Ramona
Trådstartare
Jag har under hösten haft lite av en livskris. Inte så lite heller kanske. Jag har en stressnivå som heter duga, men jag är väl medveten om allting, går i terapi etc.
Men jag har en återkommande dröm. Den går mer eller mindre ut på att jag står i ett fönster i min bostad, min fd svärfar sitter i fönstret bredvid, det är krig och jag skjuter alla som kommer emot min bostad för att försvara mig själv. Min fd svärfar skjuter också så många han hinner. De skjuter hela tiden mot oss och det händer grejer hela tiden som gör att jag inte kan skjuta, tex geväret hänger sig, kulorna tar slut etc, så det blir panikartat och innan jag fått igång mitt gevär igen så står människorna en meter ifrån mig och jag måste skjuta dem jättefort för att de inte ska slå ner mig. De skjuter på mig hela tiden, men jag har aldrig blivit träffad, men kulorna viner kring öronen på mig hela tiden. Det är kaos kan man säga.
Jag vaknar och har världens hjärtklappning och adrenalinpåslag. Tycker att drömmen känns verklig när jag vaknar så jag tittar mig omkring och är påtagligt stressad.
Idag frågade en kompis till mig om det är så att jag tycker att alla är emot mig? Att det är det som är orsaken till att jag drömmer samma dröm om och om igen. Jag tycker inte att det känns så, men det kanske är så? Att vi drömmer saker för att bearbeta dem är ju inget nytt, men hur bokstavligt ska man ta det?
Men jag har en återkommande dröm. Den går mer eller mindre ut på att jag står i ett fönster i min bostad, min fd svärfar sitter i fönstret bredvid, det är krig och jag skjuter alla som kommer emot min bostad för att försvara mig själv. Min fd svärfar skjuter också så många han hinner. De skjuter hela tiden mot oss och det händer grejer hela tiden som gör att jag inte kan skjuta, tex geväret hänger sig, kulorna tar slut etc, så det blir panikartat och innan jag fått igång mitt gevär igen så står människorna en meter ifrån mig och jag måste skjuta dem jättefort för att de inte ska slå ner mig. De skjuter på mig hela tiden, men jag har aldrig blivit träffad, men kulorna viner kring öronen på mig hela tiden. Det är kaos kan man säga.
Jag vaknar och har världens hjärtklappning och adrenalinpåslag. Tycker att drömmen känns verklig när jag vaknar så jag tittar mig omkring och är påtagligt stressad.
Idag frågade en kompis till mig om det är så att jag tycker att alla är emot mig? Att det är det som är orsaken till att jag drömmer samma dröm om och om igen. Jag tycker inte att det känns så, men det kanske är så? Att vi drömmer saker för att bearbeta dem är ju inget nytt, men hur bokstavligt ska man ta det?