En pissig tråd

[Migo]

Den är onekligen effektiv!

Jag kan rekommendera en rejäl vattenpistol

Tänkte just säga det. Börja inte så litet att du måste växla upp - precis så gör man ju för att vänja dem vid obehag som man inte vill ska vara obehagliga. Bättre att blöta ner dem ordentligt en gång och sen bara påminna om chocken

(Valhundsgurun Bobby Dalziel berättar ibland om hur han hällde en spann vatten över en ovanligt rabiat hund som inte tog in folk. Gör varken ont eller är farligt men når in i skallen även på den mest fårfixerade BCn... Efter vattenhinken räckte det med blomspruta och sen bara röst. Kanske inte en metod jag själv skulle använda men onekligen effektiv. Jag skulle definitivt testa det hellre än att avliva en innepinkare!

 

[Monstermom]

Jag håller med dig, men känner ändå att frågan varför är ganska viktig. Om han är stressad eller mår dåligt på något sätt, så blir det väl bara sämre om jag ryter åt honom. Medan om han bara är "bekväm" och skiter lite i att han borde kissa ute så är ju detsamma den enda lösningen?

Jag säger inte att varför är oviktigt, jag menar bara att det kan vara så att det är en för svårbesvarad fråga. Ja, det kan bli sämre om det är stress och han blir fyad, men då får du veta det i alla fall. Eller så blir kissandet bättre men du ser något annat stressymptom (tex) dyka upp, då vet du det. Eller så blir det faktiskt bättre helt enkelt.

Ja bara man är säker på vad det inte är. Dvs det är ingen idé att göra något åt problemet om det är ett symptom på något fel (fysiskt eller psykiskt).

Ts har ju ändå gjort vad hon kunnat genom att börja om med rumsrenheten. Hon har inte stressat honom och varit noggrann med tiden (självklart kan Ts ändå gjort fel det vet jag ju inte men om jag går på det som hon skrivit här så verkar det vara okej).

Så jag tycker dom har försökt angripa symptomen utan att lyckas. Så innan man fortsätter så är det bra om man verkligen utreder hunden.

Nu tar det ju som sagt tid för kastreringen att börja verka (4-8 veckor). Dessutom har jag nu lärt mig att vissa enstaka hanhundar börjar tillfälligt kissa mer efter en kastration och då gärna inne. (Skrev om det tidigare i tråden med källhänvisning).

I viss mån håller jag med, men iom att han aldrig blivit ordentligt förbjuden att göra ifrån sig inne så tycker jag inte alls att det mesta är provat när det gäller att göra något åt det. Jag hade börjat i den änden, "nu jäklar lägger du av!" helt enkelt. Det är en relativt enkel åtgärd som i sämsta fall i alla fall kan ge mer info (tex att han kan inte fast han försöker, eller att beteendet blir värre, eller att han utvecklar nya beteenden) och i bästa fall faktiskt kan lösa det. Det gjordes ju tester hos kastrerande veterinären, så något uppenbart fysiskt fel är det inte i alla fall...

Jag är verkligen ingen anhängare av att vara "tuff" med sina hundar, men man måste dra gränser också. I det här fallet låter det som att det kan vara så att han har fått lite för stora friheter, och att nya begränsningar kan behöva förklaras för honom på ett tydligt sätt.

Det finns bara ett rum i stugan så det är lite svårt att avgränsa. Mattan är för stor för att flytta på själv med tungt bord på så jag kunde inte ta undan mattan heller. Plus att då finns ändå en till likadan som han hade gått till om den ena var borta. Alternativet är alltså att antingen ta bort båda mattorna när vi är där, vilket vi kommer behöva göra i framtiden nu. Men det förutsätter att någon åker med mig som kan hjälpa. Eller inte åka upp alls. Hade jag vetat att den här problematiken skulle blossa upp igen där uppe så hade jag inte åkt upp alls. Men det är lite svårt att förutspå saker ibland Avgränsning är alltså inget alternativ där uppe om man inte har en valphage som han får sitta i, och nu hade jag inte med mig någon.

Du behöver ju inte ta bort mattan från hunden, du kan ta bort hunden från mattan också.

"Nej, du får inte vara där." Om och om igen. Till slut borde det gå hem. Han ska givetvis få andra platser som är hans! Men han borde förlora privilegiet till sådana här favoriter.

 

[Migo]

Du behöver ju inte ta bort mattan från hunden, du kan ta bort hunden från mattan också.

"Nej, du får inte vara där." Om och om igen. Till slut borde det gå hem. Han ska givetvis få andra platser som är hans! Men han borde förlora privilegiet till sådana här favoriter.

Klokt!

 

[lady_vip]

Kan det vara så att ni drabbats av det klassiska fuck-you-matte-du-når-inte-mig-ändå? Det som de andra är inne på alltså.

Finns ju en hel del sätt, för vår del fick det bli ett citronhalsband med fjärr, funkade väldigt bra. Kanske inte lösningen för er, men vattenpistolen låter spännande.

 

[Tora]

Jag säger inte att varför är oviktigt, jag menar bara att det kan vara så att det är en för svårbesvarad fråga. Ja, det kan bli sämre om det är stress och han blir fyad, men då får du veta det i alla fall. Eller så blir kissandet bättre men du ser något annat stressymptom (tex) dyka upp, då vet du det. Eller så blir det faktiskt bättre helt enkelt.



I viss mån håller jag med, men iom att han aldrig blivit ordentligt förbjuden att göra ifrån sig inne så tycker jag inte alls att det mesta är provat när det gäller att göra något åt det. Jag hade börjat i den änden, "nu jäklar lägger du av!" helt enkelt. Det är en relativt enkel åtgärd som i sämsta fall i alla fall kan ge mer info (tex att han kan inte fast han försöker, eller att beteendet blir värre, eller att han utvecklar nya beteenden) och i bästa fall faktiskt kan lösa det. Det gjordes ju tester hos kastrerande veterinären, så något uppenbart fysiskt fel är det inte i alla fall...

Jag är verkligen ingen anhängare av att vara "tuff" med sina hundar, men man måste dra gränser också. I det här fallet låter det som att det kan vara så att han har fått lite för stora friheter, och att nya begränsningar kan behöva förklaras för honom på ett tydligt sätt.



Du behöver ju inte ta bort mattan från hunden, du kan ta bort hunden från mattan också.

"Nej, du får inte vara där." Om och om igen. Till slut borde det gå hem. Han ska givetvis få andra platser som är hans! Men han borde förlora privilegiet till sådana här favoriter.

Men är ett så extremt innekissande verkligen "något som kan uppstå utan en orsak?" Jag ser det som ett nästan sjukligt beteende.
Men det kanske är jag som tänker fel?

Jag har flera i min bekantskapskrets som tycker att allt skall vara så naturligt med deras hundar så dom tränar aldrig rumsrenheten. Alla deras har blivit rumsrena vid senast runt 6-8 månader och för det mesta bra mycket tidigare och då har dom inte gjort något speciellt egentligen.

Ingen av hundarna har uppvisat ett beteende ens i närheten av Ts hund och hon har ju ända aktivt jobbat med problemet.

Nu rör det som om kanske 15-20 hundar på ca 5-10 av olika raser så underlaget är ju dock inte stort direkt egentligen.

Du har säkert rätt. Jag är väl för färgad av mina egna hundar. På dom fungerar inte korrigeringar. Jag kan bli hur arg som helst utan någon direkt reaktion. Tror jag hade varit tvungen att sparka till hanen för att han skulle reagera (vilket jag givetvis inte vill göra). Dom är väldigt tåliga och inte direkt förarveka om man säger så.

Det föreslås användas vatten på hunden. Jag kan spruta vatten från vattenslangen på mina utan någon reaktion. Visst kan dom bli förvånade men inte rädda. De fortsätter likväl att jaga ungarnas boll (det får dom inte för bollen tål inte hundtänder).

Samtidigt är dom lätttränade intelligenta hundar som lär sig väldigt fort. Man får bara tänka lite utanför lådan när det kommer till belöningar och hur man tränar.

Dom är ju duktiga på att själva lära sig öppna grindar och dörrar tex (tyvärr ).

 

[Monstermom]

Men är ett så extremt innekissande verkligen "något som kan uppstå utan en orsak?" Jag ser det som ett nästan sjukligt beteende.
Men det kanske är jag som tänker fel?

Jag har flera i min bekantskapskrets som tycker att allt skall vara så naturligt med deras hundar så dom tränar aldrig rumsrenheten. Alla deras har blivit rumsrena vid senast runt 6-8 månader och för det mesta bra mycket tidigare och då har dom inte gjort något speciellt egentligen.

Ingen av hundarna har uppvisat ett beteende ens i närheten av Ts hund och hon har ju ända aktivt jobbat med problemet.

Nu rör det som om kanske 15-20 hundar på ca 5-10 av olika raser så underlaget är ju dock inte stort direkt egentligen.

Du har säkert rätt. Jag är väl för färgad av mina egna hundar. På dom fungerar inte korrigeringar. Jag kan bli hur arg som helst utan någon direkt reaktion. Tror jag hade varit tvungen att sparka till hanen för att han skulle reagera (vilket jag givetvis inte vill göra). Dom är väldigt tåliga och inte direkt förarveka om man säger så.

Det föreslås användas vatten på hunden. Jag kan spruta vatten från vattenslangen på mina utan någon reaktion. Visst kan dom bli förvånade men inte rädda. De fortsätter likväl att jaga ungarnas boll (det får dom inte för bollen tål inte hundtänder).

Samtidigt är dom lätttränade intelligenta hundar som lär sig väldigt fort. Man får bara tänka lite utanför lådan när det kommer till belöningar och hur man tränar.

Dom är ju duktiga på att själva lära sig öppna grindar och dörrar tex (tyvärr ).

Det finns nog inga garantier för hur den här hunden tar till sig korrigeringar heller, men jag tror det kan vara värt ett försök i alla fall.

Jag håller med om att det låter som ett sjukligt beteende, det han gör. Men man får väga olika saker emot varandra lite tycker jag. De har kollat blod och urin, han är kastrerad utan att några uppenbara deformiteter upptäckts. Då har de i min värld gjort en rimlig hälsoundersökning för att kunna anta sålänge - inte utesluta, men sätta som arbetshypotes - att hunden nog är fysiskt frisk. Jag tycker det är väl värt att prova relativt enkla vardagsåtgärder (som att begränsa tillgång till "favorittoaletter", absolut totalförbjuda markeringsbeteenden inomhus, tydligt fela honom när han gör inne) i det här läget. Ger det inget (eller dåligt) resultat så får man nog omvärdera, ta emot den där remissen till vidare utredning. Men för mig är det en extremare väg att gå än att prova lägga in förbud och obehag i vardagsträningen först.

De flesta hundar blir mycket riktigt rumsrena mer eller mindre på egen hand i min erfarenhet också, men jag har förstått det så att minihundar tydligen har större problem med det? Jag har mycket liten erfarenhet av sådana raser själv. TS hunds beteende är extremt, det tycker jag också. Jag var själv övertygad om att han måste vara sjuk för att bete sig så fram till nyligen, och kanske är han det! Men som sagt tycker jag det är en mer extrem väg att gå, att fortsätta med medicinska utredningar nu istället för att försöka ändra i träningen först och främst. Och dessutom hade jag inte tidigare uppfattat det beteende TS beskrivit nu med "favoritmattan", där han väljer ut platser på det här viset och markerar dem... Han revirsprätter inomhus! Jag hade blivit knäpp tror jag. Som sagt, han kan vara sjuk, han kan må psykiskt dåligt, men han kan också vara något bortskämd och övertygad om sin egen förträffliget så att säga. Det kan också vara en kombination av många saker, men det kan ju kanske gå att komma åt det akuta problemet med innetoalett även om en del andra bakomliggande problem blir kvar så länge.

Jag kan lika lite som någon annan här säga att jag vet vad som är problemet, men jag kan tänka mig i vilken ände jag börjat nysta vid det här laget i alla fall. Dessutom, om kastreringen ska ha någon beteendepåverkan så bör man nog understödja den med väldigt tydliga gränser nu också, så inte gamla befästa beteenden bara fortsätter i samma hjulspår som innan. Få etablerade problem löser tyvärr sig själva, ens om "motorn" i problemet tas bort till slut.

 

[Ainon]

Jag tycker ni ska styra upp vad Bruce gör när han är inomhus.
När man är inne så ligger man och vilar på sin bädd och ingenting annat sålänge ni inte aktivt tränar/leker med honom. Sedan rastar ni han ofta, en gång i timmen minst och alltid direkt efter aktivitet.
Är såklart skit tråkigt att behöva vara så strikt med hunden men jag tror ni måste bryta cykeln och är lika bra att göra det medan hormonerna håller på att försvinna efter kastrerigen.

Och jag hade också blivit ordentligt arg på hunden om den kissade inne. Var det som gjorde Uno rumsren tillslut, att jag gick från den mjuka metoden och bara berömde när han gjorde ifrån sig ute till att verkligen visa att det inte är önskvärt att kissa/bajsa inomhus och att matte då blir förbannad

 

[iNHALE]

Vågar nog säga att det är dags att pröva "världens undergång" iom att inget annat verkar fungera. Jag är ingen förespråkare för hårda metoder, men ibland får man faktiskt bita ifrån så mycket som det krävs. Tittar man på hund-djur i det fria så kan det se ut att gå ganska hett till emellanåt om situationen kräver det. En ordentlig bitare så hunden får det hett om öronen tycker jag inte är något att jamsa om så länge det inte blir något man anammar som pracxis i sin hundträning.

Jag har rytit ifrån ordentligt en gång till min hund, och det var när han varit och hämtat en sko i hallen som han tyckte att han hade rätt att tugga på. Jag flög upp från min stol med ett högt "NEJ!" innan jag med ganska brysk attityd "stormade" fram och tog skon ifrån honom. Han släppte skon omedelbart och backade iväg med svansen mellan benen. Så fort jag tagit skon ifrån honom och satt tillbaka den i hallen så var allt som vanligt igen. Han har inte tagit några skor sedan dess så jag ser det som en lyckad reaktion där vi förhoppningsvis kommer slippa hamna i samma situation igen.

 

[Tora]

Det finns nog inga garantier för hur den här hunden tar till sig korrigeringar heller, men jag tror det kan vara värt ett försök i alla fall.

Jag håller med om att det låter som ett sjukligt beteende, det han gör. Men man får väga olika saker emot varandra lite tycker jag. De har kollat blod och urin, han är kastrerad utan att några uppenbara deformiteter upptäckts. Då har de i min värld gjort en rimlig hälsoundersökning för att kunna anta sålänge - inte utesluta, men sätta som arbetshypotes - att hunden nog är fysiskt frisk. Jag tycker det är väl värt att prova relativt enkla vardagsåtgärder (som att begränsa tillgång till "favorittoaletter", absolut totalförbjuda markeringsbeteenden inomhus, tydligt fela honom när han gör inne) i det här läget. Ger det inget (eller dåligt) resultat så får man nog omvärdera, ta emot den där remissen till vidare utredning. Men för mig är det en extremare väg att gå än att prova lägga in förbud och obehag i vardagsträningen först.

De flesta hundar blir mycket riktigt rumsrena mer eller mindre på egen hand i min erfarenhet också, men jag har förstått det så att minihundar tydligen har större problem med det? Jag har mycket liten erfarenhet av sådana raser själv. TS hunds beteende är extremt, det tycker jag också. Jag var själv övertygad om att han måste vara sjuk för att bete sig så fram till nyligen, och kanske är han det! Men som sagt tycker jag det är en mer extrem väg att gå, att fortsätta med medicinska utredningar nu istället för att försöka ändra i träningen först och främst. Och dessutom hade jag inte tidigare uppfattat det beteende TS beskrivit nu med "favoritmattan", där han väljer ut platser på det här viset och markerar dem... Han revirsprätter inomhus! Jag hade blivit knäpp tror jag. Som sagt, han kan vara sjuk, han kan må psykiskt dåligt, men han kan också vara något bortskämd och övertygad om sin egen förträffliget så att säga. Det kan också vara en kombination av många saker, men det kan ju kanske gå att komma åt det akuta problemet med innetoalett även om en del andra bakomliggande problem blir kvar så länge.

Jag kan lika lite som någon annan här säga att jag vet vad som är problemet, men jag kan tänka mig i vilken ände jag börjat nysta vid det här laget i alla fall. Dessutom, om kastreringen ska ha någon beteendepåverkan så bör man nog understödja den med väldigt tydliga gränser nu också, så inte gamla befästa beteenden bara fortsätter i samma hjulspår som innan. Få etablerade problem löser tyvärr sig själva, ens om "motorn" i problemet tas bort till slut.

Det låter ju klokt.

Tror att hunden var kryptorkid (om jag inte blandar ihop det). Kanske kan det påverka?

 

[paradiset]

Hade inte jag blivit så arg så hela jorden gick under så hade min hund fortfarande stulit mat från middagsbordet helt fräckt bakom ryggen på mig. Hade jag inte haft citronhalsband på honom hade han fortfarande okynnesskällt när vi gått hemifrån och styrt hela vårt liv. Han är en hund som kan vara väldigt enveten och väldigt oberörd i alla fall som ung. Men jag är jäkligt glad jag lärde honom ta det lugnt inomhus på alla plan. Man har så otroligt mycket igen då. Jag fick honom ändå som 13 månaders unghund med en del redan inlärda olater men de lär sig fort i den åldern. Men en sak är säker: när jag är arg då är jag ARG och mina hundar märker skillnad på allvar och icke allvar.

 

[Monstermom]

Det låter ju klokt.

Tror att hunden var kryptorkid (om jag inte blandar ihop det). Kanske kan det påverka?

Det kan säkerligen ha påverkat (som jag förstått det kan de överproducera könshormoner i vissa fall då, det kan kanske också i vissa fall vara en källa till obehag(?)), men den påverkan är väl i så fall borta nu då (eller gradvis på väg bort). Då tror jag det är läge att uppdatera reglerna därefter också.

Hade inte jag blivit så arg så hela jorden gick under så hade min hund fortfarande stulit mat från middagsbordet helt fräckt bakom ryggen på mig. Hade jag inte haft citronhalsband på honom hade han fortfarande okynnesskällt när vi gått hemifrån och styrt hela vårt liv. Han är en hund som kan vara väldigt enveten och väldigt oberörd i alla fall som ung. Men jag är jäkligt glad jag lärde honom ta det lugnt inomhus på alla plan. Man har så otroligt mycket igen då. Jag fick honom ändå som 13 månaders unghund med en del redan inlärda olater men de lär sig fort i den åldern. Men en sak är säker: när jag är arg då är jag ARG och mina hundar märker skillnad på allvar och icke allvar.

Nu tycker jag dock det blir lite väl sjungande ilskans lov här... Jag tycker inte "bli arg på hunden" ska framhållas som någon universallösning på något sätt!

De allra flesta hundar tål alldeles utmärkt väl att de får veta hur husse/matte ser ut som Hulk emellanåt. Men i mitt tycke har de allra flesta av oss mycket närmare till Hulken än vad som faktiskt behövs... Det är jätteenkelt att bara få reagera på dumheter istället för att jobba förebyggande och använda hjärnan, det faller sig naturligt för de flesta människor att ta till ilskan. Själv tycker jag det är viktigt att arbeta emot Hulk-instinkterna, och bara använda sådant när man gjort ett medvetet och utvärderande val.

(Inte en kritik av hur du hanterat din hund, utan en kommentar på det mer allmänna uttalandet om värdet i att bli arg och visa det. )

 

[Kivina]

Efter en del funderingar...

Jag vill minnas att Bruce som valp (och kanske hela tiden) inte tyckt om att vara ute i regn och rusk utan han har helst skyndat sig in så fort det var minsta dåligt väder? Och sedan gjort behoven när han väl kommit in?

Du har kämpat med att envisas att vara ute tills han gör sina behov men knappt nåt nån framgång eftersom hans fokus har varit att få gå in från skitvädret.
Han har fått beröm och godis av att göra ifrån sig ute men har han gjort ifrån sig inne (där det är varmt och skönt och han slipper frysa) har det inte hänt något alls från din sida. Han har sett det faktum att få kissa i värmen varit en större belöning än ditt godis utomhus.

Efter att ha kommit på det här, så hade det verkligen blivit världens undergång mha en rejäl dusch av en vattenpistol (med KALLT vatten ) om den hunden kissat inne i mitt hus....

 

[AraSlei]

Vi hade en tax när jag var liten, som inte var rumsren när han var 1,5 år gammal. Mina föräldrar fick nog, skickade ut honom i hundgården och efter att ha bott där två dagar på heltid (han blev givetvis rastad utanför osv) var han rumsren. Kissade aldrig inomhus igen.

Du har ingen hundgård i närheten?

Skämt å sido, men jag tror att han blev rumsren enbart för att han till slut gjorde kopplingen att det inte var så jäkla nice att kissa där man skulle sova. Hans sov- och inomhusutrymme var begränsat till hundkojan om typ 2 kvm.

 

[Singoalla]

Efter en del funderingar...

Jag vill minnas att Bruce som valp (och kanske hela tiden) inte tyckt om att vara ute i regn och rusk utan han har helst skyndat sig in så fort det var minsta dåligt väder? Och sedan gjort behoven när han väl kommit in?

Du har kämpat med att envisas att vara ute tills han gör sina behov men knappt nåt nån framgång eftersom hans fokus har varit att få gå in från skitvädret.
Han har fått beröm och godis av att göra ifrån sig ute men har han gjort ifrån sig inne (där det är varmt och skönt och han slipper frysa) har det inte hänt något alls från din sida. Han har sett det faktum att få kissa i värmen varit en större belöning än ditt godis utomhus.

Efter att ha kommit på det här, så hade det verkligen blivit världens undergång mha en rejäl dusch av en vattenpistol (med KALLT vatten ) om den hunden kissat inne i mitt hus....

Mnjaa, när Bruce var riktigt liten valp kunde han bajsa direkt när vi kom innanför dörren. Det var en period på någon månad där i januari som han inte ville bajsa ute. Men det gick över ganska snabbt. Han skyndar fortfarande in när det är dåligt väder, men han gör i alla fall alla sina behov ute så det problemet löstes ganska snabbt. Men visst kan det vara så att han fortfarande tycker det är ganska gosigt att kissa inne då konsekvenserna inte blivit tillräckligt stora. Vi har ju lyft ut honom när han kissar inne, och när han blev lite äldre sa vi "NEJ!" också samtidigt. Men han kanske inte anser att det är tillräckligt jobbigt?

Problemet just nu är att hos hans nuvarande dagmatte så har han ju "blöja" på sig. Stänkskydd med binda i. Och dagmatten har fler hundar och märker sällan att Bruce kissat förrän hon byter skyddet. Så med andra ord kan man säga att hemma hos henne så blir det inga konsekvenser alls av att kissa inne. Inte ens en reaktion. Kan hända att det trappat upp beteendet också?

 

[Singoalla]

Nu är Bruce min första hund, och jag vet långt ifrån allt om passiv stress osv. Men min magkänsla säger att Bruce inte är varken särskilt stressad eller sjuk. Även om han har lätt att "gå upp i varv", men inte stress på så sätt att han mår dåligt av det.

 

[Milosari]

Nu har jag bara skummat igenom tråden men jag läste på något ställe att du TS tog på dig skulden för hundens problem. Gör inte det! Det här beteendet är inte normalt. Jag tycker det låter bra att du ska utreda honom vidare fysiskt och att du har tagit kontakt med en problemhundsutredare. För oavsett om han har något fysiskt fel eller inte så verkar han ju helt klart ha problem på nervsidan. Möjligen har han också lite brister i tempramentet, att han är så livlig att han blir impulsiv. Detta borde problemhundsutredaren kunna se när hen utvärderar hunden . Men det hjälper inte att bli arg på en sådan här hund! Blir du arg ökar du stressen på hunden, och det är ju det sista du vill. Däremot måste du ju vara väldigt tydlig och bestämd i alla situationer där hunden är med. Matte fixar allt, Bruce behöver bara koncentrera sig på att följa med.

Sedan hade jag ganska omgående införskaffat en bur och förvarat honom där när du inte har koll samt på natten. Det är inte lagligt, så du ska inte skylta med det. Men jag tror att ett litet begränsat utrymme hade hjälpt Bruce att slappna av och vara lite mindre på tåspetsarna. Om du tror att han kommer kissa i alla fall så kan du ju köpa en så stor bur att han kan ha en torr liggplats även om han kissat i ena änden av buren.

 

[iNHALE]

Mnjaa, när Bruce var riktigt liten valp kunde han bajsa direkt när vi kom innanför dörren. Det var en period på någon månad där i januari som han inte ville bajsa ute. Men det gick över ganska snabbt. Han skyndar fortfarande in när det är dåligt väder, men han gör i alla fall alla sina behov ute så det problemet löstes ganska snabbt. Men visst kan det vara så att han fortfarande tycker det är ganska gosigt att kissa inne då konsekvenserna inte blivit tillräckligt stora. Vi har ju lyft ut honom när han kissar inne, och när han blev lite äldre sa vi "NEJ!" också samtidigt. Men han kanske inte anser att det är tillräckligt jobbigt?

Problemet just nu är att hos hans nuvarande dagmatte så har han ju "blöja" på sig. Stänkskydd med binda i. Och dagmatten har fler hundar och märker sällan att Bruce kissat förrän hon byter skyddet. Så med andra ord kan man säga att hemma hos henne så blir det inga konsekvenser alls av att kissa inne. Inte ens en reaktion. Kan hända att det trappat upp beteendet också?

Det där med att han obehindrat kan "kissa inne" hos dagmatten tror jag är en oerhört stor faktor i sammanhanget. Vissa hundar förstår jättebra att det är olika regler på olika ställen, medan andra hundar är väldigt enkelspåriga och måste ha samma överallt för att det inte ska bli pannkaka av det.

Finns det inte någon annan dagmatte du kan ha honom hos? Om han går med kisskydd och hon inte märker något förrän hon byter skyddet låter det som att hon har ganska många hundar hon passar? Kanske vore det bättre om han är hos någon som bara har några få hundar, eller bara honom, och därmed kan ha bättre koll och stoppa honom när han sätter sig?

 

[AraSlei]

En tanke - tränar ni någon impulskontroll?

 

[Singoalla]

En tanke - tränar ni någon impulskontroll?

Vi tränar "vänta" och "varsågod" en del, med både mat och olika gott godis. Sen har vi senaste veckorna börjat träna mer hundmöten och skvallerträning utomhus. Vet inte om det räknas som impulskontroll? Det vi skulle behöva träna mycket mer är att hälsa på folk. Han flyger ofta fram och blir helt överlycklig.

 

[Singoalla]

Det där med att han obehindrat kan "kissa inne" hos dagmatten tror jag är en oerhört stor faktor i sammanhanget. Vissa hundar förstår jättebra att det är olika regler på olika ställen, medan andra hundar är väldigt enkelspåriga och måste ha samma överallt för att det inte ska bli pannkaka av det.

Finns det inte någon annan dagmatte du kan ha honom hos? Om han går med kisskydd och hon inte märker något förrän hon byter skyddet låter det som att hon har ganska många hundar hon passar? Kanske vore det bättre om han är hos någon som bara har några få hundar, eller bara honom, och därmed kan ha bättre koll och stoppa honom när han sätter sig?

Ja, det kommer nog bli en ny. Dels för att hon inte kommer vilja har kvar honom, men också för jag vill att han är i en miljö där det finns tydliga gränser nu. Han måste hela tiden vara med honom som kan ha koll på honom och hantera det här problemet rätt. Och det finns nog inte det intresset hos henne, och det förstår jag. Det finns massa hundar här i stan som behöver dagmatte så hon tar nog hellre någon som är okomplicerad då.

Så jag måste klura på hur vi ska lösa det bäst..