En svensk Supernanny

[mandalaki]

@Hyacinth ja, man ska ju det. Men samtidigt: vi ser ju inte hela sanningen. Det är ju klippt för att vara effektfull tv också.

 

[Petruska]

Gode Gud... 7 barn och kennel

7 barn, ja. Det äldsta 12 år.

Jag gillade att barnen fick sina egna uppdrag när de handlade mat. Den idén ska jag utveckla lite och testa med plastBARNBARNET. Jag tänker typ rebusar som han får klura ut.

 

[Hyacinth]

@Hyacinth ja, man ska ju det. Men samtidigt: vi ser ju inte hela sanningen. Det är ju klippt för att vara effektfull tv också.

Jag vet. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Glenn är med största sannolikhet en trevlig prick för det mesta. Och barnen skriker inte konstant. Jag önskar så att program av den här typen direkt hade en uppföljning där man får veta att allt är frid och fröjd.

 

[mandalaki]

Såg du första avsnittet också? Den familjen upplevde jag som kanske mer representativ för fler. Sjubarnsfamiljen kändes extrem på många sätt.

 

[Hyacinth]

7 barn, ja. Det äldsta 12 år.

Jag gillade att barnen fick sina egna uppdrag när de handlade mat. Den idén ska jag utveckla lite och testa med plastBARNBARNET. Jag tänker typ rebusar som han får klura ut.

BARNET har alltid fått hämta saker, det är kanon. Går fortare att handla, hen tycker det fortfarande är roligt och jag tror faktiskt att vi aldrig haft några direkta konflikter i mataffären. Sen låter jag alltid barnet välja frukt (inom rimliga gränser, bär är inte frukt ety de är svinaktigt dyra) och en del grönsaker, man bli mer benägen att pröva nytt då.

 

[Hyacinth]

Såg du första avsnittet också? Den familjen upplevde jag som kanske mer representativ för fler. Sjubarnsfamiljen kändes extrem på många sätt.

Nix! Detta var första avsnittet jag sett.
Jag gillar att hon fokuserade så på föräldrarnas beteende, istället för att hala fram skamvrån ur nån brittisk låda...barn är smarta, de hakar snabbt på.

 

[mandalaki]

Nix! Detta var första avsnittet jag sett.
Jag gillar att hon fokuserade så på föräldrarnas beteende, istället för att hala fram skamvrån ur nån brittisk låda...barn är smarta, de hakar snabbt på.

Kolla det första också, jag tyckte nog att det var bättre. Det lämnade mig inte med samma känsla av hopplöshet som det andra.

 

[Hyacinth]

Kolla det första också, jag tyckte nog att det var bättre. Det lämnade mig inte med samma känsla av hopplöshet som det andra.

Ska kika!

 

[Petruska]

Kolla det första också, jag tyckte nog att det var bättre. Det lämnade mig inte med samma känsla av hopplöshet som det andra.

Den familjen var ju svårare liksom. Jag tänker mig att så många barn är svårt, om alla ska må bra, bli sedda, fungera ihop och ändå ha sitt eget utrymme. Stora barnaskaror idylliseras väl ibland, men jag undrar, jag.

 

[Emelie381]

Första avsnittet jag sett och usch vad ont i magen jag fick..
När dom såg klippen där han tog tag i flertal barn och tyckte att det "inte lät så bra" och inte alls verkade se att det är fel att behandla ett barn så. När mamman berättade vad hon tyckte var fel med klippen så lät det på nannyn som om hon bara skulle lära sig att pappa gör annorlunda.
var iofs mer fokus senare på hur han talade med barnen åtminstone.

Fick inte bättre bild av Glenn när han är 56 år kan inte laga mat, verkar som om mamman gör det mesta, och tycker att det är svårt att ta emot beröm eftersom han så sällan fått det

Men kan ju som sagt vara klippt för att se så ut

Min stora fundering bli ändå vem Kitty är? Mamman presenterar dom andra barnen och att hon har dom ihop med respektive pappa, men den ena pojken säger hon bara att Kitty är mamma åt. Är det också ett ex? (Och nej det är inte relevant info alls, men jag hatar inte ha all info )

 

[Petruska]

Första avsnittet jag sett och usch vad ont i magen jag fick..
När dom såg klippen där han tog tag i flertal barn och tyckte att det "inte lät så bra" och inte alls verkade se att det är fel att behandla ett barn så. När mamman berättade vad hon tyckte var fel med klippen så lät det på nannyn som om hon bara skulle lära sig att pappa gör annorlunda.
var iofs mer fokus senare på hur han talade med barnen åtminstone.

Fick inte bättre bild av Glenn när han är 56 år kan inte laga mat, verkar som om mamman gör det mesta, och tycker att det är svårt att ta emot beröm eftersom han så sällan fått det

Men kan ju som sagt vara klippt för att se så ut

Min stora fundering bli ändå vem Kitty är? Mamman presenterar dom andra barnen och att hon har dom ihop med respektive pappa, men den ena pojken säger hon bara att Kitty är mamma åt. Är det också ett ex? (Och nej det är inte relevant info alls, men jag hatar inte ha all info )

Ja, jag blev heller inte klok på riktigt var alla de där barnen kom från, så att säga. Hur det hela hängde ihop. Nu kvittar det ju helt för min del, och för programmets del, men ändå. När någon har sju barn vid 32-års ålder, är det svårt att inte fundera lite på hur det hela har tett sig.

 

[mandalaki]

Ja, jag blev heller inte klok på riktigt var alla de där barnen kom från, så att säga. Hur det hela hängde ihop. Nu kvittar det ju helt för min del, och för programmets del, men ändå. När någon har sju barn vid 32-års ålder, är det svårt att inte fundera lite på hur det hela har tett sig.

Jag hoppas att det inte blir fler sådana extrema exempel. Sådana här program balanserar alltid på gränsen till förfasande-tv, och med sjubarnsfamiljen var det väldigt svårt att inte tänka "varför i helvete skaffar de det typ sjätte och sjunde barnet när de förmodligen redan har fullt upp med de fem första?"

 

[MiaMia]

Ja, jag blev heller inte klok på riktigt var alla de där barnen kom från, så att säga. Hur det hela hängde ihop. Nu kvittar det ju helt för min del, och för programmets del, men ändå. När någon har sju barn vid 32-års ålder, är det svårt att inte fundera lite på hur det hela har tett sig.

Tre barn som hon har med ett ex
Ett barn som han har med ett ex (=Kitty @Emelie381 )
Och så gemensamma, var det tre eller fyra?

Jag undrar ju om alla bor där på heltid som det verkar eller om det kanske är bara fyra barn varannan vecka.

 

[mandalaki]

Ett barn som han har med ett ex (=Kitty @Emelie381 )

Oh min feltolkning. Jag trodde att personen du taggade är Kitty

 

[Petruska]

Jag hoppas att det inte blir fler sådana extrema exempel. Sådana här program balanserar alltid på gränsen till förfasande-tv, och med sjubarnsfamiljen var det väldigt svårt att inte tänka "varför i helvete skaffar de det typ sjätte och sjunde barnet när de förmodligen redan har fullt upp med de fem första?"

Ja, jag håller med om det. Programmets värde hänger mycket på att familjerna inte är alltför spektakulära, så att säga. Som i första programmet, som mer var en familj som hamnat i en inåtgående spiral som de inte förmådde bryta sig ur.

Och det var ju just sådana tankar jag bekämpade, när jag försökte undvika att fundera på hur det hängde ihop med alla barnen. Man lär sig ju mycket mer av programmet om man kan känna någon form av identifikation med familjernas bekymmer.

 

[mandalaki]

Ja, jag håller med om det. Programmets värde hänger mycket på att familjerna inte är alltför spektakulära, så att säga. Som i första programmet, som mer var en familj som hamnat i en inåtgående spiral som de inte förmådde bryta sig ur.

Och det var ju just sådana tankar jag bekämpade, när jag försökte undvika att fundera på hur det hängde ihop med alla barnen. Man lär sig ju mycket mer av programmet om man kan känna någon form av identifikation med familjernas bekymmer.

Exakt så. I första avsnittet stod arbetsfördelningen hemma i sådant fokus, det tror jag var jättebra. För jag tror inte att den familjen var unik.

Men i andra avsnittet var det så lätt att slå ifrån sig med sju barn, jaja, då ser man hur det kan gå.

Det knep i hjärtat när både den 12-åriga flickan och en av pojkarna sa så häpnadsväckande kloka saker när det var dags att göra upp rutiner. Det var NÄSTAN så att jag undrade om de var instruerade av någon i teamet.

 

[MiaMia]

Jag hoppas att det inte blir fler sådana extrema exempel. Sådana här program balanserar alltid på gränsen till förfasande-tv, och med sjubarnsfamiljen var det väldigt svårt att inte tänka "varför i helvete skaffar de det typ sjätte och sjunde barnet när de förmodligen redan har fullt upp med de fem första?"

Den första familjen på Åland tänker jag mer var barn-problem som blivit stora och svåra för familjen.
Här lutar jag mer åt att det är andra (eller fler) familjeproblem som fått konsekvenser på barnen. Är det en Nanny-uppgift att lära pappa koka makaroner, liksom?

Ja, jag håller med om det. Programmets värde hänger mycket på att familjerna inte är alltför spektakulära, så att säga. Som i första programmet, som mer var en familj som hamnat i en inåtgående spiral som de inte förmådde bryta sig ur.

Och det var ju just sådana tankar jag bekämpade, när jag försökte undvika att fundera på hur det hängde ihop med alla barnen. Man lär sig ju mycket mer av programmet om man kan känna någon form av identifikation med familjernas bekymmer.

Kanske också att familj ett hade en mer greppbar frågeställning som kunde rama in vad deras problem var (=större värde för tittaren) medan familj 2 var mer "allmän röra".

 

[mandalaki]

Den första familjen på Åland tänker jag mer var barn-problem som blivit stora och svåra för familjen.

I Ålandsfamiljen tyckte jag att det verkade vara pappans vägran att delta i hemmet som var roten till problemet.

 

[Petruska]

Den första familjen på Åland tänker jag mer var barn-problem som blivit stora och svåra för familjen.
Här lutar jag mer åt att det är andra (eller fler) familjeproblem som fått konsekvenser på barnen. Är det en Nanny-uppgift att lära pappa koka makaroner, liksom?



Kanske också att familj ett hade en mer greppbar frågeställning som kunde rama in vad deras problem var (=större värde för tittaren) medan familj 2 var mer "allmän röra".

Jag tycker att det är rätt uppenbart - och den stora styrkan hos den här nannyn jämfört med andra - att hon placerar problemen hos föräldrarna. Och då särskilt pappan, i de fall - säkert majoriteten - där det framförallt är han som sviker sitt föräldraansvar i sin familj. Och då kan det väl vara en rimlig nanny-uppgift att - kanske inte lära honom, men - förmå honom att koka makaroner. En pappa som kan det är en väldigt mycket bättre pappa än en som inte kan. Och han blir också mer tydligt en vuxen inför barnen om han kan den typen av saker.

Jag lutar åt att barnproblem inte existerar, medan det finns vuxenproblem i tusen och en varianter.

 

[glittra]

Hade aldrig sett på Supernannyn om det inte var för den här tråden, men tyckte att det var intressant.

Har dock samma invändningar mot avsnitt två som flera ovan. Får ont i magen när barnen blir omkringslängda och skrikta åt.

Enligt introt verkar det komma ett program med en trebarnsfamilj vars problem jag är nyfiken på.

Från Åland, ja! Det avsnitt där hon frågade pappan om han var nöjd med arbetsfördelningen på morgnarna. Han gjorde 0% och mamman 100%. Pappan svarade, ja, jag är så morgontrött så jag tycker det är bra.

Plus det där diffusa om att han gör saker ute som kompenserar så att det inte alls är som att det är fyra barn i familjen (gissar att det är precis som det jag läser på Buke, typ pappan/sambon klipper gräs och byter däcken (i lugn och ro)).