Hunden behöver inte vara aggressiv/arg för att bli farlig, det "räcker" med en god portion kamplust. Rottweilern i mitt exempel visade inte ett uns till aggressivitet när jag träffade honom, däremot tog han till en del imponerbeteenden och så fanns där en rejäl portion okontrollerad kamp.

Men oavsett så är det nog verkligen dags att hunden får lära sig var gränserna går, vad NEJ betyder och att man käftar inte emot. Är det en liten hund så kan ni ta den under armen och gå i alla fall, men en stor hund som uppfostrats gränslöst blir jobbig även om den är snällheten själv.
Ja vi har gjort misstaget och sett på homom som en liten valp

Jag har också haft svårt med att säga till på skarpen
Jag vill inte vara hård med dom här hundarna
Förstår du hur jag menar?
 
Ja vi har gjort misstaget och sett på homom som en liten valp

Jag har också haft svårt med att säga till på skarpen
Jag vill inte vara hård med dom här hundarna
Förstår du hur jag menar?
Du behöver inte nödvändigtvis vara hård. Smart räcker. Men det är därför ganska avgörande hur hunden funkar för övrigt, därav att folk frågar om rasen.

Jag har till exempel ganska skarpa hundar. De har en hög bytesmedvetenhet och reagerar snabbt på eget bevåg, så om de bråkar med varandra handlar det oftast om grejer de vill ta från varandra. Därför hjärntvättar jag dem tidigt med byteshandel (ge matte något och få godis) hittills har jag aldrig haft problem att ta saker från dem eller bryta bråk genom att säga "Släpp".
Det hade varit ganska enkelt att istället göra bytesmedvetenheten värre genom att jag hade tyckt att jag skulle äga grejer eller liknande.
 
Du behöver inte nödvändigtvis vara hård. Smart räcker. Men det är därför ganska avgörande hur hunden funkar för övrigt, därav att folk frågar om rasen.

Jag har till exempel ganska skarpa hundar. De har en hög bytesmedvetenhet och reagerar snabbt på eget bevåg, så om de bråkar med varandra handlar det oftast om grejer de vill ta från varandra. Därför hjärntvättar jag dem tidigt med byteshandel (ge matte något och få godis) hittills har jag aldrig haft problem att ta saker från dem eller bryta bråk genom att säga "Släpp".
Det hade varit ganska enkelt att istället göra bytesmedvetenheten värre genom att jag hade tyckt att jag skulle äga grejer eller liknande.
Vi leker nu mycket med byte med båda hundarna
Ingen av dom är vaktig mot oss
Tiken vaktar maten mot valpen, hon brukar aldrig vilja äta upp all mat i skålen. Hon är noga med att jag tar upp skålen när hon är mätt, sen följer hon mig till kylskåpet när jag ställer in den, då viftar hon på svansen och är nöjd
Valpen vaktar inget mot någon

Jag är medveten om att jag måste lära in ett helt nytt sätt att fostra hundar
Tidigare har det varit CM metoder med terriern
 
Jag vill inte "ta" i dom, jag vill inte ryta på dom

Finfint. Men desto "mjukare" metoder du vill använda, desto mer metodisk och planerande måste du vara! Det finns en massa förvridet köttbullstänk där ute som säkert låter trevligt och mysigt, men som verkligen inte funkar. Vill du uppfostra dina hundar "mjukt", då tar du på dig ansvaret att alltid ligga steget före, att planera träningen målmedvetet och långsiktigt. Du kan inte bara låta saker hända och ta det som det kommer.

Jag är helt för mjuka metoder! Jag tror jag är åt extremmjukishållet på det här forumet till och med. Men jag kan aldrig ställa mig bakom "mjuk" träning som bara betyder att ingen tar ansvar och sätter gränser. Och antingen ligger du steget före och har en glasklar bild av vad du jobbar mot och hur du tänker komma dit, eller så får du reagera i situationer du plötsligt finner dig i och då blir det sällan särskilt mjukt som funkar... Det är jobbigt att vara mjukis, det kräver struktur och (själv)disciplin. Annars hamnar man i diket. (Jag hamnar själv där med jämna mellanrum, jag är verkligen inte något strålande exempel. Men jag vet vad jag gör fel och jobbar på att bli bättre.)

Hur bra/dåligt resultatet av dålig träning blir beror såklart också väldigt mycket på hundens egenskaper. Men vi vet ju fortfarande lite eller inget om vad det är för hund du har (någon som räknat ut det får gärna PMa mig, jag är fortfarande helt lost :p), så jag kan bara säga allmänt att det låter som att det du sysslar med nu är att ligga steget efter och lita på Köttbullens Makt. Det är dålig träning, och kommer att gå på tok.
 
Finfint. Men desto "mjukare" metoder du vill använda, desto mer metodisk och planerande måste du vara! Det finns en massa förvridet köttbullstänk där ute som säkert låter trevligt och mysigt, men som verkligen inte funkar. Vill du uppfostra dina hundar "mjukt", då tar du på dig ansvaret att alltid ligga steget före, att planera träningen målmedvetet och långsiktigt. Du kan inte bara låta saker hända och ta det som det kommer.

Jag är helt för mjuka metoder! Jag tror jag är åt extremmjukishållet på det här forumet till och med. Men jag kan aldrig ställa mig bakom "mjuk" träning som bara betyder att ingen tar ansvar och sätter gränser. Och antingen ligger du steget före och har en glasklar bild av vad du jobbar mot och hur du tänker komma dit, eller så får du reagera i situationer du plötsligt finner dig i och då blir det sällan särskilt mjukt som funkar... Det är jobbigt att vara mjukis, det kräver struktur och (själv)disciplin. Annars hamnar man i diket. (Jag hamnar själv där med jämna mellanrum, jag är verkligen inte något strålande exempel. Men jag vet vad jag gör fel och jobbar på att bli bättre.)

Hur bra/dåligt resultatet av dålig träning blir beror såklart också väldigt mycket på hundens egenskaper. Men vi vet ju fortfarande lite eller inget om vad det är för hund du har (någon som räknat ut det får gärna PMa mig, jag är fortfarande helt lost :p), så jag kan bara säga allmänt att det låter som att det du sysslar med nu är att ligga steget efter och lita på Köttbullens Makt. Det är dålig träning, och kommer att gå på tok.
Han gillar köttbullar... Alltid nåt :)

Jo jag är medveten om att det krävs så mycket mer av en som hundägare med mjuka metoder
Jag har som du säger litat på köttbullen lite väl länge

Tiken vi har har funkat jättebra med godis, lek och kontakt. Hon har aldrig ifrågasatt mig alls ( det kan ju ev hända senare, men jag tror inte det)

Hanen bli lite mer utmaning
Som sagt jag är också envis och det SKA funka

Visst är hundägandet en spännande resa:)
 
@Lampan du nämner ju att du har två hundar....är de av samma ras för hur var isf den andra som valp och hur hanterade du den i liknande situationer? Är det samma uppfödare eller kan du inte isf få lite tips från tikens uppfödare?
 
@Lampan du nämner ju att du har två hundar....är de av samma ras för hur var isf den andra som valp och hur hanterade du den i liknande situationer? Är det samma uppfödare eller kan du inte isf få lite tips från tikens uppfödare?
Tiken är väl en 18 månaders terrier av något slag? Dvs 2 unghundar av inte helt lätta nybörjarraser.
 
Han gillar köttbullar... Alltid nåt :)

Jo jag är medveten om att det krävs så mycket mer av en som hundägare med mjuka metoder
Jag har som du säger litat på köttbullen lite väl länge

Tiken vi har har funkat jättebra med godis, lek och kontakt. Hon har aldrig ifrågasatt mig alls ( det kan ju ev hända senare, men jag tror inte det)

Hanen bli lite mer utmaning
Som sagt jag är också envis och det SKA funka

Visst är hundägandet en spännande resa:)

Hur har hunden förresten betett sig vid annan typ av hantering av andra personer? T.ex. på utställning.
 
Hur har hunden förresten betett sig vid annan typ av hantering av andra personer? T.ex. på utställning.
Han är lite osäker om någon kommer fram och känner på honom, hoppar, fjäskar, försöker komma undan. Han använder inte munnen alls då. Jag tror inte han vågar det

Är det gäster eller om vi är hemma hos andra, då vill han ha uppmärksamhet, lekinviter då även med munnen.
 
Tänk en Rottweiler som tror att han är kung och ingen ska säga åt honom vad han ska göra. Han kan däremot ha lite åsikter om hur andra ska bete sig runt honom. Jag har träffat några sådana, efter att de vuxit upp. De är riktigt, riktigt otrevliga att handskas med och en av gångerna var jag glad att jag inte var själv med den hunden. Han tyckte att jag behövde plattas till lite och där hade jag kunnat stå och vifta med min köttbulle till ingen nytta. Som tur är gick han att bryta med en kampleksak som en annan person viftade med. Annars hade jag nog varit rätt rökt. När det gått så långt är det ingen idé att ge sig på fysiskt för hunden vinner garanterat.

Jag tycker att TS beskrivning av hunden är svår att tolka. I de senare inläggen har hon plockat bort allt allvar i beteendet från hundens sida och nu blir det mer bus och trams. I början tyckte jag det lät rätt allvarligt. Någon överslagshandling tycker jag dock inte att det låter som. Jag undrar också om det verkligen är en jätteras till hund hon har, eftersom hon förväntade sig att ta med den in till en bekant. Det gör man väl inte om man har en stor herdehund. Eller?

Jag haller helt med. Jag tror att helt possitiva metoder fungarar aldeles utmarkt pa de flesta hundar, men jag ar ocksa overtygad att det inte fungerar pa vissa. En del hundar maste ha mycket klara granser och far aldrig ens vandra pa gransen. Anvander man bara possitiva metoder suddas gransen ut lite och det blir inte lika klart for hunden var den ar och exact vad som ar forvantat av hunden.

Min alskade Miss Mandy kunde vara den Rottweiler du beskriver. Hon har en oerhord vaktinstinkt, ett oandligt sjalvfortroende och ar en "kontroll freak" av stora matt. Hon vill styra upp allt och alla runt omkring ... och helt enkelt arrangera allt runt omkring sa livet flyter som hon tycker.
Hon ar nu 8 ar och aven om vi inte har nagra "diskussioner" langre hander det med jamna mellanrum att jag, mycket klart, behover forklara att hon absolut INTE kan fatta nagra beslut utan att kolla med mig. Jag har ALLTID sista ordet ... och ar det en annan manniska dar galler dens ord istallet for mitt. (Numera racker ett skarpt "Ah-ah" och att hon far lagga sig plats, komma, eller nagot annat komando nar hon visar for mycket intresse for en situation jag av erfarenhet vet att hon garna lagger sig i.)

Jag har forsokt med bara possitiv behandling av Mandy, men hon mar helt klart bast nar ramarna ar absolut klock rena och hon vet, utan att nagon som helst "interpretation" ar nodvandig exact vad som galler. Hon ar oerhort allvarlig och har ingen som helst humor ... hennes liv ar svart och vitt och hon har ett mycket stort behov att styra. "Lattar jag pa trycket" och later hennes egna instinkter fa for mycket utrymme blir hon mycket vaktig, springer efter staketet och skaller, moter folk vid dorren nastan med ett morr (det har aldrig gatt sa langt, men jag ser helt klart hur latt vi skulle kunna komma dit) och blir helt enkelt en mycket odraglig rottis i stallet for den fantastiska individ hon egentligen ar ... med en jarnhand fran mig.
Nu ar hon avslappnad och mar bra ... nar hon hade en period dar hon fick lite for mycket utrymme till att tolka situationer sjalv var hon spand och "gick pa klo-spetsarna" sa fort nagot var utanfor normen och jag kan klart se att hon mar battre med en mer bestamd behandling dar jag visar pa alla satt att mitt ord galler.
 
Tänk en Rottweiler som tror att han är kung och ingen ska säga åt honom vad han ska göra. Han kan däremot ha lite åsikter om hur andra ska bete sig runt honom. Jag har träffat några sådana, efter att de vuxit upp. De är riktigt, riktigt otrevliga att handskas med och en av gångerna var jag glad att jag inte var själv med den hunden. Han tyckte att jag behövde plattas till lite och där hade jag kunnat stå och vifta med min köttbulle till ingen nytta. Som tur är gick han att bryta med en kampleksak som en annan person viftade med. Annars hade jag nog varit rätt rökt. När det gått så långt är det ingen idé att ge sig på fysiskt för hunden vinner garanterat.

Jag tycker att TS beskrivning av hunden är svår att tolka. I de senare inläggen har hon plockat bort allt allvar i beteendet från hundens sida och nu blir det mer bus och trams. I början tyckte jag det lät rätt allvarligt. Någon överslagshandling tycker jag dock inte att det låter som. Jag undrar också om det verkligen är en jätteras till hund hon har, eftersom hon förväntade sig att ta med den in till en bekant. Det gör man väl inte om man har en stor herdehund. Eller?
Det som är lite bekymmersamt är att hunden till exempel använder tänderna när den vill att HON flyttar på sig.
Det är något annat mot de där som "vill hålla handen", får överslag osv
 
Man behöver inte vara HÅRD i betydelsen att man tar tag rejält fysiskt i hunden, men att man är framför allt konsekvent och har ramar för hunden.
Och som Monstermom skrev, att man alltid, alltid ligger steget före om man skall köra mjuka metoder med en hund som har rätt mycket egna idéer och attityd här i livet.
Nu skall jag sticka ut hakan lite; om ni inte kan styra över hur och när han använder munnen (att till exempel ta tag i 12-åriga gästers armar är inte ok!!) så ha nolltolerans. Han får helt enkelt inte göra så, överhuvudtaget, om ni inte kan ha regler/gränser/ramar över hur och när han får göra det.
Det är heller inte juste vare sig mot hunden eller eventuella gäster att inte sätta undan hunden om den inte vet säkert hur den skall uppföra sig.
Även om jag anser att mina hundar är familjemedlemmar och är med överallt där det passar så skall givetvis inte gäster behöva känna obehag över hur hundarna beter sig, vare sig det gäller att de tigger eller gör något annat.
Att hunden försöker flytta på mig(?) är i mina ögon heller inte ok.
Har man en snäll och vek hund så kan man vara lite "lat och släpphänt" för den kommer sannolikt ändå att lyssna när man säger till den.
Har man däremot en hund av en annan kaliber - det behöver absolut inte vara att den är aggressiv -som tar hela armen (haha) när man ger den lillfingernageln så gäller det att se upp i tid. Det är klart att en hund kan och får visa när den inte vill göra något (duscha), jag är absolut inte den som gillar CMs inställning att hundar skall vara lobotomerade mähän, men det där med att ta tag med munnen i de lägena - även om jag är fullt medveten om att det inte är bett - skulle jag definitivt se upp med.
Jag hade tidigare en terrier, vi kunde leka rätt rejält med att hon "bet" mig i händerna, men hon visste väldigt, väldigt väl var gränsen gick.
Däremot kunde hon ett tag försöka protestera mot till exempel trimning genom att ta tag med tänderna i min hand (inte bett utan snarare en markering) och det är inte ok att ta till munnen för att protestera!
Är man väldigt säker på vad man håller på med som ägare så kan det kanske vara ok men är man det minsta tveksam så - nej.
 
Liten notis bara...

"Min hund går inte att träna med positiv förstärkning..."
Jasså ja...


Nu ar det val i och for sig en viss skillnad i en kycklings instinkter och en hunds. ;)

Man behöver inte vara HÅRD i betydelsen att man tar tag rejält fysiskt i hunden, men att man är framför allt konsekvent och har ramar för hunden.
<snip>.

For de allra flesta hundar, ja. For vissa individer, nej. Miss Mandy gor allt hon kan for att vara till lags ... anda tills instinkterna tar over. Da bleknar allt hon fatt lara sig och hon gor vad hon kan for att styra upp situationer hon finner jobbiga. Hon kan absolut inte fa styra upp ... hon blir till en "bully" och forsoker bestamma over andra hundar och vekare manniskor. Nar hon inte lyssnar maste man ta tag i henne for att bryta ... om man later "himlen ramla ner" over huvudet pa henne (tar tag i henne, ogonkontakt och garna ett ryt i ansiktet att nu SKARPER du dig) sa haller det tamligen lange. Sarskilt om inget hander i mellantiden, men blir hon pa hoppad av annan hund, skramd av en manniska, eller liknande sa far vi backa nagra steg igen och komma tillbaka till RYTET ett par ganger innan hon slapper det igen. Ar man 100% konsekvent funkar det lange, men det racker med att hon lyckas bredda granserna nagon gang (om man inte ser henne spetsa oronen och spanna ut brostet) sa blir de bredare och bredare (tillexempel skall och morr mot sopgubben nar han kommer for att "stjala vara sopor" och ar jag inte hemma och ser det blir det staket springande och mycket skall och morr nasta gang han kommer) tills jag maste saga till ordentligt igen.

Princess Diva ar precis tvart om. Om man tar tag i och ryter at henne blir hon super angslig ... Hon maste behandlas mycket bestamt, men man kan absolut inte lata himlen falla over hennes huvud. Hon skulle bli kvar i ett horn och (bildligt talat) vrida handerna som en liten angslig tant resten av sitt liv.:p

Det allra lustigaste ar att Mandy ar den som alla papekar vilken GLAD hund jag har ... Hennes svans gar jamt, hon visar standigt hur glad hon ar och hur mycket hon GILLAR att gora allt tokigt jag ber om. Hon ar den hund som alltid ar glad, som aldrig tycker att nagot ar trakigt, laskigt, eller ens olustigt ... Sjalv tror jag att det ar hennes orubbliga sjalvfortroende som gor att hon aldrig tar nagot for personligt.
 
Jag vill inte "ta" i dom, jag vill inte ryta på dom

Jag säger nej till valpen om han stökar (springer runt i huset och härjar med oss eller andra hunden) oftast går det att avleda. Eller så får han gå ut och rusa av sig

En del hundar som är rätt mycket hund själva behöver rätt tydliga ramar, och då kan man rent fysiskt behöva sätta ner foten ibland. Det är egentligen hunden som borde avgöra vad den upplever som hårt eller inte tycker jag. Precis som att det är hunden som ska få avgöra vad som är en bra belöning.

Att hålla på att avleda och ta undan hunden ger 0 inlärningseffekt så du vet. Någon gång måste ni ta tag i det där att han ger er fingret och jag råder dig att göra det nu istället för att vänta tills han blir ännu starkare mentalt. Det behöver som sagt inte vara lämpligt att ta i honom fysiskt (beror på hund), men på NÅGOT sätt måste valpen få veta att ni bestämmer mer än den, och att den inte får styra över er. Eller så hoppas ni att hunden själv växer upp till en individ som tar kloka beslut med hänsyn till er andra?

Eller hoppas att hunden är extremt lättmotiverad med det ni har att erbjuda så det fungerar med enbart belöning för rätt beteende och utsläckning av dåliga genom icke belöning. Och hoppas att ni aldrig behöver gå in med brandsläckning i en akut situation, och att hunden inte får för sig att du ska ge den alla köttbullar NU, annars gräver den sig in i din ficka och tar dem själv.

(jag har hållit på med klicker i över 10 år och håller kurser där jag vill att de undviker förbudsord MEN träningsformen förutsätter att matte eller husse bestämmer mer än sin hund. I alla fall om man ska få riktigt bra resultat)
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag har 2 tikar ( fransk bulldog) den ena är 9 år kastrerad & hon har bott med mig sedan hon var 8 v. Den andra tiken är en rescue...
Svar
3
· Visningar
824
Senast: animalasia
·
R
Övr. Hund Dethär är kanske en dum och pinsam fråga. Och jag känner mig redan o kunnig och som en dålig matte för att det hände och för att jag...
Svar
13
· Visningar
1 235
Senast: Red_Chili
·
Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 540
Senast: fixi
·
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
5 003
Senast: Liran
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp