Sv: En jättedum fråga
Jag tycker att hypotesen är intressant! Däremot så tror jag att den inte riktigt stämmer med verkligheten på flera punkter...
Tittar man exteriört på de hingstar som går igenom på bruksproven så ser man flera saker:
1.
Många saknar Könskaraktär/hingstkaraktär - något som i det vilda naturlivet är oerhört avgörande för om ett hondjur ska välja ett handjur som sin partner för avel eller ej. Oftast bland flock djur så är det ett gäng honor som har en hanne i gruppen med betäckningsrätt - det handjuret har oftast oerhört specifika maskulina egenskaper som tex. bla i sin exteriör, som attraherar honorna och således ingen exteriör avsaknad av maskulinitet. Jag tror att en hingsts nedärvning och en hingsts maskulinitet är något som hör ihop. En riktigt bra hingst har en god hingstkaraktär och uppför sig som en hingst, redan från början - som liten. Man måste så att säga kunna se direkt utan tvekan, att det är en hingst och inget annat. Frågan är om inte själva hingstkaraktären också skulle poängsättas.
2. Man ser även att många hingstar som passerar nålsögat
inte har en stark mödernelinje - i mina ögon så blir då denna hingst en mer tillfällighetsprodukt som kanske inte har ett berättigande i aveln utan ett större berättigande som sporthäst. Jag tror inte att tillfällighets produkter vanligtvis är speciellt starka i sin nedärvning. Men undantag finns.
3
. Många utav hingstarnas exteriör är heller inte konform med den rasstandard som eftersöks internationellt. Dvs lätta högställda atletiska individer med god längd på sina ben osv.. Vad händer tex med en djur population där man mer och mer släpper igenom avelsdjur som ser ut som
- men hoppar
eller rör sig som
. Idag så behöver man som avelshingst endast kunna det ena dvs hoppa eller röra sig bra. Genom att välja sådana här individer så tror jag att man snarare urholkar aveln i en population en förstärker den. Varför skärper man inte kraven mer om den manliga individen har ett sådant stort inflytande på en population...
4. Om denna mediokra hingst sedan paras med ett mycket
förärvningssäkert sto som alltid stämplar sina avkommor - så kommer den märren att föda fram en avkomma som hon stämplar med sina kvaliteer och egenskaper. Alla hennes avkommor kommer till övervägande del att se likadana ut och vara präglade av henne. Hennes döttar kommer också förmodligen att lämna högklassiga avkommor osv med kvaliteer ur denna stolinje. Jag tror att det spelar ingen roll vilken hingst man tillför detta sto så kommer han att få stryka på foten i de flesta fall för hennes nedärvning kommer att slå igenom. Hingstar i all ära men vissa stolinjer rår hingstarna inte på vad det gäller synbar nedärvning - det som är positivt är, när dessa ston paras med rätt hingstar som förstärker dessa stons egenskaper så att dessa blir ännu mer solida i sin nedärvning genom sina avkommor...
5 Den andra varianten är att man tillför ett mediokert sto eller sämre,
avlar för att man vill ha en avkomma med alla goda egenskaper man ser hos hingsten - ut kommer sedan en fölunge som ser ut som vilken annan som helst...
Jag tror att denna hypotes skulle kunna stämma bättre på en djurgrupp som utifrån en speciell rasstandard och ett avelsmål var klonade och sedan betäcktes med varandra.
Gruppen med handjur skulle utifrån rasstandaren vara konform i sin exteriör och specifika maskulina egenskaper ställt mot och gruppen hondjur skulle vara konform med specifika egenskaper för hondjur ställt mot rasstandarden och avelsmålet. Hypotesen stämmer någorlunda när det handlar om en inavel med klonade djur och en bestämd rasstandard och ett bestämt avelsmål.
Men så fort man blandar in ekonomi, okunskap, olika särintressen, olika avelsmål, starka stolinjer - så spricker teorin...
Verkligheten ser inte likadan ut hos forskarna och uppfödarna
Blup i all ära men den intresserar inte mig...
Hälsningar Helen
