Ska försöka göra denna historia kort..
Det hela började i december 2012, min häst på dryga 160cm född 2006. Att han efter 2!veckors vila, satts igång mycket försiktigt. Han skoddes i samband med igångsättningen och kändes från första början inte fräsch. Gungade med huvudet upp och ner o känslan av att han var halt på ett framben. Hovslagaren kom ut och tittade och var även iväg till en hovslagare på en klinik. Ingen såg något fel på skoningen eller hoven som tagit skada av skoningen.
Ringde redan här första gången och rådfrågade veterinärer och fick rådet låt han vila några dagar och rid sedan.
Han vilade och provade skritta ett par gånger utan något positivt.
Slutet av januari åkte vi första gången till en större klinik där dom är specialsister. Ett häst som är 3-4 grader halt i skritt går inte att få fram i trav, inte att lyfta motsatta benet osv.. Inget syns på röntgen. Boxvila 4v sedan försiktigt igångsättning med promenader sedan skritt uppsuttet.
Gick ca 2v sedan kom nästa, en svullnad på höger sida (samma som halta benet) uppe vid skuldran/bogbladet. Ungefär en hand ner från manken och större en än handflata. Var till en början varm och hård. In till samma klinik och fortfarande halt, ul på svullnaden med där var det svårt att utläsa. Diagnosen blev muskelfäste som kan ha varit skadat. Metacam och åter om några v.
Besök 3 haltare igen behandlad i framknä.
Åter om 3 v, fortfarande halt, denna gång behandlad i kotleden och metacam igen.
Under dom 2 sista gångerna lades bedövningar i nästan alla olika leder utan mer än Max 70%.
Åter om 3v igen denna gång bara konstatera att något är fel men inte vad.
Nästa besök fick bli till en ny klinik, då till en tysk veterinär som kommer till sverige. Där konstaterades det hovledsinflammation fram. Blev behandlad 2 ggr och boxvila 9 veckor sammanlagt! Sedan friskförklarades han och lugn igångsättning påbörjades. Tog det väldigt väldigt lugnt, men redan från första gången jag red kändes nått konstigt! Skrittade ca 1 mån och sedan började jag lägga in stegvis med trav. Han gick redan då emot, ville inte komma fram i
Trav, slog med huvudet. Fick råder han är stel, han fick då massage och genomgången av equiterapeut med jämna mellanrum, fortsatte rida och skritta mycket och han började efter ca 2mån tappa bakbenen när man red, takta, gå i pass gång, slå med huvudet, slänga av mig osv..
Ny tid bokad till den tyska veterinären där han sa att han är stel i nacken och halskotpelaren, fick då behandling av equiterapeut och stretch övningar att fortsätta träna på. Fick rådet fortsätt rida och gärna mycket galopp och mjukgörande. Fortsatte rida och problemet fortsatte, munnen kollad ua.
Problemet fortsatte utan att bli något bättre, snarare sämre. I December fick det räcka, så en ny utredning bokad till januari på den första kliniken vi var på.
Där fick vi veta att han hade dåliga bakknän, röntgen visade att knälederna (Som ska vara äggformade) var platta i formen. Han går på dubbelspår och vid longering är högervarv ett helt annat tempo än vänster, där får mam tvinga fram honom. Samt att han inte tar för sig med innerbak i båda varven. Behandlade knäna med kortison och 3v skritt arbete och åter igen metacam.
Gick inte att skritta honom uppsuttet som vet rekommenderade då han slog extremt med huvudet och passa/takta. Så skritt för hand fick det bli!
Åter 3 senare, vet tyckte att han såg bättre ut i bak vid longering. Fortfarande svårt att gå rakt på raktspår på hårt underlag i "gången" på kliniken, samt när mam travar med honom där är han extremt sur vill ute trava och nästa hugger i luften. Men vid longering går han jämnare. Han slår fortfarande kraftigt med huvudet vid longering och hoppar jämfota eller korsgalopp vid longering.
Veterinärens diagnos denna gång blir öm/ont i ryggen! Röntgen av ryggen ua.
Metacam igen och hem och skritta honom mycket och länge..
Så där står jag nu, någon som har något tips eller idéer?
Känner mig rätt tom efter att ha stått med en skadad häst i över ett år utan att veta varken eller,och känslan av att veterinären sista gången inte visste vad dom ska göra längre?!
Vad skulle ni göra?
Fortsätta på denne veterinärs förslag att skritta en häst som protesterar totalt o visar ovilja eller fortsätta till en nu klinik?
Hoppas ni orkar läsa sett långa inlägg!!
Det hela började i december 2012, min häst på dryga 160cm född 2006. Att han efter 2!veckors vila, satts igång mycket försiktigt. Han skoddes i samband med igångsättningen och kändes från första början inte fräsch. Gungade med huvudet upp och ner o känslan av att han var halt på ett framben. Hovslagaren kom ut och tittade och var även iväg till en hovslagare på en klinik. Ingen såg något fel på skoningen eller hoven som tagit skada av skoningen.
Ringde redan här första gången och rådfrågade veterinärer och fick rådet låt han vila några dagar och rid sedan.
Han vilade och provade skritta ett par gånger utan något positivt.
Slutet av januari åkte vi första gången till en större klinik där dom är specialsister. Ett häst som är 3-4 grader halt i skritt går inte att få fram i trav, inte att lyfta motsatta benet osv.. Inget syns på röntgen. Boxvila 4v sedan försiktigt igångsättning med promenader sedan skritt uppsuttet.
Gick ca 2v sedan kom nästa, en svullnad på höger sida (samma som halta benet) uppe vid skuldran/bogbladet. Ungefär en hand ner från manken och större en än handflata. Var till en början varm och hård. In till samma klinik och fortfarande halt, ul på svullnaden med där var det svårt att utläsa. Diagnosen blev muskelfäste som kan ha varit skadat. Metacam och åter om några v.
Besök 3 haltare igen behandlad i framknä.
Åter om 3 v, fortfarande halt, denna gång behandlad i kotleden och metacam igen.
Under dom 2 sista gångerna lades bedövningar i nästan alla olika leder utan mer än Max 70%.
Åter om 3v igen denna gång bara konstatera att något är fel men inte vad.
Nästa besök fick bli till en ny klinik, då till en tysk veterinär som kommer till sverige. Där konstaterades det hovledsinflammation fram. Blev behandlad 2 ggr och boxvila 9 veckor sammanlagt! Sedan friskförklarades han och lugn igångsättning påbörjades. Tog det väldigt väldigt lugnt, men redan från första gången jag red kändes nått konstigt! Skrittade ca 1 mån och sedan började jag lägga in stegvis med trav. Han gick redan då emot, ville inte komma fram i
Trav, slog med huvudet. Fick råder han är stel, han fick då massage och genomgången av equiterapeut med jämna mellanrum, fortsatte rida och skritta mycket och han började efter ca 2mån tappa bakbenen när man red, takta, gå i pass gång, slå med huvudet, slänga av mig osv..
Ny tid bokad till den tyska veterinären där han sa att han är stel i nacken och halskotpelaren, fick då behandling av equiterapeut och stretch övningar att fortsätta träna på. Fick rådet fortsätt rida och gärna mycket galopp och mjukgörande. Fortsatte rida och problemet fortsatte, munnen kollad ua.
Problemet fortsatte utan att bli något bättre, snarare sämre. I December fick det räcka, så en ny utredning bokad till januari på den första kliniken vi var på.
Där fick vi veta att han hade dåliga bakknän, röntgen visade att knälederna (Som ska vara äggformade) var platta i formen. Han går på dubbelspår och vid longering är högervarv ett helt annat tempo än vänster, där får mam tvinga fram honom. Samt att han inte tar för sig med innerbak i båda varven. Behandlade knäna med kortison och 3v skritt arbete och åter igen metacam.
Gick inte att skritta honom uppsuttet som vet rekommenderade då han slog extremt med huvudet och passa/takta. Så skritt för hand fick det bli!
Åter 3 senare, vet tyckte att han såg bättre ut i bak vid longering. Fortfarande svårt att gå rakt på raktspår på hårt underlag i "gången" på kliniken, samt när mam travar med honom där är han extremt sur vill ute trava och nästa hugger i luften. Men vid longering går han jämnare. Han slår fortfarande kraftigt med huvudet vid longering och hoppar jämfota eller korsgalopp vid longering.
Veterinärens diagnos denna gång blir öm/ont i ryggen! Röntgen av ryggen ua.
Metacam igen och hem och skritta honom mycket och länge..
Så där står jag nu, någon som har något tips eller idéer?
Känner mig rätt tom efter att ha stått med en skadad häst i över ett år utan att veta varken eller,och känslan av att veterinären sista gången inte visste vad dom ska göra längre?!
Vad skulle ni göra?
Fortsätta på denne veterinärs förslag att skritta en häst som protesterar totalt o visar ovilja eller fortsätta till en nu klinik?
Hoppas ni orkar läsa sett långa inlägg!!
jag har också erfarenhet från häst med borrelia.
