Sv: Få "bort allt eller inget" viktminskning
Jag har motsatt problem med att jag äter för lite och nu försöker äta mer. Det som jag har kommit fram till fungerar bäst för mig är att använda metoder som kommer från DBT/KBT/mindfulness.
I olika situationer är vi känslostyrda och agerar utan att fundera eller tänka till, det går på ren automatik och man gör det som känslan säger är rätt. Dvs det som man vet/tror att man mår bäst av i stunden och som ger minst obehagliga känslor just då. Men det är inte samma sak som att det är det valet som fungerar i längden och inte det valet som för en åt rätt håll och de negativa känslorna kommer ikapp en efter en liten stund om man agerat utan att reflektera över vad som är det bästa för en själv ur ett längre perspektiv.
Därför måste man börja träna på att stanna upp när man hamnar i en sådan situation som man vet att man är sårbar i. Det kräver övning och är inte så lätt. Men när man står där i affären eller när man ska äta så ska man stanna upp, observera vad man känner och sen sätta ord på det. T.ex. nu tänker jag att jag redan ätit för mycket och då kan jag lika gärna fortsätta äta. Eller jag är ju redan så tjock så då spelar det ingen roll om jag äter för mycket eftersom det redan är försent att ändra på det. Eller att det inte är någon idé att träna för man kommer ändå inte hinna träna så många gånger i veckan som man vill eller man har ju så dålig kondition så det är inte roligt osv. Eller som i mitt fall att jag tänker på hur tjock jag är, att det är alldeles för mycket mat, att jag ska plocka bort eller minska på maten, att jag borde gå ut och gå för att förbränna, att jag är äcklig, inte förtjänar maten, att varje kalori är farlig osv.
Man kan kanske se att det bakom dessa tankar finns känslor som gör att det blir svårt att stå emot de där tankarna eller suget och då är det bra att man kan se att egentligen så kanske jag inte vill äta det här/egentligen så borde jag äta det här för mina känslor och tankar inte är några sanningar. Att jag känner så starkt just nu beror på att jag är stressad, ledsen, glad, arg, besviken, trött, nervös osv eller på ett inlärt beteende.
Sen kommer man till det viktigaste steget, nu när man har stannat upp och känt efter vad man känner, observerat vad man tänker och översatt det till dom känslorna man har så ska man föra in förnuftet och börja resonera med sig själv. Om jag agerar så som jag brukar göra så leder det till mer av samma, dvs. jag kommer fortsätta med det här mönstret och göra de saker som egentligen inte för mig åt rätt håll, jag kommer alltså stå och stampa på det här stället och ingen förändring kommer ske.
Man kan fråga sig om de här tankarna man har verkligen är sanna eller är det automatiska tankar som jag agerar på utan att ifrågasätta? I det här stadiet så gäller det att stanna upp så pass länge att man lyckas ta sig från att vara styrd av sina känslor och betingade beteenden till att istället styra över till att följa sitt förnuft och logiska tänkande. Sen tar man ett aktivt beslut att agera tvärtemot de destruktiva tankarna och beteenden som man först hade tänkt göra. För att man vet att det är det som i längden leder en åt rätt håll trots att det i stunden är det jobbigaste. Sen måste man stå ut med känslorna som väcks och lita på att det kommer gå över och varje gång man lyckas med det här kommer det bli lite lättare och mer vana. Sysselsätta sig med sådant som drar tankarna bort från maten och hunger eller sug eller ångest eller vad man nu känner.
Det här blev jätte långt och vet inte om det är till någon nytta. Men sammanfattningen är att i en situation ska man stanna upp, känna efter vad man känner och sätta ord på det. Ta sig tid att fundera på vad man vinner på att agera på olika sätt och välja det sättet som är det som fungerar bäst utifrån vad man vill med livet och vad man vill uppnå. Genom att stanna upp ger man sig själv en möjlighet att göra ett aktivt val istället för att agera instinktivt. Det här är inte så lätt, man måste öva, öva men tillslut blir man bättre och bättre på det. Om man vill att något ska bli annorlunda så måste man göra annorlunda.
Jag kan dra ett exempel för mig. Om jag går efter känslan agerar jag så här:
Jag står vid kylskåpet och ska välja ett päron (som jag hade problem med att välja redan i affären), jag tar ut det minsta päronet och ställer mig vid köksbänken för att skiva upp det. Tanken kommer att det är ett gigantiskt päron, det innehåller si och så många kalorier, jag börjar leta i kylskåpet efter ett ännu mindre päron, börjar väga och jämföra alla päron och sen när jag väl valt så försöker jag att skära bort så mycket som möjligt av päronet. Jag börjar redan nu fundera på vad jag ska dra in på av maten resten av dagen eller hur mycket jag måste gå för att förbränna det. Sen sitter jag med mobilen och räknar kalorierna om och om igen. Jag äter inte heller upp hela päronet och efteråt går jag en extra lång promenad.
Om jag går på förnuftet så börjar det likadant, jag ska välja ett päron och vill ha det minsta, men jag stannar upp och funderar på varför det är så viktigt. Istället för att väga på grammet tar jag ett av dom som inte verkar vara allra störst eller om jag är stark tar jag ett av dom lite större bara för att. Sedan skivar jag upp päronet och när jag skurit bort bitar för att det skulle bli för mycket annars tänker jag än en gång till. Om jag vill bli frisk från min ätstörning, vilket leder mig då åt rätt håll och vilket göder mina äs-tankar? Jag inser att jag känner rädsla och ångest och självhat men kommer fram till att okej,dom här känslorna får finnas men jag behöver inte agera på dom. Och det
Jag har motsatt problem med att jag äter för lite och nu försöker äta mer. Det som jag har kommit fram till fungerar bäst för mig är att använda metoder som kommer från DBT/KBT/mindfulness.
I olika situationer är vi känslostyrda och agerar utan att fundera eller tänka till, det går på ren automatik och man gör det som känslan säger är rätt. Dvs det som man vet/tror att man mår bäst av i stunden och som ger minst obehagliga känslor just då. Men det är inte samma sak som att det är det valet som fungerar i längden och inte det valet som för en åt rätt håll och de negativa känslorna kommer ikapp en efter en liten stund om man agerat utan att reflektera över vad som är det bästa för en själv ur ett längre perspektiv.
Därför måste man börja träna på att stanna upp när man hamnar i en sådan situation som man vet att man är sårbar i. Det kräver övning och är inte så lätt. Men när man står där i affären eller när man ska äta så ska man stanna upp, observera vad man känner och sen sätta ord på det. T.ex. nu tänker jag att jag redan ätit för mycket och då kan jag lika gärna fortsätta äta. Eller jag är ju redan så tjock så då spelar det ingen roll om jag äter för mycket eftersom det redan är försent att ändra på det. Eller att det inte är någon idé att träna för man kommer ändå inte hinna träna så många gånger i veckan som man vill eller man har ju så dålig kondition så det är inte roligt osv. Eller som i mitt fall att jag tänker på hur tjock jag är, att det är alldeles för mycket mat, att jag ska plocka bort eller minska på maten, att jag borde gå ut och gå för att förbränna, att jag är äcklig, inte förtjänar maten, att varje kalori är farlig osv.
Man kan kanske se att det bakom dessa tankar finns känslor som gör att det blir svårt att stå emot de där tankarna eller suget och då är det bra att man kan se att egentligen så kanske jag inte vill äta det här/egentligen så borde jag äta det här för mina känslor och tankar inte är några sanningar. Att jag känner så starkt just nu beror på att jag är stressad, ledsen, glad, arg, besviken, trött, nervös osv eller på ett inlärt beteende.
Sen kommer man till det viktigaste steget, nu när man har stannat upp och känt efter vad man känner, observerat vad man tänker och översatt det till dom känslorna man har så ska man föra in förnuftet och börja resonera med sig själv. Om jag agerar så som jag brukar göra så leder det till mer av samma, dvs. jag kommer fortsätta med det här mönstret och göra de saker som egentligen inte för mig åt rätt håll, jag kommer alltså stå och stampa på det här stället och ingen förändring kommer ske.
Man kan fråga sig om de här tankarna man har verkligen är sanna eller är det automatiska tankar som jag agerar på utan att ifrågasätta? I det här stadiet så gäller det att stanna upp så pass länge att man lyckas ta sig från att vara styrd av sina känslor och betingade beteenden till att istället styra över till att följa sitt förnuft och logiska tänkande. Sen tar man ett aktivt beslut att agera tvärtemot de destruktiva tankarna och beteenden som man först hade tänkt göra. För att man vet att det är det som i längden leder en åt rätt håll trots att det i stunden är det jobbigaste. Sen måste man stå ut med känslorna som väcks och lita på att det kommer gå över och varje gång man lyckas med det här kommer det bli lite lättare och mer vana. Sysselsätta sig med sådant som drar tankarna bort från maten och hunger eller sug eller ångest eller vad man nu känner.
Det här blev jätte långt och vet inte om det är till någon nytta. Men sammanfattningen är att i en situation ska man stanna upp, känna efter vad man känner och sätta ord på det. Ta sig tid att fundera på vad man vinner på att agera på olika sätt och välja det sättet som är det som fungerar bäst utifrån vad man vill med livet och vad man vill uppnå. Genom att stanna upp ger man sig själv en möjlighet att göra ett aktivt val istället för att agera instinktivt. Det här är inte så lätt, man måste öva, öva men tillslut blir man bättre och bättre på det. Om man vill att något ska bli annorlunda så måste man göra annorlunda.
Jag kan dra ett exempel för mig. Om jag går efter känslan agerar jag så här:
Jag står vid kylskåpet och ska välja ett päron (som jag hade problem med att välja redan i affären), jag tar ut det minsta päronet och ställer mig vid köksbänken för att skiva upp det. Tanken kommer att det är ett gigantiskt päron, det innehåller si och så många kalorier, jag börjar leta i kylskåpet efter ett ännu mindre päron, börjar väga och jämföra alla päron och sen när jag väl valt så försöker jag att skära bort så mycket som möjligt av päronet. Jag börjar redan nu fundera på vad jag ska dra in på av maten resten av dagen eller hur mycket jag måste gå för att förbränna det. Sen sitter jag med mobilen och räknar kalorierna om och om igen. Jag äter inte heller upp hela päronet och efteråt går jag en extra lång promenad.
Om jag går på förnuftet så börjar det likadant, jag ska välja ett päron och vill ha det minsta, men jag stannar upp och funderar på varför det är så viktigt. Istället för att väga på grammet tar jag ett av dom som inte verkar vara allra störst eller om jag är stark tar jag ett av dom lite större bara för att. Sedan skivar jag upp päronet och när jag skurit bort bitar för att det skulle bli för mycket annars tänker jag än en gång till. Om jag vill bli frisk från min ätstörning, vilket leder mig då åt rätt håll och vilket göder mina äs-tankar? Jag inser att jag känner rädsla och ångest och självhat men kommer fram till att okej,dom här känslorna får finnas men jag behöver inte agera på dom. Och det
Senast ändrad:
