'en' eller 'man'?

[Andromedae]

Använder man ordet "en" riktar man sig enligt tradition till/mot en bestämt person/grupp av personer. En måste titta efter vart en går= Du måste titta efter vart du går.

Att byta ut man mot en innebär att betydelsen ändras från att gälla allmänt till att endast gälla specifika personer.

Att överhuvudtaget blanda in det "könsneutrala" i detta är med andra ord inte korrekt oavsett hur väl man menar.

Språk förändras.

 

[Pancakes]

Varje gång jag läser "en" istället för "man" så övergår texten helt till att bli på riktigt bred dialekt ("man ska inte vara så noga" blir plötsligt "en sa'nte va så knöschli"). Typ.

 

[Pegasus63]

Språk förändras.

Att språk förändras över tid är en sak och omöjligt att hindra (titta bara på absolut som ersatt jakande och nekande svar fast det är ett synonym till definitivt/slutgiltigt), men att använda direkt felaktiga ordkombinationer enbart för att vara "könsneutral och politiskt korrekt" borde slås ner på innan det hinner få spridning.

 

[Jeenny914]

@Pegasus63 Vi har helt enkelt helt olika syn på språket. Vilken roll det spelar, vilket verktyg det är och vilka möjligheter det har. Jag har svårt att förstå hur du inte vill använda alla tillgängliga medel för att skapa en bättre värld med argumentet "det ska vara så för det har alltid varit så". Inte mycket skulle förändras och förbättras i världen om vi applicerade det synsättet.

 

[Andromedae]

Att språk förändras över tid är en sak och omöjligt att hindra (titta bara på absolut som ersatt jakande och nekande svar fast det är ett synonym till definitivt/slutgiltigt), men att använda direkt felaktiga ordkombinationer enbart för att vara "könsneutral och politiskt korrekt" borde slås ner på innan det hinner få spridning.

Problemet är att det inte finns något som är "direkt felaktigt". Språk är vad vi använder för att kommunicera med varandra. Om någon skriver "en" istället för "man" och blir förstådd, då är det inte felaktigt. Felaktigt blir det bara när det inte förstås.

För övrigt finns det få saker som jag tycker är så trist som att man ska "slå ner" på språkanvändande, oavsett vad det än må syfta till. Det är sådana attityder som dödar språk. Gillar du att använda en istället för man? Varsågod och gör det! Gillar du det inte? Varsågod och låt bli! Svårare än så är det inte.

 

[skogaliten]

Problemet är att det inte finns något som är "direkt felaktigt". Språk är vad vi använder för att kommunicera med varandra. Om någon skriver "en" istället för "man" och blir förstådd, då är det inte felaktigt. Felaktigt blir det bara när det inte förstås.

För övrigt finns det få saker som jag tycker är så trist som att man ska "slå ner" på språkanvändande, oavsett vad det än må syfta till. Det är sådana attityder som dödar språk. Gillar du att använda en istället för man? Varsågod och gör det! Gillar du det inte? Varsågod och låt bli! Svårare än så är det inte.

Jag brukar inte bry mig så mycket om den här typen av språkfrågor eftersom det oftast blir lite fånigt tjafsigt, men nu upplever jag att det faktiskt finns ett betydelsebärande problem med att försöka ersätta "man" med "en", så därför väljer jag att lägga mig i.

En är ett räkneord, som handlar om en person/en sak/en etta, väldigt singularis helt enkelt. Sedan finns det det i vissa dialekter, i ett talspråk där det av för mig okända orsaker (jante-lagen kanske?) var olämpligt att använda "jag" i vissa uttryck.

Det här sammantaget, och om man (!) gör ett försök att skriva en (!) längre sammanhängande textmassa (naturligtvis indelad i meningar och stycken), så riskerar man dels att få problem med syftningen, menade skribenten den tidigare i texten nämnda personen, ville skribenten generalisera, eller var det ett räkneord? Risken finns också att skapa en upplevelse av att texten i vissa delar kan se löjeväckande ut, eftersom det är lätt hänt att väcka associationer till "lustiga dialekter/uttryckssätt i en gammal svartvit film".

Så om man (generellt pronomen) vill plocka bort "man" (generellt pronomen) eftersom vissa individer upplever detta ord som genusutpekande, så behövs nog snarare en uppfinning av ett nytt ord, likt nyordet "hen", än att man plockar in det mer riskabla ordet "en" (pronomen varianten, inte enbusken eller räkneordet).

Sedan så tror jag (saknar helt bevis), att det blir en rejält svår match (tävlingsuttryck) att systematiskt försöka rensa språket (vilket språk som helst, men nu tar vi skriven svenska), från alla ord och uttryck som kan ge felaktiga associationer.

Språket är fullproppat med homonymer (ord som låter/skrivs lika men som kan betyda flera olika saker beroende på sammanhang), och det är antagligen en dålig ide att försöka bygga om språket avsiktligt. Jag själv får mer känslan av en diktaturs försök att införa "nyspråk" för att skyla över hemskheter, än en trevlig och positiv utveckling.

Just i fallet "en" istället för "man", kommer jag ganska när det där med folk (oftast unga) som kallar mig för "ni".
Någon som inte riktigt har koll, som inte vet hur det var på den gamla onda tiden före "du-reformen" och som tror att vederbörande är artig...

 

[Jeenny914]

@skogaliten Jag förstår din poäng, men jag håller inte med. Personligen har jag inte stött på någon situation där pronomenet har kunnat förväxlas med räkneordet och även om det skulle göra det upplever jag inte att det är ett hinder stort nog för att helt stoppa användandet. "Man" har ju trots allt också dubbla betydelser men det har väl aldrig varit ett hinder i användandet av det som pronomen? Dock är jag absolut öppen för ett helt nytt pronomen i stil med "hen", det hade ju varit underbart och förenklat det hela

 

[nexxa]

Som flera andra säger är "en" en variant av "hen". Själv kommer jag aldrig bruka något av dem. Ungefär som att jag heller inte kommer använda "dom" i stället för "de" eller "dem". Även om "dom" är helt korrekt att nyttja så sticker ordet mig i ögonen

Personligen känner jag väl inte att om man byter ut han eller hon mot hen kommer göra så mycket skillnad. Föredrar faktiskt att veta om det är en han eller hon helt enkelt

 

[Mammas]

Som flera andra säger är "en" en variant av "hen". Själv kommer jag aldrig bruka något av dem. Ungefär som att jag heller inte kommer använda "dom" i stället för "de" eller "dem". Även om "dom" är helt korrekt att nyttja så sticker ordet mig i ögonen

Personligen känner jag väl inte att om man byter ut han eller hon mot hen kommer göra så mycket skillnad. Föredrar faktiskt att veta om det är en han eller hon helt enkelt

Sista stycket, det handlar ju inte bara om situationer där man vet könet hen används, utan framförallt när man inte vet det. Tex ska jag till läkaren vet jag inte alltid om det är en kvinna eller man. "Jag ska till läkaren och då ska jag be honom eller henne att kolla på...", där är det ju mycket smidigare med hen. Men det kanske är jag som är lat, men det är sjukt drygt att hålla på med "han eller hon" när man pratar om någon man inte vet könet på, eller där man pratar om tex ett agerande i en situation istället för om en specifik person.

Och så givetvis för de personer som väljer att inte klassa sig som kvinnor eller män.

 

[Mammas]

Jag har funderat på att börja använda en men det är lite segt, det kommer inte naturligt. Sedan kan jag vara lite krass och säga att med hen var det liksom smidigare, det gick lättare. En är inte självbelönande på samma sätt.

 

[Manji]

Jag brukar inte bry mig så mycket om den här typen av språkfrågor eftersom det oftast blir lite fånigt tjafsigt, men nu upplever jag att det faktiskt finns ett betydelsebärande problem med att försöka ersätta "man" med "en", så därför väljer jag att lägga mig i.

En är ett räkneord, som handlar om en person/en sak/en etta, väldigt singularis helt enkelt. Sedan finns det det i vissa dialekter, i ett talspråk där det av för mig okända orsaker (jante-lagen kanske?) var olämpligt att använda "jag" i vissa uttryck.

Det här sammantaget, och om man (!) gör ett försök att skriva en (!) längre sammanhängande textmassa (naturligtvis indelad i meningar och stycken), så riskerar man dels att få problem med syftningen, menade skribenten den tidigare i texten nämnda personen, ville skribenten generalisera, eller var det ett räkneord? Risken finns också att skapa en upplevelse av att texten i vissa delar kan se löjeväckande ut, eftersom det är lätt hänt att väcka associationer till "lustiga dialekter/uttryckssätt i en gammal svartvit film".

Så om man (generellt pronomen) vill plocka bort "man" (generellt pronomen) eftersom vissa individer upplever detta ord som genusutpekande, så behövs nog snarare en uppfinning av ett nytt ord, likt nyordet "hen", än att man plockar in det mer riskabla ordet "en" (pronomen varianten, inte enbusken eller räkneordet).

Sedan så tror jag (saknar helt bevis), att det blir en rejält svår match (tävlingsuttryck) att systematiskt försöka rensa språket (vilket språk som helst, men nu tar vi skriven svenska), från alla ord och uttryck som kan ge felaktiga associationer.

Språket är fullproppat med homonymer (ord som låter/skrivs lika men som kan betyda flera olika saker beroende på sammanhang), och det är antagligen en dålig ide att försöka bygga om språket avsiktligt. Jag själv får mer känslan av en diktaturs försök att införa "nyspråk" för att skyla över hemskheter, än en trevlig och positiv utveckling.

Just i fallet "en" istället för "man", kommer jag ganska när det där med folk (oftast unga) som kallar mig för "ni".
Någon som inte riktigt har koll, som inte vet hur det var på den gamla onda tiden före "du-reformen" och som tror att vederbörande är artig...

Personligen tycker jag att ordet "man", eller "en" som ersättningsord på "man", inte bör användas överhuvutaget. Jag är själv en flitig användare av "man" när jag inte orkar bry mig om att vårda mitt språk i tal och skrift, men fy fan när jag stöter på ordet "man" i akademiska skrifter och tidningar. Jag brukar faktiskt sluta läsa då...

 

[Manji]

-Vem vare?! Vem vare som gjorde studien?!
-Men man...
-Vadå man?!?! Säg vem fucking vare!
-Men jag säger ju att det var man...
-Vad ska jag skriva i min fucking referenslista?!

(Jag är inte alls trött)

 

[nexxa]

@Mammas Det är ju absolut mycket smidigare att använda hen, men har inte känt att jag fattats ett ord att använda om täcker upp för båda delarna. Så det blir ju den långa varianten "honom eller henne", ibland kan jag nog t o m skriva eller säga "denna" som tex: "Ska till läkaren idag, skall då be denna skriva ut mer medicin". Denna kanske låter som en sak(?) inser jag nu. Men ingen har reagerat på det hittills och sen när man väl träffar personen eller får namnet kan man återgå till han eller hon

Så det blir ju såklart problematiskt om man inte varken kan eller vill relatera till han eller hon. Önskar då denna person att bli omnämnd som hen hade jag givetvis respekterat och använt hen till personen i fråga, för att jag respekterar känslan om att hon eller han kan kännas fel.

 

[bollen__]

Jag använder inte hen. Jag har försökt, men jag får inte in det riktigt. Så jag kommer ha svårt att lära mig "en" istället för man också. För mig låter det som att det är någon slags dialekt när jag läser någon som skriver en.

Tycker att haon hade varit finare än hen

 

[Stalone]

Jag använder både hen och en. Efter att ha slutat säga man i så stor utsträckning har det blivit väldigt tydligt hur betydelsebärande problem (som @skogaliten pratar om med "en") ofta uppkommer. Skriver "en" även i akademiska texter och aldrig fått någon kommentar om det, som de som skriver "man" däremot fått. Dock vill jag helst undvika att uttrycka mig på det viset i uppsatser, men i de fall det inte går är "en" användbart.

 

[Blueberry]

Jag tycker att "man" är oerhört tråkigt att skriva, det går nästan alltid att ersätta med en annan person. Det värsta är när någon skriver "Då har man varit och fiskat då!" och syftar på sig själv. Jag blir tokig!

Angående man och en så föredrar jag en alla gånger. Är dessutom en henperson och tycker om att ha många alternativ.

 

[_Charlotte_]

Det jag inte riktigt förstår är motviljan hos vissa till att språk förändras. Som att "en" skulle göra folk helt förvirrade, pratar personen om en buske eller en enda något?! Vem förstår inte vad t.ex. "En måste se sig för innan en korsar vägen" betyder? Finns det någon som tror att man pratar om en buske?
Ofta är det samma personer som förr menade att hen var en höna.

Lustigt nog använder samma personer ofta ord som hysteri, utan att alltid prata om kvinnlig neuros. Eller för all del nästan alla andra ord som någon gång i tiden varit nya och konstiga. Det är ju bara några hundra år vi har pratat så att vi som lever nu hade förstått utan problem.

 

[TeamLundVer]

@Mammas

I meningen använder jag
Jag ska till läkaren i morgon, då ska jag be dem om..

Med dem syftar jag på sjukvården. Jag personligen har nog aldrig varit i en situation där jag behövt skriva /säga han/ hon och använder således inte hen heller.

 

[Andromedae]

@skogaliten Det är ingen som hindrar dig från att använda "man" istället för "en". Jag gör det själv, av vana och ointresse. Som sagt, gör det om du vill, låt bli om du vill. Språket är demokratiskt - det är vad språkanvändarna är överens om vad det är. Och exakt vilka språkanvändarna är - det beror ju på kontexten.

Att "en" för dig och mig är ett räkneord betyder inte att det alltid måste vara ett räkneord. Skulle två individer vara överens om att "en" egentligen betyder katt - voila, en är synonym till katt. En större massa kanske inte förstår, men så länge de här två individerna förstår varandra så betyder "en" katt i deras gemensamma språk.

Och apropå att bygga om språket avsiktlig ... "snippa" är ett exempel på ett lanserat ord. Jag och förmodligen en del andra tycker att det är ett bra ord och har inkorporerat det i vårt ordförråd. Vissa andra tycker att det är fult och har låtit bli. Valet är, återigen, fritt!

Förresten så behöver du inte tala om för mig vad generella pronomen och homonymer är. Jag läser (också?) språk

 

[Manji]

Dock vill jag helst undvika att uttrycka mig på det viset i uppsatser, men i de fall det inte går är "en" användbart.

Det går alltid att välja bort en/man! Däremot kan meningen behöva formuleras om och ord byta plats, men det går allitd att undvika.