Finaste Khali:
Jag tycker det är svårt att förmedla hur speciell Khali är.
Hon är så klok, så självständig, och hon har så mycket intrigitet. Hon är döpt efter en gudinna av en anledning!
När stora duvflocken får syn på mig kommer de ju flygande som frösökande missiler från alla håll. Beroende på vilket håll jag kommer ifrån till torget där de håller till är det olika långt till stället jag tycker det är bäst att mata dem på men de envisas med att flyga så nära de kan och springa tätt omkring fötterna på mig hela vägen fram dit.
Khali kan dock inte springa och att landa/flyga/landa drar väldigt mycket energi, speciellt när hon inte kan skjuta ifrån bra med bara en okej fot - så sen väldigt långt tillbaka har vi en rutin!
Khali flyger ifatt mig, gör en halvcirkel framför mig så jag ser henne - jag tar upp vänster underarm så hon kan landa bekvämt i armvecket. Sen går hon fram till handen där jag har hennes frön klara (men gömda för andra duvor) och sen lägger jag andra handen på henne så hon blir helt inburad, kan äta ifred utan att bli avknuffad av andra duvor och så hon slipper hålla balansen medans vi går.
Det känns lite som en ära att hon litar på mig för hon är väldigt rädd om sig och mycket misstänksam i grunden. Blickarna jag har fått av henne ibland alltså... hon höll på ett tag i början och hooade dovt på mig när jag gjorde något hon inte tyckte om, det betyder typ "Inte okej!". Om jag rörde en hand för snabbt över henne t.ex så sa hon till om att det gjorde henne osäker men iom att hon lyckas kommunicera hur hon känner så bra är det lätt att respektera hennes gränser så att hon ändå känner sig bekväm.
Numera är hon helt säker på att jag inte vill henne något illa men jag håller inte på och klappar henne som jag gör med vissa av de andra eftersom jag vet att hon inte skulle uppskatta det alls. Men hålla om henne, flytta runt henne, pilla bort skalet på pinfeathers och inspektera hennes dåliga fot tycker hon är rimligt att jag gör.