En dag till utan familjen

Status
Stängd för vidare inlägg.
Tankarna snurrar runt och står still på samma gång. Jag vet inte vad som händer. Jag har fått en tid hos en som handlägger boendestöd, men jag vet inte längre vad jag ska säga. Dagen efter har jag en läkartid. Jag vet inte vad jag ska säga där heller. Någon kallelse till någon att prata med har jag inte fått än.

Idag skulle jag ha pratat med min chef. Det glömde jag bort. Jag har i alla fall lyckats jobba ganska hyfsat väl den här veckan. Onsdag och torsdag tog jag ut semester. På onsdagen var jag ute på sjön med en kompis. Det var väldigt trevligt och jag ville knappt åka hem efteråt. Jag trivs bäst ute i naturen.

Igår var det sista gången på depressionsskolan. Det var helt onödigt då det bara var en snabb genomgång av vad vi gått igenom de fyra första gångerna och sen kunde vi lämna feedback. Jag satt tyst i ett hörn och hade inte mycket att säga. Jag skulle ha lämnat in två papper till vårdsamordnaren också. Det var två skattningsformulär som jag ombetts fylla i, men jag glömde att lämna in dem.

Det här med olika diagnoser snurrar runt i min skalle. Jag vet egentligen inte vad det skulle göra för skillnad i mitt liv. Det enda jag egentligen vill ha är en familj. Och ingen diagnos i världen kommer att ge mig en familj. Mamma är dessutom krasslig och ingen vet hur länge hon kommer att hänga med. Kanske kommer det att vara för sent en dag. Som det ser ut nu så kommer vi aldrig att kunna mötas.

:cry:
 

Vad är det som gör att du antar att hon såg det som betalning och inte som en tacksamhetsgest eller liknande?
För att tjänsten som hon bad om var i anslutning till det. Och tjänsten ville hon inte betala för på något annat sätt trots att jag fick göra en väldigt stor uppoffring för henne (som inte ens var en nära vän på något sätt). Jag kände mig utnyttjad. Hon borde ha vänt sig till folk som erbjuder såna tjänster professionellt, men hon var väl för snål för det. Och när hon ville få träd beskurna så vände hon sig också till oss i stället för att betala någon som utför sådana tjänster. Dåvarande sambon som tidigare jobbat med beskärning tog hennes träd och som "betalning" erbjöd hon en stock från ett körsbärsträd som slöjdvirke. Han ville dock inte ha stocken och blev då utan ersättning. Jag ser det som att hon ville få tjänster utförda och komma billigt undan.

Jag personligen skulle bli gladare för en kruka hemodlade Tagetes än en köpebukett.

Hursomhelst, om du gjorde en tjänst som personen var klar över att du ville ha betalt för kan jag förstå om det kändes snålt att få blommor istället för vad du väntat dig i gengäld/vad ni nu kommit överens om.

Men om du gjorde det utan att det var för att få någon motprestation eller betalning så är det ju fint att överhuvudtaget få något?
Hon var ute i sista stund innan hon skulle resa bort. Jag ville inte vara taskig och säga nej för då hade hon kanske inte kunna åka, men jag räknade inte med att bli helt lottlös för att jag räddade situationen för henne. Det var ju en rätt stor tjänst hon bad om.

Eftersom jag själv ger bort överskottsblommor så hade jag inte en tanke på att hon inte gjorde det.
 
Tråkig lärdom är väl att inte göra gratistjänster för folk man inte tycker att det är roligt/trevligt att ge gratistjänster till. Sen får de bli hur besvikna de vill. Bättre för en själv att säga till om det är något man vill få betalt för, och komma överens om en summa på förhand än att i efterhand irritera sig på att man fick mindre i gengäld än vad som underförstått var förväntat. (Eller säga nej tack) Folk är ju som bekant inte så bra på att läsa tankar. :)
 
Tråkig lärdom är väl att inte göra gratistjänster för folk man inte tycker att det är roligt/trevligt att ge gratistjänster till. Sen får de bli hur besvikna de vill. Bättre för en själv att säga till om det är något man vill få betalt för, och komma överens om en summa på förhand än att i efterhand irritera sig på att man fick mindre i gengäld än vad som underförstått var förväntat. (Eller säga nej tack) Folk är ju som bekant inte så bra på att läsa tankar. :)
Jo, jag säger nej numera om jag inte vill göra något. Den niten tänker jag inte gå på en gång till.
 
För att tjänsten som hon bad om var i anslutning till det. Och tjänsten ville hon inte betala för på något annat sätt trots att jag fick göra en väldigt stor uppoffring för henne (som inte ens var en nära vän på något sätt). Jag kände mig utnyttjad. Hon borde ha vänt sig till folk som erbjuder såna tjänster professionellt, men hon var väl för snål för det. Och när hon ville få träd beskurna så vände hon sig också till oss i stället för att betala någon som utför sådana tjänster. Dåvarande sambon som tidigare jobbat med beskärning tog hennes träd och som "betalning" erbjöd hon en stock från ett körsbärsträd som slöjdvirke. Han ville dock inte ha stocken och blev då utan ersättning. Jag ser det som att hon ville få tjänster utförda och komma billigt undan.


Hon var ute i sista stund innan hon skulle resa bort. Jag ville inte vara taskig och säga nej för då hade hon kanske inte kunna åka, men jag räknade inte med att bli helt lottlös för att jag räddade situationen för henne. Det var ju en rätt stor tjänst hon bad om.

Eftersom jag själv ger bort överskottsblommor så hade jag inte en tanke på att hon inte gjorde det.
Du väger in att du känner dig utnyttjad när du ska tolka vad som var hennes avsikt?
I princip allt som du räknar upp säger mer om vad du hade för förväntningar och att de inte infriades, än vad det säger om huruvida blommorna var tänkta som gåva eller betalning.
 
Du väger in att du känner dig utnyttjad när du ska tolka vad som var hennes avsikt?
I princip allt som du räknar upp säger mer om vad du hade för förväntningar och att de inte infriades, än vad det säger om huruvida blommorna var tänkta som gåva eller betalning.
Man frågar helt enkelt inte ytliga bekanta om så stora tjänster om man inte är villig att betala vad det är värt. Jag hade aldrig i helvete ens tänkt tanken. Om jag frågar en granne om en tjänst så är det en självklarhet för mig att fråga vad de vill ha för det om det gäller något mer ansträngande än att vattna några blomkrukor när de går förbi (exempelvis fälla ett par träd). Men nu vet jag ju att bara för att jag själv inte utnyttjar folk så är inte alla likadana. Jag har lärt mig läxan.
 
Man frågar helt enkelt inte ytliga bekanta om så stora tjänster om man inte är villig att betala vad det är värt. Jag hade aldrig i helvete ens tänkt tanken. Om jag frågar en granne om en tjänst så är det en självklarhet för mig att fråga vad de vill ha för det om det gäller något mer ansträngande än att vattna några blomkrukor när de går förbi (exempelvis fälla ett par träd). Men nu vet jag ju att bara för att jag själv inte utnyttjar folk så är inte alla likadana. Jag har lärt mig läxan.
Klargjorde du vad du förväntade dig för ersättning?
 
Man frågar helt enkelt inte ytliga bekanta om så stora tjänster om man inte är villig att betala vad det är värt. Jag hade aldrig i helvete ens tänkt tanken. Om jag frågar en granne om en tjänst så är det en självklarhet för mig att fråga vad de vill ha för det om det gäller något mer ansträngande än att vattna några blomkrukor när de går förbi (exempelvis fälla ett par träd). Men nu vet jag ju att bara för att jag själv inte utnyttjar folk så är inte alla likadana. Jag har lärt mig läxan.
Men Magiana, det här är jättesubjektivt. Förstår du inte det? Du måste ju förstå att vad som är självklart för dig inte är det för alla andra. Hur ska du kunna ha några nära relationer när alla förväntas fatta allt automatiskt om hur du vill ha det? Och när ditt sätt att se på det är det enda du kan ta in?
 
Man frågar helt enkelt inte ytliga bekanta om så stora tjänster om man inte är villig att betala vad det är värt. Jag hade aldrig i helvete ens tänkt tanken. Om jag frågar en granne om en tjänst så är det en självklarhet för mig att fråga vad de vill ha för det om det gäller något mer ansträngande än att vattna några blomkrukor när de går förbi (exempelvis fälla ett par träd). Men nu vet jag ju att bara för att jag själv inte utnyttjar folk så är inte alla likadana. Jag har lärt mig läxan.
Men om du nu har insett att alla inte har samma normer och utgångspunkter för vad man gör och inte gör, varför får det inte några konsekvenser för hur du ser på vad andra har/inte har för intentioner.

Du fortsätter att förutsätta att blommorna skulle vara betalning, samtidigt som du säger att du insett att hon inte tänkte som du gjorde kring att betala för tjänser. Det går ju inte ihop.
 
Man frågar helt enkelt inte ytliga bekanta om så stora tjänster om man inte är villig att betala vad det är värt. Jag hade aldrig i helvete ens tänkt tanken. Om jag frågar en granne om en tjänst så är det en självklarhet för mig att fråga vad de vill ha för det om det gäller något mer ansträngande än att vattna några blomkrukor när de går förbi (exempelvis fälla ett par träd). Men nu vet jag ju att bara för att jag själv inte utnyttjar folk så är inte alla likadana. Jag har lärt mig läxan.
Jo det kan man göra, det värsta som kan hända är ju att man får ett nej. Hon hade kanske varit beredd att betala om ni sagt vad ni önskade i ersättning.

Nu hade ju grannen turen att ni var väldigt givmilda och inte förväntade er ersättning. (Det kan ju iallafall framstå så) Allt är inte så svartvitt som du gör det till.
 
Man frågar helt enkelt inte ytliga bekanta om så stora tjänster om man inte är villig att betala vad det är värt. Jag hade aldrig i helvete ens tänkt tanken. Om jag frågar en granne om en tjänst så är det en självklarhet för mig att fråga vad de vill ha för det om det gäller något mer ansträngande än att vattna några blomkrukor när de går förbi (exempelvis fälla ett par träd). Men nu vet jag ju att bara för att jag själv inte utnyttjar folk så är inte alla likadana. Jag har lärt mig läxan.
Men man kan ju se jätteolika på det där. Om jag bad någon passa min katt över en helg (det var väl vad det handlade om?) skulle jag dessvärre inte komma på tanken att erbjuda pengar. Jag hade gett nån present som tack för hjälpen.

Skulle själv inte förvänta mig annat heller om jag passat någons katt. Jag hade ju inte haft några utlägg för den.
 
Man frågar helt enkelt inte ytliga bekanta om så stora tjänster om man inte är villig att betala vad det är värt. Jag hade aldrig i helvete ens tänkt tanken. Om jag frågar en granne om en tjänst så är det en självklarhet för mig att fråga vad de vill ha för det om det gäller något mer ansträngande än att vattna några blomkrukor när de går förbi (exempelvis fälla ett par träd). Men nu vet jag ju att bara för att jag själv inte utnyttjar folk så är inte alla likadana. Jag har lärt mig läxan.

Vi hjälper flera ytliga grannar på regelbunden basis utan att ta betalt och utan att - i nuläget- fått någon hjälp tillbaka.
Vi skulle aldrig ta betalt för att fälla något träd, köra fram ensilagebalar, hjälpa till med sjuka djur etc
 
Klargjorde du vad du förväntade dig för ersättning?
Nej. Det föreföll mig inte att hon förväntade sig att det skulle vara gratis. Tydligen bodde vi på olika planeter.

Men man kan ju se jätteolika på det där. Om jag bad någon passa min katt över en helg (det var väl vad det handlade om?) skulle jag dessvärre inte komma på tanken att erbjuda pengar. Jag hade gett nån present som tack för hjälpen.

Skulle själv inte förvänta mig annat heller om jag passat någons katt. Jag hade ju inte haft några utlägg för den.
Det handlade om en tidsperiod på över en vecka med en katt som jamade dygnet runt. Vi fjäskade och fjäskade men den blev aldrig nöjd och nattsömnen förstördes.

Många tycker ju att det är trevligt att utbyta tjänster, och vissa (som tex jag...) tycker till och med om att hjälpa andra utan tanke på ersättning eller gentjänster.

Det är väl inte jättekonstigt att fråga grannarna?
Jag avskyr att stå i skuld till andra. Det känns hemskt.

Och i fallet ovan så bodde vi 2 km från varandra och hade inte någon direkt kontakt med varann i övrigt. Hon var min fd. hyresvärd och var assistent till en av mina grannar så därför råkade vi träffas igen.
 
Jo, jag säger nej numera om jag inte vill göra något. Den niten tänker jag inte gå på en gång till.

Men alltså, en sådan sak är ju ingenting i livet och knappast en nit. Ska man börja klassa sådana småsaker som nitar och gå och älta, inte kunna släppa de tankarna, så dels kan man uppfattas som bitter och mindre angenäm att umgås med och vad händer när man verkligen får en riktig nit?
 
Nej. Det föreföll mig inte att hon förväntade sig att det skulle vara gratis. Tydligen bodde vi på olika planeter.


Det handlade om en tidsperiod på över en vecka med en katt som jamade dygnet runt. Vi fjäskade och fjäskade men den blev aldrig nöjd och nattsömnen förstördes.


Jag avskyr att stå i skuld till andra. Det känns hemskt.

Och i fallet ovan så bodde vi 2 km från varandra och hade inte någon direkt kontakt med varann i övrigt. Hon var min fd. hyresvärd och var assistent till en av mina grannar så därför råkade vi träffas igen.

Katten var kanske orolig i ny miljö. (Eller gapig av naturen, djur är ju djur) Ägaren hade kanske ingen annan lämplig att fråga och visste att du var djurvän.

Jag ser det inte som att jag står i skuld till andra om de hjälper mig. Jag ser det som medmänsklighet. För att inte andra ska känns att de står i skuld till mig så brukar jag om jag märker att de tvekar om jag erbjuder hjälp poängtera att jag inte väntar mig några gentjänster tillbaka. Bra att vara rak.
 
Problemet med blommorna var att hon sannolikt såg det som en betalning för en tjänst (och det stod inte alls i proportion till tjänsten). Det kändes gnidet. Själv ger jag bort plantor gratis utan krav på motprestationen när jag har för många. Många som odlar gör ju så. Det är bättre än att kasta.
När jag varit borta i 5 dagar och en av mina underbara stallkompisar hjälpt mig att sköta min fånghäst som står på box så fick hon som tacksamhetsgest ett tolvpack med ägg. Det var ingen betalning utan en symbolisk gåva för att visa min uppskattning. Den typen av tjänster går liksom aldrig att betala på ett bra sätt vänner emellan (och det här är en ytlig vän) utan det måste bli symboliskt.
När jag umgås med folk i grupp så brukar jag hamna i skymundan. Jag tar i regel ingen plats och socialpratar inte så som jag gör när jag träffar folk en och en. Så att skapa kontakter i grupp är svårt. Jag har hittills aldrig lyckats, varken genom olika föreningar, utbildningar eller kurser.
Nej det förstår jag för jag har samma problem men du måste ju börja någonstans. Det är oerhört svårt att få till de där personliga mötena som ett första steg och du måste ju ta det första steget. Du lär ju märka ganska snart om det är någon/några som verkar trevliga och då kan du ju jobba utifrån det. Ett enkelt sätt är att försöka gå samtidigt och byta några ord medan man tar på sig skorna och går ut genom dörren. Du måste ju skapa strategier som gör att du kan jämka samman ditt behov med hur majoriteten fungerar (eller vad samhället vill få oss att tro om hur majoriteten fungerar)
 
En sista reflektion är om du sett det som en lika stor uppoffring och nit om katten varit tyst och gosig.

Det kan ju hända att katten är annorlunda hemma och ägaren inte kunde förutse att den skulle hålla er vakna på nätterna. Berättade du att den varit besvärlig?

Det finns mycket man kan göra för att se saker ur andra perspektiv än att världen är emot en.
 
@mandalaki skulle vilja lägga till utifrån det du påtalar, att det tillochmed inte sällan inom familj när det uppstår konflikter/bråk, ibland rent av kan varaså att man kan få helt enkelt skita i vem som hade rätt eller fel. Det kan vara så att jag vet att jag har rätt, och aldrig kommer anse något annat, men alla i familjen är måna om att först och främst "bli sams" igen, och då kan det vara så att jag helt enkelt resonerar att "jamen skit samma att jag egentligen har rätt, det är viktigare för mig med relationerna än just principen". Precis som att den som egentligen "hade fel" också skiter i vem som hade rätt/fel, för det viktiga är att bli sams för bägge parter.

Det här. Extremt viktigt. Jag är uppväxt i en dysfunktionell familj. Jag har skador av det. Den är fortfarande dysfunktionell. Jag har valt att inte bryta. De sårar mig rejält med jämna mellanrum. Riktigt djävulskt rejält. Jag vet att det finns två val. Säg upp kontakten eller lev med det.

Jag har valt att leva med det. Vilket inte innebär jag inte berörs. Men jag har valt att se det för vad det är. Dysfunktion. Inget sanning, inget som definierar mig. Utan ren dysfunktion. Och så fokuserar jag på det bra.

Jag skulle kunna beskriva min tillvaro på exakt samma sätt som du gör Magiana, och det skulle inte vara osant. Det som skiljer är egentligen bara att jag - med hjälp - tillslut bestämde mig för att släppa och få vidare och inte låta andra eller det förflutna definiera varken mig eller framtiden.
 
Man frågar helt enkelt inte ytliga bekanta om så stora tjänster om man inte är villig att betala vad det är värt. Jag hade aldrig i helvete ens tänkt tanken. Om jag frågar en granne om en tjänst så är det en självklarhet för mig att fråga vad de vill ha för det om det gäller något mer ansträngande än att vattna några blomkrukor när de går förbi (exempelvis fälla ett par träd). Men nu vet jag ju att bara för att jag själv inte utnyttjar folk så är inte alla likadana. Jag har lärt mig läxan.

"Man gör inte si.. Man gör inte så.."

Jo man gör det. I meningen jättemånga människor gör det. Frågar någon om hjälp och räknar med att personen inte säger ja om de inte vill. Att de säger till om de vill ha en särskild betalning för det osv.

Jag gör det hela tiden. Just nu gör jag det extremt då jag är beroende av hjälp. Jag bad dessutom utan omsvep mammas grannar om hjälp med att passa hennes katt när hon hamnade på sjukhus. De sa javisst inga problem. De har fått massor med tack men ingen betalning. Jag har inte ens tänkt tanken att de förväntar sig någon särskild betalning och det skulle kännas förolämpande att komma och betala dem nån slags marknadsmässig timpenning!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Fortsättning från VGV Kids. Vi träffade en sköterska på närakuten som verkade oroad. Hon verkade inte riktigt få grepp om varför han...
Svar
12
· Visningar
2 168
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Och mitt livs historia, fortsätter.... för att ingen ska ta illa åt sig och börja diskutera om hur elak, dum och otrevlig jag är, så...
Svar
0
· Visningar
481
Senast: IngelaH
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok *Ler sött och fladdrar med ögonfransarna" 6 maj Arcus "Steg till arbete" - ett drömscenario om arbetsterapeuter och arbetskonsulenter...
Svar
2
· Visningar
654
Senast: IngelaH
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Funderat fram och tillbaka men känner att jag vill kunna använda min dagbok här fritt utan att behöva tänka på vilket konto jag...
2
Svar
34
· Visningar
6 358
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Brukshunds- och kelpiefunderingar
  • Uppdateringstråd 30
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp