Faran med vår syn på stångbettets nytta

[joneya]

*lånar Spiders svarsknapp*
Till Antti:

Ta ifrån den frihet?
Det gör vi hela dess liv. Den föds i en box, den står i en hage (oavsett hur stor hagen än är så är hästen inte FRI).
Om man sedan menar att hästen inte är fri att göra precis som den vill, så har den frihet när vi släpper tyglarna, när vi länger grimskaftet, när vi släpper hästen i hagen (lite beroende på hur hästen är uppfostrad i och för sig). Men så fort du släpper den i hagen är den väl lika fri som fölet som inte hunnit få en grimma på sig?

 

[Spider84]

Precis så ser jag på det.

Har man berövat någon friheten totalt går den eller det (om det är ett levande tänkande ting) snart under helt.

Vilket det ju finns folk som lyckas med, men tänker då inte sälla mig till den skalan.

 

[HannaZ]

Saken med stång är väl att det kan vara svårt för den som är orutinerad (som jag) att se om hästen verkligen är eftergiven. Hästen ska ju ha nosen längst fram men det är lätt hänt att går bakom lod och knäpper av och så får man känslan av att den är eftergiven även om så inte är fallet.

Jag tror att det är bättre att skola in hästen på tränsbett på nytt genom att lära den vad tex en förhållning betyder.
Göra jobbet från början och inse att man kanske inte kan utföra alla rörelser/tempo som man gjorde tidigare eftersom man inte lärt hästen och sig själv att utföra dem med små/korrekta hjälper än.

Jag har börjat försöka lära mig och hästen detta och det tar tid och mycket frustration men jag vet att det är nåt som måste till för att vi ska komma nån vart över huvudtaget.
Sen när jag rider ut och jag vet att hästen är pigg och inte kommer att lyssna på små hjälper så använder jag Hackamor för att jag inte ska bli tvungen att sitta och dra honom i munnen.

 

[Snorkis]

Saken med stång är väl att det kan vara svårt för den som är orutinerad (som jag) att se om hästen verkligen är eftergiven

Det är inte meningen att man ska *se* om hästen är eftergiven, det ska man känna.

 

[HannaZ]

Ernest Hemingway sa en gång; "att märka ord är medelmåttans sätt att hävda sig mot geniet."

 

[Djurjouren]

Hm, använder du grova hjälper för att du rider på tränsbett så är det för tidigt att rida på stång :-)
ett tränsbett kan du rida med precis lika fina hjälper på, skillnaden är inte hårdheten i hjälperna utan vilka oilika signaler du ger hästen.
Första grovjobbet med sökning och längning sitter i ryttarens rumpa, man bara finjusterar dem i sett senare skede med stången. Inte så som vanligt är att man använder finslipningsinstrumenetet till grovjobbet......

 

[Snorkis]

Precis så är det. Vi genier *känner* hur det står till i hästen

 

[Zora]

Jag har inte jättestor erfarenhet av ridtravare men jag har tränat en och ridit ett flertal andra hästar som gått med huvudet i vädret. Det här är mina högst personliga tankar och erfarenheter.
Personligen har jag valt att börja träna hästen i någon form av bettlöst och då från marken. Det hästen måste lära sig är att slappna av i sin överlinje, musklerna på ovansida hals och rygg. Detta gör den mycket lättare om den slipper en ryttare på ryggen. Detta får man enkelt genom att använda det i AR kända framåt-nedåt i böjning. Hästen kan inte böja samtidigt som den har huvudet i vädret. Problemet i början är att de flesta hästar verkar då försöka krulla ihop sig istället. Så där har vi det där med att man måste förstå NÄR hästen verkligen har slappnat av i överlinjen. När jag har fått denna avslappning från marken och den verkligen är befäst så börjar jag jobba kortare stunder i uppsutten skritt.

När hästen börjar klara av att gå bra på volter och i skolorna från marken så börjar jag lägga in traven (från marken). Travigångsättningen ska ske med en avslappnad överlinje och det är detta som verkar ta tid med travare, de slänger gärna upp huvudet och spänner överdelen av halsen allt vad de bara kan. Så i början så tar jag bara några steg och hela tiden fokus på avslappning och en lugn häst.

Det som är nyttigt är också att jobba med bommar på marken. Börja med en bom och arbeta med att få hästen att gå över med avslappnad överlinje. I början så vill de gärna räta ut sig dra upp huvudet och stapplar mer eller mindre över bommen, men tålamod och ge det tid. Efter ett tag så kan man börja gå över bommen på voltspåret.

Det här var en liten del av mitt tänkande. Det finns nog mycket som man kan göra annorlunda och bättre. Jag liksom alla andra hästmänniskor utvecklas hela tiden om ett par år kanske jag har lärt mig ett mer effektivt sätt att nå denna typ av hästar.

 

[Snorkis]

Om nu alla absolut ska stoppa in stångbett i munnen på hästen vare sig den eller ryttaren är skolad till det eller ej, så vore det inte för lite begärt att först ta reda på hur bettet och kedjan ska passas in. Så kanske man kunde slippa se så många hästar med felsittande bett som gör mer skada än nytta i hästmunnen

 

[Ewa]

Jepp när folk lärt sig att passa in ett tränsbett rätt så det inte drar upp hästarnas mungipor i ett brett "flin".

Dumt argument, all utrustning gör skada fel anpassad.

 

[Snorkis]

Men utförs det i barockridningens namn så är det ju inte skadligt, hur fel det än sitter.

 

[Ewa]

vänta...jag ser dubbelt.. eller nej.. det VAR olika användarnamn...

 

[Rikkan]

Det är inte meningen att man ska *se* om hästen är eftergiven, det ska man känna.

Är det roten till allt "ont", att människan är en känslokall och ouppmärksam, burdus egoist -i jämförelse med hästen?

 

[Spider84]

Vad är det för jäkla folk du träffat på egentligen?

Tydligen har du lyckats träffa på folk som inte bryr sig ett dugg om hästar oavsett vad de pysslat med!

Allt jag hör från dig är att allt är så jäkla gräsligt (även att ridning borde avskaffas eftersom det är djurplågeri) så då tycker jag nästan synd om dig vad det gäller vilka du hamnat i kontakt med.

 

[Snorkis]

Ja, jag har ju inte träffat dig än :smirk:

 

[Spider84]

Ja för det var precis så jag menade... *suck*

 

[wennstrom]

Hej, Djurjouren. Förts vill jag säga att jag har all respekt för dig, dina inlägg verkar vettiga och du verkar veta vad du pratar om. Men, som jag sa till Zora; när jag försöker lära mig nåt så vill jag bena upp det in i minsta detalj, för att förstå. Jag måste få bort alla tvivel.
Så: Jag har ridit sen jag var 10 år. Nu är jag lite över 30. Med vissa uppehåll har jag ridit under dessa år. Hur lång tid ska det behöva ta innan man är "godkänd"? Sen talas det ju hela tiden om att stångbett är så skarpt och kan skada. Det måste ju betyda att ett tränsbett är "trubbigare", särskilt som det rekommenderas att öva på.
Det sägs hela tiden att man måste vara skicklig ryttare för att använda stång och att tränsbettet är för dem som ännu inte nått dit. M.a.o är tränsbettet ett "trubbigt" hjälpmedel, som jag måste ta i mer med, för att få effekt. Vad lär jag mig av det- jo, att ta i. Min egen bedömning av mig själv är att jag inte har särskilt hårda händer, men jag vet att jag viker handlederna åt fel håll. Jag tror att det har blivit så pga kombinationen svaga armar och trubbiga hjälpmedel. Frågan är om min bedömning av mig själv nödvändigtvis stämmer. En utav mina frågor i tidigare inlägg är just NÄR och VEM som avgör när man är tillräckligt skicklig?
Dessutom ser jag det så här: Kan jag rida ordentligt på ett vanligt tränsbett, vad i allsin dar ska jag då med stången till? Som skrytobjekt eller? Jag ser stången som ett hjälpmedel, inte som nåt visuellt "bevis" till omvärlden på att jag är en skicklig ryttare. Min syn är nog snarast åt motsatt håll- ser jag stångbett på en häst så får jag en negativ känsla, som att den hästen måste vara svårriden, eller nåt. Jag ser ingen mening med hjälpmedel på en häst som redan kan, eller för en ryttare som redan kan, för den delen. Har man nått så långt ska hjälpmedlen bort.
Jag fick, som sagt, info på en websida om att ridtravarens tendens att gå med huvudet högt och ryggen sänkt, snarast blir VÄRRE om den rids på tränsbett. Jag vill inte förvärra det beteende som jag försöker få bort. Överlycklig över att ha funnit lösningen på varför jag inte kunnat få min häst att förstå, stod jag i begrepp att köpa nytt bett. Men, ack vad jag bedrog mig...
Så nu harvar jag runt med min häst, utan att egentligen veta vad jag ska ta mig till. Jag gör fel om jag rider på tränbett, jag gör fel när jag funderar på stång, jag kan nog egentligen inte rida och borde nog inte ha någon häst...
Jag är färdig att skita i allt och tappar självförtroendet totalt, samt all inspiration. Hästen blir stående i hagen i flera dagar för att jag inte ser någon mening med att rida alls. Hur ska jag veta när jag gör rätt och hur man gör när man gör rätt,om inte hjälpmedel får användas för att hitta utgångsläget? Och igen: vilka andra hjälpmedel får inte användas? Det måste ju vara alla, eller? Man ska ju lära sig rida först, innan man använder hjälpmedel...

 

[wennstrom]

Zora:
Har testat det där med arbete vid hand, men har gått vilse även där. Hur i allsindar ska jag klara av att hålla i två tyglar, oberoende av varandra, samtidigt som jag ska titta bakåt för att se att bakbenen hamnar rätt, samtidigt som jag gör mitt bästa för att inte hamna under hästens hovar. Och allt detta på en åker full med sorkhål?
Jag har en häst som gärna tränger ut mig när jag försöker få honom i någon skola på rakt spår (spåret blir inte särskilt rakt) så jag har dessutom fullt upp med att hålla distans till honom. Och hur bär man sig åt för att hålla bakdelen i schack när jag står vid framdelen med bägge händerna upptagna?
Jag vet ju att det går, men hur? För mig känns det som att arbete vid hand är överkurs och till för hästar (o ryttare) som kommit lite längre.
Hur vet jag att jag inte lär både honom och mig fel och gör honom stressad och uttråkad?

 

[Zora]

*s* Förlåt att jag skrattar, men det är bara igenkännande.

Jag vet precis hur det var i början, innertygel, yttertygel, mina fötter, hästens fötter, böjning, framåt-nedåt, hålla den uttänkta vägen osv osv osv.

Börja med att sänka kraven. Ok, du har testat att göra en öppna, konstaterat att det inte går. Då får man sänka nivån och denna är olika för olika hästar. Vissa klarar av att gå på volt, andra klarar av att gå rakt fram. Du får leka lite och på så sätt hitta ett bra utgångsläge. Fungerar start och stopp. Kan du flytta undan bakdelen åt båda hållen. Kan du flytta undan framdelen från dig och mot dig. Kan du gå rakt fram. Kan du gå i en volt. När du har fått reda på dig själv och kan föra hästen på det tilltänkta spåret, DÅ kan du börja påverka hästen och kontrollera hans ben istället för att fokusera dig på dina egna.

Och faktiskt det här med att tränga, hästen ska ha respekt för dig och inte klampa över dig, varesig till och från hagen eller när ni arbetar.

Uttråkad blir en häst när det inte händer något nytt och när de inte förstår. Stressade blir de när de inte förstår och det är därför man måste ha väldigt låga krav till en början. När de sedan har fattat; aha hon går där bredvid mig och vill något, när hon drar där betyder det det och när hon petar där betyder det det. Då börjar hästen samarbeta och allt går genast mycket lättare.

 

[HannaZ]

"M.a.o är tränsbettet ett "trubbigt" hjälpmedel, som jag måste ta i mer med, för att få effekt. Vad lär jag mig av det- jo, att ta i."

Det må vara trubbigare på det sättet att det inte skadar hästen lika mycket om det används felaktigt men det betyder inte att man självklart måste ta i hårdare för att signalerna ska gå fram.
En häst kan lära sig att svara för pyttesmå tygelhjälper även på tränsbett.


"Dessutom ser jag det så här: Kan jag rida ordentligt på ett vanligt tränsbett, vad i allsin dar ska jag då med stången till? Som skrytobjekt eller? Jag ser stången som ett hjälpmedel, inte som nåt visuellt "bevis" till omvärlden på att jag är en skicklig ryttare. Min syn är nog snarast åt motsatt håll- ser jag stångbett på en häst så får jag en negativ känsla, som att den hästen måste vara svårriden, eller nåt. Jag ser ingen mening med hjälpmedel på en häst som redan kan, eller för en ryttare som redan kan, för den delen. Har man nått så långt ska hjälpmedlen bort."

Jag kan egentligen inte så mycket om stångbett men jag ska säja vad jag tror.
Stången kräver såvitt jag förstått att din hand är "frikopplad från din kropp". Dvs det du gör med kroppen får inte av misstag påverka din hands rörelse.
Med stången kan du få hästen att söka sig framåt eftersom kedjan då slappar och hästen uplever det som bekvämare. Men du kan också få hästen att knäppa av i nacken och bara böja in huvudet utan att du uppnått mycket mer. Så om du inte kan känna att hästen inte går korrekt, utan fortfarande försöker slippa undan det som är jobbigt, så har du hamnat i en återvändsgränd. Mao det är bättre att veta att hästen inte går som den ska, och därigenom ha möjlighet att göra något åt det, än att vaggas in i en falsk tro att hästen arbetar på ett korrekt sätt och därigenom göra både sig själv och hästen en björntjänst.
Det är naturligtvis inte bra att hästen tittar på stjärnorna men det finns andra sätt än stång för att komma ifrån det. Att börja arbeta från marken är tex utmärkt.

Rider du på stång så kan du också rida med en hand, vilket vissa har som mål.

Sen finns det hästar som har lättare att förstå stång, precis som viss funkar bättre på hack eller annat bettlöst men om inte ryttaren är tillräckligt duktig (har en osjälvständig hand, obalanserad sits etc) så hjälper inte stången hästen ändå.

Kan du rida din häst bra på tränsbett så är det inget som säger att du inte kan fortsätta med det. Man är ju inte tvungen att gå över till stång.
Tror nog att det för endel kan vara så att det tycker att det är snyggt etc. och använder det av den anledningen.
Sen har ju stång fördelar jämfört med tränsbett, men också omvänt.

Den som avgör om du är tillräckligt duktig tror jag är du och en BRA tränare.




"Jag är färdig att skita i allt och tappar självförtroendet totalt, samt all inspiration. "

-Jag förstår precis hur du känner! Går igenom ungefär samma sak själv. Allt jag hittills lärt mig måste jag ifrågasätta och jag tycker att det är jättesvårt att veta vem/vad jag ska lyssna och ta till mig och vad jag bör förkasta. Men jag tror att jag nånstans börjar ana ljuset i tunneln.
Att komma fram till målet (som inte är SÅ högt satt) känns dock fortfarande halvt omöjligt...
Tror ändå att den här våndan för nåt gott med sig i slutändan (om jag inte sålt hästen innan dess...). Den tyder på att jag åtminstone börjat tänka och har man gjort det så har man iallafall påbörjat resan.


//Hanna