Annie Oakley
Trådstartare
Hej allihopa! Jag har hamnat i en tråkig situation, och behöver lite tips på hur jag kan tänka för att inte bli för deppig.
Nu till min situation: jag har ägt min haflinger i cirka två år. Det är en 16 åring vallack som gått 10 år på en ridskola för barn här i Schweiz där vi bor. Drygt 1,5 år efter att jag köpt honom märkte jag att något var ”fel” Då jag inte känner hästen utan och innan är det svårt att veta vad som är vad, men han kändes seg, trött, omotiverad, snubblig och konstig i sin päls. tyvärr fick han för ca 1 månad sedan efter ett blodprov diagnos ppid. Det är fortfarande inte katastrof-nivå, mer i ”gråzonen”. Men med alla konstiga symptom han har så har han ju tyvärr detta.
Jag kan inte hjälpa det men jag känner mig SÅ besviken (och typ lurad! Visste säljaren detta?? Dumpade hon sin sjuka häst på mig?) Naturligtvis gjordes en veterinärundersökning, men inget blodprov vilket jag naturligtvis ångrar jättemycket idag. Jag vet att man kan medicinera ppid med goda resultat, det kan bli bra. Men det är livslångt och sjukdomen är progressiv. Och det var inte såhär det skulle bli
Jag står inackorderad i ett stall med helpension (bondgård med lösdrift) det kostar mig över 7000 kr varje månad. Bor i Schweiz så det är ett normalt pris här tyvärr…men jag vet inte… Känner dom förbjudna tankarna ”att jag lägger ut alla mina pengar och min energi varje dag/månad på en sjuk häst som inte verkar njuta alls av ridning” samt att jag inte haft hästen så jättelänge så extremt starka band finns inte, även om det är en jättefin ponny som naturligtvis inte kan hjälpa detta! Jag vet att det finns andra saker att göra än ridning, men jag är helt ärlig väldigt intresserad av också rida och jag har inte råd att bara låta honom gå i hagen och köpa en ny häst. Hade jag haft eget stall hade det ju inte varit ett så stort problem. Jag kan ju inte heller sälja honom då det nu konstaterats ppid. Vad gör man??? jag vet ju att jag har mig själv att skylla, och att det bara är att börja medicinera, men var bara tvungen att skriva av mig då jag är så besviken.
Nu till min situation: jag har ägt min haflinger i cirka två år. Det är en 16 åring vallack som gått 10 år på en ridskola för barn här i Schweiz där vi bor. Drygt 1,5 år efter att jag köpt honom märkte jag att något var ”fel” Då jag inte känner hästen utan och innan är det svårt att veta vad som är vad, men han kändes seg, trött, omotiverad, snubblig och konstig i sin päls. tyvärr fick han för ca 1 månad sedan efter ett blodprov diagnos ppid. Det är fortfarande inte katastrof-nivå, mer i ”gråzonen”. Men med alla konstiga symptom han har så har han ju tyvärr detta.
Jag kan inte hjälpa det men jag känner mig SÅ besviken (och typ lurad! Visste säljaren detta?? Dumpade hon sin sjuka häst på mig?) Naturligtvis gjordes en veterinärundersökning, men inget blodprov vilket jag naturligtvis ångrar jättemycket idag. Jag vet att man kan medicinera ppid med goda resultat, det kan bli bra. Men det är livslångt och sjukdomen är progressiv. Och det var inte såhär det skulle bli
Jag står inackorderad i ett stall med helpension (bondgård med lösdrift) det kostar mig över 7000 kr varje månad. Bor i Schweiz så det är ett normalt pris här tyvärr…men jag vet inte… Känner dom förbjudna tankarna ”att jag lägger ut alla mina pengar och min energi varje dag/månad på en sjuk häst som inte verkar njuta alls av ridning” samt att jag inte haft hästen så jättelänge så extremt starka band finns inte, även om det är en jättefin ponny som naturligtvis inte kan hjälpa detta! Jag vet att det finns andra saker att göra än ridning, men jag är helt ärlig väldigt intresserad av också rida och jag har inte råd att bara låta honom gå i hagen och köpa en ny häst. Hade jag haft eget stall hade det ju inte varit ett så stort problem. Jag kan ju inte heller sälja honom då det nu konstaterats ppid. Vad gör man??? jag vet ju att jag har mig själv att skylla, och att det bara är att börja medicinera, men var bara tvungen att skriva av mig då jag är så besviken.
Det piggar upp med positiv läsning! Jag vill ju absolut behålla min häst, känns bara så deppigt med denna tråkiga sjukdom som jag inte har så mycket erfarenhet av, men det verkar kunna gå att få ett trevligt liv för dom med rätt vård 
