För ett par år sedan frågade min man ett par dagar innan jag fyllde år om jag ville gå på en speciell restaurang den dagen, och det ville jag, vi hade pratat i flera år om att vi skulle gå dit vid något tillfälle. Den speciella restaurangen är en sån där man i princip är tvungen att boka bord, och det skulle han göra. Nu är min man världsmästare på att skjuta upp saker och även rätt glömsk, och när tiden gick utan att något hände så påminde jag honom ett par gånger, "du glömmer väl inte att ringa" och nädå, det skulle han inte göra. Och tiden gick och han läste tidningen, spelade lite tv-spel, kokade kaffe, läste en bok, etc...dvs ungefär ALLT utom att ringa och boka bord, och till sist surnade jag till och tyckte att så himla kul är det ju faktiskt inte att behöva tjata för att något som han har tagit initiativ till ska bli av. Och när han till sist ringde (efter ytterligare påminnelser) var det först telefonsvarare och sedan förstås för sent för att boka bord. Och sedan blev HAN skitförbannad för att jag blivit sur och påstod att jag var sur för att jag inte fick gå på restaurang på min födelsedag, plus att det faktiskt ju inte alls var hans fel att de inte svarade första gången. Så den födelsedagen "firades" under iskall tystnad och var inte speciellt rolig.
GAH. Får fortfarande lite högt blodtryck när jag tänker på det.
