Jag har svårt för svärmor och hon för mig. Jag vet att hon bara vill väl men jag har så fruktansvärt svårt för hennes sätt då det är tvärtemot hur jag är och fungerar.
Hon behandlar ofta min sambo som om han vore 10 år.
Ska krama lääänge och pussa godnatt och godmorgon.
Mig pussar hon inte men hon ska absolut kramas
Jag kramas gärna när man ses eller ska sluta ses, men varje morgon å varje kväll.. har lite svårt för närkontakt
När vi ska iväg nånstans ihop så tar hon med sig handdukar och sånt till min sambo och mig.
Jag tycker det är märkligt, var och en tar väl med sig det den behöver? Varför ska hon ta med sina handdukar och bära åt oss? Veeeeeet att jag inte borde störa mig men hela den här "förminskningen" av honom gör mig illamående.
Sen är hon rätt flummig, har en mycket speciell kost men äter sötsaker hela tiden, man ska fika hela tiden och då är man konstig om man inte vill ha (jag har problem med sötsug och ätstörningar och försöker äta cleant för då mår jag och magen bra). Man är konstig om man inte vill följa med till affären och handla. Man är konstig om man röker eller dricker (hon har aldrig gjort något av det). Inget av detta säger hon är konstigt, men det blir knäpptyst, så jag förstår ju vad det betyder. Min sambo har druckit TVÅ glas vin framför henne i hela sitt liv, båda gångerna har jag varit med. Han skulle väl hellre dö än att hon skulle få reda på att han feströker.
Sen så säger hon att hon är synsk (jag tror inte på sånt men vill hon tro på det så får hon väl göra det), men när hon i kombination med det sitter och säger att psykiska diagnoser inte finns och att alla passar in på de "kända", och att läkemedel inte hjälper, att det är fullkomligt normalt att höra röster och att se saker.. samtidigt kan hon säga "Ja, han begick självmord så han hade nog bipolär". Jag har själv en sån diagnos och har gått på medicinering långa perioder, som har hjälpt mig. Jag vet återigen att hon inte menar nåt illa men det känns olustigt.
Själv äter hon ca 20 olika piller av naturmedicin varje dag, det mesta mot magen. Ändå måste hon springa på toa stup i kvarten. Hon köper och ger massor till min sambo, som tar emot utan eftertanke. När jag googlat vissa av preparaten kan de vara rent skadliga, speciellt med de "problem" som han har. Jag VET återigen att hon inte menar nåt illa, men blir ändå less.
Jag har sömnproblem (när jag tar läkemedel blir det dock mycket bättre
), och är en sån som går upp en kvart innan jag ska iväg, för jag behöver den sömn jag får. Dagen innan vi skulle åka "hem" ihop med dem så frågar hon när vi ska gå upp, föreslår 2 h innan (en tidig morgon). Min sambo säger inget, jag vill inte låta ofin så jag säger "vi behöver inte mer än 45 min". Ändå kommer de och väcker oss innan? Kan inte vi bara få ha våra rutiner, så få de ha sina. När jag dessutom sagt vilken tid vi tänkt gå upp.
Sen får man alltid vänta på dom. Säger man en tid är de där 30-60 min senare. Jag tycker allmänt att det är respektlöst. De är sånna som ändrar sig heeela tiden om saker, och det gör mig stressad då jag är beroende av att ha koll på planen för att må bra. Jag försöker vara flexibel men ibland blir det bara för mycket.
Jag vill inte att min sambo ska ändra sin relation till henne, men ibland är det svårt att veta var man ska dra gränsen.. ens om man ska.
Tyvärr är det svårt att inte ses då dom vill göra det ofta, och det är självklart konstigt om min sambo träffar dem själva utan mig, mer än nån gång ibland. Ibland har jag bangat ur kvällen innan för jag haft sån ångest.
