sätt kan en häst som INTE är högt utbildad i trav eller galopp gå med stång utan minsta lilla skada. Det är dock kanske väldigt svårt för en inbiten dressyrmänniska att förstå att vi kan sitta och älta skritt i flera månader; men så ÄR det för vissa utförare av barock/akademisk/centrerad ridning. Skrittjobb kan göras VÄLDIGT jobbigt, och om man bara har ambitioner för dressyr spelar kondisen inte sådär superstor roll. Har man inte ambitioner att flänga runt i busgalopp i skogen, eller hoppa banor, så kan man utan problem jobba sin häst i skritt. DÄR finns en stor brygga. Eftersom jag just har börjat sätta igång min häst så är det skrittjobb som gäller enligt mig; och engelskridnings-bekanta runtom mig har väldigt svårt att förstå att jag enbart vill skrittjobba ännu. Efter en 2-3 öppnor är min häst helt slut i kroppen och vill bara in och vila, så något mera arbete än detta borde han få slippa. Dessutom har han haft belastningssymptom på frambenen, vilket gör att jag måste restriktera ridningen till mycket samlande; han håller helt enkelt inte för normal flängridning eller att trava nu när han är omusklad (när musklerna är trötta belastas lederna mera).

Ursäkta om jag flöt iväg där Är bara så mycket roligare att snacka barockrelaterade problem på en barocksida; människorna i stallet är jag lite trött på att förklara mig inför, ibland vill man tala med folk som ligger på samma våglängd också.

 

[true_blue]

Men varför behöver du stången i skritt? /T_B

 

[joneya]

Glömde understryka att jag inte rider på stång Jag rider med sidepull, men ska börja pröva på att rida med Bitless Bridle och Hackson (hacksonen verkar dock körd, prövade det på hans huvud igår, och hästen hatade de stora, klumpiga skänklarna som ligger emot mungiporna; men vi ska pröva ändå, kan vara en vanesak eftersom han är van att gå med ett smidigt sidepull).

Däremot kan jag faktiskt se att en stång gör nytta även i skritt. Du får en snabb avslappning i överlinjen, och särskillt om man har en häst som hatar tränsbettet kan det vara ett alternativ (d.v.s. OM hästen accepterar stången bättre och ryttaren är redo för det). Som jag ser det är stången nästan enbart till för längning av överlinjen, något annat är den inte bra på (förutom hos vissa som använder den som nödbroms). Längning av överlinjen vill man ha i ALLA gångarter. Böjning har man bridong, kapson eller annat direktledande huvudlag till, resten har du kropp och sits till.

Eller har jag missuppfattat något?

Och säger ännu en gång, jag rider inte på stång! Såvida inte ett supermilt sidepull räknas som stång

 

[true_blue]

Om du lär hästen att acceptera och tugga på ett vanligt milt tränsbett så går det alldeles utmärkt att länga överlinjen på det. Varför hela denna uppsjö av olika bett! Det är sitsen och handen som behöver skolas. Den man vill uppnå är en häst som följer minsta indikation från ryttaren, avspänd men bärig, med nacken som högsta punkt. Särskilt i skritt och från marken - vad är problemet med tränsbett? Om hästen inte spänner av i nacken på det, lär den inte göra det på skarpare betsling. Kanske "ge sig" men inte med mjuk nacke. /T_B

 

[Rikkan]

Däremot kan jag faktiskt se att en stång gör nytta även i skritt. Du får en snabb avslappning i överlinjen, och särskillt om man har en häst som hatar tränsbettet kan det vara ett alternativ (d.v.s. OM hästen accepterar stången bättre och ryttaren är redo för det). Som jag ser det är stången nästan enbart till för längning av överlinjen, något annat är den inte bra på

Jag kan inte låta bli att undra över "avslappning av överlinjen".
Hur vet du då att det verkligen är avslappning utan onödiga spänningar du får med stång? Kan det inte lika gärna vara en posering som ser mer avslappnad ut än vad den i självaverket är, en hållning ?

 

[Ewa]

Faktum är att jag ser precis lika mycket "posering och falska överlinjer" oavsett betsling...
Jag försvarar absolut inte stången här, utan vill påpeka att diskussionen inte bör röra sig alls runt stången utan ALL betsling och istället om ryttarens förmåga.
Det är precis lika enkelt att "knäcka till" eller "fixa till" en häst på tränsbett,kapson,hackamore eller hackson.

 

[true_blue]

Oftast vet ryttaren då att det är mindre än bra pga att hästen stretar emot - på stången upplevs hästen som lätt./T_B

 

[Spider84]

Här kan jag både hålla med och inte göra det.

Stången är ju som sagt något som förstärker våra signaler till hästen enormt och ocksp förminskar hästens till oss enormt i alla fall just i bettet/munnen.

Och man kan nog lätt lura sig på det om man bara går på känslan i början. Man måste lära sig ungefär hur det ser ut i olika lägen också för att kunna smälta samman det.

Dock finns det ju hästar som faktiskt avskyr rörliga bett eller p.g.a något annat föredrart stången framför allt annat. Jag har själv en sån...som ni redan vet.
Vi provade för ett år sen att ha på henne ett tränsbett, men det vara bara att ta av. Så fort hon fick det i munnen började hon gapa och man såg hur hela kroppen började spänna sig på henne. Stången för oss gör det möjligt att jobba, men visst hade jag hemskt gärna kunnat rida henne på ett vanligt tränsbett. Förhoppningsvis kommer den dagen också, men hon har alldeles för dåliga erfarenheter av vanligare bett (ni fattar hur jag menar) för att än kunna jobba på det. Dessutom verkar det ligga i "släkten" hennes mor hade problem med bett och Kyra visade också tydligt att hon hade problem med saker i munnen. Hon fick ju gå på side-pull varvat med hackamore.

 

[Djurjouren]

Vad jag kan se på bilderna på din häst sitter det största problemet inte i munnen utan på ryggen :-)
Hon då går som du sitter och då är dte helt naturligt att man behöver stångbett. Dins sits säger till din häst allt utom att den ska länga överlinjen så det är inte konstgt att den inte funkar på tränsbett.
Som jag ser det så är du och din häst ett typexempel på ett ekipage som börjat för tidigt på stången.

 

[joneya]

Beror väl på hur man hanterar stången. Tar man en pytteliten förhållning och släpper så fort hästen söker sig i rätt riktning brukar det gå bra. Ger man efter vid rätt tillfälle så slappnar de flesta hästar av i sitt psyke (och slappnar huvudet av slappnar kroppen av).

Spänningar ser man tydligt; spänd nacke, spänd käke, överdrivet mycket skummande, man kan riktigt se att hästen biter ihop över bettet, hästen gäspar ovanligt mycket i samband med betsling (före, efter eller när den har fått eftergiften). En spänd häst = nacken upp vid tygeltag.

Sedan har jag något som är svårt att förklara, och det är säkert flera som har samma sinne som mig; jag SER på hästen vad som händer i hela hästen; finns där en spänning så känner jag av den (antingen i min kropp eller att något inom mig säger att det inte stämmer på ett visst ställe i hästen). Det syns på hästens blick, öronspel, svanshållning, kroppshållning, hållningen på nacken... Jag ser de där små sakerna som är skillnad mellan en nöjd och en olycklig häst, de små sakerna som hindrar en att nå sitt mål (i detta fall; avslappning).