Sv: Ehum... Soda är visst inte vad jag trodde *pinsamt*
Jag hittade en katt på min bakgård när jag bodde i centrala Sthlm för många år sedan. Jag började lägga ut lite mat åt den och när vädret blev sämre ordnade jag ett lite skydd inne bland buskarna till den. Jag satte upp lappar där jag beskrev den och skrev även att jag trodde det var en hona, men kunde inte vara helt säker eftersom den inte lät mig komma så nära att jag kunde kontrollera det hela. Det ringde en kille och frågade om jag var säker på könet, för de hade blivit av med sin katt som stämde in på signalementet och tyvärr tog jag inte deras telnr.
Någon dag senare så skulle min mor försöka hjälpa mig fånga katten då vintern var i antågande och det var riktigt skitväder. Till vår stora förvåning kom den fram direkt till mig och jag kunde stoppa den i buren och ta med den upp till mig.
Efter någon dag så ringde det en mycket skum kvinna och som sa att hon trodde det var hennes väninnas katt, problemet var bara att hon inte visste om att hon tappat bort katten! Katten hade nämligen hoppat ut genom hennes fönster, ut till deras bakgård och försvunnit. Senare hittade hon en katt på en annan bakgård som såg ut som hennes och tog hem den.
Inte ens när hon tog katten till veterinären för den uppförde sig så konstigt reagerade hon på att veterinären sa att det var en hanne och inte en 4-årig honkatt som hon tidigare låtit kastrera när den var kattunge!
Hon fick recept på lugnande till katten då den "troligen" var chockad av rymningen och den borde bli sig själv igen om några dagar. Att vännerna sa att det var fel katt gjorde henne bara arg och det gick inte att diskutera det med henne, utan hon kände väl igen sin egen katt?
Jag fick namnet på katten och hon reagerade direkt, från apati till 100% uppmärksamhet och kvinnan kom förbi för att se om det kunde vara rätt katt och visst var det så. Hon gick igen och kom efter en stund tillbaka med väninnan som hade varit både arg och motvillig men till slut följt med för att en gång för alla få tyst på dem som inte förstod bättre.
Avslutningsvis; visst var det hennes katt som var hos mig och tyvärr fick jag aldrig tag på de som blivit av med hankatten. Hon gav bort honom till en granne i huset och fick sedan solskenshistorien rejält friserad i Mitt Kungsholmen som skrev om det lyckliga slutet, så visst finns det fler som inte vet vad deras katt har för kön.
