Ensam en hel månad...

[Raderad medlem 6459]

Mycket konstruktivt svar med flertalet .

Jamen det är väl INGEN som sagt att man inte får sakna sin partner när den är borta?

 

[Tora]

Men du missförstår ju? Har du ens läst inläggen? Har du förstått vad det är som problematiserats?

Om du frågar mig: Skulle min partner befinna sig i en krigszon skulle jag gå under av oro. För mig är det en helt annan sak, på en helt annan planet, än om min sambo jobbar utomlands eller skulle vara i sitt hemland utan mig ett tag. För mig, in min värld, går det inte ens att jämföra. Det skulle alltså handla om ORO från min sida, ORO över att han skulle DÖ. Inte att jag tyckte att det var långtråkigt hemma pga inga hobbies.

Och jag har skrivit det fyrtiotusen gånger nu men eftersom det är Buke: Ingenstans har jag sagt att jag inte förstår att man saknar ihjäl sig när nån är borta. Jag förstår TS saknad. Verkligen. Det enda jag har haft svårt att förstå är behovet av aktivering.

Så det är en konstig fråga att fråga om tips på vad man skall hitta på för att få tiden att gå?

Jag har flertalet gånger i mitt liv haft idétorka på hur man skall få tiden att gå. Haft långtråkigt helt enkelt av olika anledningar. Då brukar jag fråga "Har du någon idé på vad jag kan göra?". Aldrig att jag har fått svaret "Du borde ensamhetsträna" som om jag var en hund som borde träna på att vara själv några timmar.

Det som verkar irritera folk är att Ts har långtråkigt för att hon saknar sin partner. Långtråkigt kan man ha av olika anledningar. Men tydligen får man bara ha det av rätt anledningar.

 

[Tora]

Jamen det är väl INGEN som sagt att man inte får sakna sin partner när den är borta?

Tja ingenstans har Ts heller skrivit att hon inte klarar av att vara själv. Bara att det känns lite drygt att vara själv en hel månad och att hon bad om tips på vad man kan göra för att få tiden att gå fortare.

 

[Raderad medlem 6459]

Tja ingenstans har Ts heller skrivit att hon inte klarar av att vara själv. Bara att det känns lite drygt att vara själv en hel månad och att hon bad om tips på vad man kan göra för att få tiden att gå fortare.

Men det är ju inte svar på min fråga? Du skrev "LÅT STACKAREN SAKNA SIN PARTNER" varpå jag frågar dig: VEM i den här tråden säger att man INTE får sakna sin partner?

 

[Lampan]

Har du inte missförstått nu? Jo det har du.. som redan en drös människor förklarat för dig. Det är helt OK att känna saknad och tomhet för sin partner/djur osv men inte att stå helt handfallen och undra vad gör jag nu? Då är det ju oroväckande om man hängt upp hela livet på en annan person.

Vad är det DU har missförstått?

Hur kom det sig att tråden helt plöstligt handlar om en "handfallen människa"?

Ni gör ju fem hönor av en fjäder i trådarna.

 

[Tora]

Men det är ju inte svar på min fråga? Du skrev "LÅT STACKAREN SAKNA SIN PARTNER" varpå jag frågar dig: VEM i den här tråden säger att man INTE får sakna sin partner?

Det antyds till och från hela tiden att Ts saknar sin partner för mycket eftersom hon ber om tips att göra för att få tiden att gå snabbare.

En kvinna som är självständig behöver inte några förslag på hur man får tiden att gå fortare när ens partner är borta verkar en del tycka.

 

[fio]

Vad är det DU har missförstått?

Hur kom det sig att tråden helt plöstligt handlar om en "handfallen människa"?

Ni gör ju fem hönor av en fjäder i trådarna.

Det var ett direkt svar till dig och ärligt så ja det låter rätt handfallet faktiskt...

Lampan skrev: ↑
Om min partner skulle planera en resa som varade en månad. Då skulle min första tanke vara "Vad ska jag gör i en hel månad"

 

[Lampan]

Men allvarligt, vem har gått hårt åt TS? Vart då? Vem säger att hon inte får sakna honom? Vart då?

Det är väl en jäkligt stor skillnad på att fundera kring orsaken bakom TS problemställning och att säga att hon - och andra - inte har rätten till sina känslor!?

Jag tycker att kommentarer som "handfallen" i tråden säger ganska mycket om synen på tråden
Även kommentarer att en bör leva som särbo om man saknar sin sambo under en månads bortavaro säger ganska mycket.

Om du hade varit tvungen att åka ifrån din hund en månad, då tror jag att du hade haft lite ångest över vad du ska gör under den tiden (även om du visste att hunden hade det bra och stortrivdes)
Man saknar det man brukar göra på dagarna och dom man gör det med.
Varför är det så känsligt bara för att i detta fallet gäller det en karl och ingen hund?

 

[Lampan]

Det var ett direkt svar till dig och ärligt så ja det låter rätt handfallet faktiskt...

Om jag säger samma sak om mina hundar?
Är jag lika handfallen då?
Om jag va tvungen at lämna mina hundar en månad, hade jag haft lite ångest.

 

[Sleepy]

Rent generellt, så tror jag alla relationer med en livspartner mår bra av att man är ifrån varandra emellanåt. Det kan ge insikt i hur väl man vårdar relationen både med sig själv och sina vänner, ge ökad självkänsla att klara sig på egen hand och kan förstärka relationen till partnern när man ses igen och inser vad det är man faktiskt värdesätter hos varandra.

 

[fio]

Om jag säger samma sak om mina hundar?
Är jag lika handfallen då?
Om jag va tvungen at lämna mina hundar en månad, hade jag haft lite ångest.

Alltså hur är jämförelsen med hundar relevant? Behöver du passning eller vad menar du?

 

[Tora]

Rent generellt, så tror jag alla relationer med en livspartner mår bra av att man är ifrån varandra emellanåt. Det kan ge insikt i hur väl man vårdar relationen både med sig själv och sina vänner, ge ökad självkänsla att klara sig på egen hand och kan förstärka relationen till partnern när man ses igen och inser vad det är man faktiskt värdesätter hos varandra.

Det är nog det här "ge ökad självkänsla att klara sig på egen hand" som jag har lite svårt att förstå.

Jag klarar mig utmärkt på egen hand. Inte är jag med min partner för att jag inte klarar mig på egen hand.

Jag hade nog allt tyckt att tiden gått lite långsamt om min partner var borta. Men jag tycker även att tiden går långsamt fram till jul och att tiden gick långsamt när jag väntade på mina förlossningar.

 

[Smulan75]

Är vi inte flera som flera gånger påpekat att det inte handlar om att sakna? Att det där att sakna är helt okej och förståeligt men att det vi reagerar på är att inte kunna få tiden att gå för att inte sambon är där?

Men för mig handlar det om att man kan sakna en person på olika sätt. För TS handlar det om att hon saknar honom och det uttrycker sig så att hon känner att det är svårt att få tiden att gå utan honom. Är det då ok att sakna men inte att hon tycker det är svårt att få tiden att gå? För mig är det ihopbakat i samma frågeställning.

Alla kan självklart ställa sig undrande till hur andra hanterar sin saknad och hur man relaterar till den. Det får ni gärna göra, men tänk på att när ni formluerar er så låter det lite nedlåtande och ofta som eran sanning är den enda som är korrekt. Det är allt jag reagerar på.

 

[Korven]

Rent generellt, så tror jag alla relationer med en livspartner mår bra av att man är ifrån varandra emellanåt. Det kan ge insikt i hur väl man vårdar relationen både med sig själv och sina vänner, ge ökad självkänsla att klara sig på egen hand och kan förstärka relationen till partnern när man ses igen och inser vad det är man faktiskt värdesätter hos varandra.

Eller så kan man komma på att man är ihop av slentrian och likaväl kunde vara skilda och goda vänner. Hände en person nära mig

 

[Monstermom]

Jag tycker att kommentarer som "handfallen" i tråden säger ganska mycket om synen på tråden
Även kommentarer att en bör leva som särbo om man saknar sin sambo under en månads bortavaro säger ganska mycket.

Om du hade varit tvungen att åka ifrån din hund en månad, då tror jag att du hade haft lite ångest över vad du ska gör under den tiden (även om du visste att hunden hade det bra och stortrivdes)
Man saknar det man brukar göra på dagarna och dom man gör det med.
Varför är det så känsligt bara för att i detta fallet gäller det en karl och ingen hund?

Om jag hade fått ångest för att jag inte vet vad jag ska göra med min tid om jag inte har min hund, då hade jag blivit ordentligt orolig för mig själv, ja. Jag hade saknat honom något otroligt, jag hade definitivt oroat mig för hur han hade det (han är inte en vuxen människa som kan ta hand om sig själv), men jag hade inte haft någon ångest över hur jag ska få tiden att gå.

Jag begriper över huvud taget inte vad du menar med vad det är som är så känsligt? Jag tycker inte frågan är känslig alls.

Ingen har sagt att någon annan bör leva som särbo, vad jag sett. Däremot har de beskrivit hur de själva skulle reagera om de upptäckte en sådan reaktion hos sig själva. Jag hade själv blivit helt ställd om jag upptäckte att jag måste försöka döva mig med ovana/oönskade aktiviteter för att slänga bort en månad när jag saknade någon. Och observera, här är det din framställning om direkt ångest jag spinner vidare på. Det låter nämligen inte friskt.

 

[Monstermom]

Är det då ok att sakna men inte att hon tycker det är svårt att få tiden att gå? För mig är det ihopbakat i samma frågeställning.

För mig är det verkligen vitt skilda saker, och det är väl kanske där folk skiljer sig åt väldigt mycket i tråden? Och ja, jag skulle säga att det är helt OK/sunt att sakna någon men däremot problematiskt att man vill få tiden att gå.

 

[Petruska]

Om jag hade fått ångest för att jag inte vet vad jag ska göra med min tid om jag inte har min hund, då hade jag blivit ordentligt orolig för mig själv, ja. Jag hade saknat honom något otroligt, jag hade definitivt oroat mig för hur han hade det (han är inte en vuxen människa som kan ta hand om sig själv), men jag hade inte haft någon ångest över hur jag ska få tiden att gå.

Jag begriper över huvud taget inte vad du menar med vad det är som är så känsligt? Jag tycker inte frågan är känslig alls.

Ingen har sagt att någon annan bör leva som särbo, vad jag sett. Däremot har de beskrivit hur de själva skulle reagera om de upptäckte en sådan reaktion hos sig själva. Jag hade själv blivit helt ställd om jag upptäckte att jag måste försöka döva mig med ovana/oönskade aktiviteter för att jag slänga bort en månad när jag saknade någon. Och observera, här är det din framställning om direkt ångest jag spinner vidare på. Det låter nämligen inte friskt.

Jag tyckte även att det var en något underlig upplevelse vid några tillfällen under de år då jag hade ganska små barn. När jag någon gång var hemma utan barn, tex för att ungarna sov hos morföräldrar eller kompisar, hände det att jag inte visste vad jag skulle göra utan barnen. Det var lite skrämmande, som om jag helt hade tappat bort den person jag var och det liv jag levde före barnen.

Överhuvudtaget, är det för mig lite oroande om jag inte riktigt vet vad/vem jag är och vad jag vill göra på grund av att någon annan människa inte är där. Jag vill gärna vara mer självgående än så.

 

[mandalaki]

Men för mig handlar det om att man kan sakna en person på olika sätt. För TS handlar det om att hon saknar honom och det uttrycker sig så att hon känner att det är svårt att få tiden att gå utan honom. Är det då ok att sakna men inte att hon tycker det är svårt att få tiden att gå? För mig är det ihopbakat i samma frågeställning.

Alla kan självklart ställa sig undrande till hur andra hanterar sin saknad och hur man relaterar till den. Det får ni gärna göra, men tänk på att när ni formluerar er så låter det lite nedlåtande och ofta som eran sanning är den enda som är korrekt. Det är allt jag reagerar på.

För mig är det inte ihopbakat i samma frågeställning. Det är just det som gör hela skillnaden. Ni gör det hela tiden till att t ex mitt resonemang innebär att hon inte "får" sakna sin sambo medan det inte alls är det jag pratar om. Även om det är hopbakat för dig/er, respektera att jag menar något annat. Jag måste själv veta bäst vad jag menar.

 

[Lampan]

Om jag hade fått ångest för att jag inte vet vad jag ska göra med min tid om jag inte har min hund, då hade jag blivit ordentligt orolig för mig själv, ja. Jag hade saknat honom något otroligt, jag hade definitivt oroat mig för hur han hade det (han är inte en vuxen människa som kan ta hand om sig själv), men jag hade inte haft någon ångest över hur jag ska få tiden att gå.

Jag begriper över huvud taget inte vad du menar med vad det är som är så känsligt? Jag tycker inte frågan är känslig alls.

Ingen har sagt att någon annan bör leva som särbo, vad jag sett. Däremot har de beskrivit hur de själva skulle reagera om de upptäckte en sådan reaktion hos sig själva. Jag hade själv blivit helt ställd om jag upptäckte att jag måste försöka döva mig med ovana/oönskade aktiviteter för att slänga bort en månad när jag saknade någon. Och observera, här är det din framställning om direkt ångest jag spinner vidare på. Det låter nämligen inte friskt.

Okey, det borde jag j kunnat räkna ut...att du skulle hänga upp dig på ångest

Vad jag menar med ångest är en klump imagen och en känsla av att Oj oj vad jag kommer sakna er puss puss hur ska det gå, hur ska det gå en hel månad?
(Ja du fattar?)

Jag tror att mina dagar hade varit mycket fattigare utan mina hundar. Promenader hade inte varit lika roligt. Titta på tv utan hund i knät hade inte heller varit särskilt mysigt. Jag hade saknat deras små fnatt på dagarna
Så, kort sagt hade jag tänkt - vad ska jag gör en hel månad utan hundarna?
(Självklart hade jag haft att göra, jag har hus trädgård , hästar gillar att sy, sticka annat pyssel, hälsa på folk även utomlands jag har massor att göra. Ändå hade tanken funnits där
Tanken i sig är inte alls konstig

 

[Sar]

Jag begriper över huvud taget inte vad du menar med vad det är som är så känsligt? Jag tycker inte frågan är känslig alls.

Ingen har sagt att någon annan bör leva som särbo, vad jag sett. Däremot har de beskrivit hur de själva skulle reagera om de upptäckte en sådan reaktion hos sig själva. Jag hade själv blivit helt ställd om jag upptäckte att jag måste försöka döva mig med ovana/oönskade aktiviteter för att slänga bort en månad när jag saknade någon. Och observera, här är det din framställning om direkt ångest jag spinner vidare på. Det låter nämligen inte friskt.

Jag tänker att det kan vara ytterst känsligt när man beskriver vad man skulle göra om man befann sig i någon annans "skor".

Ex.vis; "ja, hade det varit min häst hade jag ju slaktat honom", "hade min man gjort det skulle jag ha gjort slut", "om jag var tvungen att be om tips angående extra aktiviteter för att få tiden att gå när min partner är borta skulle jag nog känna att jag behövde bo själv för att skaffa mig ett eget liv". Och sedan kan man säga att man inte sagt åt någon annan utan att det bara är som man själv skulle reagera.
Jag skulle säga att det är ytterst känsligt och lätt uppfattas (om det nu är meningen eller ej) som förtäckt kritik.