Er första hund?

[SiZo]

Min första hund, Kimmen.
Pudel/papillon blandning. Hon är den sötaste och smartaste hunden jag har haft. Hon förstod med lätthet hela meningar, var otroligt smart, lydig och alldeles underbar. 16,5 blev hon. Hon var egentligen inte dålig i kroppen då, pigg och lekte fortfarande. Men lite dement, hörde lite dåligt, såg väldigt dåligt och så började hon tappa vikt... Då kände jag att det var dags. Jag är glad att hon fick gå innan hon mådde dåligt.

Jag fick henne när jag var 10 år gammal och det var jag som skötte träningen och allt. Hon blev ganska bitsk, och både jag och framförallt min bror var nog del i det. Min bror var väldigt elak mot henne. Jag tränade som jag kunde, som 10 åring utan någon som helst träning från tränare och även om hon blev extremt lydig så var nog träningen inte så etisk emellanåt.

Hon var liten, 2,5 kilo, och typ 25 i täckesstorlek. Det här var på tiden när så små hundar knappt fanns. Det var skitsvårt att hitta halsband och koppel som fungerade för henne. Sele visste jag knappt vad man skulle ha till då, och eftersom jag av förklarliga skäl inte höll i plånboken själv och selar var dyrare så blev det inga selar.

Jag har många saker jag ångrar med mitt agerande kring denna vackra varelse. Men jag var bara 10 år när jag fick henne.
Om jag kunde så skulle jag bara ha henne om och om igen. Hon var perfekt för mig

 

[BornAgain]

Min första hund, Kimmen.
Pudel/papillon blandning. Hon är den sötaste och smartaste hunden jag har haft. Hon förstod med lätthet hela meningar, var otroligt smart, lydig och alldeles underbar. 16,5 blev hon. Hon var egentligen inte dålig i kroppen då, pigg och lekte fortfarande. Men lite dement, hörde lite dåligt, såg väldigt dåligt och så började hon tappa vikt... Då kände jag att det var dags. Jag är glad att hon fick gå innan hon mådde dåligt.

Jag fick henne när jag var 10 år gammal och det var jag som skötte träningen och allt. Hon blev ganska bitsk, och både jag och framförallt min bror var nog del i det. Min bror var väldigt elak mot henne. Jag tränade som jag kunde, som 10 åring utan någon som helst träning från tränare och även om hon blev extremt lydig så var nog träningen inte så etisk emellanåt.

Hon var liten, 2,5 kilo, och typ 25 i täckesstorlek. Det här var på tiden när så små hundar knappt fanns. Det var skitsvårt att hitta halsband och koppel som fungerade för henne. Sele visste jag knappt vad man skulle ha till då, och eftersom jag av förklarliga skäl inte höll i plånboken själv och selar var dyrare så blev det inga selar.

Jag har många saker jag ångrar med mitt agerande kring denna vackra varelse. Men jag var bara 10 år när jag fick henne.
Om jag kunde så skulle jag bara ha henne om och om igen. Hon var perfekt för mig
Visa bifogad fil 136725

De flesta av oss står nog i skuld till de varelser (djur och människor) som hjälpt oss växa. Det är bara att vara tacksam och att försöka föra vidare det vi lärt oss.

 

[Wenniz]

Trevlig tråd!
Min första EGNA hund hette Sheila, en Huskyblandis som vi tog hem 6v gammal (ja ni läste rätt). Hade jobbat ihop varje krona själv för att kunna köpa min första egna hund som 10 åring och då blev det Sheila.
Otroligt snäll och stabil hund, trots att hon var en rymmare av rang och kunde vara borta flera timmar på egen vift så var det trots det hon som fick mig att fastna för hundsport.

 

[Smulis]

Uppväxt med hundar men min första alldeles egna hund, köpt helt och hållet för egna pengar, var en leonberger hane vid namn Atlas. Född på lucia i en kull om 14 stycken där "bara" 10 överlevde. Han var lika snäll som han var stor, älskade människor och ville gärna hälsa på varenda person som vi passerade. Gudasnäll mot andra hundar, stora som små, och katter... med undantag för två hundar som bodde i samma stad, en malamute och en riesenschnauzer tror jag. Väckte mycket uppmärksamhet vart man än gick med honom, bor i en sommarstad och det var många gånger jag blev stannad under promenaderna av folk som frågade om de fick fota honom.

Han var så enkel att ha att göra med och gick med på allt. Dra en skrinda med småbarn i en liten vända i bostadsområdet? inga problem. Dra skrinda hem med matvaror när bilen hade pajat? inga problem där heller. Älskade att åka bil och buss och bada, det sistnämnda fick han göra ofta under somrarna så länge det inte var någon algblomning.

Tyvärr blev han bara 4 år då det upptäcktes att han hade DCM, det var små tecken som ledde fram till att vi bokade en tid hos en hjärtspecialist efter rådfrågning och där fick han sin diagnos, tyvärr ganska långt framskriden men vi valde att chansa med mediciner i hopp om att det skulle hjälpa. Dessvärre gjorde de inte det så han fick en sista vinter, som var hans favorit-årstid, och så fick han somna in innan värmen kom som gjorde honom sämre. Det visade sig senare att det fanns DCM i linjerna på både hans morfars och mormors sida, hans syskon drabbades aldrig av det så vitt jag vet så det var maximal otur att just han fick det.

Han var min första och sista leonberger, det är fortfarande en ras jag håller kär och jag skulle inte ha något emot att äga en igen i framtiden men vi får se.

 

[linafina]

Min älskade Jason som jag köpte när han var åtta veckor, min första egna hund och jag var SÅ lycklig. Vi fick 11 underbara år tillsammans men i slutet ville inte hans bakben mer. En större personlighet får man leta efter. Vi skaffade ju Freddy när Jason var fyra så vi hade ju två hundar under många år. Freddy var underbar på sitt sätt men Jason hade det där lilla extra på något vis. Smärtan när han gick bort har gjort mig livrädd för att skaffa en ny hund så det har det inte blivit. Det går inte en dag utan att jag tänker på dom båda två, mina bästa vänner.

 

[hollypolly]

Trevlig tråd!
Min första EGNA hund hette Sheila, en Huskyblandis som vi tog hem 6v gammal (ja ni läste rätt). Hade jobbat ihop varje krona själv för att kunna köpa min första egna hund som 10 åring och då blev det Sheila.
Otroligt snäll och stabil hund, trots att hon var en rymmare av rang och kunde vara borta flera timmar på egen vift så var det trots det hon som fick mig att fastna för hundsport. Visa bifogad fil 136787

Så fin

Det där med att leverera valpar för tidigt verkar inte varit ovanligt förr.
Jag minns att min första hunds bästa vän hade ägaren hämtat som 6 veckors valp.

Vet även en annan som under dom åren hämtade en runt 6 veckor gammal valp.

Sånt förekommer väl knappt
bland dom oseriösa uppfödarna längre?

 

[Gnist]

Så fin

Det där med att leverera valpar för tidigt verkar inte varit ovanligt förr

Ungefär som att kattungar levererades vid 8 veckor förr, det var det vanliga och inte för tidigt enligt samhället, även om kunskapen idag säger annat.
Sedan har tiden gått, kunskap har utvecklats och hundvalpar flyttar inte före 8 v och kattungar inte före 12 v (om det inte ändrars. Kattavel är inget jsg har stenkoll på).
Gissar att det fuskas mer med åldern på oreggade kattungar än dito hundvalpar.

 

[_Zacke_]

Jag är uppvuxen med hundar. Hemma var det newfoundland och Berner sennen. Var även nästan varje dag hos min mormor och morfar och där var det schäfer.
När jag var typ 13år fick jag min första egna. En fantastisk liten svart cockertjej som hette Wilma. Henne gick jag kurser med och hon var så enkel och superkul på alla sätt, drömhund! När jag flyttade hemifrån så fick hon stanna hos mina föräldrar då det ju var där hon hade haft så stor del av sitt liv och började bli gammal. Jag köpte då Maja blandras(fastnade för en gullig annons på blocket) och ett år senare Jack, cockerspaniel. Maja fick somna in i somras och Jack är nu 11,5år och superpigg men börjar höra lite dåligt.

 

[_Zacke_]

Ungefär som att kattungar levererades vid 8 veckor förr, det var det vanliga och inte för tidigt enligt samhället, även om kunskapen idag säger annat.
Sedan har tiden gått, kunskap har utvecklats och hundvalpar flyttar inte före 8 v och kattungar inte före 12 v (om det inte ändrars. Kattavel är inget jsg har stenkoll på).
Gissar att det fuskas mer med åldern på oreggade kattungar än dito hundvalpar.

Jag som fött upp raskatter var under sista kullen tvungen att ha kvar ligisterna till 14 veckor mycket dum regel tyckte mammakatt

 

[Wenniz]

Så fin

Det där med att leverera valpar för tidigt verkar inte varit ovanligt förr.
Jag minns att min första hunds bästa vän hade ägaren hämtat som 6 veckors valp.

Vet även en annan som under dom åren hämtade en runt 6 veckor gammal valp.

Sånt förekommer väl knappt
bland dom oseriösa uppfödarna längre?

Förmodligen lämnade Sheila sin mamma redan vid 4v. Hon "räddades" från en Huskyblandis fabrik som fanns i Degerfors, idag är dom inte verksamma vad jag vet.
Det var dock inte vi som "räddade" henne utan tog henne som omplacering som 6v valp.

 

[Karro-Lina]

Köpte min första hund -05, en schäferflicka.
En helt fantastisk första hund och vi spenderade mycket tid på apellplan tillsammans och tävlade i Spår.
Hade ingen erfarenhet alls av hundträning innan jag köpte henne och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag fick henne som förstahund (och inte schäfergossen jag har idag som jag givetvis älskar gränslöst men de grå håren har definitivt blivit fler sen han klev in i mitt liv och jag är tacksam för den erfarenhet jag fick tillsammans med Samba).

Hon var med mig överallt, jag jobbade natt och fölvakde större delen av året och hon var ett perfekt sällskap. Vi bodde också i Spanien en tid tillsammans.

 

[Lillefrun]

Alvin, min lilla powder puff köpte jag 2010 och han lever som tur är fortfarande. Jag bestämde mig när jag var 10 år att jag skulle ha en nakenhund när mormor tog med oss barnbarn till stora Stockholm och jag såg en nakenhund i ett fönster på en bil och jag föll helt för utstrålningen, charmen, personligheten.

Jag visste inte att rasen heter chinese crested och att det fanns en behårad variant men under en promenad såg jag den vackraste hunden jag sett så jag började prata med ägarna och fick veta om powder puffarna.

Alvin var och är väldigt lekfull fortfarande fast han är 13,5 år, han leker mycket själv med sina leksaker och det är urgulligt, han leker med min andra hund Milou och med mig.

När jag bara hade Alvin var han alltid lös. Jag lärde honom att inte gå ner från en trottoar utan ett varsågod så han kunde vara lös i bostadsområden, gick lös förbi andra hundar, lös i skogen.

Han är så mjuk och mild, känslig och det är både positivt och negativt. Man måste vara mjuk i all hantering och typ veterinärer tror att dom behöver hålla i hårt men han går med på allt, väldigt, väldigt snäll, när vi ultraljudade hans hjärta i höstas tyckte han det var så mysigt att bli klappad av både djurvårdaren och mig så han somnade och njöt på britsen, bara lilla Alvin som gör sånt.

Hans mjukhet är så speciell, när han var väldigt liten så lämnade jag rummet med en skål yoghurt kvar på bordet och när jag såg att han åt av den sa jag bara väldigt försiktig nej och lyfte bort honom. Sen dess har han på över 13 år aldrig rört min mat.

Vi provade lydnadskurs och han var väldigt duktig men det var inte helt hundra på rolighetsskalan, så vi provade spår där han var värdelös (ingen jakt i den hunden), agilitiy, freestyle och rally och dom sakerna var roliga men det blev rallyn som vi tränade och tävlade mest i. Han är lyhörd, både instruktörer och andra kursdeltagare och domare har sagt att dom varken hört mig prata med Alvin eller visat med gester men det gör jag. Det är bara det att vi inte behöver mycket.

Alvin gjorde 2010 till mitt bästa år trots att både mormor och morfar dog. Mamma var alltid ledsen och grät och mådde så dåligt. Men när jag kom till henne med Alvin kunde hon le, skratta och tänka på annat en stund

Alvin kom det stora året i mitt liv, jag blev utskriven från behandlingshemmet på andra sidan landet och kom hem till familj och vänner, jag hade tagit mig från botten och döden med målet att jag skulle ha ett hem och en hund, jag flyttade till min första egna lägenhet 5 dagar efter att jag kommit hem. Jag tog genast igång med att leta hund för att jag innan inte visste om jag skulle leva och kunna köpa hunden men jag hade köpt precis varje hundbok jag hittade och läst och när jag letade hittade jag i princip Alvin direkt, vi hälsade på när han var 4 veckor och han var så liten. Han fick plats i min hand. Så jag tingade min valp innan jag hade soffa eller dammsugare.

Han har följt mig genom det hemskaste hemskaste och bokstavligen är han den som har gjort att jag fortfarande lever.

Tack Alvin

 

[Nepenthe]

Jag var 16 år och fick välja en engelsk settervalp från en mycket lovande kull från en vän till familjen
Jag va ofta med mamma på träningar och prov så när en äldre man som tagit endel priser med sina hundar sa att jag fick välja en kunde väl inte mamma säga nej längre

Tors Pax hette han i stamtavlan men jag kalla honom Malte.
Han var ingen lätt hund det var mer spring än jakt och enligt en normann på ett prov gick han ”glimmrene!” men han presenterade inget vilt.
Var inte direkt lätt att träna heller och gjorde några hisnande rymningar….
Han var dock de snällaste som fanns
Tror jag fick ögonkontakt med honom första gången när han var 6år

Har faktiskt denna bild på mitt bankkort

 

[Linda_A]

Sommaren 1982 åkte familjen som vanligt till vårt sommarställe utanför Sundsvall. Där bodde min ena morbror permanent och han och hans fru hade ett par boxrar och hade även haft några kullar. Hundarna flyttade allt som oftast in hos oss när vi var där uppe på semester så vi var väldigt boxervana redan. Just det här året fanns där också en valp, resultatet av två generationer "hoppsan". Den ena tiken, Mitzi, hade drygt ett år tidigare svansat iväg och besökt en gråhundshane när hon löpte. Resultatet av detta blev tre valpar som var...mindre vackra. Halvlång, sträv päls i nån slags gråbrun tigrering.

Två hamnade hos bekanta till familjen, en hane stannade kvar hemma. Och där hade man kanske lite dåligt koll på när hanar blir könsmogna för året efter lyckas Mitzi para sig med sin son. Mindre bra, så att säga, och när valparna föddes så togs de bort omedelbart. Men det visade sig att hon lyckades gömma en under trappan och när hon kom fram med den kunde man inte med att ta bort den också.

Det var sålunda en väldigt rultig och välgödd 6-månaders valp som hälsade oss den sommaren. Och så frågade de mina föräldrar om barnen (jag och min bror) ville ha en hund.

Världens lättsammaste och lydigaste, jag gick valpkurs med honom själv på hösten. Tyvärr blev världens bästa Fritte bara sju år, vilket kanske inaveln bidrog till. Eller så var det bara otur. Idag hade vi säkert upptäckt att han hade ett hjärtproblem och kanske kunnat behandla.