Exile
Trådstartare
Jag funderade länge på om jag skulle posta här eller inte. Jag har läst lite i andra trådar och läst på om alla möjliga raser så här kommer en försiktig trådstart som är lite mer personlig eftersom den utgår ifrån min situation.
Jag har alltid tyckt om hundar och alltid velat ha en men aldrig fått. Har haft väldigt lite kontakt med hund generellt i mitt liv då varken familj, släkt eller vänner någonsin haft hund. Min plan har alltid varit att skaffa men "sen", främst på grund av min hälsa vilket är ganska begränsande.
Men nu har jag en sambo sedan ungefär ett år. Han är uppvuxen med hundar, en labbe när han var mindre och sedan dess ställer hans mamma ut Shih tzu så det har blivit många sådana. Han är väldigt, väldigt sugen på hund och saknar det så nu har frågan kommit upp igen.
Det har varit minst sagt spretigt när det kommer till rasval. Sambons drömhund är irländsk varghund och de är enormt fina men den korta livslängden tycker jag känns som något som är svårt att komma över. Han skulle också kunna tänka sig shih tzu men där är jag mer avig. Jag har alltid sagt till mig själv att jag aldrig ska ha en trubbnos, jag vill helt enkelt inte stödja det. Nu ska ju inte shih tzun vara lika illa som typ en mops men jag hör ju ändå hur hans familjs hundar låter när de springer osv.
På grund av mitt nuvarande hälsoläge är längre promenader uteslutet för mig utan jag kan sköta kortare rastningar. Jag är intresserad av hundsport och tycker både nose work, apportering och agility verkar kul (i framtiden) men då jag aldrig provat så kan det ju lika gärna vara så att jag kommer fram till att det inte var något för mig. Jag vill alltså gärna ha en hund som inte är helt tondöv för att göra som matte säger då jag gärna vill prova på, men absolut ingen liten arbetsnarkoman. Sambon är lite tvärt om, han vill gärna ha en kompis att ta med ut i skogen och på långpromenad men är inte jätteintresserad av mental träning (även om såklart det kan ändras också).
Önskemål (men inte krav):
Inte skällig
Fäller inget eller "lämpligt"
Jag kan tänka mig en trimras men inget som behöver borstas dagligen
Inget dregel
Jag vill ju egentligen gärna ha en söt hund, alltid drömt om pomeranian men förstått att hälsoläget där inte är något vidare när det kommer till mentaliteten. Raser vi "diskuterat" och kan tänka oss är cairnterrier, westie, storpudel, eurasier, golden, labbe, dalmatiner, bolonka.. lite spretigt som ni ser och alla är nog inte lämpliga.
Lite TLDR:
En familjekompis som är glad och med på det mesta men inte kräver för mycket. Storlek är inte så viktigt men sambon vill gärna ha en större hund medan jag tycker det lilla formatet är praktiskt. Vi vill ha en frisk ras, framförallt mentalt då jag är helt oerfaren.
Sambon har lagt in veto på chihuahua och bichon tyvärr, jag vill absolut inte ha en schnauzer eller papillon.
Jag har alltid tyckt om hundar och alltid velat ha en men aldrig fått. Har haft väldigt lite kontakt med hund generellt i mitt liv då varken familj, släkt eller vänner någonsin haft hund. Min plan har alltid varit att skaffa men "sen", främst på grund av min hälsa vilket är ganska begränsande.
Men nu har jag en sambo sedan ungefär ett år. Han är uppvuxen med hundar, en labbe när han var mindre och sedan dess ställer hans mamma ut Shih tzu så det har blivit många sådana. Han är väldigt, väldigt sugen på hund och saknar det så nu har frågan kommit upp igen.
Det har varit minst sagt spretigt när det kommer till rasval. Sambons drömhund är irländsk varghund och de är enormt fina men den korta livslängden tycker jag känns som något som är svårt att komma över. Han skulle också kunna tänka sig shih tzu men där är jag mer avig. Jag har alltid sagt till mig själv att jag aldrig ska ha en trubbnos, jag vill helt enkelt inte stödja det. Nu ska ju inte shih tzun vara lika illa som typ en mops men jag hör ju ändå hur hans familjs hundar låter när de springer osv.
På grund av mitt nuvarande hälsoläge är längre promenader uteslutet för mig utan jag kan sköta kortare rastningar. Jag är intresserad av hundsport och tycker både nose work, apportering och agility verkar kul (i framtiden) men då jag aldrig provat så kan det ju lika gärna vara så att jag kommer fram till att det inte var något för mig. Jag vill alltså gärna ha en hund som inte är helt tondöv för att göra som matte säger då jag gärna vill prova på, men absolut ingen liten arbetsnarkoman. Sambon är lite tvärt om, han vill gärna ha en kompis att ta med ut i skogen och på långpromenad men är inte jätteintresserad av mental träning (även om såklart det kan ändras också).
Önskemål (men inte krav):
Inte skällig
Fäller inget eller "lämpligt"
Jag kan tänka mig en trimras men inget som behöver borstas dagligen
Inget dregel
Jag vill ju egentligen gärna ha en söt hund, alltid drömt om pomeranian men förstått att hälsoläget där inte är något vidare när det kommer till mentaliteten. Raser vi "diskuterat" och kan tänka oss är cairnterrier, westie, storpudel, eurasier, golden, labbe, dalmatiner, bolonka.. lite spretigt som ni ser och alla är nog inte lämpliga.
Lite TLDR:
En familjekompis som är glad och med på det mesta men inte kräver för mycket. Storlek är inte så viktigt men sambon vill gärna ha en större hund medan jag tycker det lilla formatet är praktiskt. Vi vill ha en frisk ras, framförallt mentalt då jag är helt oerfaren.
Sambon har lagt in veto på chihuahua och bichon tyvärr, jag vill absolut inte ha en schnauzer eller papillon.