Få hunden att tänka lite mer?

Red_Chili

Trådstartare
Ebrah är typisk ung salukidåre på många sätt och vis. Energisk, full fart ute eller sovandes i soffa inne, nyfiken och otroligt positiv till det mesta här i livet. Jag har svårt att komma på något som faktiskt skrämmer henne och hon tackar aldrig nej till äventyr av något slag.

Men, det är ju lite problematiskt också. Får hon för sig att hon vill fram till något ute så kastar hon sig dit, full fart. Vill hon göra något annat så sker det också omedelbart. Lite "göra först och tänka sedan".

Aysu är visserligen 4 år äldre, men precis tvärt om. Hon tänker först och gör sedan, har ett mycket stort kontrollbehov och är därmed också mycket enklare i många situationer.

När vi tränar och shejpar in saker så står Aysu och funderar, testar sedan, funderar lite till, testar på nytt... Ebrah kastar sig runt, skitglad, och testar allt hon kan komma på i full fart. När jag har dem lösa ute så håller sig Aysu nära, vill alltid ha koll på var jag och Ebrah är, går aldrig fram till någon vi möter, stannar om något oväntat dyker upp osv. Med Ebrah gäller det att hålla stenkoll och kalla in ofta, för hon skiter i var vi är, hon räknar med att vi finns där någonstans och hon tror att alla vi möter är potentiella nya bästa vänner.

Om Aysu springer fram och tillbaka på en stig och jag ställer mig bakom ett träd bredvid stigen, då stannar Aysu, funderar på var jag är, letar upp mig och så är allt frid och fröjd. Gör jag samma sak med Ebrah, då tappar hon bort mig, studsar runt planlöst och hoppas på att någon gång få syn på mig (men hon är vrålkass på att leta).

Ja, ni fattar grejen.
Jag skulle gärna få Ebrah lite mer lik Aysu. De är ju i grunden väldigt olika och jag räknar inte med att få någon Aysukopia oavsett träning med Ebrah. Jag är inte ute efter att Ebrah ska sluta ta egna initiativ helt, inte heller vill jag ta ifrån henne livsglädje och energi.

Finns det något jag kan göra för att få henne att börja tänka efter lite?
Idag tränar vi olika "vara lös"-kommandon (stanna, vänta, kom hit) och hon tränar rallylydnad där jag som nämnt gärna shejpar in olika nya moment. I övrigt tränar vi inte mycket mentalt, delvis för att min fantasi är icke-existerande.
 
Frustration, nära bristningsgränsen (men inte över, så krånglig balans :D), tycker jag är bästa sättet att få hundar som tänker och funderar på problemlösningar istället för att stånga skallen i väggen.
 
Frustration, nära bristningsgränsen (men inte över, så krånglig balans :D), tycker jag är bästa sättet att få hundar som tänker och funderar på problemlösningar istället för att stånga skallen i väggen.
Vänta, tolkar jag dig rätt nu, ska man hålla hunden på gränsen till frustrationsutbrott för att få den att tänka efter?

Jag gör preciiiiiis tvärt om. Dämpa, dämpa, dämpa och dämpa.
 
Vänta, tolkar jag dig rätt nu, ska man hålla hunden på gränsen till frustrationsutbrott för att få den att tänka efter?

Jag gör preciiiiiis tvärt om. Dämpa, dämpa, dämpa och dämpa.
Jag tänker att det torde bero på hundens ras ifall det funkar eller inte.
 
Jag tänker att det torde bero på hundens ras ifall det funkar eller inte.

Ja, jag ser framför mig vilket sjukt kaos jag skulle ha inne om jag tränade hundarna på bristningsgränsen hela tiden. Påminner om Hundcampustiden när de inte hade så stor förståelse för att mina hundar inte behövde så mycket retning/stimuli/nyfikenhetsövning/lek för att vilja jobba...
 
Ebrah är typisk ung salukidåre på många sätt och vis. Energisk, full fart ute eller sovandes i soffa inne, nyfiken och otroligt positiv till det mesta här i livet. Jag har svårt att komma på något som faktiskt skrämmer henne och hon tackar aldrig nej till äventyr av något slag.

Men, det är ju lite problematiskt också. Får hon för sig att hon vill fram till något ute så kastar hon sig dit, full fart. Vill hon göra något annat så sker det också omedelbart. Lite "göra först och tänka sedan".

Aysu är visserligen 4 år äldre, men precis tvärt om. Hon tänker först och gör sedan, har ett mycket stort kontrollbehov och är därmed också mycket enklare i många situationer.

När vi tränar och shejpar in saker så står Aysu och funderar, testar sedan, funderar lite till, testar på nytt... Ebrah kastar sig runt, skitglad, och testar allt hon kan komma på i full fart. När jag har dem lösa ute så håller sig Aysu nära, vill alltid ha koll på var jag och Ebrah är, går aldrig fram till någon vi möter, stannar om något oväntat dyker upp osv. Med Ebrah gäller det att hålla stenkoll och kalla in ofta, för hon skiter i var vi är, hon räknar med att vi finns där någonstans och hon tror att alla vi möter är potentiella nya bästa vänner.

Om Aysu springer fram och tillbaka på en stig och jag ställer mig bakom ett träd bredvid stigen, då stannar Aysu, funderar på var jag är, letar upp mig och så är allt frid och fröjd. Gör jag samma sak med Ebrah, då tappar hon bort mig, studsar runt planlöst och hoppas på att någon gång få syn på mig (men hon är vrålkass på att leta).

Ja, ni fattar grejen.
Jag skulle gärna få Ebrah lite mer lik Aysu. De är ju i grunden väldigt olika och jag räknar inte med att få någon Aysukopia oavsett träning med Ebrah. Jag är inte ute efter att Ebrah ska sluta ta egna initiativ helt, inte heller vill jag ta ifrån henne livsglädje och energi.

Finns det något jag kan göra för att få henne att börja tänka efter lite?
Idag tränar vi olika "vara lös"-kommandon (stanna, vänta, kom hit) och hon tränar rallylydnad där jag som nämnt gärna shejpar in olika nya moment. I övrigt tränar vi inte mycket mentalt, delvis för att min fantasi är icke-existerande.
Låter precis som jag har det. Min ena har bara fokus fram, bort, koll på omvärlden. I början av promenaden har han inte ens tid att lukta. Min andra går nästan fot när hon är lös, har stenkoll på mig och jag önskar ofta att hon skulle våga utforska världen lite mer.
Jag har inga råd alls tyvärr.
 
Vänta, tolkar jag dig rätt nu, ska man hålla hunden på gränsen till frustrationsutbrott för att få den att tänka efter?

Japp. Jag vet att det är glest på den här sidan i den frågan, men jag står där jag står. :D

Ja, jag ser framför mig vilket sjukt kaos jag skulle ha inne om jag tränade hundarna på bristningsgränsen hela tiden. Påminner om Hundcampustiden när de inte hade så stor förståelse för att mina hundar inte behövde så mycket retning/stimuli/nyfikenhetsövning/lek för att vilja jobba...

Men dina hundar behöver väl heller inte sparkas igång?
(Och obs, "hela tiden" är det inte frågan om bara så jag är tydlig.)
 
Japp. Jag vet att det är glest på den här sidan i den frågan, men jag står där jag står. :D



Men dina hundar behöver väl heller inte sparkas igång?
(Och obs, "hela tiden" är det inte frågan om bara så jag är tydlig.)
Fast jag tolkade TS mer som att hunden är väldigt aktiv och utåtriktad, bara inte så lätt att nå fram till och få fokuserad på "rätt" aktivitet, mer än svår att få igång?

Om det handlar om att få igång en hund som är lite seg så förstår jag dig absolut. Det är verkligen inte min starka sida :D
 
Fast jag tolkade TS mer som att hunden är väldigt aktiv och utåtriktad, bara inte så lätt att nå fram till och få fokuserad på "rätt" aktivitet, mer än svår att få igång?

Om det handlar om att få igång en hund som är lite seg så förstår jag dig absolut. Det är verkligen inte min starka sida :D

Svår att få igång hjärnan, svår att rikta energin mot problemlösning, är hur jag tolkat det?

Sega hundar kan behöva samma/liknande upplevelser (jag kan visserligen få för mig att hävda att ett visst mått av frustration är en utmärkt krydda för alla hundar.... :angel:), men där tycker jag man får vara mer försiktig än med en "lalalala, jag gör nååååååt!"-hund. En seg hund har närmare till att bara lägga sig ner och dö, där får man leta supermotivation först och främst.

(Och sen frustrera. :angel:)
 
Svår att få igång hjärnan, svår att rikta energin mot problemlösning, är hur jag tolkat det?

Sega hundar kan behöva samma/liknande upplevelser (jag kan visserligen få för mig att hävda att ett visst mått av frustration är en utmärkt krydda för alla hundar.... :angel:), men där tycker jag man får vara mer försiktig än med en "lalalala, jag gör nååååååt!"-hund. En seg hund har närmare till att bara lägga sig ner och dö, där får man leta supermotivation först och främst.

(Och sen frustrera. :angel:)

Du är jättevälkommen att testa att träna BC-flocken på det sättet. ;) Tror möjligen att det är därför vi har lite olika tankar runt tex "flockträningen" jag lade ut där du sa att du inte hade belönat när de var passiva. Min erfarenhet är att aktivitet alltid alltid finns där när man vill ha den. Det är ju så att träna med bra BCs...

Ida gjorde köttsår i sin förares armar, händer och mage när hundcampusinstruktörerna tyckte att hon skulle leka själv med leksaken vid gasgömman innan söket. För Ida går igång på att man spänner ögonvrån lite...
 
Du är jättevälkommen att testa att träna BC-flocken på det sättet. ;) Tror möjligen att det är därför vi har lite olika tankar runt tex "flockträningen" jag lade ut där du sa att du inte hade belönat när de var passiva. Min erfarenhet är att aktivitet alltid alltid finns där när man vill ha den. Det är ju så att träna med bra BCs...

Ida gjorde köttsår i sin förares armar, händer och mage när hundcampusinstruktörerna tyckte att hon skulle leka själv med leksaken vid gasgömman innan söket. För Ida går igång på att man spänner ögonvrån lite...

Nja, jag tror det har mer att göra med i vilken ände vi vill hantera impulskontrollen misstänker jag, men hinner inte fördjupa mig mer i den tanken just nu. :p (Litet sidospår i denna tråd också kanske. :o)

Förstår inte vad du menar med leka själv och spända ögonvrår, men oavsett låter det ju som något var galet där!
 
För mig låter inte frustration som lösningen. Hunden är ju redan uppe i varv och behöver knappast mer av den känslan. Snarare tvärtom. En vinthund är ju avlad för att använda ögonen så det är ju inte så konstigt att det är förstahandsvalet.
Kanske skulle hunden må bra av att lära sig förstå att näsan är lättare att hitta saker med när de inte syns... :D
Hundar som är livliga och impulsiva har den personligheten men det är klart att det går att dämpa. Nyfikenheten är också det ett personlighetsdrag man får dras med. Dock brukar de flesta hundar bli lugnare och mindre utåtriktade (eller utåtriktade på ett lugnare sätt) när de blir äldre och mognar.
 
Jag är tråkig vinthundsägare och försöker inte ens träna sånt. De tycker det är tråkigt och onödigt och jag är på nåt sätt rädd för att försöka kontrollera deras instinkter. Ju mer och starkare jakt desto bättre. Då tar jag hellre en tokig hund på promenad (vi släpper på hektarstora ängar som är inhägnade).

Så jag är nog fel person att svara. Men hatten av för @Red_Chili som jag vet är duktig på att träna sina hundar
 
Jag är tråkig vinthundsägare och försöker inte ens träna sånt. De tycker det är tråkigt och onödigt och jag är på nåt sätt rädd för att försöka kontrollera deras instinkter. Ju mer och starkare jakt desto bättre. Då tar jag hellre en tokig hund på promenad (vi släpper på hektarstora ängar som är inhägnade).

Så jag är nog fel person att svara. Men hatten av för @Red_Chili som jag vet är duktig på att träna sina hundar

Nu används ju inte vinthundar till praktisk jakt, men om det är något som en driftstark hund behöver när den ska arbeta självständigt med sin instinkt så är det förighet och självbehärskning! Speciellt jakthundar som ofta är på tu man hand med viltet, och INTE får bete sig hur som helst ändå.
 
Nu används ju inte vinthundar till praktisk jakt, men om det är något som en driftstark hund behöver när den ska arbeta självständigt med sin instinkt så är det förighet och självbehärskning! Speciellt jakthundar som ofta är på tu man hand med viltet, och INTE får bete sig hur som helst ändå.
Ja sant. Men jagar den trasa på rundbana tror jag inte det behövs :laugh:

Edit. Jag ser gärna att min hund springer som en idiot utan att tänka. Funkar bra på rundbana men är värdelöst i lure coursing
 
Nu används ju inte vinthundar till praktisk jakt, men om det är något som en driftstark hund behöver när den ska arbeta självständigt med sin instinkt så är det förighet och självbehärskning! Speciellt jakthundar som ofta är på tu man hand med viltet, och INTE får bete sig hur som helst ändå.
Hetsjaktshundar behöver väl inte vara särskilt föriga? För ingen av raserna förknippade med hetsjakt är väl direkt föriga?
Så jag tänker att det beror vilken typ av jakthund det är.

Inte heller grythundar är väl direkt kända för att vara föriga?
 
Hetsjaktshundar behöver väl inte vara särskilt föriga? För ingen av raserna förknippade med hetsjakt är väl direkt föriga?
Så jag tänker att det beror vilken typ av jakthund det är.

Inte heller grythundar är väl direkt kända för att vara föriga?
Det är heller inte en jaktform som är tillåten i S längre, av djurskyddsskäl(hetsjakt).
 

Liknande trådar

R
Övr. Hund Dethär är kanske en dum och pinsam fråga. Och jag känner mig redan o kunnig och som en dålig matte för att det hände och för att jag...
Svar
13
· Visningar
1 086
Senast: Red_Chili
·
Hundavel & Ras Jag har alltid älskat hundar och är uppvuxen med labradorer i kärnfamiljen. Har från det jag var barn gått ut med hundar, genomgående...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 567
Senast: Cissi_ma
·
Hundträning Byn som jag bor i anordnar hundpromenader ett par gånger i veckan. Jättebra träning tänkte jag. Själv har jag inget behov av social...
Svar
8
· Visningar
1 930
Senast: Sesca
·
Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
3 226
Senast: Acto
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp