Det låter väldigt likt situationen jag hamnat i. Min kollega och jag började hänga en dag i veckan, med start i november ifjol tror jag, sedan blev det ett par dagar i veckan, och periodvis så gott som varje dag. Vi blev väldigt goda vänner och jag blev förälskad men det var en konstig situation där jag inte hade en aning om vart jag hade honom. Ibland kändes det besvarat och ibland inte alls. Har skrivit två meter om det här på Buke, minst skulle jag tro.
Vänskaps- och kärleksrelationer har ibland diffusa gränser. Vi hängde såpass mycket att folk visste att kommer en kommer den andra, och jag trodde i min enfald att vi lär känna varandra lugnt och fint så att vi inte förhastar oss eftersom vi skall jobba ihop på en liten arbetsplats och han dessutom har två barn. No rush. Plötsligt out of the blue träffar han en annan tjej bakom min rygg och inleder ett kärleksförhållande med henne.
Två veckor gick det innan jag av en händelse fick veta att han skulle på dejt samma kväll. (Extremt generad och skuldmedveten hade han i vart fall vett att vara) Och det var endast för att det krockade med att jag frågade om han inte skulle med på en öl efter jobbet och han inte kunde pg av dejten. De har nu en distansrelation, och i början var jag helt knäckt och funderade på att sluta på jobbet(!). Jag undvek att hänga med honom och var väldigt splittrad. Han blev lika nere av att inte hänga med mig visade det sig, så vi började hänga igen.
Men det är en märklig situation och jag är inte helt säker på att det är helt sunt.
Vi bjuder hem varandra på middag och/eller vin, ser på film ihop, går ut, tränar ihop osv. Och vi mår båda bra av sällskapet, men faen alltså, när hans "dejt" så småningom flyttar hit som planen är, hamnar jag i sopkorgen då? Eller skall vi hänga allihopa?
Nu verkar det inte som att du jobbar med din vän i vart fall, men fundera på vad det är du riskerar egentligen. Jag var alldeles för otydlig med vad jag ville, helt enkelt för att jag inte visste vart jag hade honom, vill du "ha" den här killen behöver du nog bli tydligare med det för att inte förlora honom till någon annan. Jag var precis lika rädd som dig för att det skulle "ta slut" om jag berättade hur jag kände, men nu "tog det slut" ändå på sätt och vis.
Med facit i hand kanske det var jag som "kom undan" i sammanhanget, han är inte helt stabil i meningen trofast pojkvän. Men det gör ändå ONT SOM FASEN att se honom med den andra tjejen. För jag kände mig sviken. Och det sjuka är att jag inte har förmåga att ta upp det med honom, vi "är ju bara vänner liksom". Och nu har tiden rullat på ett par veckor.
"Systemet" är att vi umgås en massa, men kroppskontakten är begränsad till en hejdåkram, och möjligen en hejkram. Vi har aldrig kysst varandra, haft sex, eller passerat några sådana gränser.
Vi har sovit ihop en gång, EFTER att han träffat sin tjej vilket gjorde att hans pojkvänspotential sjönk för min del. Jag har bestämt mig för att vi bara skall vara kompisar, och det borde ju vara fint så. Men jag har ändå svårt att tänka på kompisen och hans tjej och undviker dem när hon är på besök. Det går väl över med tiden får vi hoppas. Nu tror jag ju rent intelligensmässigt inte längre att jag skulle vilja ha någon annan relation än den jag har med honom, men han känns som "min".
Hursomhelst summan av kardemumman: Om din kompis egentligen är ute efter ett förhållande av en annan karaktär så är det i vart fall en tidsfråga innan du förlorar det du har. Precis som jag förmodligen kommer att göra när tjejen flyttar hit och jag slutar vara stand-in sambo. Så det kan vara värt att ta upp att du inte vill att han träffar andra tex.
