En pissig tråd

Nu har jag bara skummat igenom tråden men jag läste på något ställe att du TS tog på dig skulden för hundens problem. Gör inte det! Det här beteendet är inte normalt. Jag tycker det låter bra att du ska utreda honom vidare fysiskt och att du har tagit kontakt med en problemhundsutredare. För oavsett om han har något fysiskt fel eller inte så verkar han ju helt klart ha problem på nervsidan. Möjligen har han också lite brister i tempramentet, att han är så livlig att han blir impulsiv. Detta borde problemhundsutredaren kunna se när hen utvärderar hunden :). Men det hjälper inte att bli arg på en sådan här hund! Blir du arg ökar du stressen på hunden, och det är ju det sista du vill. Däremot måste du ju vara väldigt tydlig och bestämd i alla situationer där hunden är med. Matte fixar allt, Bruce behöver bara koncentrera sig på att följa med.

Sedan hade jag ganska omgående införskaffat en bur och förvarat honom där när du inte har koll samt på natten. Det är inte lagligt, så du ska inte skylta med det. Men jag tror att ett litet begränsat utrymme hade hjälpt Bruce att slappna av och vara lite mindre på tåspetsarna. Om du tror att han kommer kissa i alla fall så kan du ju köpa en så stor bur att han kan ha en torr liggplats även om han kissat i ena änden av buren.

Tack för input!

Bruce har slutat kissa på natten igen. Han har aldrig kissat på natten innan, men så var det någon period där precis innan kastreringen som han kissade 5 av 7 nätter en vecka. Sen la han av igen. Så jag vettefasen vad som hände just nu. Men problemet verkar i alla fall försvunnit, så han kan sova i sängen med oss.

Du har rätt i att han är väldigt impulsiv och livlig, något vi försöker träna överlag. Önskar för hans egen skull också att han ska kunna bli mer "chill" och tillbakalutad.
 
Vi tränar "vänta" och "varsågod" en del, med både mat och olika gott godis. Sen har vi senaste veckorna börjat träna mer hundmöten och skvallerträning utomhus. Vet inte om det räknas som impulskontroll? Det vi skulle behöva träna mycket mer är att hälsa på folk. Han flyger ofta fram och blir helt överlycklig.

Jag tänker på störningar som han själv väljer bort till förmån för en bättre belöning :)
Omvänt lockande kan t ex vara bra för att träna på impulser.
Det står lite still nu, det finns säkert tusentals andra övningar också :p
Någon som kanske kan fylla på?

Tänker att om man kan få honom att tänka en gång extra innan han gör något kanske det kan ha positiv inverkan även på kisseriet?
 
UPDATE

Nu hämtade jag Bruce hos dagmatte och fick lite tid att prata om hans kissande där. Bruce kissar ju varje dag hos sin dagmatte, 1 eller 2 gånger. Vi trodde först att det berodde på stress på grund av ny miljö och flock så vi ville att han skulle vänja sig några gånger. Han har gått hon henne sedan mitten av november 3 dagar i veckan. Sedan kastrerades han och hade ett uppehåll och nu är han tillbaka och kissar lika mycket igen. Så nu kände jag att vi behövde prata lite om det så jag frågade henne om hon hinner se när han kissar, hur han beter sig, vart han kissar osv. Det visar sig att Bruce alltid (vad hon kan se) kissar i soffan i närheten av hans plats där han gillar att sova. Ofta när det ligger andra hundar i soffan så börjar han sprätta runt och böka runt bland kuddarna, sedan sätter han sig ner och kissar mitt i soffan. Dagmatte har inte velat ge honom hus i helvete eftersom hon vet att jag håller på att utreda orsaken, om det är stress, sjukdom eller liknande. Men med tanke på att han kissade 5 ggr på sin favvo-matta i stugan i helgen, och sprätte runt på den, samt sprätter i soffan och bökar runt innan han kissar hos dagmatte så tycker jag att allt pekar mot att han markerar "sina" saker. När han var yngre kissade han alltid på sina hundbäddar, vi presenterade 3 olika bäddar för honom och han kissade på dem nästan direkt när man ställde ner bädden på marken så vi gav upp efter ett tag och nu har han ingen bädd. Han har en bur med en kudde i som han av någon anledning lyckats låta vara trots att han gillar den mycket.

Det kändes som att diskussionen med dagmatten idag bekräftade mina tankar om att han helt enkelt är odräglig och gör lite som han vill eftersom konsekvenserna inte varit tillräckligt stora hittills. Jag har gett dagmatte tillåtelse att ge hus i helvete om hon ser honom kissa i soffan igen, och vi kommer göra detsamma här hemma. Idag berättade hon att hon knäppt till Bruce med fingret när han kissade men han hade inte reagerat direkt på det. Dock har hon en annan hund som råkat illa ut tidigare och blir väldigt rädd när hon höjer rösten åt någon av de andra hundarna och springer och gömmer sig. Så vi får se om hon kommer klara av att ge Bruce en läxa utan att skrämma den andre hunden, om inte så får vi leta efter nya alternativ till dagmatte. Kanske någon som inte har någon annan hund, alternativt enbart en till så det finns gott om tid att passa på Bruce.

Hur tycker ni det låter? Nu kastrerades ju han för 14 dagar sedan så jag hoppas att det ska hjälpa lite på vägen, för när hormonerna lägger sig kanske han inte kommer känna samma behov av att kissa på sina favvo-saker. Men jag tänker att i det här läget måste vi nog göra dubbelstöten. Både att kastreringen får göra sitt men att vi också visar tydliga gränser från och med nu.
 
Och jag tycker inte han ska vara varken i sängar eller soffor. Och mattor ska bort hur besvärligt det än är.
Det har duttas för mycket med honom (nu hukar jag mig )
 
Och jag tycker inte han ska vara varken i sängar eller soffor. Och mattor ska bort hur besvärligt det än är.
Det har duttas för mycket med honom (nu hukar jag mig )

Fast när det kommer till sängar och soffor så är det nog snarare jag och min sambo som VILL ha honom där :D Han är en riktig liten mysgris, så att få mysa med honom i sängen på mornarna och i soffan när vi kollar på TV är nästan halva hundägandet för oss. Vi har inte haft problem med att han kissar i säng och soffa sen han var pytteliten valp, förutom allt det märkliga som hände veckan innan kastreringen men det har han slutat med igen nu. Så i dagsläget är det enbart dagmattes soffa som drabbas (dock har han stänkskydd där såklart). Mattor är en annan sak. Vi har enbart en i hemmet och den har han också märkligt nog låtit bli.

Att det har duttats för mycket med honom kan jag absolut hålla med om, nu med facit i hand. Det är dock svårt att veta hur man ska agera när vi får lära oss på valpkursen att absolut inte skälla på honom när han kissar, samt många som trott att han varit stressad eller mått dåligt. Då vill man ju inte skrika, direkt. Så jag är ändå glad att vi utrett så mycket som vi gjort innan vi tagit till "hårdhandskarna". Men det kommer det bli ändring på nu.
 
Och nu behöver även Bruce huka sig :D
Jag har ju en pinne flicka i hans ålder så jag har följ dina trådar om B vill inte si och B vill inte så.......
Och Gissa har inte kissat inne sen hon var runt 4mån,dock sprätts det en hel del både ute o inne och hon lyfter även på benet ute (suck) resten har hon helt enkelt fått finna sig i kläder mm.
Jag tror inte heller han är stressig,han är just nu bara en lite skitunge!
 
Och nu behöver även Bruce huka sig :D
Jag har ju en pinne flicka i hans ålder så jag har följ dina trådar om B vill inte si och B vill inte så.......
Och Gissa har inte kissat inne sen hon var runt 4mån,dock sprätts det en hel del både ute o inne och hon lyfter även på benet ute (suck) resten har hon helt enkelt fått finna sig i kläder mm.
Jag tror inte heller han är stressig,han är just nu bara en lite skitunge!

Det märkliga med Bruce är att han oftast INTE lyfter på benet :D Vilket jag tycker är konstigt. När han kissar inne har han aldrig lyft på benet. Någonsin. Utomhus kissar han ungefär 50/50 sittandes/lyftandes på benet. När man kommer utanför dörren och han kissar sin första långa kiss så sitter han alltid ner.
 
Angående sängar och soffor så får mina pinnar gärna vara där, på villkoret att de förstår att det människornas soffor och sängar och inte hundarna som "äger den ytan".
 
Min är också i soffan så länge hon inte pissar i den eller gräver/tuggar,då är det slut.
Sängen är tabu.
 
Angående att dagmatten har en hund som blir rädd av höga röster; Vore det min hund som pissade i möbler hade jag passat på hunden, sugit tag i nackskinnet på hunden och helt sonika burit iväg den till närmsta svintråkiga plats. En bur kanske är dumt om du har det som trygg liggplats hemma, men kanske badrummet eller tvättstugan. Dvs helt skrämat av hunden från all form av uppmärksamhet. Inte skrikit och gapat utan barskt burit iväg hunden i sann "nu får du vara här tills du blir snäll"-anda. Efter en stund släppt ut hunden och gett den en ny chans.
 
Spånar lite: kanske ett kommando för när han får lov att hoppa upp i sängen/soffan så att han börjar förstå att det är ni som bestämmer vem som får vara där och inte något han tar för givet att han kan vara där när han vill? Räcker ju med ett "Varsågod!" och ett "Nej!" beroende på om han får hoppa upp den gången eller inte. Det kan ju vara nyttigt för honom att inte alltid få ligga där.
 
I mina snart 9år som pinneägare kan jag instämma i att det inte alltid fungerar att bara berömma när de gör rätt. Då tycker de att allt de får beröm för är bra och men att allt annat är ok. Man måste ibland berätta för dem även vad som är fel och de gånger jag behövt göra det har det det varit som om de bara fattar att "aha var det fel, varför har du inte sagt det innan".
S har tex fått för sig att skälla på saker när han precis kommit ut på promenad. Jag har försökt lugna honom och berömma för kontakt men han gör det ändå fast lite mindre, men han kan liksom inte hålla sig och så bara måste han skälla när han ser något. Nu har jag sagt till på skarpen två gånger och sen har han slutat upp med det...
 
"Skamvrå"-tekniken vet jag inte om jag är så mycket för då jag är tveksam till att en hund kan göra den relativt långa kopplingen men i övrigt håller jag med om att det är bra att det blir ett ordentligt "det här är inte okej".

Att ni vill ha honom i soffan är väl en sak men varför ska han vara det hos hundvakten? Hunden är ju inte dummare än att han förstår skillnaden på soffa och soffa så bara för att det är okej att vara i en soffa borde de inte automatiskt betyda att det är okej att vara i alla soffor. Hoppas er nya taktik fungerar nu :)
 
Jag menar inte att man ska stänga bort hunden länge, kanske behöver man inte ens stänga dörren utan bara bära iväg den från soffan på ett mycket bestämt sätt. Och jag är övertygad om att hunden förstår att den gjorde fel om den blir ivägskickad och totalignorerad. Hade jag gjort så med någon av mina hundar om dom gjorde något jag anser vara fel, morrat till med bestämd röst, tagit den i nacken och burit (Släpat, stora hundar) iväg den till ett annat rum och sedan gått därifrån hade dom antagligen kommit krypandes tillbaka och "bett om förlåtelse" (Inte bokstavligt talat men jag gissar att du förstår vilket kroppsspråk hunden har när jag skriver så).
Hade hunden istället spatserat tillbaka med lätta steg och inte funderat en sekund över att hoppa upp i soffan igen, ja då gick budskapet uppenbarligen inte fram och metoden behöver ses över så att säga. Och då hade jag totalförbjudit soffan överhuvudtaget, annars hade antagligen kampen behövt bli hårdare än nödvändigt.
 
Jag menar inte att man ska stänga bort hunden länge, kanske behöver man inte ens stänga dörren utan bara bära iväg den från soffan på ett mycket bestämt sätt. Och jag är övertygad om att hunden förstår att den gjorde fel om den blir ivägskickad och totalignorerad. Hade jag gjort så med någon av mina hundar om dom gjorde något jag anser vara fel, morrat till med bestämd röst, tagit den i nacken och burit (Släpat, stora hundar) iväg den till ett annat rum och sedan gått därifrån hade dom antagligen kommit krypandes tillbaka och "bett om förlåtelse" (Inte bokstavligt talat men jag gissar att du förstår vilket kroppsspråk hunden har när jag skriver så).
Hade hunden istället spatserat tillbaka med lätta steg och inte funderat en sekund över att hoppa upp i soffan igen, ja då gick budskapet uppenbarligen inte fram och metoden behöver ses över så att säga. Och då hade jag totalförbjudit soffan överhuvudtaget, annars hade antagligen kampen behövt bli hårdare än nödvändigt.

Ja jo jag förstår grejen och somsagt den första delen i det du säger, den direkta konsekvensen att behöva gå ner från soffan på ett bestämt sätt, håller jag med om det var den andra delen i ditt första inlägg jag motsade mig. Att man går från att bestämt tar ner hunden till att stänga in dem i ett litet utrymme som ytterligare straff i stil med "sitt där och tänk över dina synder så får du komma ut sedan"- som jag inte köper. Att överhuvudtaget vara långsur och använda långdragna bestraffningar är träningsmetoder som jag personligen inte tror har någon bättre inverkan på problemet än det första direkta straffet som redan är utdelat.
 
Som jag ser det borde det enklaste vara att ta bort det han kissar på.
Kissar han i soffan så får han inte vara i soffan. Kissar han på golvet så får han vara ute en liten stund själv i en inhängnad av ex kompostgaller
Hundar förstår när dom har gjort fel och blir bortstötta från flocken
Det är bättre att han får gå undan en stund än att ryta skälla och ta hunden i nackskinnet

Min Parson Russel kunde vid löp vara tjurig och kunde bla ligga i min säng och vakta morra.
Istället för att bli förbannad på hunden och trigga hennes ilska ännu mer, så fick hon lugnt och sansat gå ut själv en stund.
Hon förstod, när hon kom in va hon go igen och sprang och fjäskade tills allt va bra

Jag tror inte på hårda tag mot hundar, oavsett vad det handlar om, man förlorar bara deras tillit
 
Har följt tråden i det tysta och det verkar vara en jobbig situation ni är i.
Jag har ingen pinne, men b.la. en jack russel och han markerade inne tills han var ungefär 1 år. Vad som hände vid ungefär ett års ålder var att jag besökte en vän och hade som vanligt med mig Milo, jag släppte lös honom i hallen och gick alldeles bakom honom när han gick in i lägenheten och på vägen passerade han en byrå som han lyfte benet mot. Efter att ha tränat honom enligt mjuka metoder i flera månader bestämde jag mig där och då för att "nej nu får det f*n vara NOG! :rage:" och eftersom jag var alldeles bakom honom när han lyfte benet sög jag tag i nackskinnet på honom, ruskade till samtidigt som jag röt så förmodligen hela hyreshuset hörde "VAD I HELVETE GÖR DU?! FYYYY!!!!!! :rage::mad:". Kan säga att Milo, som var van vid att det inte blev så stora konsekvenser av markerandet, skrek som om hans sista stund var kommen. Det kanske låter hårt och ja, det var stundens ingivelse att låta det ta hus i hel*ete när han lyfte benet men det krävdes bara den gången, efter det har han aldrig lyft på benet inomhus varken hos andra eller hemma hos oss.
 
Jag önskar att tiden kunde underlätta, men jag tänker att jag ändå måste kunna jobba med honom? Alla hundar med hormoner i kroppen kan ju inte vara helt omöjliga? Och någonstans måste han ju få veta skillnaden på rätt och fel?

Tro mig, jag önskar verkligen att han var stressad, hur hemskt det än låter men då hade jag i alla fall haft en utgångspunkt. Men hela hans aura utstrålar att han är avslappnad och lekfull, så jag har så svårt att tro på det.

Känns som att ni har varit oerhört slappa. Ni har ju låtit honom hållas som er gulliga lilla bäbis!

Men vet du? Det är ingen bäbis, det är en hund som skall klara av att vara rumsren runt 4 månaders ålder om den är frisk.

Flera och rejäla promenader samt bra mat och stimuli av hjärnan krävs 365 dagar om året.

Tycker att Blueberry har skrivit bra ang att säga till.

Jag är absolut aldrig för att man skall vara fysisk men på mina djur har en blick och ett "morr" räckt för att dom skall förstå att nu menas det allvar!
Tydlighet är alltid viktigt med djur när man inte har språket!

Begränsa honom till ett litet tråkigt område med en filt och där får han vara om han kissar, borde gå in hyffsat fort att det är roligare att vara torr än att kissa inne och ha tråkigt.

För övrigt hade jag tagit hunden till vet långt innan kastreringen pga detta och inte bara låtit det vara.

Hoppas verkligen att ni får bukt på det.
 
Ja jo jag förstår grejen och somsagt den första delen i det du säger, den direkta konsekvensen att behöva gå ner från soffan på ett bestämt sätt, håller jag med om det var den andra delen i ditt första inlägg jag motsade mig. Att man går från att bestämt tar ner hunden till att stänga in dem i ett litet utrymme som ytterligare straff i stil med "sitt där och tänk över dina synder så får du komma ut sedan"- som jag inte köper. Att överhuvudtaget vara långsur och använda långdragna bestraffningar är träningsmetoder som jag personligen inte tror har någon bättre inverkan på problemet än det första direkta straffet som redan är utdelat.
Jag håller nog med där.
Frågan är om ens hunden klarar av att koppla ett straff/konsekvens som är så pass långt från själva handlingen.
 
  • Gilla
Reactions: Is

Liknande trådar

Hundhälsa Säkert en korkad fråga, men jag måste kolla 😁 Hon har sitt andra löp nu, hon är 15 månader, löpt runt 10 dagar, första dagarna har vi...
Svar
2
· Visningar
518
Senast: movi
·
Hundträning Jag tog emot en omplaceringshund för två månader sedan, en tik som snart är fem år. Hon har levt hela sitt liv hos uppfödaren och fått...
Svar
8
· Visningar
807
Senast: Blyger
·
Hundhälsa Hej Min valp på 12 veckor som har varit någorlunda rumsren (ca 0-4 olyckor om dagen), säger alltid till eller så ser man när han behöver...
Svar
4
· Visningar
1 245
  • Artikel Artikel
Dagbok Känner att jag behöver skriva av mig lite efter den här dagen, det har ju varit några turer med min älskade hund. Han trivs inte med...
Svar
16
· Visningar
3 189

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp