Er första egna häst?

[nightcrawler]

min första fick jag när jag var 14 och hon var 6. skulle egentligen inte ha en så dyr häst (19 000), utan vi kollade på travare. men så ringde en bekant till familjen och talade om att det fanns en häst till salu hos en annan familj vi "kände". vi åkte och tittade på halvblodet för 19 000. när jag såg henne så visste jag direkt att det är den här hästen vi kommer att köpa. det klicka inte direkt när jag såg henne men jag visste att det skulle bli vi.
vi har tävlat och gjort i princip det mesta. har haft så mycket roligt med henne och lärt mej så mycket. kom direkt från ridskolan när vi köpte henne så ridkunskapen var inte den bästa. på henne lärde jag mej att rida men den riktiga finkännsligheten kom inte förrän jag red in hennes avkomma. fick en så underbar avkomma så det finns inte. alla mammas bra egenskaper plus bättre gångarter och lite större i storlek.
hon finns kvar hos mej och blir 23 i år. och hon kommer stanna här tills det är dags. har kontakt med uppfödaren fortfarande och det är jätteroligt. fick komma och hälsa på hennes mamma för några år sedan. det var kul. båda mina hästar är i kroppen lika sina pappor men färg och tecken är från tantens mamma. tantens avkomma är så lik sin mormor att tantens uppfödare nästan trodde det var hennes gamla.

 

[zarmino]

Min första häst som jag hade helt själv, var egentligen min systers häst. Vi har känt hästen sedan han föddes, följt hela hans uppväxt, min syster tävlade hopp och fälttävlan på honom innan han såldes till ridskolan. Efter några år ledsnade han, så min syster köpte tillbaka honom år 2000, och jag fick då ta honom som min egen. Han är född 1987, efter Marino, och mamman är okänd men antagligen är det arab och halvblod och möjligtvis lite ponny i henne Han följde sedan med mig på mitt första hästjobb och vi blev ännu tajtare, men sedan såldes han till en bekant och där lever han fortfarande och är i fint skick! Vi tävlade dressyr upp till LA, men på ridskolan tävlade han MSV B, han har tävlat lätt fälttävlan och jag tror han startade 120 hoppning också.

 

[Elisha]

Ursäktar om en sån här tråd har varit här förr, men har inte sett någon under den korta tid jag varit här och eftersom jag tycker att sånt här är intressant så skapar jag en egen tråd.

Den första hästen är väl alltid något speciellt,"en hästtjejs högsta dröm" eller hur var det? Vilken var din första häst? Hur länge sedan var det? Vad var det för slags häst? Hur länge hade du den? Vad gjorde att du fick/köpte den hästen i första taget? Osv. Berätta och lägg gärna in en bild!

Min första häst var ett tyskt importsto, 8 år vid köp. Sjukt bra stamtavla, enormt mycket kapacitet på alla vis inom hoppningen. Väldigt skarp o svår, mkt häst att rida. Ingen bra förstahäst men lärde mig massor!

 

[Yukkan]

Min första fick jag av mina föräldrar -09 när ridskolan la ner.
Ett sto född -92 med eksem och som var dammkänslig.
Självklart var det den hästen som slutade gå ridlektioner för att "man inte lärde sig något på henne". En stressad ponny som inte passade på ridskola överhuvudtaget. Smällfet var hon när jag fick henne och det har inte varit lätt att få henne ens 50 kg lättare.
Sedan visade det sig att hon inte är född -92 utan hon var mellan 8-16 år när veterinären tittade på tänderna, så förhoppningsvis får vi fler år tillsammans än tänkt.
Idag är vi inne på vårt sjätte året tillsammans och hon kommer vara kvar hos mig tills det är dags för henne att lämna jorden.
Jag är ytterst tacksam över att det var just henne jag fick, hon är verkligen min bästa vän och mitt allt!

Bild från förra veckan

 

[Karre]

Jag köpte min första häst -94, en korsning new forest/Connemara med blå ögon, efter att vi sparat ihop lite pengar (hade det rätt knapert). Mycket trevlig häst, säljaren hade tagit om hand om henne och hennes syster då de sprang vind för våg på en gård i närheten och skulle omhändertas från ägaren. Tjejen hade inget stall, utan de gick i hennes trädgård mitt i vintern, och hon hade fixat provisoriskt stall i sitt garage. Dock var hon egentligen lite liten till mig (144 cm) samt väldigt mycket för mycket krut i för mig, så då vår bil gick sönder blev jag tvungen att sälja henne. Hon fick ett jättebra hem i Skåne hos en riktig hästfamilj, och de har även tagit avkommor på henne som blivit framgångsrika, så det var ett bra beslut! Men jag har saknat henne som häst varje dag sen hon såldes, drömt på nätterna att jag åkt och hämtat henne efter att ha köpt tillbaka henne.. Nu vet jag inte om hon finns i livet längre, född -90, tappat kontakten sen rätt många år. Men hon har en särskild plats i mitt hjärta!

 

[mooi]

Min första egna ponny köpte vi 1998 när jag var 10 år. Hade haft en foderponny året innan. Första ponnyn var ett New Foreststo, maxad c-ponny, 5 år. Hade stått i "vårt" stall sen hon var 2 år (då ohanterad) och reds in av mig och min syster. Ponnyn var pigg och busig, för stor för mig, och bockade gärna - Jag var liten, svag och inte förtjust i bockande ponnymonster Trots att hon kunde skicka en i gruset mer än en gång så gjorde vi mycket, badade i havet, hoppade, åkte på dressyrträningar m.m. Jag hade henne ett par år, såldes senare då jag började få upp tävlingsintresset och dressyren inte riktigt var hennes "cup of tea".
Tyckte mycket om henne, så som man gör med sin första egna ponny.

Efter att hon såldes blev det tyvärr inte så bra utan hon har fått flytta många gånger, jag hade kontakt med henne först med tappade bort henne sedan. Dock dök hon upp efter 7 år (!) och jag åkte och hälsade på henne.
Senare köptes hon av en vän till mig (liten, vuxen ryttare på 30+) som dock lämnade tillbaka henne då ponnyn skrämde henne så hon knappt ville rida mer. Hehe, det var min förstaponny det...

Bild 1: Jag är runt 10-11 år. Letade efter en ridbild jag tänkte på, men hittade den inte.
Bild 2: från 2012 när jag hälsar på henne. Jag är här 24 år, 170cm lång... Ponnydamen är en rejäl dam, mer lämplig för en vuxen än ett barn...

 

[RostKaptenen]

Oj min första ponny fick jag i början på -90 talet. Jag var runt 7 år och ponnyn var 4. En oinriden arab på ca 140 cm som hade farit mycket illa. Min mamma kunde inte motstå hennes tråkiga historia med vanvård och misskötsel. Min mamma hade ridit som yngre men kunde väl inte sådär jättemycket. Med andra ord dömt att misslyckas totalt!
Snällare häst kunde vi dock inte hittat! Vi red in henne och så småningom skaffade även mamma en häst.
Mycket minnen från den tiden. Inget visste eller kunde jag utan ponnyn och jag fick lära varandra. Vi vallade får, byggde hinder av kvistar i skogen, red till kompisen några km bort, långturer i skogen med syskon och kompisar. Jag började även på ridskola och red där en gång i veckan, tur var väl det

Var också med på en klubbtävling i hoppning. Hästen hade aldrig sett annat än våra kvisthinder, första hindret var en oxer som hon "hoppade" genom att kliva mellan bommarna Tur att vi fick ett framhoppningsförsök först då det var vinter och bara ett ridhus. Sedan travade vi runt felfritt och blev tvåa

 

[Neverinmyfoot]

Jag har haft det privilegiet att växa upp på en gård med en exakt lika hästtokig mamma som jag är, så hästar har det funnits i familjen bokstavligt hela mitt liv
Dock kan man nog säga att min första egna häst "på riktigt" kom när jag var 11 år. Innan dess hade jag ridit på ett av våra russ-ston och senare en connemara-valack som lärde mig en fantastik massa saker, samtidigt som jag red på ridskola.

Egentligen hade vi letat häst till mig i 2 år innan den rätta dök upp; min mamma var petig och brukade alltid säga till mig "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge". Det stämde verkligen.
I varje fall så kontaktade en god kamrat till min mamma henne och berättade om en fjordvalack hon hade fått nys om som var till salu. Han var 9 år och över ponnymåttet (jag var lång redan då, så lite höjd var att föredra) och verkade väldigt trevlig. Det slöt med att vi åkte dit och provred. Jag kan enkelt säga att jag föll pladask Han var fantastiskt söt, lugn och passade mig som handen i handsken.

Denna fjording blev min bästa vän och jag kunde bokstavligt talat göra vad som helst med honom, trots att han kunde vara en surgubbe ibland var hans hjärta gjort av guld.
Tyvärr togs han bort för 2 1/2 år sedan, som 15 år, då han fått en extremt elakartad tumör som man inte lyckades opereras bort helt. Jag kan ärligen säga att jag saknar honom fortfarande och önskar han hade fått varit med längre. Både jag och min mamma är helt överens om att han var den bästa häst vi någonsin haft att göra med.

 

[Yrja]

Ursäktar om en sån här tråd har varit här förr, men har inte sett någon under den korta tid jag varit här och eftersom jag tycker att sånt här är intressant så skapar jag en egen tråd.

Den första hästen är väl alltid något speciellt,"en hästtjejs högsta dröm" eller hur var det? Vilken var din första häst? Hur länge sedan var det? Vad var det för slags häst? Hur länge hade du den? Vad gjorde att du fick/köpte den hästen i första taget? Osv. Berätta och lägg gärna in en bild!

Jag skulle fylla 15 när jag ramlade över min blivande första häst. Han var billig, fanns nära och stegrade på bilden. Jag tog med mig annonsen hem till min vuxna syster där vi skulle ha kalas och hon hjälpte mig att få ok att åka och titta på den - vi skulle isf dela på hästen.

Vi föll direkt för hans snälla ögon. En travare som såldes av tränaren då han inte gick så bra, han hade olika långa bakben nämligen. Skulle snart fylla 5år. Stalltjejerna hade väl ridit han lite i skogen några gånger, men mer än så var det inte. När vi gick in på ridbanan förstod han inte ens att han skulle gå framåt. Men ute på rakbanan gick det bra. Jag var såld, vem hade inte varit det? Efter många om och men blev han min. Jag minns fortfarande den stunden då han lastades ut ur transporten på stallplanen. Alla hästtjejer vet hur den 14-åringen kände i det ögonblicket - magiskt.

Den snällaste, mest underbara häst som nånsin gått på denna jord. Jag ramlade av ofta och jag var totalt novis, men jag älskade den hästen. Vi fick ordning på bakbenen, sen blev han utdömt, fick ordning på honom igen och han gick som en klocka tills han en dag fick en mycket allvarlig och infekterad sårskada på en has och akut togs ifrån mig bara 9 år gammal. Det känns som att man känt varann i en evighet när man varit ihop under ens tonårsperiod, nästan varända dag. Sorg, sorg. Fortfarande sorg, 8 år senare. Grät senast i morse efter den hästen. Och nu igen. En del saker är livet är fördjävliga helt enkelt.

Men jag fick många goda minnen och lärdomar.

 

[Paddington]

Ursäktar om en sån här tråd har varit här förr, men har inte sett någon under den korta tid jag varit här och eftersom jag tycker att sånt här är intressant så skapar jag en egen tråd.

Den första hästen är väl alltid något speciellt,"en hästtjejs högsta dröm" eller hur var det? Vilken var din första häst? Hur länge sedan var det? Vad var det för slags häst? Hur länge hade du den? Vad gjorde att du fick/köpte den hästen i första taget? Osv. Berätta och lägg gärna in en bild!

Jag var 12år och hade ridit på ridskola i 4år när jag en dag kom hem och det stod en ponny i stallet (som varit tomt så länge jag kunnat minnas). Det var ett kolsvart D-ponny sto efter Son of a Gun som morfar tagit hem som sommarhäst till mig eftersom "hon var så vacker" .

För att göra en lång historia väldigt kort så var hon alldeles för stark för mig och även om min morfar var ridlärare (ehh, well, av den väldigt gamla skolan) och jag fick all hjälp jag behövde, så klarade jag helt enkelt inte av henne. Hon var inte heller särskilt snäll i hanteringen och gjorde utfall mot alla som kom i närheten. Det hände flera olika saker men slutligen var den en sak som blev droppen för min mor så hon fick morfar att lämna tillbaka hästen.

Min nästa pålle är egentligen den som jag räknar som min första häst, även det en D-ponny men världens snällaste underbaraste kille som jag brukade sitta i boxen och läsa läxorna hos . Lärde mig allt av honom, men efter två år hade jag växt ur honom (både kunskapsmässigt och storleksmässigt, då han inte var så viktbärande) och morfar/tränaren tyckte jag behövde en bättre pålle att fortsätta tävla på. Saknar honom fortfarande underbara Milou fastän det är över 20år sedan..

Har tyvärr inga inscannade bilder på någon av dem

 

[nullo-modo]

Var 17 år när min första häst kom, ett fux sto (både på utsidan och insidan) Övervuxen svensk ridponny (e xx u NF).

På provridningen gjorde hon en vägran på första hindret som var max 40 cm och hoppade stuts på travbommar.

Hon är en känslig madam med humör och humor som vet precis vad hon vill och hon har lärt mej massa om hantering dock inte så mycket om ridning.

I februari firar vi 15 år tillsammans

 

[Skuggvarg]

Var 11 år och hästen var en liten shettis Egentligen var det inte min häst men jag hade honom som min egen. Han var inte mycket riden innan jag fick honom och slängde av mig var och vartannat ridpass men hoppa kunde han i alla fall. Och tur var väll det för det var det roligaste jag visste då. Hoppade många pay n' jumps och han var felfri nästan varje gång. Vi hade så roligt tillsammans och när jag växte ur honom så fick min lillasyster ta över honom, då hade han lugnat ner sig lite så hon fick iaf en snäll första häst Han såldes för fyra år sedan och jag saknar honom så mycket. Men han gör det som han gör bäst - lär nya små ryttare att rida!

 

[Michis]

Min första helt egna (efter att ha tränat/tävlat en häst som mamma köpte som sen blev "min") köpte jag när jag var 16.
Hade som sagt tränat och tävlat mammas Ási och en dag kommer stallchefen/tränaren och berättar om en 3 åring som hon sett annons på. Namnet var Erro från Segerbäck, hans pappa var våran Ási.
Ringer mamma som bara säger "vi har redan pratat med "stallchefen", så samma eftermiddag ringde jag ägaren till Erro, vi åkte hela familjen och tittade på den tjocka, vänliga, extremt stora raggsockan och 4v senare lastade vi ur honom på stallplanen.
Han var min räddning genom mycket, var mitt projektarbete i gymnasiet och flyttade med på mina galna upptåg. Först flyttade vi till dalarna, till hans uppfödare, sen blev det Södermanland.
Sålde Erro för 4 år sedan, men 1 år sedan så köpte en kompis till mig honom, så nu är han hemma igen

 

[Leoni]

Min första häst fick jag när jag precis fyllt 6 år. Jag minns att jag som 5-åring tog mitt livs första aktivt planerade strategiska beslut som bestod i att jag skulle avsätta 15 minuter varje dag till att bearbeta ( läsa tjata) minst 10 minuter varje dag tills jag fick min häst. Jag har faktiskt kvar min dagbok där jag kryssade i varje dag om jag gjort mina minutrar eller inte.
Mina föräldrar höll inte ut speciellt länge utan snart stog Zara istallet, en ung oinriden shetlandsponny som var min bästa och hårt prövade vän tills jag slutligen växte ur henne..
Jag red henne också 7 km längs landsvägen till ridskolan för att rida lektion varje vecka, och hem efteråt, ensam, när jag var 9
Jag vet inte om mina föräldrar var helt galna eller om det helt enkelt vara andra tider då…

 

[Billy]

Nja, snarare "en hästtants högsta dröm".

Jag var 41 år när jag köpte min första häst år 2009. Det var först då som jag kände att jag hade både tid, råd och tillräckligt med kunskap.

Hästen var en halvblodsvalack född -95 e. Landlord ue. Bonaparte. Han hade tävlat en hel del 1,10-1,20 klasser i hoppning med bra resultat och var tänkt som läromästare. Visade sig tyvärr att han hade en skada som aldrig blev bra så jag fick ta bort honom efter två år.

 

[Billy]

Trist att ni inte fick längre tid tillsammans! Men jag fick också vänta läääänge på egen häst. Drömde mig sjuk i min ungdom om att få en egen ponny men det fanns inte ekonomi i familjen till det. Det var nog heller ingen som förstod hur mycket jag hade varit beredd att avstå från för att få min önskan uppfylld. Jag har nog levt hästliv genom mina barn som tidigt fick ponnys. Det behövdes inget tjat där inte. Men det var ju inte MINA. Så nu när barnen är vuxna och klarar sina hästar själv så tänkte jag NU eller aldrig. Jag hittade ett fantasktiskt sto som är min ögonsten för 1,5 år sedan. Jag kan ställa mig och bara titta på henne och knipa mig i armen för att fatta att hon faktiskt är MIN, bara min. Så vid 50+ förverkligade jag min barndomsdröm. Någon jag inte ångrar en sekund.

 

[Piek]

Min första häst var fullblodsstoet Pie o' My. Jag var 17 år och hade bestämt mig för att jag skulle ha en häst och jobbade ihop pengarna på ett halvår, budgeten var inte enorm alltså.
Jag hade först hem en annan häst på prov men efter att ha fått hovarna utdömda av både Hovslagare och veterinär och hästen dessutom inte var försäkrad så fick den hästen åka tillbaka till ägaren. Där var mitt hjärta krossat och suget efter en häst var borta.

Så det blev min syster som fortsatte leta häst åt mig, ringde och bokade provridning och helt enkelt sa "imorgon ska vi kolla på häst!".
Sagt och gjort och fastän hästen var tunn och outbildad så fick hon flytta hem till mig.
Ett beslut jag aldrig ångrat. Trots att hon till största del under våra sex år tillsammans så fick vi ett otroligt band och älskade varann nått otroligt!
Det var en häst som valde vilka människor hon tyckte om och vissa kunde inte hantera henne ö.h.t. Men när man fick hennes förtroende var hon alldeles fantastisk!
Super känslig att rida och väldigt arbetsvillig och blev så glad när hon kände att hon fick göra rätt. Vi lärde varann så himla mycket under våra år tillsammans.

Tyvärr så var det skadorna och sjukdomarna som tog henne ifrån mig. Hon var så olycklig när hon fick vila så jag lovade mig själv och henne att aldrig mer. Sen kom nästa skada och jag kunde inte bryta mitt löfte. Så i april förra året fick hon somna in med huvudet i en hink med äpplen och morötter. Jag saknar henne nått så fruktansvärt.

 

[Immer]

Jag hade ridit andras hästar, på ridskola och som fodervärd eller medryttare, i omkring 35 år när jag som 45-åring köpte min första egna häst. Det blev ett 9-årigt kallblodstravarsto och hon har lärt mig så oerhört mycket, mycket mer än den lärdom jag samlat på mig under alla tidigare år med andra hästar. I år har vi kamperat ihop i 14 år och hon är min allra bästa vän. Vi läser varandras tankar, känner varandra utan och innan. Just nu är hon konvalescent efter en besvärlig livmoderinflammation, men hon är i alla fall hemma efter 13 dygn på klinik.

 

[Minsans]

Jag köpte min första egna häst för 5-6 år sedan, när jag var 15. Jag växte inte upp i någon häst familj och har fått jobba hårt för att ens kunna börja rida, så att köpa en egen häst var rena drömmen för mig. Jag såg henne på annons och fastnade direkt, då hon var supersöt, kollade inte ens på någon annan häst utan visste att det var henne jag ville ha. Fick dock snart lära mig att supersöt inte alltid betydde supersnäll Hon var då 12 år, var inriden som unghäst men hade sedan mest gått som avelssto och inte blivit så mycket riden.
Vi har haft flera underbara år tillsammans, vi har varit osams, vi har varit bästa vänner, vi har tävlat, vi har varit på ridläger, vi har haft så bra kontakt att det känts som om vi kan läsa varandras tankar, men hon har också kastat av mig så många gånger att jag inte kan räkna.
Hon är speciell och kommer alltid vara den häst som betyder mest för mig, även när hon inte finns här längre.

När jag provred henne, och blev super kär, fast hon var busig. Men vadå, hon var ju söt i alla fall?

Förra veckan

 

[hastsnack]

Jag hade ridit på ridskola i 3 år innan jag fick min/mina första hästar. Trots att jag ridit i så några år hade jag mycket kunskap om hästar och sjukdomar, foder och allt däromkring. Kunde inte allt, men hade tillräckligt mycket kunskap. Min mamma var ganska duktig med hästar också.
Jag hade tjatat på mamma och pappa om att köpa häst, ända tills det faktiskt blev möjligt för oss att skaffa en. Vi flyttade ut på landet till ett hus med mycket utrymme och lite skog, så vi byggde upp en lösdrift. Min pappa var snickare och även min morfar och min farbror, så de hjälptes åt. Det tog en och en halv månad ungefär att bygga upp lösdriften, hagen och även en paddock byggde vi upp. Lösdriften var liten, hade vita träväggar. Hagstaketet var vitt och paddocken likaså. Vi köpte grus som underlag i lösdriften och i paddocken och vi köpte även halm av en bonde som bodde en bit bort. Halmen la vi över gruset i lösdriften. Efter 2 månader var hela denna "jobbiga process" klar och vi kunde äntligen skaffa hästarna som skulle bo hos oss.
Vi köpte en maffig 8-årig valack på 165 cm, han var riktigt fin då han hade "prickig bläs" på något sätt. Och vi köpte även en 10-årig D-ponny valack av Lipizzaner-typ. De båda köptes för en billig peng, och köpen gick snabbt.
Det rullade på bra- nya höbalar köptes 2ggr i månaden, halm köptes 1ggr i månaden då vi la nytt underlag i lösdriften, kraftfoder köptes inte så ofta då de i princip åt lite betfor och havre på kvällarna, hästarna skoddes ändats 1 gång om året, så det gick inte åt så himla mycket pengar.
Jag tävlade båda hästarna i dressyr på lite lättare nivå (LB), och tränade för min mamma. Hade så roligt med de 2 pållarna!
Men gud vad jag lärde mig, skulle vi inte flyttat ut dit skulle jag aldrig stått där jag står nu. Ångrar ingenting!

Vill även säga att jag har kvar storhästen, men idag är han inte 8 utan 18 år! Vi har tävlat både hoppning och dressyr nu, 110 cm och LA. D-ponnyn såldes när jag var 16 år då jag blev för stor och min lillasyster tappade intresset
Men min gamling kommer jag att äga ända tills han somnar in för gott