Jahaja...
Kom precis hem från familjerätten (läs tidigare tråd)
Pappan har med sig sina båda föräldrar,de står och pratar med famrättstanten innan jag kommer.
Sedan på samtalet så får båda säga sin önskan om umgänge.
Mitt var att sonen kanske skulle börja träffa sin pappa här,lära känna honom och hans rutiner,för att sedan öka på mera så han till sist kan ha med sig honom hem över dagen.
Sonen har träffat sin pappa 2 gånger sedan julafton.
Sa även att han ammas och börjat med smakportioner av mat till middag samt gröt innan läggdags.
Jo de höll med och tyckte att det var bra och att sonen var såpass liten och att ett ungänge som 2 timmar av 3 bestod av bilåkning var fel.De tyckte också att det vore bra om sonen kunde umgås med sin pappa här till en början.
Men vad säger Pappan då...JO att jag är KRIMINELL (har aldrig stulit ens ett tuggummi i hela mitt liv) samt ammar sonen ENBART pga att pappan inte skall få ha honom,påstår även att han inte kan visa sin fot i min lägenhet för då skulle jag anklaga honom för att stjäla saker här...att jag ljuger om sonens matvanor...Att jag hämmar sonen i att äta vanlig mat mm
Familjerätten försker få pappan att inse att att han borde träffa sonen här först,men han vägrar...sonen skall åka bil 2 timmar av umgänget och umgås hos honom 1 timme.De försöker få pappan att innse att sonen är liten ännu,att han ammas och hela baletten.
Så famrätten fick ge sig för att sonen överhuvudtaget skall ha en pappa...Han FÅR hämta sonen så ofta han vill,han behöver inte lägga energi på att lära känna honom först,han behövde inte ens umgått med honom innan utan han skall få honom nymatad & påklädd vid dörren när han kommer och inget mer.
Dessutom så påpekas det att jag borde skynda på sonen ännu mer som är 6 månader att äta riktig mat & helst sluta amma honom så snart som möjligt.
Pengarna för de 28 milen pappan kör (7 mil hit) skall dras av sonens underhåll så det får sonen själv betala.
Just nu känner jag mig så ledsen & kränkt så jag bara vill gråta,detta är INTE för sonens bästa...Han kommer att bli hysterisk och otröstlig.Men det är visst bara jag som tänker på sonens bästa.
Kan jag uppföra mig under umgänget och inte säga vad jag tycker så tycker jag att pappan också borde kunna det...men tydligen inte,han har visst inga skyldigheter till något...Säger han att jag är kriminell & ammar på djävulskap så gör jag visst det...
Jag tycker INTE detta gått bra till alls?
Jag tycker sonen är för liten och att en 6 månaders skall få vänja sig vid mat i lugn & ro,samt lära känna de som han åker med...
Men nu har både pappan & Hans familj pratat med fam rätten & sagt detta till dem...
Kan jag göra något? Eller skall jag låta det bara ske & strunta i hur sonen mår av detta eller hur han har det,sluta amma så fort som möjligt som de vill?
Samt skriva över halva vårdnaden på denna fader som inte bryr sig ett smack...Detta är inte för att han sååå gärna vill träffa sonen utan för att jävlas med mig...för det har aldrig hänt en gång på 2 månader att han ens frågat efter hur sonen mått utan de lilla umgänge de haft under dessa 2 månader har det varit jag som tjatat mig till och gjort allt för att förska underlätta för honom...
Hur skall jag göra egentligen,just nu bara gråter jag
Kom precis hem från familjerätten (läs tidigare tråd)
Pappan har med sig sina båda föräldrar,de står och pratar med famrättstanten innan jag kommer.
Sedan på samtalet så får båda säga sin önskan om umgänge.
Mitt var att sonen kanske skulle börja träffa sin pappa här,lära känna honom och hans rutiner,för att sedan öka på mera så han till sist kan ha med sig honom hem över dagen.
Sonen har träffat sin pappa 2 gånger sedan julafton.
Sa även att han ammas och börjat med smakportioner av mat till middag samt gröt innan läggdags.
Jo de höll med och tyckte att det var bra och att sonen var såpass liten och att ett ungänge som 2 timmar av 3 bestod av bilåkning var fel.De tyckte också att det vore bra om sonen kunde umgås med sin pappa här till en början.
Men vad säger Pappan då...JO att jag är KRIMINELL (har aldrig stulit ens ett tuggummi i hela mitt liv) samt ammar sonen ENBART pga att pappan inte skall få ha honom,påstår även att han inte kan visa sin fot i min lägenhet för då skulle jag anklaga honom för att stjäla saker här...att jag ljuger om sonens matvanor...Att jag hämmar sonen i att äta vanlig mat mm
Familjerätten försker få pappan att inse att att han borde träffa sonen här först,men han vägrar...sonen skall åka bil 2 timmar av umgänget och umgås hos honom 1 timme.De försöker få pappan att innse att sonen är liten ännu,att han ammas och hela baletten.
Så famrätten fick ge sig för att sonen överhuvudtaget skall ha en pappa...Han FÅR hämta sonen så ofta han vill,han behöver inte lägga energi på att lära känna honom först,han behövde inte ens umgått med honom innan utan han skall få honom nymatad & påklädd vid dörren när han kommer och inget mer.
Dessutom så påpekas det att jag borde skynda på sonen ännu mer som är 6 månader att äta riktig mat & helst sluta amma honom så snart som möjligt.
Pengarna för de 28 milen pappan kör (7 mil hit) skall dras av sonens underhåll så det får sonen själv betala.
Just nu känner jag mig så ledsen & kränkt så jag bara vill gråta,detta är INTE för sonens bästa...Han kommer att bli hysterisk och otröstlig.Men det är visst bara jag som tänker på sonens bästa.
Kan jag uppföra mig under umgänget och inte säga vad jag tycker så tycker jag att pappan också borde kunna det...men tydligen inte,han har visst inga skyldigheter till något...Säger han att jag är kriminell & ammar på djävulskap så gör jag visst det...
Jag tycker INTE detta gått bra till alls?
Jag tycker sonen är för liten och att en 6 månaders skall få vänja sig vid mat i lugn & ro,samt lära känna de som han åker med...
Men nu har både pappan & Hans familj pratat med fam rätten & sagt detta till dem...
Kan jag göra något? Eller skall jag låta det bara ske & strunta i hur sonen mår av detta eller hur han har det,sluta amma så fort som möjligt som de vill?
Samt skriva över halva vårdnaden på denna fader som inte bryr sig ett smack...Detta är inte för att han sååå gärna vill träffa sonen utan för att jävlas med mig...för det har aldrig hänt en gång på 2 månader att han ens frågat efter hur sonen mått utan de lilla umgänge de haft under dessa 2 månader har det varit jag som tjatat mig till och gjort allt för att förska underlätta för honom...
Hur skall jag göra egentligen,just nu bara gråter jag