En pissig tråd

Kan ju säga att dofterna sitter kvar även om man tvättar den. Tyvärr.

Fast är mattan verkligen själva triggern? Kan det inte vara så att mattan används när han blivit triggad? (Vad som triggar honom är ju i så fall frågan. Av vad du skrivit här tycker jag att förändringar är en trigger. Det behöver ju inte bara vara en utan fler. Eller en hel kedja av händelser).

Sen att han håller sig till en punkt i sitt kissande och bajsande DET hade ju varit helt normalt om det varit ute.

Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att han är väldigt förtjust i mattan. Han brukar gå runt och "sprätta" på den även när han inte gjort några behov. Liksom gå runt och riva med bakbenen. Sen ligger han gärna på den och tuggar på sina ben, samt går runt och nosar efter tappade smulor (den är fluffig så ibland gömmer sig godbitar). Vi har en likadan matta på ett till ställe i stugan och det är lite samma med den, han har gjort mycket behov på den också.
 
Men visst är det bara ungefär en vecka sedan han blev kastrerad? Han har stygnen kvar och hormonnivåerna har knappt påverkats?

Jag tycker absolut att det är en god idé att ta itu med problemet, men kanske inte hela artilleriet (veterinär, problemhundsutredare, fyanden, etc) på en gång och just nu. Jag fattar att deadlinen "nästa år" drar väldigt nära, men det är väldigt tätt inpå kastreringen fortfarande... Jag tycker väl att det är helt rimligt att börja vara mindre förlåtande mot hans ständiga kissande, att fela honom där kan jag tro närmast är en nödvändighet. Men jag hade nog låtit det stanna vid det, istället för att lägga en hel bunt ytterligare förändringar på honom i det här läget.

Ja, det är jättesynd om det ställer till det för er om han inte är rumsren till nyår! Men vad ni än tar er till i det här läget så är nyår väldigt nära nu, och jag tror ni riskerar att bara strula till det värre för vad som bäst är en pytteliten chans att "allt" löser problemet på strax över tre veckor...

Vad gäller fyandet så tycker jag du kan nöja dig med att han tar åt sig i ögonblicket. Att sikta på att han ska vara låg och olycklig fortfarande efter ni gått ut och kommit in igen tycker jag (och jag fattar att jag inte är den allsmäktige vetaren ;)) är alldeles för hårt, och även det en i mitt tycke onödig risk.
 
Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att han är väldigt förtjust i mattan. Han brukar gå runt och "sprätta" på den även när han inte gjort några behov. Liksom gå runt och riva med bakbenen. Sen ligger han gärna på den och tuggar på sina ben, samt går runt och nosar efter tappade smulor (den är fluffig så ibland gömmer sig godbitar). Vi har en likadan matta på ett till ställe i stugan och det är lite samma med den, han har gjort mycket behov på den också.

Låt honom inte sprätta på mattor (eller annars inne heller), sprättande är en markering som han får hålla på med ute.
 
Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att han är väldigt förtjust i mattan. Han brukar gå runt och "sprätta" på den även när han inte gjort några behov. Liksom gå runt och riva med bakbenen. Sen ligger han gärna på den och tuggar på sina ben, samt går runt och nosar efter tappade smulor (den är fluffig så ibland gömmer sig godbitar). Vi har en likadan matta på ett till ställe i stugan och det är lite samma med den, han har gjort mycket behov på den också.
Min hanhund har en förkärlek till mjuka fleeceföremål som tex hundbädden. När vår tik löper så är han på och juckar på bädden. Tydligen påminner den om en tik. Även fleecekudden i soffan brukar få sig en omgång då och då.

Så här är triggern den löpande tiken men mjuka fleecesaker tar han ut sin frustration på.

Kanske mattorna liknar något som är ett bra ställe att uföra sina behov på?
 
Men visst är det bara ungefär en vecka sedan han blev kastrerad? Han har stygnen kvar och hormonnivåerna har knappt påverkats?

Jag tycker absolut att det är en god idé att ta itu med problemet, men kanske inte hela artilleriet (veterinär, problemhundsutredare, fyanden, etc) på en gång och just nu. Jag fattar att deadlinen "nästa år" drar väldigt nära, men det är väldigt tätt inpå kastreringen fortfarande... Jag tycker väl att det är helt rimligt att börja vara mindre förlåtande mot hans ständiga kissande, att fela honom där kan jag tro närmast är en nödvändighet. Men jag hade nog låtit det stanna vid det, istället för att lägga en hel bunt ytterligare förändringar på honom i det här läget.

Ja, det är jättesynd om det ställer till det för er om han inte är rumsren till nyår! Men vad ni än tar er till i det här läget så är nyår väldigt nära nu, och jag tror ni riskerar att bara strula till det värre för vad som bäst är en pytteliten chans att "allt" löser problemet på strax över tre veckor...

Vad gäller fyandet så tycker jag du kan nöja dig med att han tar åt sig i ögonblicket. Att sikta på att han ska vara låg och olycklig fortfarande efter ni gått ut och kommit in igen tycker jag (och jag fattar att jag inte är den allsmäktige vetaren ;)) är alldeles för hårt, och även det en i mitt tycke onödig risk.
Kan inte annat än att hålla med. Kloka ord :)
 
Men visst är det bara ungefär en vecka sedan han blev kastrerad? Han har stygnen kvar och hormonnivåerna har knappt påverkats?

Jag tycker absolut att det är en god idé att ta itu med problemet, men kanske inte hela artilleriet (veterinär, problemhundsutredare, fyanden, etc) på en gång och just nu. Jag fattar att deadlinen "nästa år" drar väldigt nära, men det är väldigt tätt inpå kastreringen fortfarande... Jag tycker väl att det är helt rimligt att börja vara mindre förlåtande mot hans ständiga kissande, att fela honom där kan jag tro närmast är en nödvändighet. Men jag hade nog låtit det stanna vid det, istället för att lägga en hel bunt ytterligare förändringar på honom i det här läget.

Ja, det är jättesynd om det ställer till det för er om han inte är rumsren till nyår! Men vad ni än tar er till i det här läget så är nyår väldigt nära nu, och jag tror ni riskerar att bara strula till det värre för vad som bäst är en pytteliten chans att "allt" löser problemet på strax över tre veckor...

Vad gäller fyandet så tycker jag du kan nöja dig med att han tar åt sig i ögonblicket. Att sikta på att han ska vara låg och olycklig fortfarande efter ni gått ut och kommit in igen tycker jag (och jag fattar att jag inte är den allsmäktige vetaren ;)) är alldeles för hårt, och även det en i mitt tycke onödig risk.

Jag har absolut ingen plan på att han ska vara rumsren till nyår, det vet jag är helt orimligt. Det jag är stressad över är hur jag ska lösa situationen med att hitta någon som kan tänka sig att ha honom på dagtid, samt hjälpa oss med vårt stora problem. Jag tror att det kommer bli väldigt svårt, och det stressar mig. Inte att han ska bli rumsren tills dess. Jag är rädd att om vi hittar fel dagmatte som hanterar problemet fel så kan beteendet fästa sig ytterligare, och samtidigt kan jag inte ha honom själv. Det känns skit och oroar mig lite.

Jag tänker att det kan vara bra att ta hjälp av en problemhunds-specialist för att beteendet inte ska rota sig djupare. Hormoner eller inte så är problemet stort och hänger förmodligen på fler saker än enbart att han har hormoner i kroppen. Tänk om jag hanterar problemet fel och befäster det ytterligare?
 
Exakt! Han har förväxlat mattorna med gräsmattan av någon anledning.

Jag är inte så säker på att han är förvirrad, han kan lika gärna bara vara nöjd. Vi har ju också toaletten inomhus och är för det mesta inte så förtjusta i tanken på att behöva gå ut på dass istället...

Oavsett så behöver det få ett slut. Och jag tycker det är jättebra att försöka förstå roten till beteenden och angripa dem där, men ibland kan det istället bli att man fastnar i förklaringar. Det här är ett läge där jag misstänker att varför han gör det kan vara väldigt svårt att bli säker på, och det är dags att prova angripa symptomet istället.

Finns en bakomliggande orsak och man tar bort ventilen "kissa inne" lär det få utlopp någon annan stans. Då har man i alla fall fått mer information än vad som går att få idag, och kan kanske räkna ut vad som egentligen felas...
(Och kanske felas inget särskilt.)
 
Jag är inte så säker på att han är förvirrad, han kan lika gärna bara vara nöjd. Vi har ju också toaletten inomhus och är för det mesta inte så förtjusta i tanken på att behöva gå ut på dass istället...

Oavsett så behöver det få ett slut. Och jag tycker det är jättebra att försöka förstå roten till beteenden och angripa dem där, men ibland kan det istället bli att man fastnar i förklaringar. Det här är ett läge där jag misstänker att varför han gör det kan vara väldigt svårt att bli säker på, och det är dags att prova angripa symptomet istället.

Finns en bakomliggande orsak och man tar bort ventilen "kissa inne" lär det få utlopp någon annan stans. Då har man i alla fall fått mer information än vad som går att få idag, och kan kanske räkna ut vad som egentligen felas...
(Och kanske felas inget särskilt.)

Jag håller med dig, men känner ändå att frågan varför är ganska viktig. Om han är stressad eller mår dåligt på något sätt, så blir det väl bara sämre om jag ryter åt honom. Medan om han bara är "bekväm" och skiter lite i att han borde kissa ute så är ju detsamma den enda lösningen?
 
Jag har absolut ingen plan på att han ska vara rumsren till nyår, det vet jag är helt orimligt. Det jag är stressad över är hur jag ska lösa situationen med att hitta någon som kan tänka sig att ha honom på dagtid, samt hjälpa oss med vårt stora problem. Jag tror att det kommer bli väldigt svårt, och det stressar mig. Inte att han ska bli rumsren tills dess. Jag är rädd att om vi hittar fel dagmatte som hanterar problemet fel så kan beteendet fästa sig ytterligare, och samtidigt kan jag inte ha honom själv. Det känns skit och oroar mig lite.

Jag tänker att det kan vara bra att ta hjälp av en problemhunds-specialist för att beteendet inte ska rota sig djupare. Hormoner eller inte så är problemet stort och hänger förmodligen på fler saker än enbart att han har hormoner i kroppen. Tänk om jag hanterar problemet fel och befäster det ytterligare?

Jag tycker att hela situationen låter väldigt jobbig för er.

Jag har inga tips angående kissandet, men eftersom du skriver att han sällan kissar inne hemma hos er: går det inte att hitta någon som kan komma hem till er och passa Bruce? Helst någon vän till er som han redan känner och som ni vet är vettig. Om du och sambon kan flexa så kanske ni också kan försöka jobba så mycket omlott som möjligt?
 
Jag är inte så säker på att han är förvirrad, han kan lika gärna bara vara nöjd. Vi har ju också toaletten inomhus och är för det mesta inte så förtjusta i tanken på att behöva gå ut på dass istället...

Oavsett så behöver det få ett slut. Och jag tycker det är jättebra att försöka förstå roten till beteenden och angripa dem där, men ibland kan det istället bli att man fastnar i förklaringar. Det här är ett läge där jag misstänker att varför han gör det kan vara väldigt svårt att bli säker på, och det är dags att prova angripa symptomet istället.

Finns en bakomliggande orsak och man tar bort ventilen "kissa inne" lär det få utlopp någon annan stans. Då har man i alla fall fått mer information än vad som går att få idag, och kan kanske räkna ut vad som egentligen felas...
(Och kanske felas inget särskilt.)
Ja bara man är säker på vad det inte är. Dvs det är ingen idé att göra något åt problemet om det är ett symptom på något fel (fysiskt eller psykiskt).

Ts har ju ändå gjort vad hon kunnat genom att börja om med rumsrenheten. Hon har inte stressat honom och varit noggrann med tiden (självklart kan Ts ändå gjort fel det vet jag ju inte men om jag går på det som hon skrivit här så verkar det vara okej).

Så jag tycker dom har försökt angripa symptomen utan att lyckas. Så innan man fortsätter så är det bra om man verkligen utreder hunden.

Nu tar det ju som sagt tid för kastreringen att börja verka (4-8 veckor). Dessutom har jag nu lärt mig att vissa enstaka hanhundar börjar tillfälligt kissa mer efter en kastration och då gärna inne. (Skrev om det tidigare i tråden med källhänvisning).
 
Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att han är väldigt förtjust i mattan. Han brukar gå runt och "sprätta" på den även när han inte gjort några behov. Liksom gå runt och riva med bakbenen. Sen ligger han gärna på den och tuggar på sina ben, samt går runt och nosar efter tappade smulor (den är fluffig så ibland gömmer sig godbitar). Vi har en likadan matta på ett till ställe i stugan och det är lite samma med den, han har gjort mycket behov på den också.
Men varför får han vara på mattan överhuvudtaget när du vet att han gör sina behov på den? Nej avgränsa och låt han inte vara på mjuka saker alls ett tag.
 
Men varför får han vara på mattan överhuvudtaget när du vet att han gör sina behov på den? Nej avgränsa och låt han inte vara på mjuka saker alls ett tag.

Det finns bara ett rum i stugan så det är lite svårt att avgränsa. Mattan är för stor för att flytta på själv med tungt bord på så jag kunde inte ta undan mattan heller. Plus att då finns ändå en till likadan som han hade gått till om den ena var borta. Alternativet är alltså att antingen ta bort båda mattorna när vi är där, vilket vi kommer behöva göra i framtiden nu. Men det förutsätter att någon åker med mig som kan hjälpa. Eller inte åka upp alls. Hade jag vetat att den här problematiken skulle blossa upp igen där uppe så hade jag inte åkt upp alls. Men det är lite svårt att förutspå saker ibland :crazy: Avgränsning är alltså inget alternativ där uppe om man inte har en valphage som han får sitta i, och nu hade jag inte med mig någon.
 
Kratigt begränsat utrymme, regelbundna kissturer ut och himlen som faller över huvudet om han ägnar sig åt hormon/revir/pinkande inomhus. Jag tycker som att det låter som att det är ett attitydproblem hos honom där kissandet är det tydligaste men inte alls det enda symptomet.

Jag skulle ALDRIG tillåta att mina hundar revirsprätter inomhus, juckar på grejer eller är nonchalanta när jag säger till. De får heller inte ägna sig åt att slaska i tikpölar utomhus.
 
Kratigt begränsat utrymme, regelbundna kissturer ut och himlen som faller över huvudet om han ägnar sig åt hormon/revir/pinkande inomhus. Jag tycker som att det låter som att det är ett attitydproblem hos honom där kissandet är det tydligaste men inte alls det enda symptomet.

Jag skulle ALDRIG tillåta att mina hundar revirsprätter inomhus, juckar på grejer eller är nonchalanta när jag säger till. De får heller inte ägna sig åt att slaska i tikpölar utomhus.

Ja, jag säger detsamma. Det är bara lite svårare i praktiken än i teorin. Jag säger ju till honom, men det biter inte så jag får helt enkelt växla upp "argheten" i tillsägelserna.
 
Men då är det dags att införskaffa fyra kompostgaller som du har hemma vid behov och kan ta med dig vid besök.

Det har jag :) Visste bara inte att det skulle behövas denna helg så jag lämnade det hemma. Plus att om jag vetat att han skulle sitta i en liten hage hela helgen så hade jag nog hellre stannat hemma ändå där det inte är nödvändigt. Tanken var ju att åka upp och ha en mysig helg tillsammans, så om enda alternativet är liten hage för honom så skulle vi nog ha mysigare hemma.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Säkert en korkad fråga, men jag måste kolla 😁 Hon har sitt andra löp nu, hon är 15 månader, löpt runt 10 dagar, första dagarna har vi...
Svar
2
· Visningar
518
Senast: movi
·
Hundträning Jag tog emot en omplaceringshund för två månader sedan, en tik som snart är fem år. Hon har levt hela sitt liv hos uppfödaren och fått...
Svar
8
· Visningar
807
Senast: Blyger
·
Hundhälsa Hej Min valp på 12 veckor som har varit någorlunda rumsren (ca 0-4 olyckor om dagen), säger alltid till eller så ser man när han behöver...
Svar
4
· Visningar
1 245
  • Artikel Artikel
Dagbok Känner att jag behöver skriva av mig lite efter den här dagen, det har ju varit några turer med min älskade hund. Han trivs inte med...
Svar
16
· Visningar
3 189

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp