LBR
Trådstartare
Jag bara måste få fråga er hur era relationer till era svärföräldrar ser ut?
Mina svärföräldrar bor i samma stad som vi och vi träffar dem rätt ofta på sommaren då vi tycker om att åka till stugan för bad och sol. De är väldigt välkomnande människor som gärna tar hand om en och fixar och donar för att allt ska vara bra.
Själv är jag från en familj där vi älskar varandra villkorslöst och ställer upp men gärna säger "gör det själv" om nån ber om ett glas vatten eller liknande om ni förstår hur jag menar? Jag blir inte uppassad av min mor när jag kommer hem även om hon gärna kör och lagar mat och så. Svårt att förklara men min sambos mamma är en bullmamma ut i fingerspetsarna. Hon planerar ständigt nästa fika/måltid till nivån att jag blir vansinnig. Hon är så pjåskig liksom. Så oavsett hur himla snäll hon är så blir jag tokig på henne. Det är så martyrigt hela tiden på något sätt.
Hade hunden ute nu och det var ständigt "åh det är så synd om dig som har en så elak matte som inte ger dig en massa godsaker" och småkommentarer som ifrågasatte hur jag tog hand om honom.
Jag förklarar nog inte alls rätt och jag känner mig som en dålig människa som inte bara kan ignorera det "negativa" då de är så himla generösa och välkomnande, men det är en personlighetsgrej tror jag om ni förstår hur jag menar? Tycker ni att jag är hemsk?![Blush :o :o]()
Jag blev nyfiken på hur ni har det. Bra eller dåliga relationer?
Mina svärföräldrar bor i samma stad som vi och vi träffar dem rätt ofta på sommaren då vi tycker om att åka till stugan för bad och sol. De är väldigt välkomnande människor som gärna tar hand om en och fixar och donar för att allt ska vara bra.
Själv är jag från en familj där vi älskar varandra villkorslöst och ställer upp men gärna säger "gör det själv" om nån ber om ett glas vatten eller liknande om ni förstår hur jag menar? Jag blir inte uppassad av min mor när jag kommer hem även om hon gärna kör och lagar mat och så. Svårt att förklara men min sambos mamma är en bullmamma ut i fingerspetsarna. Hon planerar ständigt nästa fika/måltid till nivån att jag blir vansinnig. Hon är så pjåskig liksom. Så oavsett hur himla snäll hon är så blir jag tokig på henne. Det är så martyrigt hela tiden på något sätt.
Hade hunden ute nu och det var ständigt "åh det är så synd om dig som har en så elak matte som inte ger dig en massa godsaker" och småkommentarer som ifrågasatte hur jag tog hand om honom.
Jag förklarar nog inte alls rätt och jag känner mig som en dålig människa som inte bara kan ignorera det "negativa" då de är så himla generösa och välkomnande, men det är en personlighetsgrej tror jag om ni förstår hur jag menar? Tycker ni att jag är hemsk?
Jag blev nyfiken på hur ni har det. Bra eller dåliga relationer?