Extrema sitsproblem.

[Rumpnissen]

Nu har jag kört fasst fullkomligt i min ridning. Jag kommer ingen vart och allt blir bara sämre.

Har ridit Bellisen sedan i september, gör det åt en annan tjej då hon behöver mer grundridning. (Hästen alltså ) I början gick det bättre och bättre för varje pass, även fasst jag även då hade enorma problem att sitta på henne i traven. Det gick dock bra i skritt och galopp, satt så bra jag kan, utan stora spänningar. Allt eftersom hon slutade slänga av mig satt jag bara bättre och bättre (spännde mig mindre) vilket naturligtvis gjorde att hon slängde av mig ännu mindre och blev ännu finare att rida. När jag började rida henne var hon precis igångsatt efter en 1-års lång boxvila. ( )

Men innan jul någongång började mina problem komma tillbaka igen, började spänna mig sjukt mycket i traven. Kunnde inte sitta vettigt hur jag än gjorde, inte heller i galoppen. Och gissa vad? Det har inte blivit bättre än. Galoppen har blivit något bättre. Ungefär tillbaka på ruta två. Men i traven spänner jag varenda muskel i hela kroppen och rider som en kratta.

Naturligtvis fungerar det inte att rida så, vilket har lett till att jag istället rider lätt, vill inte belasta henne med min totala obalans. De senaste två veckorna har passen bestått av skogs lullning och lite hoppning, i hopp om att någon mental spärr ska släppa.

Så igår kännde jag verkligen för att ta ettriktigt dressyrpass, hade tok-bra känsla i magen och inte en tanke på mina sitsproblem. Så jag började rida, värmde upp och efter en stund satte jag mig ner. Och hoppsan, så börjar jag direkt studsa som grodan boll och spänner mig så jag blir blå.

Till saken hör att detta inte händer på andra hästar. Rider speciellt en annan regelbundet och henne sitter jag så bra jag någonsin kan på. Ägaren säger att hon inte känner någon skillnad på Bellisen, men så har hon i o f aldrig kunnat sitta vettigt på henne heller. Så jag tror inte att det är hästen problemet ligger hos.

Så, hur katten ska jag bära mig åt? Har aldrig i hela mitt liv ridit så här dåligt. (inte för att jag har många år att sätta i kyrkbänken men ändå) Det är inte roligt längre, kan knappt med att åka och rida hästen längre. Vad gör man? Hur fasen ska jag bära mig åt? Hur löser man sådant här?

Rumpnissen
spänd
som
en
stålfjäder

(Vet att det ser ut som jag drar henne i munnen men var inte oroliga, det gör jag inte. Det här händer när jag förhåller en aningens för mycket. Har bara lätt lätt kontakt. Vilket jag faktiskt lyckas med häpnadsväckande bra trots mitt studsande )

 

[Lord Owen]

Sv: Extrema sitsproblem.

Först vill jag ge dig en för att du lyckats sitta ner i traven på någon häst, en bravur jag hittills inte lyckats med utan att ha daskat sönder min rumpa (och hästens rygg ).

Sedan..
Jag kan ju bara relatera till mig själv och jag kan inte sitta ner i traven pga troliga låsningar/spända muskler i min korsrygg. Annat kan ju också vara att man är sned i bäckenet och låser sig pga det, är sned någonannanstans osv. Om man ska se till det fysiska. Så då tycker jag att du ska åka till en Ortoped eller något och kolla upp dig. Själv ska jag till en naprapat med min cementerade rygg så snart som möjligt..
Man kan ju inte förvänta sig att kunna svinga med hästen om ens rygg inte kan svinga.

Annars kan det ju vara en psykologisk grej.
Jag får känslan att det kan vara något sådant för du ser ut att kura ihop dig litet (fosterställningstänk) även om den tjocka jackan gör det svårt att se, det gör man ju lätt när man är litet osäker.
Man känner sig tryggare ihopkurad men det är ju inte direkt det bästa att göra inom ridningen, varken ur säkerhets- eller ridsynpunkt.
Och då säger jag godnatt för sådant är jag inte bra på.

 

[psychogrrl]

Sv: Extrema sitsproblem.

När man lutar sig framåt med överlivet låser sig musklerna runt SI-led och korsrygg, ditt bäcken tillåts inte svinga med.

Jag gör samma sak, lutar mig framåt. Min häst har satt mig där, då han har så mycket framåtanda i sig och när jag då låser min rygg låser jag hans och han kan inte gå framåt så mycket.

När jag reser upp mig kommer SI-leden igång och min rygg börjar svinga mer, detta gör dock att pålle börjar trava, och jag kastar återigen överlivet framåt för att bromsa honom.

Jag har även andra problem runt SI-led och utåtrotatorer i höften, härstammande från andra saker. Korsben och ländrygg är inte vana att lossa och röra på sig och de vill då också ha mig framåtlutad så de slipper göra nåt de inte är vana vid.

På ett par av bilderna ser du istället ut att luta dig massor bakåt, och liknande händer då också, man låser ryggen så att den inte rör sig med hästen.

 

[Rumpnissen]

Sv: Extrema sitsproblem.

tack för ditt svar!

Spänningar i korsryggen, jo, det är ju möjligt. Men borde inte det märkas på andra hästar också då?

Jag har tidigare haft problem med att jag svankar, därför försöker jag fylla ut länden. Men här är en bild från tidigare i höstas. Rumpnissen plågar Ella igen.

En psukologisk grej är möjlig jag är helt lost.

 

[Lord Owen]

Sv: Extrema sitsproblem.

Ditt svar var jättebra!
Gav mig massor att tänka på!

 

[Lord Owen]

Sv: Extrema sitsproblem.

Det kan ju vara en mix av psykologi och fysik, det kan ju vara så att du ramlar fram med axlarna/överlivet för att du är litet osäker och då låser du din rygg (läs psychogirls, felstavat jag vet, inlägg!) och vips, så har vi en ond cirkel!

Om det "bara" skulle sitta fysiskt så borde det ju kännas på andra hästar med.. därför låter det troligare med en mix tycker jag.

 

[Rumpnissen]

Sv: Extrema sitsproblem.

Jag är väldigt medveten om precis detta, att bäckenet inte kan svinga när man lutar sig framåt eller bakåt men inte fasen hjälper det när jag sitter där uppe. I skritt fungerar det alldeles utmärkt, så börjar jag trava, försöker tänka på att sitta rakt, inte luta mig framåt, inte bakåt. Men det hjälper ju inte för jag skumpar ju su mycket att jag knappt landar i sadeln. Jag har överhuvudtaget inte koll på var jag har min kropp. (Det finns värre bilder men de tänker jag fasen inte lägga ut här)

jag är snart gråtfärdig. Vad ska jag ta mig till?

Imorgon ska jag rida lillponnyn så kanske jag känner mig en aningens bättre. Ska analysera sönder mig när jag sitter och rider henne och se om jag känner några likheter.

 

[psychogrrl]

Sv: Extrema sitsproblem.

En sak som kanske kan vara värd att prova är att rida i jockeyläder och sitta i traven!

Inte provat själv, så har ingen aning om det funkar eller ej, men Heather Moffett skriver att det var så hon hittade travrörelsen iaf!

 

[Rumpnissen]

Sv: Extrema sitsproblem.

Vad spännande det låter. Annars rider jag ju mest utan stigbyglar för att få långa avslappnade ben. men det är klart, då kniper man ju i alla fall inte med knäna.

 

[majola]

Sv: Extrema sitsproblem.

Uppenbarligen funkar det ju inte utan läder eftersom du drar upp knäna på bilderna. Jag skulle också försöka korta lädren lite.

När det händer mig (t ex på en extremt svårsutten häst) så kör jag följande ramsa:

* Benen helt avslappnade (du spänner benen och drar upp knäna på bilderna)
* Solarplexus framåt-uppåt. Kan det vara så att när du tänker "fyll ut svanken" så tappar du mellangärdet? Det händer mig ibland.
* Slappna av i axlarna. Även om du säger att du bara har en lätt kontakt så ser det statiskt ut på bilderna. Du kan ju vara fast i handen även om du är lätt (om du förstås vad jag menar). Dne är inte elastisk.

Sedan är det ju lättare sagt än gjort...

 

[Rumpnissen]

Sv: Extrema sitsproblem.

Uppenbarligen funkar det ju inte utan läder eftersom du drar upp knäna på bilderna. Jag skulle också försöka korta lädren lite.

När det händer mig (t ex på en extremt svårsutten häst) så kör jag följande ramsa:

* Benen helt avslappnade (du spänner benen och drar upp knäna på bilderna)
* Solarplexus framåt-uppåt. Kan det vara så att när du tänker "fyll ut svanken" så tappar du mellangärdet? Det händer mig ibland.
* Slappna av i axlarna. Även om du säger att du bara har en lätt kontakt så ser det statiskt ut på bilderna. Du kan ju vara fast i handen även om du är lätt (om du förstås vad jag menar). Dne är inte elastisk.

Sedan är det ju lättare sagt än gjort...

Stämmer helt. Mina envisa försök om att få långa avslappnade ben utan stigbyglar fungerar inte ett dugg, men jag har fått för mig att jag spänner mig mindre när jag inte har dom. Men jag ska prova alla möjliga varianter av längder och korthet på stigländerna.

Självklart spänner jag även axlarna, absolut. Hela jag är totalt spänd. Finns inte en elastisk muskel i hela min kropp i de här lägena.

Tack för tipsen. Snart ska jag ut och rida!

 

[skrållan]

Sv: Extrema sitsproblem.

Jag vet inte om det hjälper dig, för jag är ingen expert på fysiologi direkt och jag tycker du verkar väldigt duktig på att rida även om det just nu har - i dubbel bemärkelse - låst sig. Det är ju inte meningen att man ska spänna sig, men stabilisering behövs. Det svåra är att hitta rätt grad av stabilisering och avspänning.

Det finns någon förklaring som säger att särskilt vi kvinnor ofta mer eller mindre kroniskt spänner musklerna på bröstets framsida, därmed dras axlarna fram och vi kutar lite i bröstryggen. För att motverka det måste vi dels mjuka upp och sedan stretcha de där bröstmusklerna så de släpper greppet, dels aktivera de bortglömda musklerna i skuldorna och övre ryggen. Vi är ofta dåliga på att på manligt vis ta i med mag- och ryggmusklerna när vi ber våra armar arbeta. Män har ofta lättare att (okey, här handlar det om bågskytte) mobilisera muskler ända ner till tårna när det bara handlar om att dra i en enda sträng. När man ska lära kvinnor dra i samma sträng får man uppmana dem att använda mag- och ryggmuskler för att stabilisera kropp och armar, och vips känns det inte alls lika svårt som när man ber en ensam underarmsmuskel göra jobbet.

Jag frågade under ridskoleåren flertalet ridlärare vad jag skulle göra för att inte studsa. Fick ständigt svaret: ta tag i framvalvet och dra dig ner. Behöver jag säga att det inte hjälpte alls? Det jag provade mig fram till på egen hand är knappast något nytt, men detta är iallafall mina generella tips:

Positionsmässigt gäller det ju att sitta så rakt som möjligt. Vrida om bäckenet och fylla ut svanken. Sträcka ut bröstet och ge plats för lungorna innanför revbenen. Alltså nästan känslan av att kuta i nedre delen av ryggen och samtidigt "svanka" mellan skuldrorna. Skriver så för att det ändå inte kommer att hända, men strävar man ditåt blir det rakt. Bättre kanske att tänka sig att göra sig så lång som möjligt, sträva uppåt. Eller tänk att någon lyfter dig i några små hårstrån högst upp på hjässan, och kroppen bara hänger rakt ner därifrån. Finns olika bilder som kan hjälpa för olika problem.

Väl någorlunda rak så gäller det att försöka absorbera rörelserna i sina höfter. Det är svårt att beskriva en känsla, men ska försöka. I princip så får man spänna magen så att man lyfter pubisbenet, samtidigt som man slappnar av i nedre delen av ryggen. Om man kutar i hela ryggen eller lutar sig lite bakåt må det vara hänt till en början, poängen är att du ska fånga upp studsen med ett följsamt bäcken, alltså avslappnat och rörligt i höjdled. Det blir en framåt-uppåt rörelse med bäckenet i varje studs, det klassiska "juckandet", med den skillnaden (anser jag) att när man lyckas slappna av i och runt om rörelsen så är det hästen, inte ryttaren som så att säga skjuter på med sin rygg och bäcken. Man ska inte flytta sig i eller gnida sig mot sadeln, utan mer gunga med. (åter: upplever jag. Det är hur det känns för mig när jag sitter följsamt. Kan inte garantera att detta är enligt manualen rätt.)

Nästa grej är att benen då också ska bli långa. Rida utan stigbyglar funkar om man samtidigt stabiliserar sig med något annat än knäna. Det kräver en ompositionering på bilderna. Du skulle behöva vrida låren en aning utåt, sitt mer på lårens baksida, den övre delen av låren. Tänk bakåt med hälar och vader. Dra benen aktivt bakåt om det går. Antagligen är det svårt, eftersom du nog, som de flesta av oss, är spända i muskeln i ljumsken, den som drar låret framåt. Har hört att ett knep för att få den att släppa greppet är att just lyfta låren / knäna högt upp, tills det känns tröttsamt och obekvämt (kanske det jockeysits tipset kommer ifrån?), då bör musklerna vara mer villiga att stretchas ut lite och "släppa till" så benen får komma neråt / bakåt. En instruktör sa hela tiden att jag skulle "massera hästens sidor" med vaderna då, inga hälar. Och då var det en bra bit bakom sadelgjorden som menades. Det hjälpte faktiskt också.

Sedan är det bättre att sakta av till skritt, positionera sig rätt, hitta följsamheten och börja om i trav, än att sitta och nöta när det blir fel. Övergångar är ju ändå nyttig träning, så... lycka till! Hoppas något kan vara till hjälp - eller att någon rättar mina rid-teoretska fel!

*hinner inte mer, sorry!*

 

[Rumpnissen]

Sv: Extrema sitsproblem.

Tack så jätte mycket för ditt svar. Väldigt intresant.

Det finns någon förklaring som säger att särskilt vi kvinnor ofta mer eller mindre kroniskt spänner musklerna på bröstets framsida, därmed dras axlarna fram och vi kutar lite i bröstryggen. För att motverka det måste vi dels mjuka upp och sedan stretcha de där bröstmusklerna så de släpper greppet, dels aktivera de bortglömda musklerna i skuldorna och övre ryggen. Vi är ofta dåliga på att på manligt vis ta i med mag- och ryggmusklerna när vi ber våra armar arbeta. Män har ofta lättare att (okey, här handlar det om bågskytte) mobilisera muskler ända ner till tårna när det bara handlar om att dra i en enda sträng. När man ska lära kvinnor dra i samma sträng får man uppmana dem att använda mag- och ryggmuskler för att stabilisera kropp och armar, och vips känns det inte alls lika svårt som när man ber en ensam underarmsmuskel göra jobbet

För det första, jag menar inte alls att försvara mig på något sätt. Du har absolut helt säkert rätt i det du skriver, och jag har, sedan flera år byggt upp väldigt mycket mag och ryggmuskler och har alltid tyckt att jag har lätt att stabilisera mig i den position jag vill. Nu funkar ju inte detta längre, så det spelar ju ingen j*vla roll längre.

Men det du skriver låter absolut intresant, och jag känner verkligen att det är där en del av problemet kan ligga. Men frågan är ju hur jag ska göra? För som sagt, muskelmassan tror jag att jag har, men jag har glömt hur jag använder den.

Jag frågade under ridskoleåren flertalet ridlärare vad jag skulle göra för att inte studsa. Fick ständigt svaret: ta tag i framvalvet och dra dig ner. Behöver jag säga att det inte hjälpte alls? Det jag provade mig fram till på egen hand är knappast något nytt, men detta är iallafall mina generella tips:

Det är ju också en idé, dock inget jag är ute efter att prova.

Positionsmässigt gäller det ju att sitta så rakt som möjligt. Vrida om bäckenet och fylla ut svanken. Sträcka ut bröstet och ge plats för lungorna innanför revbenen. Alltså nästan känslan av att kuta i nedre delen av ryggen och samtidigt "svanka" mellan skuldrorna. Skriver så för att det ändå inte kommer att hända, men strävar man ditåt blir det rakt. Bättre kanske att tänka sig att göra sig så lång som möjligt, sträva uppåt. Eller tänk att någon lyfter dig i några små hårstrån högst upp på hjässan, och kroppen bara hänger rakt ner därifrån. Finns olika bilder som kan hjälpa för olika problem.

Just detta med att "någon drar" mig i håret har jag börjat försöka tänka på eftersom alla mina försök med att fylla ut länden osv är helt förgäves, kan ju inte kontrolera en kroppsdel i taget när jag sitter på den här hästen i vilket fall som helst.

Väl någorlunda rak så gäller det att försöka absorbera rörelserna i sina höfter. Det är svårt att beskriva en känsla, men ska försöka. I princip så får man spänna magen så att man lyfter pubisbenet, samtidigt som man slappnar av i nedre delen av ryggen. Om man kutar i hela ryggen eller lutar sig lite bakåt må det vara hänt till en början, poängen är att du ska fånga upp studsen med ett följsamt bäcken, alltså avslappnat och rörligt i höjdled. Det blir en framåt-uppåt rörelse med bäckenet i varje studs, det klassiska "juckandet", med den skillnaden (anser jag) att när man lyckas slappna av i och runt om rörelsen så är det hästen, inte ryttaren som så att säga skjuter på med sin rygg och bäcken. Man ska inte flytta sig i eller gnida sig mot sadeln, utan mer gunga med. (åter: upplever jag. Det är hur det känns för mig när jag sitter följsamt. Kan inte garantera att detta är enligt manualen rätt.)

vad jag reagerar mest på här, när jag tänkre på min alldeles egna katasrof är att det rä väldigt svårt att börja någonstans. Det är väldigt svårt att börja med att sitta rakt, när man fortfarande är ofjädrande som en bowlingklot. Men, till och med jag fattar ju att man måste börja någonstans.

Din beskrivningen känns som om den passar in på min känsla också när-det-fungerar. Men det känns bra att ha den nerskriven och formulerad av någon som inte är mig.

Nästa grej är att benen då också ska bli långa. Rida utan stigbyglar funkar om man samtidigt stabiliserar sig med något annat än knäna. Det kräver en ompositionering på bilderna. Du skulle behöva vrida låren en aning utåt, sitt mer på lårens baksida, den övre delen av låren. Tänk bakåt med hälar och vader. Dra benen aktivt bakåt om det går. Antagligen är det svårt, eftersom du nog, som de flesta av oss, är spända i muskeln i ljumsken, den som drar låret framåt. Har hört att ett knep för att få den att släppa greppet är att just lyfta låren / knäna högt upp, tills det känns tröttsamt och obekvämt (kanske det jockeysits tipset kommer ifrån?), då bör musklerna vara mer villiga att stretchas ut lite och "släppa till" så benen får komma neråt / bakåt. En instruktör sa hela tiden att jag skulle "massera hästens sidor" med vaderna då, inga hälar. Och då var det en bra bit bakom sadelgjorden som menades. Det hjälpte faktiskt också.

Det är ju väldigt intresant, nu kanske jag missuppfattar dig, eller jag vet inte. Är skolad enligt den vanliga moderna ridningen från början. Och där lär man ju sig att vrida om benet, ifrån höften så att tårna pekar framåt och alltså inte sitta på baksidan av låret. Eller?

Det här med spända ljumskar träffar du helt rätt på. Det ända stället jag har träningsverk i nu mera är ljumskarna.

Sedan är det bättre att sakta av till skritt, positionera sig rätt, hitta följsamheten och börja om i trav, än att sitta och nöta när det blir fel. Övergångar är ju ändå nyttig träning, så... lycka till! Hoppas något kan vara till hjälp - eller att någon rättar mina rid-teoretska fel!

Detta hhåller jag absolut med om, sitter och rider övergångar i princip jämt, eftersom de första 5-6 stegen brukar jag sitta helt okej, och sen börjar helvetet. Osså får man börja om från ruta ett igen.

Red föresten lillponnyn igår (en annan häst) oh det känndes kalas bra. Hittade swinget, stötdämningen, avslappningen, kunnde till och med inverka på ett sätt med min sits som jag itne ens kunnat drömma om att göra på Bellisen. Så det känns en aningens bättre nu, jag är inte helt värdelös.

Dock klurar jag fortfarande på varför jag har sådanna enorma problem på just denna hästen, men inte på andra?

Tack för ditt otroligt intresanta och givande svar! Ska tänka igenom allt du skrivit och försöka tänka på det (en sak i taget) nästa gång jag rider!

 

[Susan]

Sv: Extrema sitsproblem.

Jag har bara skummat tråden men omhuvudproblemet är att du studsar så är det en fråga om balans i bäcken och ryggrad.

För att kunan swinga rätt så måste man få stöd av sadeln
Eftersom du bytt häst och förmodligen därmed sadel att det kan vara så att sadeln placerar dig på ett sådant sätt att din ryggrad inte kan fjädra.
felet behöver alls inte sitta hos dig.

För att sitta korrekt behöver vi stöd för sittben och skrev. vi behöver också stöd för låren.
Om du inte får det stödet av sadeln så kan du jobb dig blå, utan att det händer någonting ,och du blir frustrerad men du kan inte hjälpa det.

En sadel som tex. tippar dig det minsta framåt är fullkomligt omöjlig att rida i

Det är svårt att uttala sig om något man inte ser. men eftersom du har lyckats rida bra innan, så kan detta var ett tänkbart scenario...

Kan du få någon att fota din sits utan jacka?
Gärna sadeln utan dig i...

 

[Rumpnissen]

Sv: Extrema sitsproblem.

För att kunan swinga rätt så måste man få stöd av sadeln
Eftersom du bytt häst och förmodligen därmed sadel att det kan vara så att sadeln placerar dig på ett sådant sätt att din ryggrad inte kan fjädra.
felet behöver alls inte sitta hos dig.

Jo, det är ju sant att jag bytt både häst och sadel och det funkar med andra hästar. Dock har jag provat tre olika sadlar på denna hästen och den sadeln jag har nu är den jag trivts överlägset bäst med.

Foto på sadeln är absolut inga problem. Kan se om jag kan be kompisen fotografera mig på lördag. Är lite ont om folk. Jag rider alltid på dagarna och de andra kommer ju inte till stallet försen på kvällarna. Men jag kan försöka, om inte denna veckan så snart. Problemet lär ju inte försvinna på ett tag än då. Morr.

 

[overtyre]

Sv: Extrema sitsproblem.

Jag håller med övriga talare som sagt många väldigt kloka saker.

Jag vill dock komma med ett tillägg som jag tror ingen har nämnt tidigare. För tillfället är min häst halt, men tidigare när jag red så hade jag problem med att sitta ner i traven. Jag studsade, spände mig och knep överallt och till råga på allt så var pållan lite lat vilket gjorde att jag klämde i lite extra för att få henne att gå framåt.

Nåväl. Jag försökte på alla sätt att sitta ner utan att se ut som en . Jag testade att sitta ner och när det kändes dåligt rida lätt, men efter några steg så var det samma visa igen. Och likadant när jag försökte med metoden övergångar; de första stegen gick bra men sen...

Det jag kom på efter ett tag var att jag andades alldeles för högt upp. Jag var noga med att andas men eftersom jag inte använde diafragman så blev jag spänd ändå. Det man kan göra då är ju t. ex att sjunga eller om du har läst Sally Swifts böcker så kan du tänka på att centrera dig. Något som jag också försökte med- och som faktiskt lyckades var att jag innan jag satte mig ner försökte få fram en bild och en känsla av hur det skulle kännas. Så fort jag kände att jag tappade balansen så försökte jag fokusera på den bilden. I en av Sallys böcker så skriver hon också om en elev som hon hade. Han försökte på alla sätt tänka på att sitta rätt och spände sig som följd av detta. Det han fick göra då var att under en hel lektion bara koncentrera sig på hästen och rida med den högra hjärnhalvan. D.v.s inte tänka i ord- utan bara känna. Det passet upplevde han som det värsta någonsin, men Sally som såg det hela tyckte något helt annat. Det hon såg var hur hans annars motsträviga sto formligen dansade fram. Tidigare hade han bara koncentrerat sig på sig själv och inte tänkt på hästen vilket gjorde att han spände sig och inte kände efter hur hans häst var.

Jag hoppas att det kanske kan hjälpa lite på vägen

 

[Susan]

Sv: Extrema sitsproblem.

Om vi nu pratar om traven sitta ned.

Om du sätter i gång hästen i trav inte med skänkeln utan med dina "rotatorer".
Tänk att du har en morot mellan skinkorna utanför rumphålet
som du måste knipa tag i

Detta blir en variant på ett "juck" ( herregud - here we go again" )
Ett mer kramande juck långsamt "juck" än ett "skyfflande"

Detta juck öppnar din fjädring och blir en invitation till din häst att hänga med

Så fort hon gör det sluta - slappna av, hon kommer då att fortsätta att fjädra/ swinga med ditt bäcken själv.
Gör så många steg du klarar av - sakta av och prova igen.

Du kan ju gissa hur jag fått hålla på med min superskumpiga Nordis a la degbunke

jag är så svank av naturen att jag hela tiden aktivt måset hålla upp mitt "kisseri" framtill för att fortsätta kunna swinga - annars - total disaster.

Jag brukar tänka att jag håller upp kisseriet samtidgt som jag släpper höfterna till hästen - så att han dansar salsa med mina rumphalvor.

dadadda dadada dadada

jag har alltid varit en urusel dansare - tills han har lärt mig hitta svänget

 

[Rumpnissen]

Sv: Extrema sitsproblem.

dset där med morot har jag dock aldrig tänkt på. Dock lyfter jag ganska mycket med rumpan, som jag brukar tänka. Men det blir förmodligen inte samma långsamma djupa juck då. Kanske jag har nån slags teknik som bara gör att jag spänner mig, eftersom den är mer ytlig... Nu när jag börjar tänka efter alltså.

Jag är ju också svankig av naturen, vilket inte är en riktig födel har jag märkt.

Nåja, innan har jag tänkt på ballonger som flyger ur bröstkorgen, nu blir det att dra upp morötter istället. Ska prova detta, samt mycket annat jag fått tips om.

Lördag är bokat, då blir det fotografering.

 

[Rumpnissen]

Sv: Extrema sitsproblem.

Det där var ju också en idé jag inte tänkt på. vilket får mig att skämmas eftersom jag jämt klagar på mina elever att de ska andas ordentligt. (Hjälp, nu skämms jag ännu mer. Hur kan folk rida för mig som inte ens kan sitta ordentligt. )

Nåja, det låter i alla fall mycket rimligt. I och med alla spänningar, blir givetvis även bröstkorgen och magen spänd, alltså andas jag inte ordentligt längre.

Smart, usch. Jag måste skriva ner alla tips jag fått nu så jag kan försöka tänka på lite av dem på lördag. Men vi får försöka ta en sak i taget antar jag, för att få bukt på detta.

Tack så hemskt mycket allihopa. Lovar att ni får utvärdering på lördag med nya (mer avklädda ) foton och allt.

 

[Jessica]

Sv: Extrema sitsproblem.

Vill gärna delge mitt lilla knep... För att lära slappna av i bäckenet o benmusklerna, o helt enkelt lära mig följa med i hästens rörelser, så red jag helt enkelt med vikt i stigbyglarna ett tag. Jag stod lite i på fotbladen i stigbyglarna samtidigt som jag utförde alla dessa övningar som man får höra är bra... svingande, lösgjorda, stötupptagande höfter, avslappnad ländrygg, rida med skelett i stället för muskler osv osv... Det här lärde mig att känna in hästen o följa med i rörelserna istället för att jobba emot.

Fick helt plötsligt en inblick i "verklig" ridning o förstod alla dessa goda råd som man fått genom sin ridkarriär. Ett exempel är ju att det ska kännas likadant på hästryggen som när man står på marken/golvet. Det kan jag känna nu!!!!! *jättestolt* Ett annat ex är ju att det ska kännas som att man cyklar med sittbenen när hästen rör sina rygghalvor på riktigt sätt, vilket jag oxå helt plötsligt känner. Ett tredje är att hästen ska böja sig runt inner skänkel, samt utveckling på samma tema, att man ska ha vikten på hästens innersida i en bakdelsvändning, vilket känns helt självklart nuförtiden.

mvh Jessica