En sak jag har funderat länge på, i flera år faktiskt.

[Badger]

Okej, då har vi väldigt olika syn på funktionalitet i kläder. En pyjamas är garanterad inte gjord för att hantera svett på samma sätt som träningskläder. Funktionellt och bekvämt är inte samma sak.

Den är luftig och i bomull så det lär gå utmärkt. Jag tycker snarare att det är lite jobbigt med de här överfunktionella plaggen. Det gick att röra sig snabbt även innan de fanns.

 

[Lingon]

Något jag reagerat på när jag varit på begravning är att prästen står där och pratar mer om Jesus än om den som ska begravas. Alla sörjande har klätt sig dämpat och lämpligt för att inte ta fokus från sorgen och den avlidne och så står prästen där och pratar mer om Jesus än om den som alla är där för att ta farväl av!!!

 

[BernT]

När min pappa begravdes kom några i jeans. Jag tycker det är respektlöst och tog illa upp.

 

[TinyWiny]

Något jag reagerat på när jag varit på begravning är att prästen står där och pratar mer om Jesus än om den som ska begravas. Alla sörjande har klätt sig dämpat och lämpligt för att inte ta fokus från sorgen och den avlidne och så står prästen där och pratar mer om Jesus än om den som alla är där för att ta farväl av!!!

Tycker du det är konstigt? Det tycker inte jag. Enligt kristen tro kommer man till himlen när man dör och det tack vare att Jesus dog på korset för människans synder. För kristna innebär det ofta en tröst att tro att det är så att man återuppstår i himlen och att det pratas om det vid begravningen är därför helt naturligt. Har man som kristen valt en kristen begravning skulle de allra flesta ta illa upp om den inte var kristen. Vill man inte ha en kristen begravning så gör man som jag, man går ur svenska kyrkan. Då slipper man tal om gud och Jesus på sin begravning. Hur andra väljer, vilken trosinriktning de har valt att ha på sin begravning får man trots allt respektera.

 

[Badger]

Jag (ateist) som nära anhörig till en troende person tog illa vid mig när prästen uppehöll sig mer vid Jesus än vid min nära anhöriga. Jag upplevde det som otroligt obehagligt att en person som antingen levde för över 2000 år sedan eller som är totalt hittepå får stå i centrum vid en begravning. Det som gör att människor beter sig på det sättet är ju religionen och det är en av de bitar med religion som jag tycker är obehagliga.

Om prästen inte berättat långa historier från Jesus liv osv utan istället hänvisat till Jesus i förhållande till att vår nära anhöriga nu skulle komma till himlen och bli mottagen av Jesus så hade det varit en annan sak. Prästen pratade ju om Jesus som om det var han som hade dött nyligen och skulle begravas. Inte i relation till att en annan person skulle begravas och tas emot i himlen.

Det kanske var en dålig präst just den?

Men i allmänhet lutar ju jag lite milt i andra riktningen och tycker det kan vara svårt för prästen att beskriva och berätta om någon hen aldrig träffat för just den personens närmsta krets. Medan prästen säkert tycker sig känna Jesus osv ganska väl.

Men jag tycker ändå att de jag varit på, de prästerna har gjort ganska välkvalificerade försök och erkänt att andra vet bättre och inte ägnat ohemula mängder tid till gud och Jesus, med tanke på platsen och sin tro.

Jag har då mycket svårare för dop som sagt. Om jag tex vet att föräldrarna inte riktigt är ateister men definitivt inte tror på exakt just den guden i alla fall och står där och lovar att de tänker lämna sitt barn i Guds händer och gudföräldrarna (som kanske är helt ateister) lovar att de ska ta hand om den gudliga uppfostran. Då skruvar jag lite på mig för jag har ändå kvar att man kanske inte ska ljuga alltför mycket på platser andra ser som heliga.

 

[TinyWiny]

Jag (ateist) som nära anhörig till en troende person tog illa vid mig när prästen uppehöll sig mer vid Jesus än vid min nära anhöriga. Jag upplevde det som otroligt obehagligt att en person som antingen levde för över 2000 år sedan eller som är totalt hittepå får stå i centrum vid en begravning. Det som gör att människor beter sig på det sättet är ju religionen och det är en av de bitar med religion som jag tycker är obehagliga.

Om prästen inte berättat långa historier från Jesus liv osv utan istället hänvisat till Jesus i förhållande till att vår nära anhöriga nu skulle komma till himlen och bli mottagen av Jesus så hade det varit en annan sak. Prästen pratade ju om Jesus som om det var han som hade dött nyligen och skulle begravas. Inte i relation till att en annan person skulle begravas och tas emot i himlen.

Det är såklart tråkigt att du tog illa vid dig men det var ändå något din anhörige mer eller mindre medvetet hade valt. Så försöker iallafall jag tänka när jag sitter där på begravningar och hör det som är sagor och dravel i mina öron för hur det än är, i svenskakyrkan predikas den kristna gudens ord, det är prästernas uppgift och är vad de är till för att göra. Jag tänker att den avlidnes tro står över min egen känsla och tro i det fallet. Däremot vill jag absolut inte att någon står och pratar om någon gud jag inte trodde på för en sekund när jag är död och jag gick just därför ur svenska kyrkan. Det finns de anhöriga som trots att individen har valt att gå ur ändå vill ha en kristen begravning (av samma korkade orsak som att de döper sina barn och gifter sig i kyrkan, de tycker att det är vackert men tror inte på det som sägs) och den frågan är den enda jag är helt överens med min pappa om. Han (som är präst) säger i de fallen nej och hänvisar till deras avlidne anhöriges önskemål.

 

[TinyWiny]

Det kanske var en dålig präst just den?

Men i allmänhet lutar ju jag lite milt i andra riktningen och tycker det kan vara svårt för prästen att beskriva och berätta om någon hen aldrig träffat för just den personens närmsta krets. Medan prästen säkert tycker sig känna Jesus osv ganska väl.

Men jag tycker ändå att de jag varit på, de prästerna har gjort ganska välkvalificerade försök och erkänt att andra vet bättre och inte ägnat ohemula mängder tid till gud och Jesus, med tanke på platsen och sin tro.

Jag har då mycket svårare för dop som sagt. Om jag tex vet att föräldrarna inte riktigt är ateister men definitivt inte tror på exakt just den guden i alla fall och står där och lovar att de tänker lämna sitt barn i Guds händer och gudföräldrarna (som kanske är helt ateister) lovar att de ska ta hand om den gudliga uppfostran. Då skruvar jag lite på mig för jag har ändå kvar att man kanske inte ska ljuga alltför mycket på platser andra ser som heliga.

Ja fy! Dop har jag oerhört svårt för. Jag mår verkligen fysiskt illa när ett oskyldigt barn ska renas från sin synd. Vilken jävla synd vill jag bara vråla!

 

[fio]

Det är mer snack om Jesus och Gud om en väljer en kyrka än om en väljer ett kapell har jag märkt.. i ett kapell är det mer prat om personen.

 

[TinyWiny]

Det är mer snack om Jesus och Gud om en väljer en kyrka än om en väljer ett kapell har jag märkt.. i ett kapell är det mer prat om personen.

I kapell hålls vanligtvis borgerliga begravningar så kanske är det en sådan du syftar på? På borgerliga begravningar ska det inte vara något prat om någon gud alls.

 

[Philosophia]

Jag har varit på två begravningar i mitt liv, min mosters och min morfars. Min moster dog ung i bröstcancer och på hennes begravning var sorgen så mycket större eftersom hon hade kunnat leva i 50 år till om hon inte hade blivit sjuk.
På min morfars begravning var det en annan sak. Han blev nästan 95 år och hade ett fantastiskt liv så även om det fanns sorg där också var den inte alls lika påtaglig och smärtsam.

På min mosters begravning var jag betydligt mer proper än på min morfars, mest för att jag själv var så ledsen och ville vara nedtonad. Hade hon fått välja kläder till mig hade hon säkert valt något betydligt gladare och färgsprakande. Jag vet att varken min morfar eller moster hade brytt sig om vad jag eller övriga familjen/släkten hade på sig, det viktiga var ju att vi var där.


(Som en parentes i sammanhanget: En släkting var väldigt ledsen när morfar dog. Hon hade stickat ett par varma vantar i regnbågens alla färger som han kunde ha kommande höst och vinter. Morfar dog på sommaren och fick därför inte använda vantarna och min kusin var så sorgsen för detta.
Vid planerandet av själva begravningen bestämdes det att kistan skulle vara öppen en stund innan begravningsakten så att man kunde gå dit och ta farväl och se morfar en sista gång. Vi bestämde att morfar skulle vara klädd i en av sina kostymer, alla var överens så långt.
Min släkting fick därefter för sig att hon ville att morfar även skulle ha på sig hennes vantar. Hon menade inget illa utan tyckte på allvar att det var en fin idé Mamma fick till sist övertalat henne om att han kunde ha med sig vantarna i kistan men inte ha dem på sig vilket hon godkände.

Jag och mamma har efteråt skrattat oss fördärvade åt bilden av morfar, liggandes i den öppna kistan inför begravningsakten iförd skräddarsydd kostym och ett par färgglada tumvantar mitt i sommaren Om morfar hade fått höra det hade han också gapskrattat )

Det hade väl varit helt underbart med vantarna!

 

[fio]

I kapell hålls vanligtvis borgerliga begravningar så kanske är det en sådan du syftar på? På borgerliga begravningar ska det inte vara något prat om någon gud alls.

Ja precis, så vill man skippa gud och Jesus så är det en bättre plats att hålla en begravning än i en kyrka

 

[Sel]

Och döden ligger visst lite nära i tankarna just nu, så jag vill svara er som tycker att det är fult eller obegripligt eller på något vis fel att inte gå på en begravning - det är nu fem år sedan jag förlorade en människa som var otroligt viktig för mig, och jag gick inte på begravningen.
Visst hade jag en ursäkt som bor utomlands, men jag hade väl Egentligen kunnat hitta någonstans att dumpa hundarna och flugit hem för dagen. Saken var dock den att jag Ville inte. Varför ska mitt sista minne av en kär och härlig och livlig människa vara att sitta och fulgråta i ett rum fullt av svartgrå, halvbekanta människor bara för att någon tycker att det är kutym och lämpligt att göra så? Behöva prata och tacka och (fasa!) kramas och skaka hand.
Nej fy shalingen! Jag skickade ett brev och ett kort på hundarna han älskade istället, och skriver på hans facebook ibland när jag saknar honom lite för mycket. Där finns mer av människan jag kände.

 

[TinyWiny]

Ja precis, så vill man skippa gud och Jesus så är det en bättre plats att hålla en begravning än i en kyrka

Ja absolut! Har individen som gått bort gått ur kyrkan så blir det ju så men var hen kristen så ska det nog väldigt mycket till för att anhöriga ska kunna välja bort kyrkan.

 

[fio]

Ja absolut! Har individen som gått bort gått ur kyrkan så blir det ju så men var hen kristen så ska det nog väldigt mycket till för att anhöriga ska kunna välja bort kyrkan.

Hur menar du då? På nästan alla begravningar jag har varit på så har det varit i ett kapell för det är det som närmast anhörig valt. Nu sist var vi tvungna att vara i en kyrka för att kapellet renoverades. Ingen av dom har gått ur kyrkan?

 

[TinyWiny]

Hur menar du då? På nästan alla begravningar jag har varit på så har det varit i ett kapell för det är det som närmast anhörig valt. Nu sist var vi tvungna att vara i en kyrka för att kapellet renoverades. Ingen av dom har gått ur kyrkan?

Okej. Då har det alltså inte varit borgerliga begravningar utan kristna begravningar i ett kapell.

 

[fio]

Okej. Då har det alltså inte varit borgerliga begravningar utan kristna begravningar i ett kapell.

Ja och där verkar det som man som anhörig har mer inflytande över vad som sägs än om man har begravningen i en Kyrka. Nu sist var det ett jävla tjat om Jesus och Gud och inte så mkt om personen trots att anhörig hade önskat minimalt med gudssnack. I kapellen var det någon regel med att 2 psalmer var obligatoriska men Prästen pratar mkt mer om personen än om Gud om jag säger så.

 

[TinyWiny]

Ja och där verkar det som man som anhörig har mer inflytande över vad som sägs än om man har begravningen i en Kyrka. Nu sist var det ett jävla tjat om Jesus och Gud och inte så mkt om personen trots att anhörig hade önskat minimalt med gudssnack. I kapellen var det någon regel med att 2 psalmer var obligatoriska men Prästen pratar mkt mer om personen än om Gud om jag säger så.

Det kan säkert vara så på sina ställen att anhöriga har ett inflytande som gör att pratet om gud blir mindre trots att det ändå handlar om en kristen begravning men det ska inte vara så. Det är ju inte vad anhöriga önskar som ska spela roll utan vad den avlidne önskat men jag vet att endel struntar i sådant. Att prästen/pastorn utför sitt jobb, dvs. pratar om gud hoppas jag för annars är det ju inte mycket till präst/pastor även om jag vet att vissa tycker att de prästerna som inte gör sitt jobb är de som är bra men då har man ju missuppfattat vad de faktiskt ska göra. När du skrev om begravning i kapell och hur de gick till trodde jag att du syftade på kapell där det inte finns några kristna eller andra religiösa symboler och där ingen präst/pastor/annan religiös ämbetsperson som iman eller annat håller i begravningen utan att begravningen är borgerlig. En borgerlig begravning har inte med religion att göra överhuvudtaget och det finns absolut inga krav på att det ska vara några psalmer.

 

[cirkus]

Och döden ligger visst lite nära i tankarna just nu, så jag vill svara er som tycker att det är fult eller obegripligt eller på något vis fel att inte gå på en begravning - det är nu fem år sedan jag förlorade en människa som var otroligt viktig för mig, och jag gick inte på begravningen.
Visst hade jag en ursäkt som bor utomlands, men jag hade väl Egentligen kunnat hitta någonstans att dumpa hundarna och flugit hem för dagen. Saken var dock den att jag Ville inte. Varför ska mitt sista minne av en kär och härlig och livlig människa vara att sitta och fulgråta i ett rum fullt av svartgrå, halvbekanta människor bara för att någon tycker att det är kutym och lämpligt att göra så? Behöva prata och tacka och (fasa!) kramas och skaka hand.
Nej fy shalingen! Jag skickade ett brev och ett kort på hundarna han älskade istället, och skriver på hans facebook ibland när jag saknar honom lite för mycket. Där finns mer av människan jag kände.

Jag tycker absolut inte att det är fel att inte vilja gå på en begravning.

 

[Sel]

Jag tycker absolut inte att det är fel att inte vilja gå på en begravning.

Inte jag heller (uppenbarligen ), men det verkar vara ganska vanligt att det ses som någonting man "ska" göra. Gör man det inte är man inte tillräckligt ledsen? Inte respektfull? Jag vet inte riktigt.

 

[monster1]

Det kan säkert vara så på sina ställen att anhöriga har ett inflytande som gör att pratet om gud blir mindre trots att det ändå handlar om en kristen begravning men det ska inte vara så. Det är ju inte vad anhöriga önskar som ska spela roll utan vad den avlidne önskat men jag vet att endel struntar i sådant. Att prästen/pastorn utför sitt jobb, dvs. pratar om gud hoppas jag för annars är det ju inte mycket till präst/pastor även om jag vet att vissa tycker att de prästerna som inte gör sitt jobb är de som är bra men då har man ju missuppfattat vad de faktiskt ska göra. När du skrev om begravning i kapell och hur de gick till trodde jag att du syftade på kapell där det inte finns några kristna eller andra religiösa symboler och där ingen präst/pastor/annan religiös ämbetsperson som iman eller annat håller i begravningen utan att begravningen är borgerlig. En borgerlig begravning har inte med religion att göra överhuvudtaget och det finns absolut inga krav på att det ska vara några psalmer.

Det är nog många människor som inte angivit några önskemål om sin begravning alls innan de dör utan bara önskar att deras anhöriga ska få chansen att sörja på det vis som passar dem bäst.