Sv: Få hästen i form.
En grej med tygeltagen ska jag försöka förklara iallafall:
ryttaren ska sitta med fasta tygelgrepp men ändå ska handen kännas elastisk i hästens mun(bettet).
sitter man med hård han så åker huvudet på hästen antingen uppåt eller neråt. (den försöker slippa obehaget)
Så sant, så sant. Tre av de "omskolade" ridtravare, som jag fick omskola om... var ridna med tjockt pelham, hackamore, med "avknäppt nacke och sju meter bakben, eller supersmalt tvådelat tränsbett och graman.... Gissa på en skala, hur kul jag hade... första veckorna...
När jag började rida hästarna, så hade jag bara ridit ex antal år på ridskola och ridit in arabhingst... på vanligt tränsbett och skarpaste hjälptygel martingal...
Så, vad använde jag?
Jo, vanligt tredelat tränsbett och martingal... Första ridturerna var jag rätt blåslagen, skritta ut gick bra... Men på hemvägen gick det fort... även om jag bara ville skritta och efter 900 meter skengalopp, med hängande IH med rejält mantag men inte tagande i tygeln, hamnade IH som ett snyggt plåster med armar och ben rakt ut i stallväggen...

AJ...
Men trägen vinner, jag gick över till paddock och löst spänd gummisnodd, när jag kunde skritta avspänt med lätt stöd i munnen, men i fri form då kan erkännas, i skog och mark, på olika underlag och trava korta sträckor (läs 20 steg)

Tiden från att gå från "avspännande" och skrittpromenader, till att rida i paddock, kunde sträcka sig mellan en och sex månader. Tiden var inte det primära för mig, utan att jag kunde få hästen att lita på mig var viktigare.