Fast det där är riktigt vanskligt. Gissar att du aldrig haft en häst som ständigt trillat bakom hand och som vägrar söka sig fram med nosen av egen maskin. Jag red en sån häst för några år sedan (ung och grön och med mycket gång). Han undvek att behöva ta i genom att vika in nosen, nästan till bogen. Det var inget någon lärt honom, utan ett smidigt sätt att slippa jobba med överlinjen. Om man då släpper efter på tygeln så ger man en eftergift, alltså ett beröm för att han sökte sig till den formen. Där fick man istället börja jobba stärkande, för att sedan försöka driva fram nosen med bakbenen och med bibehållen kontakt. De första månaderna såg det säkert skitilla ut, men hästen lärde sig att hitta formen med nosen fram till slut.
Sträckta tyglar är inte detsamma som att man drar i tyglarna. Ingen kontakt är också en hjälp.
Men rider man en sådan häst på stång? Vi pratar ju hästar som i det närmaste är färdigutbildade, inte unghästar som har en bit kvar.