Duvor

[Scandi]

Jag tror Godisnosen och Märta är ett par! Om inte, så är Godisnosen i alla fall fast besluten om att det ska bli så - han hänger efter henne som klister. Har inte fått intrycket av att han flirtar med andra damer innan heller utan han håller mest på och bråkar med och kör bort andra hanar, vilket tyder på att han redan har en fru och att det är Märta iom att det är bara henne han bryr sig om, så kanske?

Nöjd Godisnos med sin söta Märta:

Hoppas verkligen inte att han blev smittad av den första duvpestduvan han bet, för i såfall lär Märta också åka på det.

 

[Scandi]

Godisnosen är i sitt vanliga jag än så länge i alla fall. Hoppattack!

En av få duvor Akvarellduvan kvickt flyttar sig för! Det är bra, håll avstånd!

 

[Scandi]

Vackra Akvarell på säkert avstånd från andra duvor:

 

[Scandi]

Fina pojkar, sura blickar:

Akvarell och Charmör är inte kompisar men så länge ingen av dem kommer för nära den andre går det bra.

 

[Scandi]

Höstig Charmör:

 

[Scandi]

Gullungen är så charmig, hon har lätt för att bli upprörd när hon inte får vara ifred från andra duvor men hon gör inte så mycket mer än att sitta och sura såhär:

Här är hon iofs väldigt upprörd! Annars brukar vingen bara sur-vibrera lite grann.

Hon pratar en del med mig och jag tycker det är så gulligt, även om söta flickan mest bestämt säger ifrån när hon inte tycker om något - med det där djupa "duvmorret" de kan göra. I veckan satt hon på min arm medans jag bara spanade efter skadade/sjuka duvor och inte erbjöd någon mat, men tillslut tyckte hon tydligen att hon hade väntat länge nog! Och så hör jag bara ett mycket djupt och missnöjt: HOOOOO! från armen.

 

[Scandi]

En söt bebbe som det är lite si och så med:

Den hade fastnat ordentligt i tråd som jag tog bort för någon vecka sen när jag upptäckte det. Den hade ont av trådskadorna men verkar läka bra och alla tårna är kvar.

Den är så söt, och sitter gärna mellan mina fötter så jag åtminstone har en chans att se den bland alla andra grå. Alla klarar sig inte, och denna är trött och sover mycket vilket inte bådar så gott men jag försöker hjälpa den så gott det går och hoppas att det ska räcka. Känns bara så hemskt när det är trådars fel att de får en så dålig start på livet.

 

[Scandi]

Persson har jag däremot lyckats mata lite tjock. Inte tänkt så mycket på att det ens skulle vara en risk med just honom men jag har ju proppat i honom solroskärnor rätt länge nu... Fick i allafall för mig att känna lite på hullet igen och han var minsann mysigt vadderad. Skönt! Men det blir inte fri tillgång på godis för Persson längre. Han behöver inte extra tyngd på det dåliga benet och det är ju som sagt andra som behöver de extra fröna mer.

Persson tycker dock det är det dummaste han någonsin hört!

 

[Scandi]

När det kommer regnskurar så välter duvorna:

Tycker de är så söta när de lägger sig på sidan och sträcker upp vingarna såhär. Riktiga livsnjutare!

 

[Scandi]

Minifläcken svängde förbi:

 

[Scandi]

Noel är lika tjusig som vanligt:

 

[Scandi]

Bästa Mårten ställer också gärna upp på himmelbilder:

 

[Scandi]

Lillefläck kan minsann han också!

Lite skillnad från första gången jag provade detta med honom, då fick jag bara en mycket undrande blick och ett tack och adjö! x)

 

[Scandi]

Nu kommer det ett gäng sorgliga långa inlägg, om duvorna som hitintills drabbats av duvpest. Jag vill egentligen bara bryta ihop men det hjälper ju ingen!

En av de väldigt tama grå tanterna i stora flocken insjuknade. Kallar henne för Hjärtrud för hon är en sån go och älskvärd tjej. Hon gör inte mycket väsen av sig men hon är en världsvan, cool brud och alltid där, sitter gärna i knäet och är bara jättegullig.

Det var tidiga duvpestsymptom. Det verkar vara lite variation i vad som syns först men för Hjärtrud var det konstanta små darrningar och svårigheter att äta. Koordinationen öga-näbb var paj så hon pickade fel de flesta av gångerna hon försökte få tag i ett frö. Tror inte jag sett symptomen så tidigt i mängden duvor om jag inte känt henne så väl.

Hon hoppade upp i mitt knä medans jag försökte hålla de andra duvorna på lite avstånd och hon anade inget ont alls när jag försiktigt stoppade ner henne i ryggsäcken (det är en bred stadig botten på den så en liten duva sitter bra däri). Det fanns ju mat där till henne och att jag håller i henne tycker hon inte är ett dugg konstigt, så hon följde bara snällt med.

När jag släppte ut henne hemma så ville hon upp och sitta på mig igen, hon ville väldigt gärna ha mer mat och så brukar det ju gå till. Jag var väl det enda hon kände igen i en ny miljö också.

I och med att hon hade haft så svårt att äta så var hon ju vrålhungrig. Att picka upp ett enstaka matbitar på marken funkade inte alls men med fler samlade så lyckades hon få tag på frön även om det inte var just de hon siktade på. Att äta ur handen med lite hjälp funkade bäst och sen satte sig Hjärtrud och mös på min axel.

Trodde faktiskt inte att hon skulle fortsätta bete sig tamt i en helt främmande miljö, och speciellt inte med en sjukdom son ger sig på hjärnan men det gjorde hon. Samma goa tjej.

Urgulliga damen Hjärtrud:

 

[Scandi]

Den duvan jag skrev att jag misstänkte fick jag också tag på samma dag. En ungdom som nästan fått alla sina vuxenfjädrar, så inte mer än ett halvår gammal. Kände inte igen den som specifik individ men den kände definitivt igen mig. Den blev snabbt kallad för Lillen:

 

[Scandi]

Så då hade jag helt plötsligt två duvor hemma, bägge med tydliga men än så länge milda duvpestsymptom, så att de faktiskt verkade må rätt bra när de väl fått mat och vatten i sig.

De verkade dessutom helt coola med att vara inomhus, inte passiva och inga skräckblickar eller bultande hjärtan utan nyfikna, kontaktsökande och frammåt. Så jag hade inte direkt jättebråttom med att åka iväg och få dem avlivade, tyckte de förtjänade att bara få ha det lite gött tills dess. Mitt hjärta blödde ju väldigt för Hjärtrud också. Misstänkte även att jag skulle hitta fler smittade duvor inom kort och det tar ett tag att åka ut till viltrehab.

Både Hjärtrud och Lillen hade fortfarande okej balans och flygförmågan kvar så jag gjorde iordning ett helt rum till dem där de kunde härja fritt bäst de ville. Hjärtrud hade ju sin världsvana coolhet och mysiga personlighet i behåll och Lillen visade vilken härlig, busig och nyfiken liten filur han var. Och duvor är livsnjutare så det heter duga när möjlighet ges!

Hjärtrud skulle ha fotbad så fort jag visade henne vattenskålen, Lillen skulle ha helkroppsbad. Fick ställa in vattenfat i alla möjliga storlekar till dem på olika höjd så att de kunde välja och vraka. De hade även djupa överfyllda matskålar överallt så de kunde lyckas äta på egen hand om de blev hungriga när de var själva. De verkade nöjda och belåtna. Bägge var ju också helt orädda för mig (annars hade jag aldrig ens övervägt att ha dem hemma en längre stund), hade sällskap av varandra och hoppade gärna upp i handen om jag sträckte ut dem till dem. Så himla gulliga duvor.

Lillen i olika mysställningar:

(Det är ett vattenfat han lagt sig rätt i efter att ha skvätt vatten åt alla håll och kanter, löjligt belåten duva!)

 

[Scandi]

Älskade Hjärtrud under sin lilla tid här, verkligen en helt underbar tant!

 

[Scandi]

Sen hittade jag den rödbleka bebben. Inte sett den på länge så först blev jag glad men den var tyvärr i mkt dåligt skick.

Upptäckte den inomhus på stationen en bit bort, tyckte den betedde sig lite märkligt och medans jag gick närmare såg jag den smita in i ett av matställenas köksdelar. Personalen sa att den krypit rätt in under skåpen, de var stressade och visste inte hur de skulle få ut den. Jag gick in och tog ut den åt dem och väl i handen känner jag bara hur den är totalt utmärglad och såg att den visade ordentliga duvpestsymptom så den fick följa med mig.

Bebbe hade extremt svårt att få sig mat men lyckades tillslut få i den så att den blev mätt och sen somnade den bara rätt på mig. Stackars liten var totalt utmattad, så nattade den provosoriskt och den sov som en stock.

Den vaknade inte ens flera timmar senare när jag försökte väcka den utan att skrämmas för att jag behövde gå och lägga mig och hade gjort iordning ett bättre ställe till den att spendera natten på. (Den var för dålig för att vara lös med Hjärtrud och Lillen.) Men det var inte föränn jag tillslut gav upp med mina väckningsförsök och bara lyfte upp den som den buttert vaknade till men den somnade lika snabbt igen så fort jag satt den på nya stället.

Nästa morgon var den piggare men såklart fortfarande i jättedåligt skick, så den fick hjälp att äta igen och sen åkte vi in med alla tre duvorna. Så att Lillen och Hjärtrud skulle få avsluta sina liv medans de fortfarande mådde okej och aldrig behöva uppleva det som sjukdomen senare leder till, och Lusy (som den rödbleka bebben blev kallad) bara skulle få slippa lida mer.

Stackars lilla vackra Lusy:

 

[Scandi]

Lusy hade nog en av de ljuvligaste färgkombinationerna jag sett, så mjuka och harmoniska. Och så hade hen vita ögon som jag tycker är så fint. Får aldrig veta hur vacker Lusy tänkte bli som vuxen nu, bara 4 månader gammal och så slutar livet såhär.

Vila i frid vackra gullungen Lusy! Flyg med Hjärtrud och Lillen över regnbågsbron till en bättre plats där fröna aldrig tar slut!

 

[Scandi]

Sen blev det fler som insjuknade. Ännu en väldigt tam grå hona som jag upptäckte i dåligt skick i måndags, Fiolina.

Hon var så hungrig men kunde inte äta längre, kunde inte pricka rätt och när hon väl fick något i näbben kunde hon inte få ner det i halsen själv utan började ruska på huvudet tills det antingen råkade slinka ner men oftast slängde hon i väg det av misstag istället.

Hemma så sprang hon bara efter mig och skulle klättra upp (hon kunde inte flyga längre). Hon ville så gärna bli matad, och var så frustrerad över att det inte gick. Hon pickade på mina fötter och försökte knö näbben mellan mina fingrar (som en bebbe ) så fort hon såg dem. Försökte med all möjlig mat men tillslut fixade jag lös gröt till henne och matade med spruta för att hon skulle få i sig något och slippa vara så fruktansvärt desperat efter något att äta.

Hade det här lilla uggletrollet efter mig överallt hemma: