Få psykiatrisk vård

[Magiana]

Det verkar vara helt hopplöst att få. Jag väntar och väntar men inget händer.

Jag rasade mentalt ganska snart efter att semestern tog slut i somras och 10 augusti kontaktade jag VC första gången. Varför jag rasade vet jag inte då det inte fanns någon uppenbar anledning. Fem dagar senare fick jag en tid som skulle vara 29 augusti. Mindre än en vecka senare rasade jag ytterligare och tappade aptiten. Det var dock inte möjligt att få komma tidigare.

Besöket hos kuratorn tyckte jag inte gav något. Men jag fick en ny tid 3 veckor senare. Man får inte gå oftare än så hos kurator här. En vecka efter besöket inser jag det vansinniga i det här. Jag har ju troligen en depression och erbjuds endast att prata med en kurator var tredje vecka som jag dessutom inte uppfattar har några möjligheter att behandla en depression.

Sjätte september kontaktade jag alltså VC igen om talade om mitt missnöje. Jag får då veta att jag måste få fram min gamla journal från forntiden (där inget aktuellt står) för att jag ska få en tid hos en läkare. Det visade sig vara lättare sagt än gjort och med min bristande ork så krånglade jag med detta i en månad(!) Det slutade med att jag 5 oktober brast ut i gråt i telefonen vid samtal med VC och då fick jag äntligen en tid. Samma dag fick jag träffa en läkare och blev sjukskriven 50%. Då hade det alltså gått nästan 2 månader sedan första kontakten med VC.

50% sjukskrivning fungerade inte och 17 oktober träffade jag läkare på nytt och fick då även träffa en psykolog. Denna psykolog träffade jag totalt 2 gånger och han skulle remittera mig vidare. I början av december fick jag hem ett brev om att jag skulle bli kallad innan sista december. Jag har fortfarande inte fått den kallelsen. Det besöket jag ska bli kallad till är då ytterligare ett bedömningssamtal och sedan ska det beslutas om jag kan få bli beviljad terapi. Om jag blir beviljad terapi kan det dröja ytterligare ett halvår innan terapin kan börja .

Jag blir knäpp av all den här väntan och på att må dåligt hela tiden. Min sjukskrivning tickar på men vården jag får är så gott som obefintlig. Vad fan kan jag göra själv förutom att tömma sparkontot och bekosta terapi själv?

 

[MiaMia]

Börja med att ringa efter nyår till de som skulle kalla dig och fråga?

 

[Magiana]

Börja med att ringa efter nyår till de som skulle kalla dig och fråga?

Jag får nog göra det. Jag ringde före jul men fick då besked av en trött person att anledningen till att jag inte blivit kallad än var nog p.g.a. att de hade brist på läkare.

Men det är så jäkla tärande att sitta ensam hemma och bara vänta.

 

[dobbis]

Gör det du råder alla andra att göra i div trådar,yoga.

 

[Tonto]

Det är verkligen skit! Jag har väntat i två år på att få göra en typ av utredning. Det känns så otroligt dumt att det ska ta så lång tid.

 

[Magiana]

Gör det du råder alla andra att göra i div trådar,yoga.

Vad var det där för kommentar?

Ja, jag gör yoga. Jag går promenader också. Och jag försöker komma igång med att rida åtminstone en gång i veckan. Men jag är verkligen på botten och klarar inte det här själv.

 

[Skjøldur]

Du skrev inget om att läkaren kollade upp ditt sköldkörtelvärde. Eftersom du inte kom på något speciell orsak till att du blev deprimerad så kan det kanske bero på den? Även då det inte är så lågt att en person går upp i vikt så påverkar det orken. För övrigt, alla sunda fetter är bra för trötta hjärnor. Omega 3 är välkänt, men ät framförallt pumpafrön och linfrö. D-vitaminer och folsyra också. Ät mycket C-vitaminrikt som till ex vitkål. Jag blir piggare om jag tränar armarna på något sätt och inte bara går, cyklar och rider. Det beror på att starka bröstmuskler ger djupare och bättre andning. Jag hoppas det vänder snart. Nu går det så sakta mot ljusare tider.

 

[Loons]

tyvärr skall man inte räkna med att få hjälp från VC etc (allt som man inte skall betala själv). Själv varit igenom samma, dock för över ett år sedan, då jag va i ett dåligt förhållande, min bästa kompis dog och sedan fick jag även ta bort min älskade häst, mycket stress på jobbet mm. Kurator hjälper inte, då man får gå alldeles för sällan. Som tur är hade jag möjlighet att gå till psykolog via mitt jobb 15 gånger (det skulle annars kosta 1000 spänn per besök). Det hjälpte mig framåt tycker jag, sedan började jag träna bredvid ridningen och så. Är man psykisk sjuk är där Tyvärr inte mycket hjälp att få, känner en som är bipolar + borderline, och inte lämnat sin lägenhet på typ 1 år, fast denna personen har varit i systemet sedan teenager åren, får denna ingen hjälp heller.

Där behöver en ändring så folk kan få den hjälp dom behöver!! Jag blir så urless på alla som inte får hjälp, och otroligt ledsen över hur läget är i Sverige (och blivit i flera andra länder med). Skall man bli sjuk, så skall man hoppas man är rik så man kan betala själv och har bra stöd av familj/vänner, annars så får man typ klara sig själv. Inte ok! Folk måste jo för fan få den hjälp dom behöver

 

[Magiana]

Du skrev inget om att läkaren kollade upp ditt sköldkörtelvärde. Eftersom du inte kom på något speciell orsak till att du blev deprimerad så kan det kanske bero på den? Även då det inte är så lågt att en person går upp i vikt så påverkar det orken. För övrigt, alla sunda fetter är bra för trötta hjärnor. Omega 3 är välkänt, men ät framförallt pumpafrön och linfrö. D-vitaminer och folsyra också. Ät mycket C-vitaminrikt som till ex vitkål. Jag blir piggare om jag tränar armarna på något sätt och inte bara går, cyklar och rider. Det beror på att starka bröstmuskler ger djupare och bättre andning. Jag hoppas det vänder snart. Nu går det så sakta mot ljusare tider.

Nej, det har inte tagits blodprov. Jag tog upp detta med läkaren jag träffade sist. Bara det var ett stort steg för mig då jag är hysteriskt rädd för blodprov och jag har tidigare alltid bara sagt nej till detta och vidare diskussioner har varit omöjliga. Jag har gått i kbt-terapi för detta men körde fast och problemet kvarstod. Men nu har jag alltså åtminstone i tanken öppnat upp för att eventuellt kunna stå ut med det någon gång. En vän som är sjuksköterska har fått visa mig utrustningen och hon lyckades också sticka mig i fingret utan att jag dog, så det är ett enormt framsteg. Däremot är steget till att klara en blodprovstagning också jättestor.

Jag var nära väggen förra vintern och sen uppstod det problem med min familj som tyvärr har rivit upp gammalt trauma. Jag misstänker att det är det där som har växt. Det går bara att förneka problem till en viss gräns, sedan biter det en i arslet. När jag sökte i augusti så var det för depression men diagnosen har ändrats till utmattningsdepression.

Jag har f.ö. börjat ta Mivi Total men glömmer att ta den två gånger per dag då den ska tas till måltid och jag har dåliga matrutiner.

tyvärr skall man inte räkna med att få hjälp från VC etc (allt som man inte skall betala själv). Själv varit igenom samma, dock för över ett år sedan, då jag va i ett dåligt förhållande, min bästa kompis dog och sedan fick jag även ta bort min älskade häst, mycket stress på jobbet mm. Kurator hjälper inte, då man får gå alldeles för sällan. Som tur är hade jag möjlighet att gå till psykolog via mitt jobb 15 gånger (det skulle annars kosta 1000 spänn per besök). Det hjälpte mig framåt tycker jag, sedan började jag träna bredvid ridningen och så. Är man psykisk sjuk är där Tyvärr inte mycket hjälp att få, känner en som är bipolar + borderline, och inte lämnat sin lägenhet på typ 1 år, fast denna personen har varit i systemet sedan teenager åren, får denna ingen hjälp heller.

Där behöver en ändring så folk kan få den hjälp dom behöver!! Jag blir så urless på alla som inte får hjälp, och otroligt ledsen över hur läget är i Sverige (och blivit i flera andra länder med). Skall man bli sjuk, så skall man hoppas man är rik så man kan betala själv och har bra stöd av familj/vänner, annars så får man typ klara sig själv. Inte ok! Folk måste jo för fan få den hjälp dom behöver

Ja, det är verkligen tragiskt. Jag har ingen familj längre och väldigt tunt med vänner så jag har nästan lika med noll socialt stöd. Men jag har ett sparkonto som är tänkt att bekosta ett nytt avlopp till huset. Kanske får jag ta det till terapi i stället .

 

[Kilauea]

Kan du tänka dig använda typ emla-salva innan blodprov? Fungerar utmärkt, känns inte ett dugg då.
Jag vägrade också prover min första depression, sen fick pappa ta (jobbade inom sjukvården) och sen jag fick Crohns har jag vant mig.

Tyvärr har jag ingen god erfarenhet av psykiatrin. Fick komma dit, bedömdes ha svårt depression. Hamnade mellan stolarna. Fick brev att jag var avskriven för att jag inte hört av mig. Klagade, fick komma till en riktig sopa så jag avbröt mötet och gick. Enligt min läkare på vc tyvärr vanligt här tydligen. Akutpsyk ska dock vara annorlunda, men har hittills klarat mig från att behöva åka dit.

Hoppas du får tag i dom och får komma och får bättre bemötande.

 

[Grazing]

Det verkar vara helt hopplöst att få. Jag väntar och väntar men inget händer.

Jag rasade mentalt ganska snart efter att semestern tog slut i somras och 10 augusti kontaktade jag VC första gången. Varför jag rasade vet jag inte då det inte fanns någon uppenbar anledning. Fem dagar senare fick jag en tid som skulle vara 29 augusti. Mindre än en vecka senare rasade jag ytterligare och tappade aptiten. Det var dock inte möjligt att få komma tidigare.

Besöket hos kuratorn tyckte jag inte gav något. Men jag fick en ny tid 3 veckor senare. Man får inte gå oftare än så hos kurator här. En vecka efter besöket inser jag det vansinniga i det här. Jag har ju troligen en depression och erbjuds endast att prata med en kurator var tredje vecka som jag dessutom inte uppfattar har några möjligheter att behandla en depression.

Sjätte september kontaktade jag alltså VC igen om talade om mitt missnöje. Jag får då veta att jag måste få fram min gamla journal från forntiden (där inget aktuellt står) för att jag ska få en tid hos en läkare. Det visade sig vara lättare sagt än gjort och med min bristande ork så krånglade jag med detta i en månad(!) Det slutade med att jag 5 oktober brast ut i gråt i telefonen vid samtal med VC och då fick jag äntligen en tid. Samma dag fick jag träffa en läkare och blev sjukskriven 50%. Då hade det alltså gått nästan 2 månader sedan första kontakten med VC.

50% sjukskrivning fungerade inte och 17 oktober träffade jag läkare på nytt och fick då även träffa en psykolog. Denna psykolog träffade jag totalt 2 gånger och han skulle remittera mig vidare. I början av december fick jag hem ett brev om att jag skulle bli kallad innan sista december. Jag har fortfarande inte fått den kallelsen. Det besöket jag ska bli kallad till är då ytterligare ett bedömningssamtal och sedan ska det beslutas om jag kan få bli beviljad terapi. Om jag blir beviljad terapi kan det dröja ytterligare ett halvår innan terapin kan börja .

Jag blir knäpp av all den här väntan och på att må dåligt hela tiden. Min sjukskrivning tickar på men vården jag får är så gott som obefintlig. Vad fan kan jag göra själv förutom att tömma sparkontot och bekosta terapi själv?

Skriv en egenremiss till psykiatrin. Vårdcentralen brukar inte kunna göra så mycket.

 

[Magiana]

Kan du tänka dig använda typ emla-salva innan blodprov? Fungerar utmärkt, känns inte ett dugg då.
Jag vägrade också prover min första depression, sen fick pappa ta (jobbade inom sjukvården) och sen jag fick Crohns har jag vant mig.

Tyvärr har jag ingen god erfarenhet av psykiatrin. Fick komma dit, bedömdes ha svårt depression. Hamnade mellan stolarna. Fick brev att jag var avskriven för att jag inte hört av mig. Klagade, fick komma till en riktig sopa så jag avbröt mötet och gick. Enligt min läkare på vc tyvärr vanligt här tydligen. Akutpsyk ska dock vara annorlunda, men har hittills klarat mig från att behöva åka dit.

Hoppas du får tag i dom och får komma och får bättre bemötande.

Jag är rädd för blod också, inte bara sticket. Inte för att jag behöver titta men jag får panik ändå. Även stasen är obehaglig.

Jag har tyvärr redan varit en vända till akutpsyk.

Skriv en egenremiss till psykiatrin.

Det går nog inte att göra här. Jag bor i Örebro län och det är rätt rubbade regler här.

 

[Magiana]

Egentligen tror jag att nån typ av socialt liv skulle kunna underlätta en del för mig medan jag väntar på vård, men jag vet inte hur det ska gå till.

 

[Squie]

Det verkar vara helt hopplöst att få. Jag väntar och väntar men inget händer.

Jag rasade mentalt ganska snart efter att semestern tog slut i somras och 10 augusti kontaktade jag VC första gången. Varför jag rasade vet jag inte då det inte fanns någon uppenbar anledning. Fem dagar senare fick jag en tid som skulle vara 29 augusti. Mindre än en vecka senare rasade jag ytterligare och tappade aptiten. Det var dock inte möjligt att få komma tidigare.

Besöket hos kuratorn tyckte jag inte gav något. Men jag fick en ny tid 3 veckor senare. Man får inte gå oftare än så hos kurator här. En vecka efter besöket inser jag det vansinniga i det här. Jag har ju troligen en depression och erbjuds endast att prata med en kurator var tredje vecka som jag dessutom inte uppfattar har några möjligheter att behandla en depression.

Sjätte september kontaktade jag alltså VC igen om talade om mitt missnöje. Jag får då veta att jag måste få fram min gamla journal från forntiden (där inget aktuellt står) för att jag ska få en tid hos en läkare. Det visade sig vara lättare sagt än gjort och med min bristande ork så krånglade jag med detta i en månad(!) Det slutade med att jag 5 oktober brast ut i gråt i telefonen vid samtal med VC och då fick jag äntligen en tid. Samma dag fick jag träffa en läkare och blev sjukskriven 50%. Då hade det alltså gått nästan 2 månader sedan första kontakten med VC.

50% sjukskrivning fungerade inte och 17 oktober träffade jag läkare på nytt och fick då även träffa en psykolog. Denna psykolog träffade jag totalt 2 gånger och han skulle remittera mig vidare. I början av december fick jag hem ett brev om att jag skulle bli kallad innan sista december. Jag har fortfarande inte fått den kallelsen. Det besöket jag ska bli kallad till är då ytterligare ett bedömningssamtal och sedan ska det beslutas om jag kan få bli beviljad terapi. Om jag blir beviljad terapi kan det dröja ytterligare ett halvår innan terapin kan börja .

Jag blir knäpp av all den här väntan och på att må dåligt hela tiden. Min sjukskrivning tickar på men vården jag får är så gott som obefintlig. Vad fan kan jag göra själv förutom att tömma sparkontot och bekosta terapi själv?

Det krassa är att systemet ser ut så här. Det tar enormt mkt tid på att bara vänta. Jag hade att göra 4 år innan jag fick terapi. Jag fick inte heller någon hjälp utan slet dagligen med vårdköerna o att hela tiden kriga. Det man kan göra under tiden, som hjälpte mig, är att söka sig till sjukgymnastiken. Där blev jag sedd, fick hjälp med kroppen o påbörjade vägen tillbaka. Kanske kan vara något för dig?

 

[Magiana]

Det krassa är att systemet ser ut så här. Det tar enormt mkt tid på att bara vänta. Jag hade att göra 4 år innan jag fick terapi. Jag fick inte heller någon hjälp utan slet dagligen med vårdköerna o att hela tiden kriga. Det man kan göra under tiden, som hjälpte mig, är att söka sig till sjukgymnastiken. Där blev jag sedd, fick hjälp med kroppen o påbörjade vägen tillbaka. Kanske kan vara något för dig?

Jag har inga fysiska problem och har ju yogan. Yogan hjälper mig att vara i kroppen, att vara medveten om vad som händer i mig här och nu. Jag har också tillgång till en mängd olika yogaprogram men har vanligen svårt att veta vilket yogaprogram jag borde göra. Nu har jag fått tips om två program jag kan testa men då måste jag ändra min rutin kring detta då dessa program inte är bra att göra före läggdags. Så jag har kört fast en aning.

 

[Kilauea]

Egentligen tror jag att nån typ av socialt liv skulle kunna underlätta en del för mig medan jag väntar på vård, men jag vet inte hur det ska gå till.

Räknas det som socialt för dig att gå en kurs i yoga? Så du utövar den med andra.

 

[Magiana]

Räknas det som socialt för dig att gå en kurs i yoga? Så du utövar den med andra.

Jag var tvungen att fundera något varv på det där och nej, jag tror inte jag räknar det som socialt. Jag behöver interagera med folk och hamna i lägen där jag skrattar.

 

[åke]

Nej, det har inte tagits blodprov. Jag tog upp detta med läkaren jag träffade sist. Bara det var ett stort steg för mig då jag är hysteriskt rädd för blodprov och jag har tidigare alltid bara sagt nej till detta och vidare diskussioner har varit omöjliga. Jag har gått i kbt-terapi för detta men körde fast och problemet kvarstod. Men nu har jag alltså åtminstone i tanken öppnat upp för att eventuellt kunna stå ut med det någon gång. En vän som är sjuksköterska har fått visa mig utrustningen och hon lyckades också sticka mig i fingret utan att jag dog, så det är ett enormt framsteg. Däremot är steget till att klara en blodprovstagning också jättestor.

Jag var nära väggen förra vintern och sen uppstod det problem med min familj som tyvärr har rivit upp gammalt trauma. Jag misstänker att det är det där som har växt. Det går bara att förneka problem till en viss gräns, sedan biter det en i arslet. När jag sökte i augusti så var det för depression men diagnosen har ändrats till utmattningsdepression.

Jag har f.ö. börjat ta Mivi Total men glömmer att ta den två gånger per dag då den ska tas till måltid och jag har dåliga matrutiner.


Ja, det är verkligen tragiskt. Jag har ingen familj längre och väldigt tunt med vänner så jag har nästan lika med noll socialt stöd. Men jag har ett sparkonto som är tänkt att bekosta ett nytt avlopp till huset. Kanske får jag ta det till terapi i stället .

Finns Det inte någon försäkring som kan hjälpa till vård. Tex via facket eller hemförsäkring??

 

[Magiana]

Finns Det inte någon försäkring som kan hjälpa till vård. Tex via facket eller hemförsäkring??

Bra fråga! Så här på rak arm tror jag inte att det finns något i hemförsäkringen, men facket kan jag kolla.

 

[åke]

Min vän fick träffa psykolog via någon försäkring, då hade visserligen hennes dotter gått bort. Men värt att kolla upp.

Måste man göra yoga på kvällen, kan man inte göra Det på dagen?