Jag resonerar såhär.
En del kan man basera på gedigen utbildning, detta har Mikolka och Neindorff (nämner dessa för det var de länkarna jag gav dig). Sedan kan man basera saker och ting på vad de har presterat, både på sina egna hästar och sina elever. Sedan kan man basera saker och ting på var folk har varit och tränat, men där får man slänga in att har man varit en vecka hos en kändis så skrivs det ner i meritlistan. För självklart så får man fler elever om man har tränat hos en massa kändisar.
För mig väger erfarenhet tungt, tillsammans med skicklighet givetvis. Har man tränat en/ett par tre stycken hästar till piaff/levad, whatever, så är det bara några få hästar. Alla hästar är olika, symtomen kan vara lika, men inte orsakerna. Och vad gäller undervisning så är alla ryttare olika. Sedan kanske är just den tränarens väg inte den optimala, men fungerar. Nu menar jag inte att de är dåliga ryttar/tränare utan de finns en hel del som ligger på en mycket högre nivå i kunskap och ridskicklighet. Det är när jag tvekar över något som jag söker mig till information från dem istället från den "lokala" tränare.
Sedan måste man våga lita på sin magkänsla. Men magkänslan baserar sig ofta på den kunskap man har. Och kunskapen får man ju från andra och då måste man välja vilka man ska lära sig ifrån. Mycket kan man lära sig av sin "lokala" tränare. Jag menar alltså inte att personen du fått informationen är en dålig tränare, han eller hon har nog väldigt mycket att ge sina elever.
Jag är van vid att söka fakta i mitt jobb. Om jag tycker att det min chef/arbetskollega säger låter konstigt så kollar jag upp hur andra har gjort. Den informationen tillsammans med den kunskap jag redan gör att jag lättare jag fatta ett beslut om hur jag vill gå tillväga. På exakt samma sätt gör jag i min ridning, arbetsskada kanske.
Det som har gjort mig mest fundersam över användandet av stång är detta. Många som testar att byta till stång märker att de kan vara mycket snällare i handen än på tränsbett. Min tanke blir då att enda skillnaden för hästen kan vara att det är ett annat bett, hjälperna är precis lika kraftiga för hästen. Så man lär sig att rida med en snällare hand, men hästen upplever hjälperna precis lika kraftiga som innan. Det lustiga är när de sedan går tillbaka på träns och inte förstår varför hästen lyssnar så dåligt. Så visst, en stor förändring för ryttaren, men hur stor är den för hästen? Sedan beror det ju givetvis på vad man vill uppnå.
Jag tror mer och mer att problemet med grova tygelhjälper inte sitter i att lära sig rida med fina hjälper med hjälp av en stång, det sitter i att lära sig sitta MED hästen.
Men som sagt, ta reda på mer fakta och våga sedan lita på din magkänsla och pröva det beslut du kommer fram till. Hästen är trots allt ett mycket förlåtande djur. Vill du ha hjälp av en tränare samtidigt, åk och titta på den först och besluta dig för om just den tränaren passar dig. Det är jätteviktigt att kunna föra en dialog med sin tränare.
