Er första hund?

[hollypolly]

Jag kom att tänka på min allra första hund hon var 1 år när jag köpte henne och jag var 19 år och det var den mest fantastiska tiden i mitt liv och hunden och jag fick ett otroligt band då det bara var jag och hon och vi gick långa promenader varenda dag och gick på kurser och lärde oss allt tillsammans =)
Jag visste ingenting om hundträning och vi gick flera vardagslydnadskurser och utvecklade en otrolig vardagslydnad då jag helt enkelt trodde att det var hundträning , med tiden läste jag boken inkallning är så mycket mera och började prova lite övningar ur den boken så någon slags träning fick vi till , jag lärde mig även att gå och gömma en boll som hon sen fick leta upp men det var ungefär det hon fick göra förutom promenader och cykelturer och på något vis kändes hon mer nöjd än senare hundar som jag tränat på ett helt annat sätt, kanske fanns inte stressen att hunden måste aktiveras på samma sätt innan jag visste om det =)
Hon var en blandras som jag hittade på vovve.net och hon omplacerades genom en liten förening i skåne som jag glömt namnet på =)
Och hon älskade att träffa sin bästa kompis tyson och busa loss med honom =)

Berätta om er första hund =)

 

[Ainon]

Världens bästa chihuahua. Stentuff, social och hängde med på allt från olika typer av hundträning till fjällvandring a 9h vandring per dag. Absolut ingen liten harig hund. När han blev gammal blev han dock mer bekväm och föredrog ofta soffan

Min man vill ha en ny chihuahua men vet inte hur vi skulle kunna få en lika fin

 

[Sel]

Världens bästa chihuahua. Stentuff, social och hängde med på allt från olika typer av hundträning till fjällvandring a 9h vandring per dag. Absolut ingen liten harig hund. När han blev gammal blev han dock mer bekväm och föredrog ofta soffan

Min man vill ha en ny chihuahua men vet inte hur vi skulle kunna få en lika fin

Visa bifogad fil 136471

Åh, jag tar så ofta upp dig/er som exempel när folk påstår att chihuahuor inte duger att promenera med, aktivera etc. Så himla frän och härlig liten hund han verkade vara!

 

[Praefatio]

Chinese crested. En gammal avelschampion som jag tog över när jag var 18, han var elva år. Vi fick tyvärr bara ett par år tillsammans innan han dog i magomvridning. Han var en härlig liten vän som fick hänga med på många äventyr och vara mitt stöd under en skitjobbig period i livet. Är så himla tacksam över den jycken.

 

[Red_Chili]

Min första var drottning Zala

Hon bodde på kenneln jag hjälpt till på väldigt mycket, och när jag 2006 fick möjlighet att ha en egen hund, då fick jag ta hem henne. Hon var en extremt bestämd salukidam med mycket energi. Inte speciellt uppfostrad heller då hon bara bott som i hundrum större delen av sitt liv. Hon visade mycket tydligt att hon tänkte bo med mig istället och då blev det så, för ingen kunde säga emot henne.

Hon blev extremt bortskämd, lärde mig oerhört mycket och på något vis lyckades vi samarbeta runt allt så att vardagen blev problemfri, rolig och varje dag fantastisk. Hon fick en kull valpar på kenneln efter att jag tog hem henne, därifrån köpte jag en valp, och min nu äldsta är en avkomma till en annan tik ur den kullen. Det märks, på ett bra sätt.

Zala lärde mig att läsa hund, anpassa träningsmetoder, tänka positivt, fokusera på det som går bra och mycket mer. Hon fick mig motiverad att lära mig om allt möjligt kring hundhälsa och genom att vara annorlunda mot många andra salukis började jag läsa på och förstå mer kring skillnader mellan olika linjer, lärde mig mer om mentalitet, genetik, hur exteriör och funktion hängde ihop...

Hon ändrade hela mitt liv.

 

[Tajger]

Vår första har vi fortfarande, hon är 10,5 år nu. Den tokigaste, härligaste, mest träningsvilliga av våra fem under sin glanstid en av Sveriges snabbaste mediumhundar i agility, kom som bäst 5:a på SM, trots att husse ramlade (!) Ställer fortfarande gärna upp på ett härligt agilityrace
Den enda som alltid går lös, sover på köksbordet, har din plats i framrutan i husbilen en diva

 

[Bulldoozer]

Har haft hund hemma sen jag föddes, fick min första "egna" typ när jag var 9 år men kommer inte ihåg så mycket då det var i samband med att min far omkom. Han var rätt tråkig och jag var nog för ung för att jag skulle uppskatta honom fullt ut även om han definitivt var en stor tröst. Dock så tog grannfamiljen över honom efter nåt år då min knäppa styvfar vägrade hund.. Fick ny hund när jag var typ 15 och deras relation var på upphällningen.

 

[tuaphua]

Jag kom att tänka på min allra första hund hon var 1 år när jag köpte henne och jag var 19 år och det var den mest fantastiska tiden i mitt liv och hunden och jag fick ett otroligt band då det bara var jag och hon och vi gick långa promenader varenda dag och gick på kurser och lärde oss allt tillsammans =)
Jag visste ingenting om hundträning och vi gick flera vardagslydnadskurser och utvecklade en otrolig vardagslydnad då jag helt enkelt trodde att det var hundträning , med tiden läste jag boken inkallning är så mycket mera och började prova lite övningar ur den boken så någon slags träning fick vi till , jag lärde mig även att gå och gömma en boll som hon sen fick leta upp men det var ungefär det hon fick göra förutom promenader och cykelturer och på något vis kändes hon mer nöjd än senare hundar som jag tränat på ett helt annat sätt, kanske fanns inte stressen att hunden måste aktiveras på samma sätt innan jag visste om det =)
Hon var en blandras som jag hittade på vovve.net och hon omplacerades genom en liten förening i skåne som jag glömt namnet på =)
Och hon älskade att träffa sin bästa kompis tyson och busa loss med honom =)

Berätta om er första hund =)

Jag fick min första hund när jag var 9 år. Ingen kunde vara lyckligare än jag som tjatat om djur sedan jag föddes typ. Min pappa har som ung varit hundvakt åt en Collie mycket. Men jag var inte så stor och man kände att en mindre hund med mindre behov av aktivering som jag kunde gå i koppel med även om det sket sig vore bättre. Plus att vi seglade typ varje helg och lov. Och att lyfta av och på en stor hund flera ggr dag och få ryggskott var väl inte heller något man var sugen på.
Min pappa hade en jobbarkompis som hade pappisar som vi träffade och mina föräldrar gillade mentaliteten, storlek och hälsa. Så vi skaffade en vuxen tik från samma kennel. Vi fick även något halvår senare hennes dotter.
Min första tjej var en 3-årig hund som levt främst på kenneln. Hon var superfin utställningshund med olika internationella vinster. Hon såg ut som storägda/rådjursögda Lady i Lady och Lufsen, fast med pappi-öron. Väldigt vacker!
Men jag ville ju bara ha en kompis. Och det blev hon verkligen. I efterhand fick vi reda på att alla hundarna bodde i burar på kenneln och var ute max 15 min per dag på liten tomt. Ett rosa rum med burar från golv till tak för tikarna och ett blått för hanarna. Min hund hade varit ute på foder en sväng hos en familj. Men skickats tillbaks. Hon var väldigt mjuk, försiktig och rent av rädd för mycket, även människors rörelser. Men hon växte med tid. Det var en otroligt bussig och rar hund som visade sig vara väldigt intelligent och atletisk. Trots att jag aldrig haft hund, var så ung, hade föräldrar som inte var bra på hund, att hon levt som hon gjort så funkade det bra. Hon var väldigt mån om att vara till lags och var den bästa lilla kompis och första hund man kunde få. Alltid vänlig mot alla, väldigt gosig, alltid glad och alltid med på allt. Som tur var fick jag dessutom ha henne väldigt länge. Hon blev 18 år och var frisk och kry in i det sista. Men hon såg och hörde sämre. Äve om hon alltid hörde när maten landade i skålen av något märkligt skäl..
Det var så härligt att den hunden som när hon kom till oss bad om ursäkt för sin existens som äldre ställde krav. Det var inte "Ursäkta, skulle du kanske möjligen kunna klia mig lite grann vänligen?" utan det var "Slav! Klia mig! NU sa jag ju!". Hennes dotter dog något år innan henne. Så när jag då skaffade en till hund, en som var 1,5 år ca, så var jag noga med att gammeltanten skulle få ta plats. Den nya hunden var dock så fin att hon direkt köpte det och dessutom hjälpte till med gammelhunden. Så ibland på promenad om vi kom långt från varann och tanten hade svårt att höra och se oss kunde jag skicka lillhunden så sprang hon och hämtade tanten. Det var fint att se hur lillhunden växte med den uppgiften.
Jag har så mycket att tacka min första lilla kompis för! Tack vare henne fick jag massa fantastiska minnen, lärdomar, kärlek och fastnade för/hittade min ras.
Världens bästa Pepsi!

 

[Runan]

Världens bästa chihuahua. Stentuff, social och hängde med på allt från olika typer av hundträning till fjällvandring a 9h vandring per dag. Absolut ingen liten harig hund. När han blev gammal blev han dock mer bekväm och föredrog ofta soffan

Min man vill ha en ny chihuahua men vet inte hur vi skulle kunna få en lika fin

Det är sådär jag känner inför whippets.

Är uppvuxen med cairnterriers, men min första egna hund var en helt fantastisk whippet-hane som jag köpte som 22-åring. Han var verkligen den perfekta sällskapshunden. Stencool i alla miljöer, mild och vänlig mot allt och alla, skällde aldrig, hängde glatt med på vilken aktivitet som helst men krävde egentligen ingenting mer än att bara få vara med.
Sin ras till trots hade han ingen direkt jaktinstinkt heller. Uppfödaren hade skrämt upp mig ordentligt så jag var förberedd på en jaktidiot som aldrig skulle kunna vara lös, men det blev tvärt om. Av alla hundar jag haft är han faktiskt den som varit enklast att ha lös. Kommer ihåg att jag provade låta han springa efter släphare men han vägrade springa mer än 10-20 meter innan han vände om och kom tillbaka till mig. Jag brukade skämta att som hund var han kanske världens bästa, men som vinthund var han tämligen värdelös

Teoretiskt skulle jag jättegärna ha en till whippet men... Jag kommer ju aldrig få en likadan. Speciellt inte då hans uppfödare var gammal redan då och har lagt ner för länge sen - så vet inte ens vart de linjerna tagit vägen.

 

[pepp]

Min första hund var Totte, en liten dvärgpudel har nog aldrig älskat nån så starkt. En fantastisk liten clown.
Hade med honom på jobbet (städade på olika ställen) och det var nog ingen som inte tyckte om honom och han älskade att åka bil!

Han hade en del problem, bland annat att han var döv, men iom att han varit det sen valptiden så visste han inte om något annat, vi klarade oss långt på teckenspråk brukade säga att det var dyrt kilopris på honom med tanke på alla veterinärräkningar

Livet förändras och han fick senare flytta hem till mina föräldrar på veckodagarna och bo hos mig på helgerna.
Vi höll aldrig på med något speciellt, blev mest långa promenader och i hans yngre dagar springturer.

Saknar honom så oerhört fortfarande, i februari är det 2 år sen han fick somna in

 

[Tonto]

Min första egna hund var Tonto! En galen Australian Shepherd som inte kommer överens med någon, gör precis som han själv vill i allt och som man skulle kunna slå med en stekpanna utan att han märkte något. Han är tyvärr hanhundsaggressiv och har numera blivit lite dement och trivdes inte med att bo i stan med min andra hund, så han flyttade till mina föräldrar på heltid för ungefär ett år sedan. Där har han en stor trädgård att leka i och mina föräldrar avgudar honom trots att han numera har ännu mindre hyffs än han hade innan. Han har alltid farit fram som en stensugga och knockat ut mina framtänder, dragit omkull mig på cykel osv. Redan när han var 8 veckor försökte han rymma för första gången.


Kommer aldrig någonsin köpa en Aussie igen men ångrar verkligen inte att han klev in i mitt liv för 9 år sedan!

 

[Bison]

Ruben
Jag är uppväxt med hundar men köpte min första egna hund 2009.
Gjorde precis som man inte ska göra, kollade på Blocket och fastnade för en söt lurvig boll som omplacerades pga allergi, klassiker
En pekingese född 2008, visste inget alls om rasen och det var uppenbart att de bara ville bli av med honom. Han rymde till grannen, bet barnen osv

För mig var han den bästa hunden och var med mig i allt, i glädje och sorg. Han blev 14.5 år och jag kommer aldrig få en vän som honom igen. Fanns vid min sida under mammas sjukdom och bortgång, var med på mitt bröllop, gav pappa mycket glädje och sällskap innan även han gick bort. Fanns i min skilsmässa och flytten till egen lägenhet. Var alltid med när jag tävlade med min hästar, åkt land och rike runt med bil, tåg och flyg. Bott på hotell och varit med på semestrar.
Världens bästa kompis

 

[Migo]

Sam. BC född 1999. Han flyttade in hos mig 2006, efter att jag precis brutit upp från ett stökigt förhållande och -äntligen- var ensam så jag kunde köpa hund utan protester från familj. Blocketannons som visade sig vara en valpfabrik som länsstyrelsen fått upp ögonen för så de var tvugna att sälja av en massa hundar.

Han hade underlagsfobi, var ganska skarp, separationsångest utan dess like, manisk på bollar/pinnar och så vidare. Lärde mig massor, bland annat att det inte alls är lättare att ta en vuxen omplacering än att köpa en valp... Han fick en stroke och avlivades 2011.

 

[Fetaost]

Min första hund fick jag av mormor när jag var 18. Det är 32 år sen nu
Han hette Bellman och var en blandras med Rottis och Golden med en skvätt Labbe och Springer spaniel.
Han var en komplicerad hund med stor separationsångest, viss rädsleproblematik ihop med skärpa. Samtidigt var han rypiskt retireverglad. Han hade dessutom OCD och problem med hotspots.
Jag lärde mig väldigt mycket av honom när det kom till att förstå och läsa hund. Och han fick mig att inse hur komplicerad en mix av en massa raser kan bli. Han kostade mig en förmögenhet i veterinärkostnader, sönderbitna saker och ett stort hål i väggen mellan hallen och badrummet
Men han var fantastiskt på sitt vis

 

[nightcrawler]

Har haft hund sen jag föddes. Då var det långhåriga taxen Lady eller Ladiolusen som hon kallades.

Min första hund som jag köpte själv var min älskade Plyma. Blandning schäfer och vit herde. En väldigt speciell dam som gav mej många grå hår och mycket lärdom. En underbar liten valp.

Några dagar innan hon fyllde 14. Ett av dom sista korten.

 

[Milosari]

Jag köpte min första hund -00. Hästen skulle säljas och tiken (jaktlabbe) i stallet fick valpar. Hon var ju lugn och helt okomplicerad. Så det blev en liten Loke. Pappan måste ha varit någon sorts utställningsmonster, Loke blev jättestor, runt 40 kg! De långa benen och energin från jaktlabben, och kroppshyddan och pannbenet från showlabben. Inte alls någon lugn promenadhund. Han åt precis ALLT, inkl ett par sängar, det mesta av min studentlitteratur, jag hade inte en enda jacka som han inte hade bitit sönder lite. Han har ätit X antal gorbydpiroger direkt från micron, dvs ca 300 grader varma och med papper och allt, plastpåsar, mediciner... Han satte också ett enormt avtryck vart han än rörde sig. Alla jag känner från den tiden blev på ett eller annat sätt påverkade av den hunden, och har sin egen roliga historia om hans tokerier.

Vi tränade enormt mycket. Han gjorde ändå lite som han ville för det mesta. Då och då sammanföll det med min vilja, så vi kom upp i elitklass lydnad. Något annat tävlade vi aldrig i tyvärr.

Han dog 2013 och lämnade ett stort hål i mitt hjärta .

 

[LaMagia]

När jag var 3 år så kom labradorvalpen Frida in i familjen. Mamma odlade sitt hundintresse och Frida blev så småningom lydnadschampion samt stamtik i mammas uppfödning. Jag fick tävla lite lydnad med Frida när jag var runt 10 år och vi var bl a med i ungdoms-SM ett år.

När jag blev runt 14 år så föll jag handlöst för rasen chow chow, men mina föräldrar ville inte ha ytterligare en hund i huset (vi hade redan några labbar), så jag fick odla mitt intresse på annat sätt. Jag gick med i rasklubben och lärde känna chowägare och uppfödare, samlade stamtavlor etc. På våren i nian skrev jag ett brev till den chowuppfödare jag beundrade mest och frågade om jag fick komma den sommaren och jobba som kennelflicka. Jag fick svar med vändande post att jag var mycket välkommen. Jag tillbringade sommarlovet efter nian med att leva min dröm bland en massa fina chowar och jag lärde mig massor om rasen.

Följande nyår hämtade jag så hem min första chowvalp, som mina föräldrar hade köpt åt mig från uppfödaren jag hade jobbat hos och som jag drömde om att en dag ha en hund från. Gurkan var en underbar hund som jag fick ha i mitt liv i drygt 10 år. Jag ställde ut henne och hon blev utställningschampion. Jag gick lite kurser med henne och hon var superduktig på träningarna, men visade att hon var chow chow på avslutningstävlingarna. Jag hade tänkt att hon skulle bli stamtik i min uppfödning av rasen, så jag döpte min kennel efter henne. Nu blev hon aldrig någon avelstik, men hon lever för alltid vidare i min uppfödning ändå genom sitt namn.

När jag var 26 år så köpte jag min första chowvalp för egna pengar från en uppfödare jag kände väl och denna tik kom att bli mor till min första valpkull (född 1998) och hon finns i stamtavlan bakom tre av mina fyra chowar idag.

Bilden visar mig och min första chow chow Gurkan någon gång under 90-talets första hälft. Bilden togs av en fotograf från lokaltidningen och hamnade på första sidan av tidningen, då Gurkan blivit bästa hund från Härnösand på en inofficiell utställning i stan.

 

[Gnist]

Jag och min första hund, en dp labradortik vid namn Rajja för + 40 år sedan

Vi gjorde allt tillsammans, verkligen allt

 

[Fetaost]

Jag och min första hund, en dp labradortik vid namn Rajja för + 40 år sedan

Visa bifogad fil 136687

Vi gjorde allt tillsammans, verkligen allt

Va sjukt! När jag var liten så var familjens första hund också en do-labbe vid namn Raja. Hon var dock svart.

 

[Freazer]

Schäfer, omplaceringshund. Tidigare arbetat inom rättsväsendet kan man säga. Mycket vaktig om sin matte men blev bättre med åren. När den var 12-13 år märktes ingenting av dens gamla jag längre utan den var en helt normal hund. Tyvärr fick den som många andra schäfers dåliga höfter och fick tas bort som 14 åring. Var fantastisk med barn. Saknar den väldigt mkt trots vi haft flera andra hundar efter det.