En dag till utan familjen

Tankarna snurrar runt och står still på samma gång. Jag vet inte vad som händer. Jag har fått en tid hos en som handlägger boendestöd, men jag vet inte längre vad jag ska säga. Dagen efter har jag en läkartid. Jag vet inte vad jag ska säga där heller. Någon kallelse till någon att prata med har jag inte fått än.

Idag skulle jag ha pratat med min chef. Det glömde jag bort. Jag har i alla fall lyckats jobba ganska hyfsat väl den här veckan. Onsdag och torsdag tog jag ut semester. På onsdagen var jag ute på sjön med en kompis. Det var väldigt trevligt och jag ville knappt åka hem efteråt. Jag trivs bäst ute i naturen.

Igår var det sista gången på depressionsskolan. Det var helt onödigt då det bara var en snabb genomgång av vad vi gått igenom de fyra första gångerna och sen kunde vi lämna feedback. Jag satt tyst i ett hörn och hade inte mycket att säga. Jag skulle ha lämnat in två papper till vårdsamordnaren också. Det var två skattningsformulär som jag ombetts fylla i, men jag glömde att lämna in dem.

Det här med olika diagnoser snurrar runt i min skalle. Jag vet egentligen inte vad det skulle göra för skillnad i mitt liv. Det enda jag egentligen vill ha är en familj. Och ingen diagnos i världen kommer att ge mig en familj. Mamma är dessutom krasslig och ingen vet hur länge hon kommer att hänga med. Kanske kommer det att vara för sent en dag. Som det ser ut nu så kommer vi aldrig att kunna mötas.

 

[gammalek]

Men det gav dem ingen rätt att bete sig som arslen. De hade bara kunnat tala om att de skulle åka och sagt hejdå.

Nej, de hade inte rätt att bete sig så. Men de förmådde förmodligen inte annat. Hur gärna du än önskar att de betett sig som de flesta andra brukar göra, så kunde de inte det. Det är inte ditt fel. Det ligger hos dem, deras oförmåga. Inte för att vara elaka utan för att de inte kunde annat. Tror jag.

 

[Korven]

Då så. Tag med dig det resultatet också till vården.
Jag fick 16.

Jag fick också 16 men test på Asperger säger att jag nog har det.

 

[Pilot]

Jag ber om ursäkt för OT. Men jag fick 27 på testet.


@Magiana Att din familj lämnade dig säger ju mer om dem än om dig. Om jag har förstått det rätt så har din familj andra problem också?
Jag säger inte att det är ok som de betedde sig, men jag tänker att de har andra problem som gör att de beter sig som de gör?
Har du pratat med dem alls sedan dess? Har de ringt, eller du?

 

[Magiana]

Nej, de hade inte rätt att bete sig så. Men de förmådde förmodligen inte annat. Hur gärna du än önskar att de betett sig som de flesta andra brukar göra, så kunde de inte det. Det är inte ditt fel. Det ligger hos dem, deras oförmåga. Inte för att vara elaka utan för att de inte kunde annat. Tror jag.

Och därför kan jag inte umgås med dem. De kommer att göra om samma saker gång på gång. Det funkar inte för mig. Jag kan inte bära relationerna själv, men de har lämnat över allt till mig att reda upp. Mina syskon har inte kontaktat mig en enda gång sedan de åkte härifrån. Jag har försökt prata med dem men får bara goddag yxskaft till svar.

 

[MiaMia]

Eller så är problemen en kombination av autism/add OCH en inte helt ultimat uppväxtmiljö. Det är väl sällan det bara finns en orsak till stora problem, tänker jag.....

Den kombinationen har har stor potential för att orsakerna interagerar och förstärker varandra också, så att 1+1 blir inte bara 3, utan kanske tom 4 eller 5.
Och de sekundära symptomen kan bli större än de grundläggande svårigheterna från funktionshindret (som kanske hade varit hanterbara under andra förutsättningar) så av den anledningen kan man missta sig utifrån hur den mer uppenbara problembilden ser ut.

 

[Magiana]

Jag ber om ursäkt för OT. Men jag fick 27 på testet.


@Magiana Att din familj lämnade dig säger ju mer om dem än om dig. Om jag har förstått det rätt så har din familj andra problem också?
Jag säger inte att det är ok som de betedde sig, men jag tänker att de har andra problem som gör att de beter sig som de gör?
Har du pratat med dem alls sedan dess? Har de ringt, eller du?

Jag tror inte de har mer problem än jag själv.

Morsan har skrivit brev och hon pratar bara om sig och sitt. Jag ska förstå henne. Men hon gör inget försök alls att lyssna på mig. Så det är en envägskommunikation. Sen skickar hon saker till mig. Haken är att jag har problem med att ha saker jag inte vill ha och har tydligt sagt gång på gång att jag inte vill ha något, men det går aldrig in i skallen på henne. Nu har jag inte fått något sedan december men hon är fortfarande inte intresserad av att prata med mig och lyssna på mig.

Syskonen har inte hört av sig en enda gång. Jag har kontaktat dem, till ingen nytta alls.

 

[Inte_Ung]

Morsan har skrivit brev och hon pratar bara om sig och sitt. Jag ska förstå henne. Men hon gör inget försök alls att lyssna på mig. Så det är en envägskommunikation.

Syskonen har inte hört av sig en enda gång. Jag har kontaktat dem, till ingen nytta alls.

Men det där är väl inget att bygga på?
Du behöver ju helt tydligt hitta en ny flock som du kan trivas med.

 

[gammalek]

Och därför kan jag inte umgås med dem.

Nu kan du kanske inte det. Men det kan bli annorlunda i framtiden.

 

[Inte_Ung]

Jag var jobbig då. Det medger jag. Men det gav dem ingen rätt att bete sig som arslen.

De orkade väl inte bättre.
Människor har sina brister, de är inte perfekta utan gör fel ibland.
Gör du aldrig fel?

 

[MiaMia]

Har du provat någon test?
Den här t.ex. https://bokstavsdiagnoser.se/autismtest/

Det är väl ändå inte något speciellt tillförlitigt test för att avgöra saken om det finns en reell misstanke från vårdens sida?

@Magiana
Uppfattar jag dig rätt att det är den här senaste kontakten som igen har lyft frågan om att utreda en eventuell diagnos?
Är det inte lika bra att bara se till att få gjort deras utredning en gång för alla och få svar på frågan.
Jag förstår dem om de inte är så positiva till att sätta in någon mer insats innan de har fått ta reda på hur det ligger till om de tycker att det är något som de behöver ha som underlag för att bedöma vilken typ av hjälp det är som du behöver.

 

[Inte_Ung]

Det är väl ändå inte något speciellt tillförlitigt test för att avgöra saken om det finns en reell misstanke från vårdens sida?

Det kanske det inte är, men det får i så fall vården avgöra.
Jag tror av egen erfarenhet att det är skönast att i lugn och ro gå igenom olika tester på egen hand för att fundera över problemet i fred. Det är stressande att ha någon annan som pressar på om olika resultat.
Vården kan kanske erbjuda en test som de litar på?
Något som går att göra i lugn och ro.

 

[mackan]

@Magiana jag har reflekterat över det förr när du skrivit om ämnet jobb. Men utifrån din situation att du känner dig ensam, isolerad, inte har familjen , ingen direkt vänskapskrets osv, så jag kan inte tänka mig en sämre sits än att dessutom jobba hemifrån som du gör.

Att DESSUTOM ha en allvarlig depression gör det ju fruktansvärt .

Jag förstår i nuläget att du inte så lätt kan ändra och skaffa nytt jobb osv. Men jag hade verkligen , när du kan få må lite bättre, satsat på att byta jobb för att slippa den totala isoleringen.

Jag vet att du ser det som att det inte går, du inte kan, vill osv pga diverse. Men jag håller ändå inte med dig i det tänket utan tror du gör det så mycket sämre för dig när du vill jobba hemifrån .

 

[MiaMia]

Det kanske det inte är, men det får i så fall vården avgöra.
Jag tror av egen erfarenhet att det är skönast att i lugn och ro gå igenom olika tester på egen hand för att fundera över problemet i fred. Det är stressande att ha någon annan som pressar på om olika resultat.
Vården kan kanske erbjuda en test som de litar på?
Något som går att göra i lugn och ro.

Vårdens tester är mer komplexa än självskattningar i kyssrutor. Finns flera skäl till att de flesta moment ska utföras i närvaro av psykologen som sedan sammanställer och tolkar resultatet.

 

[Inte_Ung]

Jag fick också 16 men test på Asperger säger att jag nog har det.

Var hittar jag den testen?

 

[Hippocampus]

Har du provat någon test?
Den här t.ex. https://bokstavsdiagnoser.se/autismtest/
När jag gick i terapi så var Aspergers uppe som förslag, jag är ganska så annorlunda till min personlighet, då så gjorde jag ett antal sådana tester på nätet.
Men det stämde inte på mig, jag är alldeles för intresserad av andra människor för det.
Jag gjorde nyss den testen.
Du får veta mitt resultat om du gör testen.

Där har jag både autism och adhd. Konstigt test tycker jag.

 

[Magiana]

Men det där är väl inget att bygga på?
Du behöver ju helt tydligt hitta en ny flock som du kan trivas med.

Nej, tyvärr är det ju inte det. Och jag sörjer att det aldrig kan fungera.

De orkade väl inte bättre.
Människor har sina brister, de är inte perfekta utan gör fel ibland.
Gör du aldrig fel?

Jo. Men då ber jag tusen gånger om ursäkt. Gör jag bort mig så backar jag långt och lägger mig platt.

Det är väl ändå inte något speciellt tillförlitigt test för att avgöra saken om det finns en reell misstanke från vårdens sida?

@Magiana
Uppfattar jag dig rätt att det är den här senaste kontakten som igen har lyft frågan om att utreda en eventuell diagnos?
Är det inte lika bra att bara se till att få gjort deras utredning en gång för alla och få svar på frågan.
Jag förstår dem om de inte är så positiva till att sätta in någon mer insats innan de har fått ta reda på hur det ligger till om de tycker att det är något som de behöver ha som underlag för att bedöma vilken typ av hjälp det är som du behöver.

Nej, de har inte släppt det.

Jag tänker väl också att det är väl lika bra att få det utrett så vi kan gå vidare sen. De kommer aldrig släppa det där annars.

@Magiana jag har reflekterat över det förr när du skrivit om ämnet jobb. Men utifrån din situation att du känner dig ensam, isolerad, inte har familjen , ingen direkt vänskapskrets osv, så jag kan inte tänka mig en sämre sits än att dessutom jobba hemifrån som du gör.

Att DESSUTOM ha en allvarlig depression gör det ju fruktansvärt .

Jag förstår i nuläget att du inte så lätt kan ändra och skaffa nytt jobb osv. Men jag hade verkligen , när du kan få må lite bättre, satsat på att byta jobb för att slippa den totala isoleringen.

Jag vet att du ser det som att det inte går, du inte kan, vill osv pga diverse. Men jag håller ändå inte med dig i det tänket utan tror du gör det så mycket sämre för dig när du vill jobba hemifrån .

Jag vill hellre ha kontakter utanför jobbet. Om jag bara har ytliga kontakter, så som det blir på ett jobb, så kommer jag ändå att känna mig ensam.

Men den stora tiotusenkronorsfrågan är: vad fasen ska jag jobba med? Jag har verkligen ingen aning. Det finns liksom ingenting som lockar.

 

[MiaMia]

Jag tänker väl också att det är väl lika bra att få det utrett så vi kan gå vidare sen. De kommer aldrig släppa det där annars.

Har du kommunicerat det på ett sätt som gör att de förstått att du är positiv till att göra utredningen nu, även fast du fortfarande argumenterar för att du inte tror det finns någon diagnos att hitta?

 

[mackan]

Jag vill hellre ha kontakter utanför jobbet. Om jag bara har ytliga kontakter, så som det blir på ett jobb, så kommer jag ändå att känna mig ensam.

Men den stora tiotusenkronorsfrågan är: vad fasen ska jag jobba med? Jag har verkligen ingen aning. Det finns liksom ingenting som lockar.

Jag förstår att du vill det. Men du är ensam deluxe som du uttrycker med stora utropstecken i varje inlägg du skriver. Att då dessutom jobba hemma blir ju förödande. Var och varannan människa hade blivit deprimerad gravt utifrån det , med din helhetsbild att du är ensam och har typ noll umgänge .

Att du tolkar att du ändå blir/är ensam utifrån det vet jag som sagt är så du tänker /resonerar. Jag håller som sagt inte med i sammanhanget utan tror du begår ett misstag när du resonerar så .

 

[Magiana]

Har du kommunicerat det på ett sätt som gör att de förstått att du är positiv till att göra utredningen nu, även fast du fortfarande argumenterar för att du inte tror det finns någon diagnos att hitta?

Nej. Men jag fyllde i två skattningsformulär nyligen som jag fick av vårdsamordnaren. De skulle jag lämnat in i torsdags, men glömde. Formulären gällde adhd och autism.

[QUOTE="Magiana, post: 18951589, member: 115562]

Jag vill hellre ha kontakter utanför jobbet. Om jag bara har ytliga kontakter, så som det blir på ett jobb, så kommer jag ändå att känna mig ensam.

Men den stora tiotusenkronorsfrågan är: vad fasen ska jag jobba med? Jag har verkligen ingen aning. Det finns liksom ingenting som lockar.

Jag förstår att du vill det. Men du är ensam deluxe som du uttrycker med stora utropstecken i varje inlägg du skriver. Att då dessutom jobba hemma blir ju förödande. Var och varannan människa hade blivit deprimerad gravt utifrån det , med din helhetsbild att du är ensam och har typ noll umgänge .

Att du tolkar att du ändå blir/är ensam utifrån det vet jag som sagt är så du tänker /resonerar. Jag håller som sagt inte med i sammanhanget utan tror du begår ett misstag när du resonerar så .
[/QUOTE]
Det är nog en viss skillnad om man är introvert eller extrovert. Jag är det förstnämnda.

Även om/när jag träffar folk så märker jag ingen skillnad i mitt mående. Det enda som händer är att jag just då får annat att tänka på, så att jag på så sätt tar en paus.

Men jag funderar ju ofta på att byta jobb, främst för att jag inte orkar sitta framför en dator i åtta timmar, men också för att jag inte har någon tjänstepension på det här jobbet. Tyvärr vet jag inte alls vilken typ av jobb jag skulle kunna stå ut med.

 

[mackan]

@Magiana fast jag tror du begår ett misstag om du utifrån sammanhanget bedömer att ”du är introvert”.

Det är inte ekvivalent med att inte ha utbyte av sociala sammanhang.
Du är så oerhört isolerad i total sammanhanget . Att dessutom då jobba ensam hemma .

Jag kan inte råda dig ang annat jobb/vad du kan tänka dig/passar osv. Jag står dock fast vid min åsikt att ditt hemmajobb inte är optimalt ang din känsla av isolering utifrån din övriga situation och mående.

Det är rätt mycket värt att ha socialt umgänge och precis som du skriver ”glömma av” annat . Jag tror du skulle ha stort utbyte av det om du inte satt hemma 99% av tiden som du gör .