En vecka kvar

Det är en vecka kvar innan jag ska till psykologen och jag börjar bli nervös. Det känns så viktigt att det blir rätt. Om det inte skulle bli rätt, vad göra jag då? Tänk om jag inte kan uttrycka det jag behöver på ett bra sätt? Tänk om jag råkar börja i fel ände och så blir det någon galen twist på det hela?

Enligt madrs-testet så har jag i alla fall bara en mild depression just nu. Så jag kan vara glad att det inte är helt åt helvete i alla fall. Men tanken att det aldrig kommer att bli bättre än så här suger.

 

[mandalaki]

Du ska ju träffa hen igen, det som inte blir bra första gången kan du ta nästa. Eller nästa.

 

[Magiana]

Du ska ju träffa hen igen, det som inte blir bra första gången kan du ta nästa. Eller nästa.

Fast det blev ju fel med den förra och det snurrade bara på åt fel håll, trots att jag gav det åtskilliga gånger. Men efter 5 månader så gick det inte längre. Jag är rädd för att samma sak ska hända.

 

[Seabaz]

Finns det verkligen några rätt och fel när man ska gå och prata med en psykolog? Det är ju inte ett test i att få godkänt eller inte.

Kanske bör du börja med att berätta att du redan en vecka innan besöket började bli "nervös för att göra fel" på det här besöket och sedan utgå från det

 

[svea]

Fast det blev ju fel med den förra och det snurrade bara på åt fel håll, trots att jag gav det åtskilliga gånger. Men efter 5 månader så gick det inte längre. Jag är rädd för att samma sak ska hända.

Block och penna. Skriv upp vad du vill ta upp med psykologen, skriv upp det du känner blir fel, skriv upp det som är bra som du vill komma ihåg.

 

[Magiana]

Finns det verkligen några rätt och fel när man ska gå och prata med en psykolog? Det är ju inte ett test i att få godkänt eller inte.

Kanske bör du börja med att berätta att du redan en vecka innan besöket började bli "nervös för att göra fel" på det här besöket och sedan utgå från det

Jag är rädd för att bli missuppfattad. Om jag inte uttrycker mig rätt så finns den risken och det är då det blir fel.

Eller så drar psykologen någon konstig slutsats.

Bara som ett litet obetydligt exempel; när jag sökte hjälp i augusti 2017 och blev rejält mycket sämre medan jag väntade på att få komma till kuratorn. Jag ringde och talade om att det nu blivit rätt akut för jag kunde knappt äta längre och kunde knappt sköta mitt jobb, så jag ville komma tidigare. Den jag pratade med uppfattade att jag hade svårt med jobbet p.g.a. ätproblemen. Så var det inte. Jag hade haft svårt att klara jobbet även om jag hade kunnat äta som vanligt.

Det finns värre missuppfattningar än så. Den förra psykologen lyckades få en helt felaktig bild av mig och jag började ifrågasätta min egen verklighetsuppfattning. Jag blev stressad och rädd för att få en psykos. Jag vill inte hamna i det läget igen.

 

[mandalaki]

Fast det blev ju fel med den förra och det snurrade bara på åt fel håll, trots att jag gav det åtskilliga gånger. Men efter 5 månader så gick det inte längre. Jag är rädd för att samma sak ska hända.

Se upp så att det inte blir självuppfyllande. Även om det är svårt tror jag att det är farligt att du går dit med förutfattad mening. Då riskerar du själv knuffa alltihop åt "fel" håll för att det är vad du förväntar dig.

När jag började i terapi en gång i tiden så var min enda känsla när jag började att GUD så skönt att få prata med någon.

 

[Magiana]

Se upp så att det inte blir självuppfyllande. Även om det är svårt tror jag att det är farligt att du går dit med förutfattad mening. Då riskerar du själv knuffa alltihop åt "fel" håll för att det är vad du förväntar dig.

När jag började i terapi en gång i tiden så var min enda känsla när jag började att GUD så skönt att få prata med någon.

Jag har känt så förut men har samlat på mig alldeles för många dåliga erfarenheter. Och förra psykologen var riktigt obehaglig. Hanteringen hos VC imponerar inte heller. Tanken att anmäla VC har slagit mig, men det orkar jag inte.

Jag kan nog inte göra annat än att vara så tydlig jag kan och så skriva upp saker i förväg.

 

[cirkus]

ag ringde och talade om att det nu blivit rätt akut för jag kunde knappt äta längre och kunde knappt sköta mitt jobb, så jag ville komma tidigare. Den jag pratade med uppfattade att jag hade svårt med jobbet p.g.a. ätproblemen. Så var det inte. Jag hade haft svårt att klara jobbet även om jag hade kunnat äta som vanligt.

Sånt här är väldigt bra att vara uppmärksam på - man säger en sak och mottagaren uppfattar något annat. Det gäller nog att hela tiden försöka stämma av så att bägge två har samma uppfattning om vad som sagts och vad som menats.

 

[Magiana]

Sånt här är väldigt bra att vara uppmärksam på - man säger en sak och mottagaren uppfattar något annat. Det gäller nog att hela tiden försöka stämma av så att bägge två har samma uppfattning om vad som sagts och vad som menats.

Jag vet bara inte riktigt hur det ska gå till. Ska man undvika sånt här så behöver man ju stämma av i varje mening som sägs och det känns rätt ogörligt. Eller anteckna hela tiden och sen sammanfatta på slutet.

Jag kommer nog f.ö. att spela in psykologsamtalen framöver. Förra psykologen nekade ju till att han sagt saker som han hade sagt när jag konfronterade honom och frågade vad han menat. Om det uppstår en liknande situation så vill jag ha bevis på vad som har sagts.

 

[Wingates]

Jag vet bara inte riktigt hur det ska gå till. Ska man undvika sånt här så behöver man ju stämma av i varje mening som sägs och det känns rätt ogörligt. Eller anteckna hela tiden och sen sammanfatta på slutet.

Jag kommer nog f.ö. att spela in psykologsamtalen framöver. Förra psykologen nekade ju till att han sagt saker som han hade sagt när jag konfronterade honom och frågade vad han menat. Om det uppstår en liknande situation så vill jag ha bevis på vad som har sagts.

Alltså. Jag förstår att du har känt dig missförstådd etc innan, men bäddar inte den här inställningen för att du kommer vara missnöjd med hjälpen igen?
Det känns mer som du laddar för att gå in i konflikt än att få möjlighet till hjälp.

 

[mandalaki]

Jag kommer nog f.ö. att spela in psykologsamtalen framöver. Förra psykologen nekade ju till att han sagt saker som han hade sagt när jag konfronterade honom och frågade vad han menat. Om det uppstår en liknande situation så vill jag ha bevis på vad som har sagts.

Men för tusan, Magiana! Jag vet inte ens om det är idé att du går dit om du har den inställningen. Det är ingen domstol du ska till. Det är till en välvilligt inställd person som vill hjälpa dig.

 

[EmmaBovary]

Jag vet bara inte riktigt hur det ska gå till. Ska man undvika sånt här så behöver man ju stämma av i varje mening som sägs och det känns rätt ogörligt. Eller anteckna hela tiden och sen sammanfatta på slutet.

Jag kommer nog f.ö. att spela in psykologsamtalen framöver. Förra psykologen nekade ju till att han sagt saker som han hade sagt när jag konfronterade honom och frågade vad han menat. Om det uppstår en liknande situation så vill jag ha bevis på vad som har sagts.

Såvitt jag förstår så är det inte olagligt att spela in psykologsamtal, oftast inte iaf. Men du bör nog ta upp det här med psykologen innan. Sedan tror jag nog, tyvärr, att det är ganska dödfött om du inte går in i det här med liiiiite mer öppet sinne. Jag förstår varför du känner som du gör, jag känner lite likadant, men det kommer inte kunna leda framåt.

 

[Magiana]

Alltså. Jag förstår att du har känt dig missförstådd etc innan, men bäddar inte den här inställningen för att du kommer vara missnöjd med hjälpen igen?
Det känns mer som du laddar för att gå in i konflikt än att få möjlighet till hjälp.

Nej, jag laddar inte för en konflikt. Jag är bara rädd att det ska skita sig rejält igen.

Men för tusan, Magiana! Jag vet inte ens om det är idé att du går dit om du har den inställningen. Det är ingen domstol du ska till. Det är till en välvilligt inställd person som vill hjälpa dig.

Hur ska jag vara säker på att det är en välvilligt inställd person som vill hjälpa mig? Långt ifrån alla jag mött inom vården har varit det.

 

[mandalaki]

Hur ska jag vara säker på att det är en välvilligt inställd person som vill hjälpa mig? Långt ifrån alla jag mött inom vården har varit det.

Varför går du ens dit om du tror att det är någon som vill skada dig?

 

[Magiana]

Såvitt jag förstår så är det inte olagligt att spela in psykologsamtal, oftast inte iaf. Men du bör nog ta upp det här med psykologen innan. Sedan tror jag nog, tyvärr, att det är ganska dödfött om du inte går in i det här med liiiiite mer öppet sinne. Jag förstår varför du känner som du gör, jag känner lite likadant, men det kommer inte kunna leda framåt.

Det är nog inget jag kan göra åt saken. Men är de proffs så bör de ju kunna hantera människor som är skadade på olika sätt.

Varför går du ens dit om du tror att det är någon som vill skada dig?

För att det är min enda chans och kanske kan jag ha tur den här gången. (Varför handlar allt om tur för mig? Jag har gått genom hela livet i övertygelsen om att jag måste klara precis exakt allt själv och om någon erbjuder hjälp så handlar det bara om tillfällig tur.)

 

[mandalaki]

Jag tycker att du ska försöka gå dit med lite öppnare sinne och LÅTA hen hjälpa dig.

Spela in verkar helt meningslöst. Ni ska väl ändå inte ägna tiden åt att sitta och lyssna på ljudfiler och käbbla om vad som sagts? Det är inte terapi. Hen kanske kommer att missförstå dig på en del punkter men det har ingen formell betydelse, det är SAMTAL ni ska ha.

 

[Magiana]

Jag tycker att du ska försöka gå dit med lite öppnare sinne och LÅTA hen hjälpa dig.

Spela in verkar helt meningslöst. Ni ska väl ändå inte ägna tiden åt att sitta och lyssna på ljudfiler och käbbla om vad som sagts? Det är inte terapi. Hen kanske kommer att missförstå dig på en del punkter men det har ingen formell betydelse, det är SAMTAL ni ska ha.

Jag har inte sagt att vi ska käbbla om om vad som sagts, men jag ser det som en backup och bevis om det går fel igen. Jag sväljer inget med hull och hår längre. Tidigare var jag inte paranoid i mina vårdkontakter men jag har blivit det. Jag har lärt mig att vara på min vakt och det kommer att ta tid innan jag kan lita på någon. Det är ju liksom en del i min problematik.

 

[Oh_really]

Tänk igenom vad du vill få ut av samtalet, så minskar risken för missförstånd.

Exempelvis:
1. "Jag vill ha praktiska strategier och stöd för att förändra ett visst beteende eller tankemönster"
2. "Jag vill bara bli lyssnad på, och förstådd, av någon professionell, utan att känna mig dömd"
3. "Jag vill ta reda på om jag behöver utredas för någon diagnos"
4. "Jag vill förlänga min sjukskrivning"
5. "Jag vill bli lite ifrågasatt och omruskad under trygga former (tänk typ dr Phil) för mitt sätt att hantera mitt liv fungerar uppenbarligen inte."
6. "Jag vill få mer av en särskild medicin."

Alla dessa olika mål med samtalen gör att psykologen förhåller sig till dig på olika sätt, eller kanske hänvisar dig till någon som är bättre lämpad. Så fundera ut vad det är du vill. Om du bara tänker att du vill "må bättre" så måste du tänka en vända till och fundera på vad psykologen kan göra för dig. Sedan kanske du vill träffa psykologen för punkt 4 och psykologen vill ge dig punkt 1 och då får ni diskutera det innan du bygger upp felaktiga förväntningar. Men gör en lista och skriv vad du vill uppnå när du är klar med psykologen!

Lycka till!

 

[mandalaki]

Jag har inte sagt att vi ska käbbla om om vad som sagts, men jag ser det som en backup och bevis om det går fel igen. Jag sväljer inget med hull och hår längre. Tidigare var jag inte paranoid i mina vårdkontakter men jag har blivit det. Jag har lärt mig att vara på min vakt och det kommer att ta tid innan jag kan lita på någon. Det är ju liksom en del i min problematik.

Men det spelar ingen roll om psykologen missuppfattar vissa saker. Vem skulle få del av hens uppfattning om dig? Ju fler gånger ni träffas och ju mer ni pratar, desto fler tillfällen får ni att reda ut saker.
Om du vill kan du ju mot slutet av samtalen be hen sammanfatta vad hen anser att ni pratat om. Eller nåt.