En sak jag har funderat länge på, i flera år faktiskt.

[Mia_R]

Härliga vänner

Jag ser det inte som vuxenstövlar men förstår vad du menar. För mig är det viktigt att få ett avslut, att gå på begravningen och det har alltid varit det. Även när jag var åtta år och "min" tant jag så ofta var hos gick bort. Då, i slutet av sjuttiotalet "fick" inte barn gå på begravning och jag minns hur jag tjatade för det var så viktigt för mig att få säga hejdå. Jag fick gå enbart för att hennes barn visste hur mycket jag hade betytt för henne. Det är ett av väldigt få minnen jag har där min mamma gjorde mig till viljes. De jag har förlorat och inte fått vara med på begravningen (ibland sker den ju i kretsen av den närmaste familjen) har jag haft väldigt svårt att förstå att hen verkligen har varit borta. Så har det varit med de djur jag har förlorat med där ingen begravning kunnat ske och där jag inte har varit med när de dör. Man är olika och ska få vara olika tycker jag.

Barn har alltid fått gå på begravning, även på 70-talet. Min lillasyster var inte ens åtta år när min farfar dog under första halvan av 70-talet så det fanns inget "förbud". Fattar inte ens varför du sätter citationstecken.

 

[TinyWiny]

Barn har alltid fått gå på begravning, även på 70-talet. Min lillasyster var inte ens åtta år när min farfar dog under första halvan av 70-talet så det fanns inget "förbud". Fattar inte ens varför du sätter citationstecken.

Barn som inte var nära släktingar var i normalfallet inte på begravningar när jag växte upp. Kanske ett lokalt fenomen, vad vet jag.

 

[Mia_R]

Barn som inte var nära släktingar var i normalfallet inte på begravningar när jag växte upp. Kanske ett lokalt fenomen, vad vet jag.

Jag ser sällan barn som inte är nära släktingar idag heller men det beror nog snarare på att begravningar inte är så trevliga tillställningar generellt att de flesta nog fixar barnvakt tack och lov. Gnälliga ungar på en begravning är väl det sista man vill ha.

 

[TinyWiny]

jag har som sagt bara gått på en begravning och det var när farfar gick bort, jag tror jag var runt tio år gammal. Jag vet att jag gick men på det stora hela har jag inget annat minne runt det hela än att pappa grät och just det var jättejobbigt,. Det var inget farväl för mig och ingenting jag minns med någon slags saknad eller frid eller någon annan särskild känsla och absolut ingenting jag förknippar med människan jag kände. J

Jag förstår helt och hållet den och dem som finner tröst i en begravningsceremoni dock och jag tycker absolut att viss respekt ska visas när man deltar, men jag tycker att det är helt och hållet frivilligt att delta (och tycker dessutom att det borde vara okej att komma i jeans och tröja, om man vill.) men det förstår jag att du också tycker, med minus på jeansen kanske.
Det verkar inte vara den allmänna uppfattningen dock. Jag är mest nyfiken på hur det motiveras och varför i hela friden man ska behöva sitta där och minnas och dela sin privata sorg med andra människor - dessutom också ofta i en kyrklig atmosfär.

Nej någon tröst har jag aldrig funnit i begravningar. Däremot ett avslut, en bekräftelse som jag oftast har behövt ha för att förstå att hen faktiskt är borta och kunna sörja. Har jag sett den avlidne när hen är borta har just det behovet egentligen inte funnits. Jag känner inte heller nu, när jag såg svärmor bara 10 minuter innan hon gick bort och jag på något vis bara visste att det var sista gången jag såg henne att jag behöver begravningen för att få avslut men iallafall för mig har det inte hört till vanligheterna att de möjligheterna uppkommer.

Ett par verkligt svarta jeans hade nog ingen brytt sig om och inte ens sett att det var ett par jeans. Jag vet också att många har ont av riktigt tajta jeans så det kanske man kan undvika. Blåjeans, jeans med slitningar eller dylikt är ju inte heller att rekommendera. Mörka kläder som inte står ut är väl en bra sammanfattning och ljust upptill som bara syns litegrann under en tröja/kofta/kavaj om man är nära anhörig.

Jag är om det är jag själv som sörjer, ganska omedveten om omvärlden på en begravning. Jag delar inte min sorg utan den är min och jag vill sörja så som jag sörjer. Vid en väns begravning rann tårarna så intensivt att min bänkgranne som jag inte alls kände gav mig en näsduk. Jag hade inte märkt att jag grät, jag var som i ett tomrum där bara jag och vännen jag förlorat fanns. Jag är privat av mig och behöver sörja som jag behöver och det är mycket därför jag ogillar samkvämet efter. Jag vill hem och vara ifred och tycker att det är hemskt när folk sitter och skrattar. Jag har inget behov av andras minnen då.

 

[TinyWiny]

Jag ser sällan barn som inte är nära släktingar idag heller men det beror nog snarare på att begravningar inte är så trevliga tillställningar generellt att de flesta nog fixar barnvakt tack och lov. Gnälliga ungar på en begravning är väl det sista man vill ha.

Oavsett vet jag att jag fick tjata enormt mycket för att få gå. Det är snart 40 år sedan och så som jag minns det sas det att barn inte fick gå på begravningar.

 

[lethal_smile]

Kan bli ett långt inlägg med många citat...

Jag har då mycket svårare för dop som sagt. Om jag tex vet att föräldrarna inte riktigt är ateister men definitivt inte tror på exakt just den guden i alla fall och står där och lovar att de tänker lämna sitt barn i Guds händer och gudföräldrarna (som kanske är helt ateister) lovar att de ska ta hand om den gudliga uppfostran. Då skruvar jag lite på mig för jag har ändå kvar att man kanske inte ska ljuga alltför mycket på platser andra ser som heliga.

Håller med. Förstår inte hur tankarna går hos de som gått ur kyrkan, men som väljer att gifta sig och döpa sina barn i kyrkan… Det finns borgerliga bröllop och namngivningsceremonier för de som valt att gå ur kyrkan. Att göra något i kyrkan enbart utav tradition är inte ett bra argument i mina ögon.

Tycker du det är konstigt? Det tycker inte jag. Enligt kristen tro kommer man till himlen när man dör och det tack vare att Jesus dog på korset för människans synder. För kristna innebär det ofta en tröst att tro att det är så att man återuppstår i himlen och att det pratas om det vid begravningen är därför helt naturligt. Har man som kristen valt en kristen begravning skulle de allra flesta ta illa upp om den inte var kristen. Vill man inte ha en kristen begravning så gör man som jag, man går ur svenska kyrkan. Då slipper man tal om gud och Jesus på sin begravning. Hur andra väljer, vilken trosinriktning de har valt att ha på sin begravning får man trots allt respektera.

Förutsatt att dina anhöriga inte bokar begravning i kyrkan… Borde väl gå att skriva in i vita arkivet att det inte ska ske i en kyrka eller enligt kyrkans ordning?

Det är såklart tråkigt att du tog illa vid dig men det var ändå något din anhörige mer eller mindre medvetet hade valt. Så försöker iallafall jag tänka när jag sitter där på begravningar och hör det som är sagor och dravel i mina öron för hur det än är, i svenskakyrkan predikas den kristna gudens ord, det är prästernas uppgift och är vad de är till för att göra. Jag tänker att den avlidnes tro står över min egen känsla och tro i det fallet. Däremot vill jag absolut inte att någon står och pratar om någon gud jag inte trodde på för en sekund när jag är död och jag gick just därför ur svenska kyrkan. Det finns de anhöriga som trots att individen har valt att gå ur ändå vill ha en kristen begravning (av samma korkade orsak som att de döper sina barn och gifter sig i kyrkan, de tycker att det är vackert men tror inte på det som sägs) och den frågan är den enda jag är helt överens med min pappa om. Han (som är präst) säger i de fallen nej och hänvisar till deras avlidne anhöriges önskemål.

Varför vita arkivet är bra att ha. Kudos till din pappa! Behövs fler som honom inom Svenska kyrkan. Vi (pastoratet jag bor i) hade nyligen en begravning för en person som gått ur kyrkan, vars barn är döpta i kyrkan och vars pappa stod som närmsta anhörig (han har också gått ur kyrkan)… Kyrkoherden har efter detta (och några andra händelser) gått ut med att de måste bli hårdare mot de som valt att gå ur.

Så kan man se på det. Är man med i svenska kyrkan har man medvetet eller ej valt en kristen begravning. Har man gått ur har man valt bort en kristen begravning.

Varför då, finns det en lag som säger det eller är det kyrkans policy?

Lag vet jag inte om det är men varför vill någon gå emot den avlidnes önskan?

Om det inte står skrivet någonstans (vita arkivet) så kan de anhöriga välja hur som helst när det kommer till begravning. Det är många som gått ur som trots detta begravs i svenska kyrkan. Skillnaden är att det kostar. Är den avlidne inte medlem i Svenska kyrkan och begravningen ska hållas i kyrkan så kostar det för uppvärmning av lokalen, personalkostnader osv. Är den däremot medlem i Svenska kyrkan så ingår det i kyrkoavgiften. I vissa fall behöver man inte betala för ex lokalen då det på vissa orter inte finns någon neutral begravningslokal utan det görs i kapell som tillhör Svenska kyrkan. I de fallen ingår kostnaden för lokalen i begravningsavgiften (som man inte slipper även om man går ur Svenska kyrkan).

Om man är medlem i en förening så får man utgå ifrån att personen håller med om det som föreningen står för och vill ha det föreningen erbjuder. Det är så svenska kyrkan agerar och vill man något annat är det lämpligt att meddela det.

Nu är ju en stor del av svenska befolkningen tvångsrekryterad och det krävs en aktiv handling för att sluta vara medlem. Man måste skriva ett brev till kyrkoherden sin församling för att slippa vara medlem. Det är en mindre del av befolkningen dvs de som är födda efter 96 som inte automatiskt blev medlemmar av svenska kyrkan. Själv stöttar jag många olika föreningar, men är inte direkt intresserad av att bli begraven av tillexempel det lokala katthemmet bara för att jag är medlem där.

Jo jag vet hur man gör men att man automatiskt blivit medlem i något innebär inte att man måste fortsätta vara medlem men visst, svenska kyrkan skrattar hela vägen till banken för att folk inte går ur trots att de inte alls stödjer deras förening. Nu pysslar knappast lokala katthemmet med begravningar så jämförelsen är dålig men hade du inte gillat katter utan tyckt att det de gör inte alls är något du sympatiserar med så hade jag undrat varför du var med i en förening som inte står för det du tycker och vill att de ska göra.

Oavsett om man håller med om vad som sägs/görs i Svenska kyrkan eller inte, så är det många som vill ha vad de erbjuder enbart av tradition. Många vill gifta och döpa sina barn enbart för att det är det man "ska" göra för det är så det "alltid" gjorts. Tycka vad man tycka vill om det, men som medlem slipper du betala multum för det. En begravning i kyrkan kan lätt gå på 15-20 000 om den avlidne inte är medlem i Svenska kyrkan.

 

[TinyWiny]

@lethal_smile
Skulle mina vuxna barn boka begravning i kyrkan hade jag blivit enormt förvånad. Det här är något vi har pratat mycket om (särskilt när jag var som sjukast och ingen inom vården trodde jag skulle klara mig och även om mina barn inte fick veta det så var döden något vi pratade mycket om) och ett vitt arkiv har funnits länge. Skulle de ändå göra det och gå emot allt det som är jag, gå emot allt vi har pratat om i så många år, tja, då är det så men jag skulle som sagt bli väldigt förvånad och undra om det vi har pratat om helt har gått dem förbi. Det är ingen hemlighet för mina nära att jag har gått ur för att slippa just det och om ingen inom kyrkan är så förmäten att hen tror på klyshan "när fan blir gammal blir han religiös" så lär det inte heller vara något problem även om mina barn skulle få en tilt i hjärnan och glömma bort vem jag faktiskt var.

Nja, någon kudos behöver han inte ha. Det är den enda vettiga åsikten han har och jag har ingen aning om det är hans egen åsikt eller om han säger så för att det är rätt sak att säga. Han är ingen vänlig själ precis. Jag ser det verkligen inte som att bli hårdare mot de som har gått ur utan att man lyssnar på den avlidnes vilja. Hen har ju inte velat ha någon kristen begravning och vem är då kyrkan som utför det ändå? Förmätet är vad det är i mina ögon, en märklig tro att nog alla egentligen vill, ungefär som att vissa fortfarande tror att en kvinnas nej egentligen är ett ja. Så nej, de anhöriga kan inte välja hur som helst men vissa präster står inte för det kyrkan står för och de gör såklart fel som begraver någon med en kristen begravning som inte ville ha någon sådan begravning.

Vem som äger kapellet spelar ingen roll, ett avkristnat kapell ska finnas och ja självklart ingår det i begravningsavgiften precis som det ingår i begravningsavgiften att bli begravd eftersom man inte får begrava människor var man vill. Man kan inte tvinga på andra sin tro på det sätt som vissa kyrkor fortfarande gör och att en begravning är dyr är ingen hemlighet. Jag gissar att du menar att begravningen kostar 15-20000 kr mer om man vill ha den i kyrkan även om man har gått ur för en normal begravning är inte så billig ens för den som är med i svenska kyrkan utan kostar lätt det dubbla. Jag tycker att det är bra att det kostar att använda lokaler som ägs av en förening man inte är medlem i samtidigt som jag är irriterad över det faktum att möjligheten att hyra lokal och personal finns, det borde inte vara ett alternativ alls. Kanske kan det hindra någon ifrån att göra våld på sin anhöriges sista vilja och det är ju inget konstigt att det kostar att hyra en lokal inklusive personal från en förening man inte är medlem i. Jag tycker ärligt talat inte att det är att betala multum, inte när man vet vad som ingår och vad det faktiskt kostar. Att man bär sina egna kostnader är inget konstigt i mina ögon. Möjligt att de som fortfarande tror att kyrka och stat hänger ihop och att kyrkan därför har något ansvar för att erbjuda allt gratis har den åsikten.

 

[lethal_smile]

@lethal_smile
Skulle mina vuxna barn boka begravning i kyrkan hade jag blivit enormt förvånad. Det här är något vi har pratat mycket om (särskilt när jag var som sjukast och ingen inom vården trodde jag skulle klara mig och även om mina barn inte fick veta det så var döden något vi pratade mycket om) och ett vitt arkiv har funnits länge. Skulle de ändå göra det och gå emot allt det som är jag, gå emot allt vi har pratat om i så många år, tja, då är det så men jag skulle som sagt bli väldigt förvånad och undra om det vi har pratat om helt har gått dem förbi. Det är ingen hemlighet för mina nära att jag har gått ur för att slippa just det och om ingen inom kyrkan är så förmäten att hen tror på klyshan "när fan blir gammal blir han religiös" så lär det inte heller vara något problem även om mina barn skulle få en tilt i hjärnan och glömma bort vem jag faktiskt var.

Bra. Tror dock att det är väldigt många som inte pratar om det alls då döden är något som många ser som obehagligt.

Nja, någon kudos behöver han inte ha. Det är den enda vettiga åsikten han har och jag har ingen aning om det är hans egen åsikt eller om han säger så för att det är rätt sak att säga. Han är ingen vänlig själ precis. Jag ser det verkligen inte som att bli hårdare mot de som har gått ur utan att man lyssnar på den avlidnes vilja. Hen har ju inte velat ha någon kristen begravning och vem är då kyrkan som utför det ändå? Förmätet är vad det är i mina ögon, en märklig tro att nog alla egentligen vill, ungefär som att vissa fortfarande tror att en kvinnas nej egentligen är ett ja. Så nej, de anhöriga kan inte välja hur som helst men vissa präster står inte för det kyrkan står för och de gör såklart fel som begraver någon med en kristen begravning som inte ville ha någon sådan begravning.

Jag tror inte att alla egentligen vill, jag tror mer att det handlar om de anhörigas önskan i de fall där folk inte pratar om hur de vill ha sina begravningar och inte har något skrivet som kan bestämma över de anhörigas önskan. I vissa familjer är det tradition att ha vissa tillställningar i kyrkan (dop, bröllop, begravning) och vissa är väldigt bundna till "sin" kyrka. I det fallet jag nämnde så hade både den avlidne och hans pappa lämnat Svenska kyrkan flera år tidigare. Ändå valde han (den avlidne) att döpa sina barn i kyrkan och de anhöriga ville absolut ha begravningen i den kyrkan för det var ju tradition.

Att bli tuffare mot de som valt att gå ut handlar inte enbart om att säga nej till en begravning i kyrkan om den avlidne är medlem, utan även om vilka som i första hand får stöd och hjälp vid kriser och katastrofer. Vet flera som gått ur kyrkan, men som vid kriser/katastrofer i privatlivet gått till kyrkan för stöd och hjälp, trots att de gått ur kyrkan. Har man gått ur tycker jag inte att man ska förvänta sig att få hjälp från dem heller.

Vem som äger kapellet spelar ingen roll, ett avkristnat kapell ska finnas och ja självklart ingår det i begravningsavgiften precis som det ingår i begravningsavgiften att bli begravd eftersom man inte får begrava människor var man vill. Man kan inte tvinga på andra sin tro på det sätt som vissa kyrkor fortfarande gör och att en begravning är dyr är ingen hemlighet. Jag gissar att du menar att begravningen kostar 15-20000 kr mer om man vill ha den i kyrkan även om man har gått ur för en normal begravning är inte så billig ens för den som är med i svenska kyrkan utan kostar lätt det dubbla. Jag tycker att det är bra att det kostar att använda lokaler som ägs av en förening man inte är medlem i samtidigt som jag är irriterad över det faktum att möjligheten att hyra lokal och personal finns, det borde inte vara ett alternativ alls. Kanske kan det hindra någon ifrån att göra våld på sin anhöriges sista vilja och det är ju inget konstigt att det kostar att hyra en lokal inklusive personal från en förening man inte är medlem i. Jag tycker ärligt talat inte att det är att betala multum, inte när man vet vad som ingår och vad det faktiskt kostar. Att man bär sina egna kostnader är inget konstigt i mina ögon. Möjligt att de som fortfarande tror att kyrka och stat hänger ihop och att kyrkan därför har något ansvar för att erbjuda allt gratis har den åsikten.

Menar såklart att det är utöver övriga kostnader. Dock tycker jag att det är bra att möjligheten finns, känner tex många frikyrkliga som uttryckt önskan att ha begravning i Svenska kyrkan trots att de inte är medlemmar. Återigen kommer det till att folk borde prata mer om hur de vill ha sina begravningar.

 

[monster1]

Tycker nog snarare att det är upp till de anhöriga att bestämma hur de vill göra. Jag är ju död, så mig kvittar det ju.

 

[lethal_smile]

Tycker nog snarare att det är upp till de anhöriga att bestämma hur de vill göra. Jag är ju död, så mig kvittar det ju.

Det är långt ifrån alla som har den inställningen. Morfar hävdade bestämt att de som inte hälsat på honom när han levde ska inte heller komma på begravningen, även om vissa i släkten inte höll med honom så var det så det blev. Det var bara närmsta familjen som var där och annonsen kom ut efter att begravningen skett.

 

[Sel]

Tycker nog snarare att det är upp till de anhöriga att bestämma hur de vill göra. Jag är ju död, så mig kvittar det ju.

Vi har visserligen pratat om det inom familjen. Jag vill brännas och verkligen inte ha någon dyster, svart eller märkvärdig begravning. Helst skulle jag vilja att de bara kunde dumpa mig på krematoriet och gå vidare, men sådär efter faktum gör de ju som de vill precis som du säger.

 

[Mia_R]

Pappa ordnade med sin begravning innan han dog, annars hade jag ordnat det efter hans önskningar. Vi hade pratat om hur vi ville ha det och om pappa hade levt och jag dog lovade han att jag skulle få som jag ville ha det, men jag vet att mamma skulle ordna det efter hennes vilja om jag dör först. Jag kommer däremot uppfylla hennes önskningar om jag kan.

 

[TinyWiny]

Bra. Tror dock att det är väldigt många som inte pratar om det alls då döden är något som många ser som obehagligt.


Jag tror inte att alla egentligen vill, jag tror mer att det handlar om de anhörigas önskan i de fall där folk inte pratar om hur de vill ha sina begravningar och inte har något skrivet som kan bestämma över de anhörigas önskan. I vissa familjer är det tradition att ha vissa tillställningar i kyrkan (dop, bröllop, begravning) och vissa är väldigt bundna till "sin" kyrka. I det fallet jag nämnde så hade både den avlidne och hans pappa lämnat Svenska kyrkan flera år tidigare. Ändå valde han (den avlidne) att döpa sina barn i kyrkan och de anhöriga ville absolut ha begravningen i den kyrkan för det var ju tradition.

Att bli tuffare mot de som valt att gå ut handlar inte enbart om att säga nej till en begravning i kyrkan om den avlidne är medlem, utan även om vilka som i första hand får stöd och hjälp vid kriser och katastrofer. Vet flera som gått ur kyrkan, men som vid kriser/katastrofer i privatlivet gått till kyrkan för stöd och hjälp, trots att de gått ur kyrkan. Har man gått ur tycker jag inte att man ska förvänta sig att få hjälp från dem heller.


Menar såklart att det är utöver övriga kostnader. Dock tycker jag att det är bra att möjligheten finns, känner tex många frikyrkliga som uttryckt önskan att ha begravning i Svenska kyrkan trots att de inte är medlemmar. Återigen kommer det till att folk borde prata mer om hur de vill ha sina begravningar.

Att prata om döden är väl som att prata om sex. Fullkomligt otänkbart för vissa. Tack och lov inte för mig.

Att något har varit en tradition innebär ju dock inte att man behöver fortsätta den om man har en annan livsåskådning än den som traditionen bjuder. För mig är det verkligen helt absurt att fortsätta med något man i övrigt inte vill kännas vid bara för att "det alltid har varit så".

Spännande reflektion att inte hjälpa de som har gått ur vid kriser. Då har man verkligen tappat tänket kristna människor normalt sett hävdar att kristendomen står för (allas lika värde, hjälpa sina medmänniskor osv.) och har övergått till så som jag ser på kristendomen. Dvs. att människor är olika mycket värda och att den fria viljan inte alls är fri utan väldigt villkorad. Personligen ser jag det dock inte som något konstigt. Inte konstigare än att man inte får hjälp av hyresgästföreningen om man inte är medlem men som sagt, kristnas budskap om vad kristendomen står för faller ju platt och sanningen kommer fram. Bra tycker jag! Äntligen lite ärlighet! Då kanske svenska kyrkan kan bli den förening det faktiskt är även i gemene mans ögon och dumpar sin ställning som någon slags överhet och dess hemska grepp om människor genom historien kan dala ner i minnenas arkiv.

Varför vill inte de frikyrkliga du känner ha sin begravning i kyrkan de tillhör? Låter ju jättemärkligt och är inget jag någonsin har stött på. Snarare har de varit väldigt noga med att det är i sin kyrka de vill ha begravningen.

 

[lethal_smile]

Att prata om döden är väl som att prata om sex. Fullkomligt otänkbart för vissa. Tack och lov inte för mig.

Att något har varit en tradition innebär ju dock inte att man behöver fortsätta den om man har en annan livsåskådning än den som traditionen bjuder. För mig är det verkligen helt absurt att fortsätta med något man i övrigt inte vill kännas vid bara för att "det alltid har varit så".

Håller med!

Spännande reflektion att inte hjälpa de som har gått ur vid kriser. Då har man verkligen tappat tänket kristna människor normalt sett hävdar att kristendomen står för (allas lika värde, hjälpa sina medmänniskor osv.) och har övergått till så som jag ser på kristendomen. Dvs. att människor är olika mycket värda och att den fria viljan inte alls är fri utan väldigt villkorad. Personligen ser jag det dock inte som något konstigt. Inte konstigare än att man inte får hjälp av hyresgästföreningen om man inte är medlem men som sagt, kristnas budskap om vad kristendomen står för faller ju platt och sanningen kommer fram. Bra tycker jag! Äntligen lite ärlighet! Då kanske svenska kyrkan kan bli den förening det faktiskt är även i gemene mans ögon och dumpar sin ställning som någon slags överhet och dess hemska grepp om människor genom historien kan dala ner i minnenas arkiv.

Formulerade mig väldigt klumpigt där för att inte avslöja en enskild persons privatliv, menar inte vid större kriser och katastrofer (översvämningar, krig, etc), utan mer personliga kriser/katastrofer. Det fallet jag tänkte på var en kris/katastrof i den enskilda personens liv då hens barn begått självmord dagen innan och hen inte visste var den skulle vända sig och gick till kyrkan för att prata med de som jobbar där även om både hen och barnet gått ur för många år sedan. Där kan jag tycka att de som jobbar där kan tipsa om andra att vända sig till för samtalskontakt istället för att sätta sig ner och prata med personen i några timmar. Hen har ju faktiskt valt att gå ur, och det finns ju hjälp på andra ställen i samhället.

Varför vill inte de frikyrkliga du känner ha sin begravning i kyrkan de tillhör? Låter ju jättemärkligt och är inget jag någonsin har stött på. Snarare har de varit väldigt noga med att det är i sin kyrka de vill ha begravningen.

I många fall är det säkert så att de är trogna "sin" kyrka. Men i de fall vi haft så har det handlat om att frikyrkan funnits i en annan stad än den de bott i. De hade dessutom inte varit i "sin" kyrka på några år pga problem att ta sig dit pga hög ålder. I min morfars fall så ville han ha begravningen i "sin" kyrka fram tills att de flyttade till nya lokaler, då ville han hellre ha den i den Svenska kyrkan som ligger i närheten av hans barndomshem (trots att han var aktiv i frikyrkan var han även medlem i Svenska kyrkan).

 

[Mia_R]

Formulerade mig väldigt klumpigt där för att inte avslöja en enskild persons privatliv, menar inte vid större kriser och katastrofer (översvämningar, krig, etc), utan mer personliga kriser/katastrofer. Det fallet jag tänkte på var en kris/katastrof i den enskilda personens liv då hens barn begått självmord dagen innan och hen inte visste var den skulle vända sig och gick till kyrkan för att prata med de som jobbar där även om både hen och barnet gått ur för många år sedan. Där kan jag tycka att de som jobbar där kan tipsa om andra att vända sig till för samtalskontakt istället för att sätta sig ner och prata med personen i några timmar. Hen har ju faktiskt valt att gå ur, och det finns ju hjälp på andra ställen i samhället.

Kyrkan känns ju inte som det första alternativet som jag skulle vända mig till vid en livskris och jag har heller inte gjort det när det känts som min värld gått under, men det känns inte heller särskilt kristet att en präst eller vem det nu är skulle vända ryggen till någon som behöver hjälp.

 

[lethal_smile]

Kyrkan känns ju inte som det första alternativet som jag skulle vända mig till vid en livskris och jag har heller inte gjort det när det känts som min värld gått under, men det känns inte heller särskilt kristet att en präst eller vem det nu är skulle vända ryggen till någon som behöver hjälp.

I vissa fall tror jag att folk ser kyrkan som att "den finns där och där finns hjälp" oavsett om de är medlemmar eller inte. Har hört om fler som gått ur kyrkan för att spara pengar, än för att de faktiskt inte tror på det kyrkan står för. Jag tror det är fler av de som gått ur för att spara pengar som kan tänka sig att vända sig till kyrkan i personliga kriser än om man gått ur av annan anledning.

I fallet jag nämnde så satt de och pratade med personen i flera timmar, den anställde som pratade med hen ägnade nästan hela sin arbetsdag till det. De nekade inte personen hjälp, dock bör hen ha fått sig en tankeställning när hen vänder sig till kyrkan trots att hen inte är medlem. Tror inte att de kommer vända folk ryggen även om de kommer bli "tuffare" mot de som gått ur. Det är lätt att sätta sig ner med en person ett tag och ge förslag på ställen som kan hjälpa dem istället för att ägna hela arbetsdagen åt att prata med personen.

Någonstans måste de ta ställning till hur de ska göra om de ska finnas kvar som organisation. Det går liksom inte att se på det enbart som kyrka, då kommer de till slut inte finnas kvar. Kyrkan gör mycket för många, inte bara medlemmar. Det finns dock en skillnad mellan att aldrig ha blivit medlem mot att aktivt välja att gå ur.

 

[TinyWiny]

Formulerade mig väldigt klumpigt där för att inte avslöja en enskild persons privatliv, menar inte vid större kriser och katastrofer (översvämningar, krig, etc), utan mer personliga kriser/katastrofer. Det fallet jag tänkte på var en kris/katastrof i den enskilda personens liv då hens barn begått självmord dagen innan och hen inte visste var den skulle vända sig och gick till kyrkan för att prata med de som jobbar där även om både hen och barnet gått ur för många år sedan. Där kan jag tycka att de som jobbar där kan tipsa om andra att vända sig till för samtalskontakt istället för att sätta sig ner och prata med personen i några timmar. Hen har ju faktiskt valt att gå ur, och det finns ju hjälp på andra ställen i samhället.

Tja, enligt mig har man förbrukat sin rätt att kalla sig människa om man inte ställer upp i en sådan situation och det även om det är mitt i natten, utan lön och även om det är en människa man verkligen avskyr med hela sitt hjärta. Vart tog medmänskligheten vägen? Nä fy fan rent ut sagt att ens diskutera att hen borde vänt sig någon annanstans/personalen borde skickat hen vidare för att hen inte var medlem. Vi är väl ändå människor allihopa och kan inte vara så pengakåta att vi stänger dörren för den som behöver hjälp för att hen inte betalar för sig just då.

 

[Badger]

@lethal_smile
Skulle mina vuxna barn boka begravning i kyrkan hade jag blivit enormt förvånad. Det här är något vi har pratat mycket om (särskilt när jag var som sjukast och ingen inom vården trodde jag skulle klara mig och även om mina barn inte fick veta det så var döden något vi pratade mycket om) och ett vitt arkiv har funnits länge. Skulle de ändå göra det och gå emot allt det som är jag, gå emot allt vi har pratat om i så många år, tja, då är det så men jag skulle som sagt bli väldigt förvånad och undra om det vi har pratat om helt har gått dem förbi. Det är ingen hemlighet för mina nära att jag har gått ur för att slippa just det och om ingen inom kyrkan är så förmäten att hen tror på klyshan "när fan blir gammal blir han religiös" så lär det inte heller vara något problem även om mina barn skulle få en tilt i hjärnan och glömma bort vem jag faktiskt var.

Nja, någon kudos behöver han inte ha. Det är den enda vettiga åsikten han har och jag har ingen aning om det är hans egen åsikt eller om han säger så för att det är rätt sak att säga. Han är ingen vänlig själ precis. Jag ser det verkligen inte som att bli hårdare mot de som har gått ur utan att man lyssnar på den avlidnes vilja. Hen har ju inte velat ha någon kristen begravning och vem är då kyrkan som utför det ändå? Förmätet är vad det är i mina ögon, en märklig tro att nog alla egentligen vill, ungefär som att vissa fortfarande tror att en kvinnas nej egentligen är ett ja. Så nej, de anhöriga kan inte välja hur som helst men vissa präster står inte för det kyrkan står för och de gör såklart fel som begraver någon med en kristen begravning som inte ville ha någon sådan begravning.

Vem som äger kapellet spelar ingen roll, ett avkristnat kapell ska finnas och ja självklart ingår det i begravningsavgiften precis som det ingår i begravningsavgiften att bli begravd eftersom man inte får begrava människor var man vill. Man kan inte tvinga på andra sin tro på det sätt som vissa kyrkor fortfarande gör och att en begravning är dyr är ingen hemlighet. Jag gissar att du menar att begravningen kostar 15-20000 kr mer om man vill ha den i kyrkan även om man har gått ur för en normal begravning är inte så billig ens för den som är med i svenska kyrkan utan kostar lätt det dubbla. Jag tycker att det är bra att det kostar att använda lokaler som ägs av en förening man inte är medlem i samtidigt som jag är irriterad över det faktum att möjligheten att hyra lokal och personal finns, det borde inte vara ett alternativ alls. Kanske kan det hindra någon ifrån att göra våld på sin anhöriges sista vilja och det är ju inget konstigt att det kostar att hyra en lokal inklusive personal från en förening man inte är medlem i. Jag tycker ärligt talat inte att det är att betala multum, inte när man vet vad som ingår och vad det faktiskt kostar. Att man bär sina egna kostnader är inget konstigt i mina ögon. Möjligt att de som fortfarande tror att kyrka och stat hänger ihop och att kyrkan därför har något ansvar för att erbjuda allt gratis har den åsikten.

Njaej, det sägs (jag blev nyfiken och snabbkollade) att de lämnar möjligheten att hyra Kyrkan och kyrkelig ceremoni öppen för det fall den avlidne i sin sista stund ändå bekänner sig till Gud. Men då får man betala själv.

Och det är ju en så klassisk del i kyrkan att den gamle syndaren i sin sista stund bekänner sina synder och ger sig till Gud att det ju självklart måste vara en möjlighet att ångra sig där och bli begraven i kyrkan.

Det är ju inte kyrkans fel om släktingar sedan skarvar om sådana förhållanden och hyr kyrkolokalen. Det är ju inte alls lämpligt eller trevligt med något slags förhör om en persons sista vilja.

Kristna kyrkan ska ju också vara förlåtande, att ha en annan än förlåtande attityd skulle inte klä den. Så att ta emot människor i deras svåra stund är ju en av de fina saker kyrkan gör.

 

[Badger]

Sorry @TinyWiny Svaret till fel person tror jag. Det var nog i essens menat till @lethal_smile

 

[Pudlan]

När folk ska på fest av finare slag, på bröllop eller andra tillställningar är de flesta väldigt noga med vad de ska ha på sig. Det ska vara rätt klädsel helt enkelt. Men, när folk ska på begravning tycker vissa att det inte spelar så stor roll vad de har på sig och många menar då att man inte kan köpa kläder för bara ett tillfälle. Vad är skillnaden? Kan någon förklara för mig varför ett par svarta byxor/kjol och grå/svart tröja alternativt kostym är svårare att fixa än en festblåsa/kostym till en fest? Handlar det om roligheten? Att en begravning är så sorglig eller är det något annat?

Jag tycker självklart inte att människor som inte har råd ska köpa kläder för att överhuvudtaget kunna gå på en begravning och folk får såklart prioritera precis hur de vill men jag funderar på vad skillnaden är. Varför är klädkoder till vissa saker viktiga men inte till andra?

Jag stör mig dessutom på att jag stör mig på det, jag borde ju fullkomligt strunta i vad folk har på sig precis som jag gör annars.

En del begravningar är det valfri klädsel, ibland ljusklädsel eller traditionell, står i annons eller om det är en liten krets förekommer inbjudning (var på en sådan begravning nyligen med inbjudning till en liten krets) där skall klädkoden stå.

På bröllop, andra finare tillställningar skall också klädkoden stå.