denna fakta hittade jag på
kraffts hemsida
Om sjukdomen fång
Fång är en av de sjukdomar som hästägare med rätta fruktar mest. I sitt akuta stadium framkallar den stark smärta och risken för kroniska förändringar är alltid överhängande. Traditionellt har man förklarat f ång som en reaktion på "fel sorts" protein. På senare tid har man funnit, att orsaksbilden är betydligt mer komplicerad – men att störningar i grovtarmens funktion är en vanlig gemensam nämnare. I sitt standard verk Common Disorders of the Horse ägnar de amerikanska veterinärerna Ronald Riegel och Susan Hakola stort utrymme åt orsakerna till fång. Vi skall här ge ett kort sammandrag av deras framställning.
Trots de möjligheter som modern medicinsk teknik erbjuder, måste fång fortfarande betraktas som något av en mystisk sjukdom. Den drabbar alla typer av hästar och kan slå till i alla åldrar. Det verkar emellertid, som om de flesta orsakerna till fång har med själva hästhållningen att göra – dvs kan påverkas av människan.
Fång kan i princip indelas i tre faser. Under den första utsätts hästen för någon av de faktorer som leder till fång. Så snart hästen visar de klassiska fångsymptomen – hälta, puls och värme i hovarna, ovilja att röra sig samt den klassiska ”fångställ ningen” med kraftigt fram åtsträckta framben – börjar den akuta fasen. Om fånganfal let vara längre än 48 timmar är risken för en kronisk fas uppenbar. En vanlig komplikation är att hovbenet ändrar läge (roterar) s å att dess spets kommer att pekaa ner mot hovsulan. I de flesta fall innebär detta, att hästens brukbarhet blir hastigt nedsatt.
Överutfodring med kolhydrater är en av de vanligaste orsakerna till fång. När stora mängder spannmål passerar genom tarmsystemet uppstår en drastisk tillväxt av bakterier. Detta ökar mjölksyrahalten och surhetsgraden i maginnehållet., vilket i sin tur leder till bristningar i cellmembranet hos vissa bakterier. Dessa avger då giftiga ämnen, vilka förs ut i hästens blodomlopp.
En annan riskfaktor är de första dagarnas bete på friskt vårgräs och risken tycks vara särskilt hög om hästarna är överviktiga vid betessläppet. Hur fångmekanismen aktiveras vid bete vet man inte, men vissa tecken tyder på att det är vårgräsets på verkan p å hormonsystemet som utlöser fång. Hästarna bör vänjas vid betet gradvis, och innan släppet få möjlighet att äta mindre ransoner av nyslaget gräs.
Fång uppträder inte sällan som en följd av kraftigare infektioner – t ex livmoder- eller lunginflammation. Kvarblivna fosterhinnor efter fölning kan orsaka en speciell typ av fång. En ökad risk för fång har också kunnat konstateras hos ston med kraftiga och ihållande brunster, men grundorsakerna till detta samband vet man ännu ganska lite om. Kraftiga febertoppar ökar också fångrisken – men även här är de exakta sam banden dåligt utforskade.
Regelbundet arbete på hårt underlag eller felaktig skoning anses också vara en rela tivt vanlig orsak till f ång. Troligen är det sammanpressningen av hovens vävnader som är skadlig. Denna typ av fång förekommer särskilt ofta hos travare, eftersom dessa arbetar i hög fart på relativt hårt underlag.
Kallt vatten och behandling med vissa medicinska preparat ökar frekvensen av fång. Vissa kortisonpreparat har denna effekt. Troligen är verkningsmekanismen att söka i den kemiska påverkan på tarmens flora av mikroorganismer.
Sammantaget tycks det finnas ett brett spektrum av riskfaktorer när det gäller fång, och hur sjukdomen utlöses vet man bara när det gäller vissa av dem. Den ensidiga uppmärksamhet man tidigare ägnat proteinintaget har troligen bidragit till att flera av de övriga riskfaktorerna negligerats. Vi bevakar forskningen på området, och återkommer så snart "något nytt händer" på den här fronten.
hoppas detta kan vara till någon nytta! du kan ju kika in på kraffts hemsida. de har massa matnyttig info om hur fodring bör gå till å massa andra saker!
Lycka till!
/Malin
