Elak farmor/svärmor

[Mirtai]

Har en svärmor som väl egentligen inte är elak, det är bara att hon säger otroligt klumpiga och sårande saker.

I familjen finns 4 barn, 3 som är mina bonusar och 1 som är vårt gemensamma. Vi träffar farmor några gånger i månaden.

Jag märker att barnen inte vill vara där, senast idag skulle de hjälpa oss att ha barnen en stund och min man hade fått lyfta ur ena barnet ur bilen för att hen inte ville vara där. Ett annat barn säger spontant när vi berättar att de ska vara hos farmor och farfar att "åh, jag tycker inte om farmor".

Hon ger aldrig någon positiv feedback utan bara klagar och kritiserar. Det är mot oss alla, men jag kan ju ta det och tänka att hon inte menar det så som det låter. Det kan tex vara att hon säger att hon inte kan förstå att jag fått en liten bebis när jag är så tjock. Eller att barnen äter för mycket eller tycker om kakor eller är blyga. Mellantjejen får höra att hon är ett kakmonster och rund, och ska hon verkligen äta allt det där? Det här är en tjej som är helt normal i kroppen, lite barnhull men inte alls överviktig eller på något sätt stor.

Vad gör man? Det är helt klart att det är min man som får prata med henne men han är konflikträdd och säger att han ska men så rinner det väldigt ofta ut i sanden.

Jag tycker det är skitsvårt, jag vill ju att de ska ha en relation till sina farföräldrar men jag vill inte att de ska tvingas umgås med någon som ger dem dålig självkänsla eller gör dem ledsna. Vi har haft en period där vi behövt extra avlastning så det har varit mycket tid med farmor, mer än vanligt. Kände idag att jag inte kan med att skicka dit barn som verkligen inte vill, då tar jag hellre in barnvakt och betalar för det!

Någon med kloka tips eller tankar som ni kan dela med er av?

 

[TinyWiny]

Jag hade inte skickat dit mina barn faktiskt. De ska inte behöva vara i en miljö som de mår dåligt av. Visst är det bra med kontakt mellan generationerna men så viktigt är det inte att det är värt att hon ska behandla dem och dig illa. Farmodern visar ju tydligt att hon inte kan hantera barnen eller dig på ett bra sätt och då hade det kvittat för mig.

Jag tänkte som du vad gäller mina egna föräldrar när mina barn var små men mina barn sa ganska snart (när de var 6-7 år eller så) att de inte ville åka dit eftersom de såg hur illa mina föräldrar behandlade mig. De blev inte illa behandlade själva men blev ju ledsna när de såg hur de behandlade mig och då ville de inte vara där heller. Vi slutade helt enkelt att åka dit då och mina barn har aldrig haft ont utav att de inte har haft en nära kontakt med dem. Nu är de vuxna och kan ha den kontakten de vill ha själva och den är ytterst sporadisk. Det var till och med så illa så att när min son och hans sambo hade köpt hus så kom mina föräldrar dit efter några månader men vägrade gå in och menade att min son och hans sambo inte hade slitit på deras dörrmatta heller De bor numera 3 km ifrån varandra och min son och hans sambo har bott där sedan i slutet av juli och mina föräldrar har alltså fortfarande inte varit inne i huset. Då bryr man sig inte så särskilt mycket. Till saken hör att de väldigt sällan bjuder hem oss. Normalt sett blir vi bjudna en gång om året och då på mammas födelsedag. (Vi bor 2 mil ifrån dem ungefär så det är alltså inte avståndet som spelar in, mina syskon träffar de betydligt mycket oftare även de som bor långt bort. Min bror som bor 3 mil ifrån dem träffar de flera gånger i veckan och är barnvakter åt jämt och min syster som bor 30 mil neråt landet och min andra bror som bor 35 mil uppåt landet åker de till flera gånger om året och stannar någon vecka varje gång.) Förra året bjöd de inte ens min son och hans sambo när mamma fyllde år för de ansåg att det blev för många då och att komma dit bara sådär får man absolut inte göra för då är det sååå besvärligt. De kan säga att "ni kan väl komma hit någon gång" men bjuda hem en gör de inte.

Blod är inte tjockare än vatten. Ge era barn ett umgänge bland vänner som är trevliga istället för ett stort kontaktnät är alltid bra att ha även som barn.

 

[landet]

min svärfar kan uttrycka sina åsikter rejält klumpigt. min man är så van att han inte ens hör det. Men jag hör, så fort han säger något ger jag svar på tal, tex när han klagade på att jag inte vill ha gardiner på nedreplan så sa jag att han kunde hålla sina åsikter för sig själv eller stanna hemma.

så mitt tips är att du är mycket tydlig med hur ni vill bli bemötta, varje gång hon säger något.

 

[queering]

Är en ojämlik och av barnen ej önskad relation viktigare än barnens välmående? Jo hon är elak och du möjliggör det. Vad svarar du när barnen blir så gamla att de kan fråga varför du tvingade dem att vara hos deras elaka farmor?

 

[Badger]

Har en svärmor som väl egentligen inte är elak, det är bara att hon säger otroligt klumpiga och sårande saker.

I familjen finns 4 barn, 3 som är mina bonusar och 1 som är vårt gemensamma. Vi träffar farmor några gånger i månaden.

Jag märker att barnen inte vill vara där, senast idag skulle de hjälpa oss att ha barnen en stund och min man hade fått lyfta ur ena barnet ur bilen för att hen inte ville vara där. Ett annat barn säger spontant när vi berättar att de ska vara hos farmor och farfar att "åh, jag tycker inte om farmor".

Hon ger aldrig någon positiv feedback utan bara klagar och kritiserar. Det är mot oss alla, men jag kan ju ta det och tänka att hon inte menar det så som det låter. Det kan tex vara att hon säger att hon inte kan förstå att jag fått en liten bebis när jag är så tjock. Eller att barnen äter för mycket eller tycker om kakor eller är blyga. Mellantjejen får höra att hon är ett kakmonster och rund, och ska hon verkligen äta allt det där? Det här är en tjej som är helt normal i kroppen, lite barnhull men inte alls överviktig eller på något sätt stor.

Vad gör man? Det är helt klart att det är min man som får prata med henne men han är konflikträdd och säger att han ska men så rinner det väldigt ofta ut i sanden.

Jag tycker det är skitsvårt, jag vill ju att de ska ha en relation till sina farföräldrar men jag vill inte att de ska tvingas umgås med någon som ger dem dålig självkänsla eller gör dem ledsna. Vi har haft en period där vi behövt extra avlastning så det har varit mycket tid med farmor, mer än vanligt. Kände idag att jag inte kan med att skicka dit barn som verkligen inte vill, då tar jag hellre in barnvakt och betalar för det!

Någon med kloka tips eller tankar som ni kan dela med er av?

Jag kan bara säga att det är ganska hemskt som liten att ha en farmor som säger elaka saker (har haft, man blir ganska förtvivlad som liten och det är ju inte som att man glömmer det trots att man är 39, jag är fortfarande nervös inför min trots att hon är väldigt gammal nu.). Tyvärr tror jag det är svårt att ändra på det, min farmor skulle aldrig tagit kritik i alla fall.

Men det låter ju som att du tänker dig att er är mest obetänksam snarare än en bitter matriark och top bitch så det är ju möjligt att det går. (det lättade ju upp lite förstås att mina föräldrar utan tvekan höll med om att hon var hemsk... om hon har en man som är ok kanske det inte är såå illa, att vara med farmor och hennes syster var helt ok. Men att vara ensam med henne kanske är hemskt, jag tror aldrig jag var ensam med min längre än ett par timmar medan hennes syster gjorde ngt annat, hon gillade inte barn oavsett.) (btw att höra att man är tjock och äter för mycket kakor är inte så bra, alls, det sitter fast som iglar.). Kort sagt jag är inte ett dugg sur på mina föräldrar för den kontakt jag hade med min farmor. Men å andra sidan var det inte så mycket kontakt...

(Sedan är ju allt relativt hon fick ju en att gråta förtvivlat.)

 

[Maoam]

Låter ju inte så roligt, sådana kommentarer sätter sina spår. Är hon medveten om att hon är elak eller tror du att hon bara inte tänker på hur hon uttrycker sig? Många äldre verkar tycka att det är ok uttrycka sig lite hur som helst speciellt till yngre/barn. Hur hade hon reagerat om du tog upp detta med henne? Ge henne en chans att ändra sig, tar hon inte den så kanske det är bättre att betala en barnvakt?

 

[Mirtai]

@queering Det är ju just det jag inte vill göra, därför jag funderar på hur man kan lösa det hela. Hade jag tyckt det var okej att hon betedde sig som hon gör hade jag ju inte reflekterat över saken!

@Maoam Jag tror inte hon är medvetet elak utan bara säger det hon tycker utan att reflektera över hur det uppfattas. Det är inte första gången någon reagerar, barnens mamma (alltså min mans ex) tycker samma sak och min man har också reagerat.

@Badger Nä, sådana kommentarer är inte alls bra! Har själv fått sådana när jag var liten och det ledde till många års problem med ätstörningar. Vill inte alls att det ska bli lika för någon annan! Visst kan man begränsa antalet kakor barnen äter, men man kan göra det på olika sätt!

Deras farfar är en bra man och barnen älskar honom så det är lite trist att bara sluta umgås med dem för att hon inte har något filter.

Har pratat med min man idag och han har lovat att prata med sin mamma och säga till henne att hon får skärpa sig. Annars kommer jag inte medverka till att barnen ska dit, som @TinyWiny säger så ska man må bra av de relationer man har!

 

[queering]

Min åsikt är alltså att hon är medvetet elak och att det därför inte är något att fundera på eller lösa. Enda lösningen är att inte möjliggöra hennes beteende.

 

[Jenka]

Ni kan väl kanske fortsätta umgås med henne ihop, men inte ha henne som barnvakt? Så kan ni säga ifrån när hon är elak.

 

[Sar]

Har en svärmor som väl egentligen inte är elak, det är bara att hon säger otroligt klumpiga och sårande saker.

I familjen finns 4 barn, 3 som är mina bonusar och 1 som är vårt gemensamma. Vi träffar farmor några gånger i månaden.

Jag märker att barnen inte vill vara där, senast idag skulle de hjälpa oss att ha barnen en stund och min man hade fått lyfta ur ena barnet ur bilen för att hen inte ville vara där. Ett annat barn säger spontant när vi berättar att de ska vara hos farmor och farfar att "åh, jag tycker inte om farmor".

Hon ger aldrig någon positiv feedback utan bara klagar och kritiserar. Det är mot oss alla, men jag kan ju ta det och tänka att hon inte menar det så som det låter. Det kan tex vara att hon säger att hon inte kan förstå att jag fått en liten bebis när jag är så tjock. Eller att barnen äter för mycket eller tycker om kakor eller är blyga. Mellantjejen får höra att hon är ett kakmonster och rund, och ska hon verkligen äta allt det där? Det här är en tjej som är helt normal i kroppen, lite barnhull men inte alls överviktig eller på något sätt stor.

Vad gör man? Det är helt klart att det är min man som får prata med henne men han är konflikträdd och säger att han ska men så rinner det väldigt ofta ut i sanden.

Jag tycker det är skitsvårt, jag vill ju att de ska ha en relation till sina farföräldrar men jag vill inte att de ska tvingas umgås med någon som ger dem dålig självkänsla eller gör dem ledsna. Vi har haft en period där vi behövt extra avlastning så det har varit mycket tid med farmor, mer än vanligt. Kände idag att jag inte kan med att skicka dit barn som verkligen inte vill, då tar jag hellre in barnvakt och betalar för det!

Någon med kloka tips eller tankar som ni kan dela med er av?

Jag tänker mig att jag inte lämnat barnen ensamma och därmed " oskyddade" med någon som har så otur med orden ( vare sig nu det är avsiktligt eller ej) utan jag skulle se till att det fanns en förälder med som direkt kunde gripa in. Sedan är det var och ens ansvar gentemot sina släktingar så där hade jag sett det som självklart att din sambo satte sig ner och pratade med sin mamma, helst med farfar närvarande så att det verkligen tar skruv.

 

[Och_Aye]

Det låter som min farmor... Om det inte fungerar att din man pratar med henne så att hon kammar till sig hade jag inte kört dit ungarna, tror jag.

Eller, jag har inga egna barn men har själv (så länge jag kan minnas) aldrig behövt åka till min farmor om jag inte ville. Det har gjort min pappa jättebesviken och han har tusen miljoner gånger tjatat om att jag & min bror ska åka dit, för hon saknar oss, menar inte vad hon säger osv. Min mamma har dock sagt tvärstopp och vi har alltid fått välja själva, vilket har inneburit absolut minimal kontakt (släktkalas, max) och de senaste åren har vi i princip inte träffat henne alls. Nu gick hon bort i somras och ville träffa oss en gång innan, då åkte vi dit, mest för pappas skull tror jag. Det var sorgligt att träffa henne; inte för att jag skulle sakna henne utan för att vi hade kunnat ha det så annorlunda om hon varit snäll ibland. Vi har inga minnen av henne, nästan, från när vi var små, förutom tråkiga, negativa.

Jag är glad att jag har fått välja själv och sluppit åka dit när jag inte velat. Det enda jag hade önskat var att min pappa inte kastat skuldkänslor över oss, att han också hade försvarat oss lite grann när hon var elak och att han också såg, liksom.

 

[Amha]

Det låter som min farmor... Om det inte fungerar att din man pratar med henne så att hon kammar till sig hade jag inte kört dit ungarna, tror jag.

Eller, jag har inga egna barn men har själv (så länge jag kan minnas) aldrig behövt åka till min farmor om jag inte ville. Det har gjort min pappa jättebesviken och han har tusen miljoner gånger tjatat om att jag & min bror ska åka dit, för hon saknar oss, menar inte vad hon säger osv. Min mamma har dock sagt tvärstopp och vi har alltid fått välja själva, vilket har inneburit absolut minimal kontakt (släktkalas, max) och de senaste åren har vi i princip inte träffat henne alls. Nu gick hon bort i somras och ville träffa oss en gång innan, då åkte vi dit, mest för pappas skull tror jag. Det var sorgligt att träffa henne; inte för att jag skulle sakna henne utan för att vi hade kunnat ha det så annorlunda om hon varit snäll ibland. Vi har inga minnen av henne, nästan, från när vi var små, förutom tråkiga, negativa.

Jag är glad att jag har fått välja själv och sluppit åka dit när jag inte velat. Det enda jag hade önskat var att min pappa inte kastat skuldkänslor över oss, att han också hade försvarat oss lite grann när hon var elak och att han också såg, liksom.

Vad tragiskt

 

[Och_Aye]

Vad tragiskt

Ja det är ledsamt, verkligen!