C
CrazyHorse57
Sv: Dricker o kissar massor...
Hej alla! Läs gärna min tråd "Diabetes hos katt?" och kom gärna med kommenterar om detta, jag tycker allt verkar väldigt, väldigt konstigt och mystiskt vad gäller min "diabetes"-sjuka katthona ca 4 år.
MVH.
Göran
Hej alla! Läs gärna min tråd "Diabetes hos katt?" och kom gärna med kommenterar om detta, jag tycker allt verkar väldigt, väldigt konstigt och mystiskt vad gäller min "diabetes"-sjuka katthona ca 4 år.
MVH.
Göran
Prosit
Trådstartare
Sv: Dricker o kissar massor...
Läget för Casper börjar nu tyvärr bli sämre. Han är ju gammal, 15 år, och åldern tar ut sin rätt. Han sover väldigt mycket och har ingen ork. Emellanåt drar han några repor i lägenheten med den andra katten. Men höfterna säger ifrån och han har börjat bli trög i magen. Får paraffinolja och Metacam för detta. Vi har i alla fall beslutat att han ska få somna snart. Så nu får han den sista tiden äta lite vad han vill. Vill han smaka av nåt så får han det. Sockret ligger ändå stadigt på den insulingivan han får. Han ska få njuta av den sista tiden, så det blir mycket räkor nu. Usch vad jag kommer sakna den katten
Min lilla plupp
Läget för Casper börjar nu tyvärr bli sämre. Han är ju gammal, 15 år, och åldern tar ut sin rätt. Han sover väldigt mycket och har ingen ork. Emellanåt drar han några repor i lägenheten med den andra katten. Men höfterna säger ifrån och han har börjat bli trög i magen. Får paraffinolja och Metacam för detta. Vi har i alla fall beslutat att han ska få somna snart. Så nu får han den sista tiden äta lite vad han vill. Vill han smaka av nåt så får han det. Sockret ligger ändå stadigt på den insulingivan han får. Han ska få njuta av den sista tiden, så det blir mycket räkor nu. Usch vad jag kommer sakna den katten
Min lilla plupp
Prosit
Trådstartare
Sv: Dricker o kissar massor...
Nu sover Casper Han fick bli 16 år och så sent som i förrgår busade han som en dåre med ridspöet. Men idag hände något. Vi tror att han fick en stroke eller liknande. Han stirrade och satt och gungade med huvudet från sida till sida och var inte riktigt med... han kände igen mig när jag kom, jag fick lite stång i ansiktet och han spann, men nånting stod inte rätt till. Vi hade planerat att åka med honom efter helgerna, men om han säger till tidigare så åker vi. Och idag sa han då till.
Han fick ligga och somna i ett mörkt rum hos veterinären med huvudet i min hand. Hela tiden pussade jag honom på huvudet och gosade mage. Han stångade ett par gånger på min näsa och såg mig i ögonen, så han kände att jag var där. Min lilla kämpe
♥ Sov gott Casper, vi ses i Nangijala ♥
Nu sover Casper
Han fick bli 16 år och så sent som i förrgår busade han som en dåre med ridspöet. Men idag hände något. Vi tror att han fick en stroke eller liknande. Han stirrade och satt och gungade med huvudet från sida till sida och var inte riktigt med... han kände igen mig när jag kom, jag fick lite stång i ansiktet och han spann, men nånting stod inte rätt till. Vi hade planerat att åka med honom efter helgerna, men om han säger till tidigare så åker vi. Och idag sa han då till. Han fick ligga och somna i ett mörkt rum hos veterinären med huvudet i min hand. Hela tiden pussade jag honom på huvudet och gosade mage. Han stångade ett par gånger på min näsa och såg mig i ögonen, så han kände att jag var där. Min lilla kämpe
♥ Sov gott Casper, vi ses i Nangijala ♥
Sv: Dricker o kissar massor...
Vacker ängelkisse!
Vacker ängelkisse!
Sv: Dricker o kissar massor...
Vilken otroligt vacker katt! Sov gott Casper
Hälsa de andra änglarna i "kisseland"! (En kompis dotter förklarade för mig att deras katt hade gått sönder i magen och flyttat till kisseland, därifrån kunde katterna se oss men vi kunde inte se dem. Tyckte det var en fin förklaring av en 5-åring.)
Vilken otroligt vacker katt! Sov gott Casper
Hälsa de andra änglarna i "kisseland"! (En kompis dotter förklarade för mig att deras katt hade gått sönder i magen och flyttat till kisseland, därifrån kunde katterna se oss men vi kunde inte se dem. Tyckte det var en fin förklaring av en 5-åring.)
B
Blixten417
Sv: Dricker o kissar massor...
Jag hittade din tråd för ett par dagar sedan, och har sträckläst den trots julfirande med släktträff och julmat. När jag kom till ditt inlägg att Casper var borta, började tårarna rinna på mej.
Bakgrunden är att vår katt Kungen (Norsk Skogkatt snart 7 år) för en dryg vecka sedan fick diagnosen diabetes. Vi åkte in akut med honom då han under några dagar gått vingligt och på hasorna. Veterinären på det (första) djursjukhuset förklarade att det skulle bli JÄTTEdyrt och JÄTTEjobbigt att försöka medicinera honom och att han själv, om det gällt någon av hans katter, inte skulle tveka en sekund att ta bort den.
Han ville nog helst ge Kungen en spruta på en gång, men jag fick på nåder ta hem katten så att resten av familjen skulle få ta farväl av honom. Väl hemma möttes vi av protester, för när vi messat hem hur läget var, hade hustrun börjat googla och läsa om katter och diabetes. Vi bestämde att vi inte skulle ge upp utan att försöka: det är betydligt lättare att först försöka en tid och
ta bort katten om det inte funkar än att göra tvärt om...
Vi ringde till nästa djursjukhus, där vet sa att diabetes inte automatiskt är en dödsdom, och att många katter kan leva länge med diabetes och att en del
t.om kan leva utan insulin med bl.a rätt kost.
Vi fick en tid nästa dag, och började med att plocka bort det *fina* torrfodret vi använde, och letade fram burkar med blötmat vi tidigare ställt undan för att de "bara innehöll en massa vatten". Jag var glad att jag inte slängt eller givit bort dem.
Nästa dag åkte jag med Kungen och alla tre barnen (som skulle kolla att allt gick rätt till) till nästa ställe. Och nya blodprover. Och mer väntan.
Alla blodvärden var bra förutom sockret (29 mot 34 "igår").
Han fick stanna över natten, dels för att få dropp mot uttorkning av allt kissande och dels för att se om han svarade på insulin. Det gjorde han, och dagen därpå hämtade vi hem en betydligt piggare katt plus ett recept på insulin och sprutor. Kungen är lugn och snäll men ändå är det så roligt att se att ALLA i familjen vill och klarar att ge honom insulin.
Efter att ha läst ett antal artiklar och trådar, har jag insett att vi ska mäta blodsocker själva hemma, trots att vet tyckte att vi inte behövde "börja med sånt ännu".
Nu har jag fått skriva av mej lite, och beklaga sorgen efter Casper. Det var ju så positivt att läsa när han hade börjat producera eget insulin.
Jag vill tacka er som delar med er av era upplevelser, för jag har lärt mej massor under senaste tiden, bl.a om foder. Att fodertillverkarna "balanserar" fodret genom att tillsätta spannmål och andra kolhydrater, anser jag nu vara mer en fråga om ekonomi än om katternas hälsa, eftersom kattens kropp är byggd för 100% kött och inte klarar att bryta ner kolhydrater.
Mvh Björn
Jag hittade din tråd för ett par dagar sedan, och har sträckläst den trots julfirande med släktträff och julmat. När jag kom till ditt inlägg att Casper var borta, började tårarna rinna på mej.
Bakgrunden är att vår katt Kungen (Norsk Skogkatt snart 7 år) för en dryg vecka sedan fick diagnosen diabetes. Vi åkte in akut med honom då han under några dagar gått vingligt och på hasorna. Veterinären på det (första) djursjukhuset förklarade att det skulle bli JÄTTEdyrt och JÄTTEjobbigt att försöka medicinera honom och att han själv, om det gällt någon av hans katter, inte skulle tveka en sekund att ta bort den.
Han ville nog helst ge Kungen en spruta på en gång, men jag fick på nåder ta hem katten så att resten av familjen skulle få ta farväl av honom. Väl hemma möttes vi av protester, för när vi messat hem hur läget var, hade hustrun börjat googla och läsa om katter och diabetes. Vi bestämde att vi inte skulle ge upp utan att försöka: det är betydligt lättare att först försöka en tid och
ta bort katten om det inte funkar än att göra tvärt om...
Vi ringde till nästa djursjukhus, där vet sa att diabetes inte automatiskt är en dödsdom, och att många katter kan leva länge med diabetes och att en del
t.om kan leva utan insulin med bl.a rätt kost.
Vi fick en tid nästa dag, och började med att plocka bort det *fina* torrfodret vi använde, och letade fram burkar med blötmat vi tidigare ställt undan för att de "bara innehöll en massa vatten". Jag var glad att jag inte slängt eller givit bort dem.
Nästa dag åkte jag med Kungen och alla tre barnen (som skulle kolla att allt gick rätt till) till nästa ställe. Och nya blodprover. Och mer väntan.
Alla blodvärden var bra förutom sockret (29 mot 34 "igår").
Han fick stanna över natten, dels för att få dropp mot uttorkning av allt kissande och dels för att se om han svarade på insulin. Det gjorde han, och dagen därpå hämtade vi hem en betydligt piggare katt plus ett recept på insulin och sprutor. Kungen är lugn och snäll men ändå är det så roligt att se att ALLA i familjen vill och klarar att ge honom insulin.
Efter att ha läst ett antal artiklar och trådar, har jag insett att vi ska mäta blodsocker själva hemma, trots att vet tyckte att vi inte behövde "börja med sånt ännu".
Nu har jag fått skriva av mej lite, och beklaga sorgen efter Casper. Det var ju så positivt att läsa när han hade börjat producera eget insulin.
Jag vill tacka er som delar med er av era upplevelser, för jag har lärt mej massor under senaste tiden, bl.a om foder. Att fodertillverkarna "balanserar" fodret genom att tillsätta spannmål och andra kolhydrater, anser jag nu vara mer en fråga om ekonomi än om katternas hälsa, eftersom kattens kropp är byggd för 100% kött och inte klarar att bryta ner kolhydrater.
Mvh Björn
Sv: Dricker o kissar massor...
Och jag måste, som vanligt då jag läser sådanthär, säga att jag blir så himla glad över människor som bryr sig så himla mkt om sina katter.
Som uppfödare av skogkatt som kämpar för att höja kattens status så får man nästan dagligen försvara sig och sina katter mot folk som anser att en katt är bara en katt och hur kan man betala så mkt osv. osv.
Att en hund kostar och man lägger mkt pengar och tid på dem, tar reda på fakta, skötsel osv. det är inget konstigt. Men när det kommer till katter så är det annorlunda. Helst ska de sköta sig själva och veterinärbesök är sällsynta.....
En stor eloge och kramar till er som kämpar för era katter när dom har det svårt
Och jag måste, som vanligt då jag läser sådanthär, säga att jag blir så himla glad över människor som bryr sig så himla mkt om sina katter.
Som uppfödare av skogkatt som kämpar för att höja kattens status så får man nästan dagligen försvara sig och sina katter mot folk som anser att en katt är bara en katt och hur kan man betala så mkt osv. osv.
Att en hund kostar och man lägger mkt pengar och tid på dem, tar reda på fakta, skötsel osv. det är inget konstigt. Men när det kommer till katter så är det annorlunda. Helst ska de sköta sig själva och veterinärbesök är sällsynta.....
En stor eloge och kramar till er som kämpar för era katter när dom har det svårt
Prosit
Trådstartare
Sv: Dricker o kissar massor...
Kungen verkar ha en underbar familj, och jag är övertygad om att han kommer få några fina år trots sin diabetes. Casper fann sig ju direkt med sina sprutor. Man satte ner matskålen, då ställde han sig i "position", sänkte sig lätt i framdelen så det var lätt att få fram hudvecket i nacken. Man stack sprutan, sprutade o drog bort. Sen masserade man nacken, o då körde han ner skallen i skålen o började äta. En tapper liten man var det, vår älskade pucko-kisse
Jag rekommenderar starkt att man mäter blodsockret hemma. I alla fall i början. Vi mätte mer och mer sällan, för man lärde sig se på honom hur han låg i värdena. Ett par gånger hände det att han gick och väckte mamma, var ovanligt envis på att få upp henne. Då hon mätte sockret låg han lågt, och fick mat. Slog aldrig fel. Var han extra trött så mätte vi, och han kunde då ligga lite högt. Då fick han några räkor.
Vi trodde den dagen för flera år sedan när vi åkte till veterinären, att det var sista dagen. Men vi fick 4½ år till med vår plupp. Han blev gammal, 16½ år, och fattas oss något enormt
Kämpa på med er kung, och har ni frågor så är det bara att skicka pm. Är inte här lika mycket som förr
Kungen verkar ha en underbar familj, och jag är övertygad om att han kommer få några fina år trots sin diabetes. Casper fann sig ju direkt med sina sprutor. Man satte ner matskålen, då ställde han sig i "position", sänkte sig lätt i framdelen så det var lätt att få fram hudvecket i nacken. Man stack sprutan, sprutade o drog bort. Sen masserade man nacken, o då körde han ner skallen i skålen o började äta.
En tapper liten man var det, vår älskade pucko-kisse Jag rekommenderar starkt att man mäter blodsockret hemma. I alla fall i början. Vi mätte mer och mer sällan, för man lärde sig se på honom hur han låg i värdena. Ett par gånger hände det att han gick och väckte mamma, var ovanligt envis på att få upp henne. Då hon mätte sockret låg han lågt, och fick mat. Slog aldrig fel. Var han extra trött så mätte vi, och han kunde då ligga lite högt. Då fick han några räkor.
Vi trodde den dagen för flera år sedan när vi åkte till veterinären, att det var sista dagen. Men vi fick 4½ år till med vår plupp. Han blev gammal, 16½ år, och fattas oss något enormt
Kämpa på med er kung, och har ni frågor så är det bara att skicka pm. Är inte här lika mycket som förr
Prosit
Trådstartare
Sv: Dricker o kissar massor...
Ska efter nyår åka till kliniken med allt insulin, kanyler, sprutor, foder och glukosmätare. De har en annan patient som vi donerar detta till. Tror Casper hade blivit glad för att få hjälpa en annan kisse. De har samma sorts insulin dessutom, och vi hade nyligen hämtat ut en laddning. Vi var ju dessutom med i en studie i forskningssyfte, så vi har hjälpt så mycket vi kunnat. Det känns bra att kunna bidra lite.
Ska efter nyår åka till kliniken med allt insulin, kanyler, sprutor, foder och glukosmätare. De har en annan patient som vi donerar detta till. Tror Casper hade blivit glad för att få hjälpa en annan kisse. De har samma sorts insulin dessutom, och vi hade nyligen hämtat ut en laddning. Vi var ju dessutom med i en studie i forskningssyfte, så vi har hjälpt så mycket vi kunnat. Det känns bra att kunna bidra lite.
B
Blixten417
Sv: Dricker o kissar massor...
Insulinsprutorna är inga som helst problem för Kungen, då ligger han lugnt i knät. Så vet han att han får en liten godis efteråt.
Däremot är det problem med blodproverna. Vi har skaffat ett kit med glukosmätare och "äggpickare" m.m. på apoteket. Vi försöker göra som vet visade, dvs ta blodprovet i örat. Han är svart och vit och naturligtvis är öronen svarthåriga vilket gör det svårt att se de fina ådrorna.
Jag har stuckit och stuckit och fått fram tillräckligt med blod ett par ggr, men de flesta gångerna har jag missat och fått sticka igen. Efter ett par försök är Kungen inte glad på mej längre utan vill bara därifrån. Så då har han fått en godisbit som tack för gott uppförande och sluppit ifrån.
Jag har läst att man kan ta i trampdynan med äggpickaren istället. Hur brukar ni göra?
Även fast jag sticker och bråkar med honom är han så tillgiven, även efter ett misslyckat blodprov så brukar han lägga sej bredvid mej i soffan med huvudet mot mit ben och vilja bli gosad med.
Vi har också blivit tillfrågade om att ingå i ett forskningsprojekt, vilket vi självklart accepterade. Om det kan hjälpa forskningen om kattdiabetes utan att behöva utsätta Kungen för några extra undersökningar finns ju ingen anledning att tveka.
Snart ska vi på första återbesöket. Det känns lite ovisst eftersom vi inte lyckas så bra med blodproven. Det måste vi bli bättre på, eller byta taktik.
Men det känns som att han är piggare nu.
Förut kunde jag plocka kissklumpar ur kattlådan tre ggr om dagen, nu plockar jag på kvällen och det blir inte så mycket ändå. Förut var vattenskålen snustorr morgon och kväll, nu byter jag vattnet ett par gånger om dagen.
Han går bättre nu. Innan insulinet gick han bara ett par steg itaget innan han satte sej ner för att sen ta ett par till, även om han hade bråttom till t.ex matskålen. I går kväll rände han iväg genom hallen efter något (inbillad mus?) sen kom han tillbaka och då lekte vi med typ "metspö-med-lång-orange-svans". Han var blixtsnabb och det nästan blixtrade i ögonen på honom.
Det är första gången jag skriver i ett sånt här forum, och ni kanske tycker att jag tagit över tråden i.st.f att starta en egen (?)
Insulinsprutorna är inga som helst problem för Kungen, då ligger han lugnt i knät. Så vet han att han får en liten godis efteråt.
Däremot är det problem med blodproverna. Vi har skaffat ett kit med glukosmätare och "äggpickare" m.m. på apoteket. Vi försöker göra som vet visade, dvs ta blodprovet i örat. Han är svart och vit och naturligtvis är öronen svarthåriga vilket gör det svårt att se de fina ådrorna.
Jag har stuckit och stuckit och fått fram tillräckligt med blod ett par ggr, men de flesta gångerna har jag missat och fått sticka igen. Efter ett par försök är Kungen inte glad på mej längre utan vill bara därifrån. Så då har han fått en godisbit som tack för gott uppförande och sluppit ifrån.
Jag har läst att man kan ta i trampdynan med äggpickaren istället. Hur brukar ni göra?
Även fast jag sticker och bråkar med honom är han så tillgiven, även efter ett misslyckat blodprov så brukar han lägga sej bredvid mej i soffan med huvudet mot mit ben och vilja bli gosad med.
Vi har också blivit tillfrågade om att ingå i ett forskningsprojekt, vilket vi självklart accepterade. Om det kan hjälpa forskningen om kattdiabetes utan att behöva utsätta Kungen för några extra undersökningar finns ju ingen anledning att tveka.
Snart ska vi på första återbesöket. Det känns lite ovisst eftersom vi inte lyckas så bra med blodproven. Det måste vi bli bättre på, eller byta taktik.
Men det känns som att han är piggare nu.
Förut kunde jag plocka kissklumpar ur kattlådan tre ggr om dagen, nu plockar jag på kvällen och det blir inte så mycket ändå. Förut var vattenskålen snustorr morgon och kväll, nu byter jag vattnet ett par gånger om dagen.
Han går bättre nu. Innan insulinet gick han bara ett par steg itaget innan han satte sej ner för att sen ta ett par till, även om han hade bråttom till t.ex matskålen. I går kväll rände han iväg genom hallen efter något (inbillad mus?) sen kom han tillbaka och då lekte vi med typ "metspö-med-lång-orange-svans". Han var blixtsnabb och det nästan blixtrade i ögonen på honom.
Det är första gången jag skriver i ett sånt här forum, och ni kanske tycker att jag tagit över tråden i.st.f att starta en egen (?)
Prosit
Trådstartare
Sv: Dricker o kissar massor...
Du får gärna fortsätta skriva i den här tråden om du vill
Vi tog bara blod i öronen på Casper. Ett tips är att när ni är hos veterinären, be dem raka in sidan av öronen och ev även kanten på utsidan. Då är det lättare att se kärlen, och så smetas inte droppen ut i pälsen när man jagar droppen med glukos-stickan. Man kan ta en rakhyvel och raka örat lite försiktigt (en sån wilkinson-med galler så man inte kan skära) eller låna någon karls rakapparat om katten pallar med ljudet. Vi rakade hos veterinären o sen klippte vi oftast med en liten sax hemma, Pappas apparat lät så högt. Det finns små saxar på djuraffärerna som inte har spetsar, de är liksom rundade spetsarna, så man inte kan sticka katten. Storlek som en klotång.
Rekommenderar även att värma örat innan, då blir det bättre flöde. Massera gärna och sen stasar ni av, be veterinären visa hur man stasar Vi hade oftast honom sittande med fönster bakom sig, eller en lampa så man såg kärlen tydligt. Man lärde sig även rätt fort hur man skulle sticka för att få "mest blod". Men vi hade dagar då det absolut inte gick, vi kunde sticka 4-5 gånger utan att få tillräckligt. Casper låg o spann o lät oss hållas. Men vi gav oss för att inte "förstöra" hans förtroende.
En gång stack vi i tassen, men det gjorde uppenbarligen ont på honom vilket örat inte verkade göra, så det gjorde vi inte om igen. Se till att örat är varmt och har bra cirkulation, det är nog det bästa tipset jag har. Om katten är kall får man inget blod alls.... men lite massage o värme funkar.- Man kan värma en fuktig bomullsrondell 5 sekunder i micron, lägga i en plastpåse o värma örat med oxå.
Gör en sockerkurva en gång i veckan minst så här i början så ni ser hur han ligger i värdena. Det är lätt att man doserar för mycket eller för lite innan deras kropp vant sig. Inte kul när de går för lågt i sockret. Köp hem Dextrosol-druvsocker för säkerhets skull. Casper dippade två gånger, då mosade vi dextrosol och gnuggade in på hans tandkött. Efter ett par minuter piggnade han till.
Du får gärna fortsätta skriva i den här tråden om du vill
Vi tog bara blod i öronen på Casper. Ett tips är att när ni är hos veterinären, be dem raka in sidan av öronen och ev även kanten på utsidan. Då är det lättare att se kärlen, och så smetas inte droppen ut i pälsen när man jagar droppen med glukos-stickan. Man kan ta en rakhyvel och raka örat lite försiktigt (en sån wilkinson-med galler så man inte kan skära) eller låna någon karls rakapparat om katten pallar med ljudet. Vi rakade hos veterinären o sen klippte vi oftast med en liten sax hemma, Pappas apparat lät så högt. Det finns små saxar på djuraffärerna som inte har spetsar, de är liksom rundade spetsarna, så man inte kan sticka katten. Storlek som en klotång.
Rekommenderar även att värma örat innan, då blir det bättre flöde. Massera gärna och sen stasar ni av, be veterinären visa hur man stasar
Vi hade oftast honom sittande med fönster bakom sig, eller en lampa så man såg kärlen tydligt. Man lärde sig även rätt fort hur man skulle sticka för att få "mest blod". Men vi hade dagar då det absolut inte gick, vi kunde sticka 4-5 gånger utan att få tillräckligt. Casper låg o spann o lät oss hållas. Men vi gav oss för att inte "förstöra" hans förtroende. En gång stack vi i tassen, men det gjorde uppenbarligen ont på honom vilket örat inte verkade göra, så det gjorde vi inte om igen. Se till att örat är varmt och har bra cirkulation, det är nog det bästa tipset jag har. Om katten är kall får man inget blod alls.... men lite massage o värme funkar.- Man kan värma en fuktig bomullsrondell 5 sekunder i micron, lägga i en plastpåse o värma örat med oxå.
Gör en sockerkurva en gång i veckan minst så här i början så ni ser hur han ligger i värdena. Det är lätt att man doserar för mycket eller för lite innan deras kropp vant sig. Inte kul när de går för lågt i sockret. Köp hem Dextrosol-druvsocker för säkerhets skull. Casper dippade två gånger, då mosade vi dextrosol och gnuggade in på hans tandkött. Efter ett par minuter piggnade han till.
M
Mizz_Lindiz
Sv: Dricker o kissar massor...
Skönt att de finns fler människor där ute som gör allt för sina katter.
Min lilla Baileys fick diagnosen diabetes i januari förra året. Han var ganska svår inställd men efter ett halvår så hittade vi rätt insulin dos. 1 enh morgon och kväll....I november så sjönk han så långt i socker på 1 enh att veterinären ville att vi skulle försöka sluta. Han låg runt 17 i blodsocker men efter en månad så sjönk han ner till 11 i blodsocker men då började också ketonerna komma.Han kräktes och var hängig, ville inte äta. vi satte då igång med insulinet direkt och han blev bättre. Ketonerna försvann igen. I januari så sjönk han åter igen ganska lågt på en enhet så veterinären ville åter igen att vi skulle försöka sluta med insulinet. då låg han på ungefär 17 i blodsocker igen över dagen. Men 2 månader senare så gick han ner till 14 och då började ketonerna komma. Gav insulin och väntade på att han skulle repa sig. men denna gången gjorde han inte de. Han vägrade äta, han kräktes och blev mer och mer hängig. Ögonvitorna var framme och när vi insåg att denna gången verkade han inte repa sig så bestämde vi oss för att åka in till akutmottagningen. Klockan nämligen ca 21:00 och de enda djursjukhus som hade akut öppet var blå stjärna i göteborg ca 7 mil från oss. Bara att sätta sin fot där då kostade 2000 kr. In snabbt med baileys och dom konstaterade att han hade fått en ketoacidos, alltså hans blod var surt. Han var tvungen att läggas in på intensiven. minsta kostnad 10000. Även om baileys är oförsäkrad så kände vi att ett liv är värt mycket mer än pengar om de finns en chans till räddning. dom satte dropp på han och försökte avhäva ketoacidosen. Det lyckades bra och två dagar senare skulle han få komma hem. Men dagen innan så ringde dom och sa att de hade uppstått komplikationer. Han hade fått brist på fosfor, vilket gjorde att hans blodkroppar sprack. alltså att han fick blodbrist. Detta kan uppstå när man ger vatten direkt in i blodet tror jag. Behandling sammanlagt runt 20000, som sagt ett liv är värt mer än pengar om de var de han behövde och prognosen ändå såg bra ut så ge han de. dom gav forfor och han hans värden bra ut, han skulle få komma hem nästa dag. Senare samma kväll ringde dom och sa att han hade tappat blod, Blodcellerna hade sprickigt snabbare än vad han hade kunnat göra nya, han behövde en blodtransfusion. Men prognosen såg fortfarande bra ut. Dom fick in en katt som kunde donera blod till Baileys ( jag tackar Baileys liv för den katten) han låg 4 timmar de natten och fick blod. Dagen efter fick han komma hem. hängig och utan att vilja äta. Han hade fortfarande väldigt lågt antal blod i kroppen. 14% och en katt ska ligga runt 27. Därför han var trött. Han blev också illa mående av de. Han ville därför inte äta men dom hade sagt att dom hade tryckt i han massa mat så han skulle nog inte vara hungrig ändå.
Han kom hem till mig runt 16 tiden. kl 18 tog jag blodsockret i samband med att jag skulle ge insulin. De visade 1,4!!! ringde ner till blå stjärna igen. ta igen är de lågt så måste du akut komma in. Tog 1 gång till i örat. 1.7 se två gånger tassen 1,8 och 2,2. Var bara att sätta in katten och åka de 7 milen ner till göteborg igen. Väl där ville dom lägga i han igen och ge han glykos. Men jag ville se om man fick i han mat där. dom hade någon special mat som man kunde spruta in. Men dom kom inte in med någon spruta men Baileys började äta ändå. Vi var kvar där några timmar och fick baileys att äta. Tog blodsockret och då hade han stigit till 8.8 efter dom hade kollat flera gånger och sagt till mig att jag får gå upp varje timma och kolla han så kom vi hem kl 01.00 på natten. Och med en räkning på över 40000. ska tilläggas att älsklingen är oförsäkrad. Nu har han varit hemma hela dagen idag och han börjar piggna på sig. Vill äta mer och mer men blodsockret ligger högt och jag är rädd att ketonerna ska komma igen, dom vill att jag ska ge han 1 + 1 enhet som jag gjort hela tiden. men nu ska han få äta allt han vill...bara hän äter..vilket resulterar i att han äter mycket socker som gör att blodsockret stiger. Ska ringa ner och prata med dom i morgon.
Då jag inte hittat något ställe där man berättar om sin katt som har haft en ketoacidos så kände jag att jag ville göra de om någon annan hamnar i samma sits som jag.
mvh
Linda och Baileys
Skönt att de finns fler människor där ute som gör allt för sina katter.
Min lilla Baileys fick diagnosen diabetes i januari förra året. Han var ganska svår inställd men efter ett halvår så hittade vi rätt insulin dos. 1 enh morgon och kväll....I november så sjönk han så långt i socker på 1 enh att veterinären ville att vi skulle försöka sluta. Han låg runt 17 i blodsocker men efter en månad så sjönk han ner till 11 i blodsocker men då började också ketonerna komma.Han kräktes och var hängig, ville inte äta. vi satte då igång med insulinet direkt och han blev bättre. Ketonerna försvann igen. I januari så sjönk han åter igen ganska lågt på en enhet så veterinären ville åter igen att vi skulle försöka sluta med insulinet. då låg han på ungefär 17 i blodsocker igen över dagen. Men 2 månader senare så gick han ner till 14 och då började ketonerna komma. Gav insulin och väntade på att han skulle repa sig. men denna gången gjorde han inte de. Han vägrade äta, han kräktes och blev mer och mer hängig. Ögonvitorna var framme och när vi insåg att denna gången verkade han inte repa sig så bestämde vi oss för att åka in till akutmottagningen. Klockan nämligen ca 21:00 och de enda djursjukhus som hade akut öppet var blå stjärna i göteborg ca 7 mil från oss. Bara att sätta sin fot där då kostade 2000 kr. In snabbt med baileys och dom konstaterade att han hade fått en ketoacidos, alltså hans blod var surt. Han var tvungen att läggas in på intensiven. minsta kostnad 10000. Även om baileys är oförsäkrad så kände vi att ett liv är värt mycket mer än pengar om de finns en chans till räddning. dom satte dropp på han och försökte avhäva ketoacidosen. Det lyckades bra och två dagar senare skulle han få komma hem. Men dagen innan så ringde dom och sa att de hade uppstått komplikationer. Han hade fått brist på fosfor, vilket gjorde att hans blodkroppar sprack. alltså att han fick blodbrist. Detta kan uppstå när man ger vatten direkt in i blodet tror jag. Behandling sammanlagt runt 20000, som sagt ett liv är värt mer än pengar om de var de han behövde och prognosen ändå såg bra ut så ge han de. dom gav forfor och han hans värden bra ut, han skulle få komma hem nästa dag. Senare samma kväll ringde dom och sa att han hade tappat blod, Blodcellerna hade sprickigt snabbare än vad han hade kunnat göra nya, han behövde en blodtransfusion. Men prognosen såg fortfarande bra ut. Dom fick in en katt som kunde donera blod till Baileys ( jag tackar Baileys liv för den katten) han låg 4 timmar de natten och fick blod. Dagen efter fick han komma hem. hängig och utan att vilja äta. Han hade fortfarande väldigt lågt antal blod i kroppen. 14% och en katt ska ligga runt 27. Därför han var trött. Han blev också illa mående av de. Han ville därför inte äta men dom hade sagt att dom hade tryckt i han massa mat så han skulle nog inte vara hungrig ändå.
Han kom hem till mig runt 16 tiden. kl 18 tog jag blodsockret i samband med att jag skulle ge insulin. De visade 1,4!!! ringde ner till blå stjärna igen. ta igen är de lågt så måste du akut komma in. Tog 1 gång till i örat. 1.7 se två gånger tassen 1,8 och 2,2. Var bara att sätta in katten och åka de 7 milen ner till göteborg igen. Väl där ville dom lägga i han igen och ge han glykos. Men jag ville se om man fick i han mat där. dom hade någon special mat som man kunde spruta in. Men dom kom inte in med någon spruta men Baileys började äta ändå. Vi var kvar där några timmar och fick baileys att äta. Tog blodsockret och då hade han stigit till 8.8 efter dom hade kollat flera gånger och sagt till mig att jag får gå upp varje timma och kolla han så kom vi hem kl 01.00 på natten. Och med en räkning på över 40000. ska tilläggas att älsklingen är oförsäkrad. Nu har han varit hemma hela dagen idag och han börjar piggna på sig. Vill äta mer och mer men blodsockret ligger högt och jag är rädd att ketonerna ska komma igen, dom vill att jag ska ge han 1 + 1 enhet som jag gjort hela tiden. men nu ska han få äta allt han vill...bara hän äter..vilket resulterar i att han äter mycket socker som gör att blodsockret stiger. Ska ringa ner och prata med dom i morgon.
Då jag inte hittat något ställe där man berättar om sin katt som har haft en ketoacidos så kände jag att jag ville göra de om någon annan hamnar i samma sits som jag.
mvh
Linda och Baileys
Prosit
Trådstartare
Sv: Dricker o kissar massor...
Sitter sömnlös och lite smådeppig o drömmer mig tillbaka. Fan vad jag saknar mitt puckopäron ♥
Förlorade även min Tipex i maj, så det är så tomt här hemma nu. Ingen att prata med, ingen som tröstar när tårarna rinner. Ingen att krama på natten när man drömt nåt läskigt. Ingen som värmer magen när man ser på tv, ingen som sandar badrumsgolvet..
Nu är det i alla fall dags för en katt igen. Jag måste få ha någon att ösa kärlek över. Slås dock av vilka konstiga folk som annonserar ut sina katter på blocket.... så fort den är långhårig så är det "Norsk skogskatt" i den... eh.. jo.. så står det överallt. Som om det kan trissa upp priset. De bryr sig inte ens om att kolla hur rasen faktiskt stavas liksom. Såg idag ena riktiga gatukorsningar, långhåriga, vita.. för 3900 kr styck. Egentligen är det ju "bara" vanliga huskatter, oavsett vilka raser man blandar... men det verkar bli mer exklusivt om det har skogis i sig.. vilket man kanske inte ens är säker på att det är...finns ju andra långhårskatter liksom. Suck.
Är övertygad om att min katt hittar mig, men jag börjar bli otålig... saknar o längtar..
Sitter sömnlös och lite smådeppig o drömmer mig tillbaka. Fan vad jag saknar mitt puckopäron ♥
Förlorade även min Tipex i maj, så det är så tomt här hemma nu. Ingen att prata med, ingen som tröstar när tårarna rinner. Ingen att krama på natten när man drömt nåt läskigt. Ingen som värmer magen när man ser på tv, ingen som sandar badrumsgolvet..
Nu är det i alla fall dags för en katt igen. Jag måste få ha någon att ösa kärlek över. Slås dock av vilka konstiga folk som annonserar ut sina katter på blocket.... så fort den är långhårig så är det "Norsk skogskatt" i den... eh.. jo.. så står det överallt. Som om det kan trissa upp priset. De bryr sig inte ens om att kolla hur rasen faktiskt stavas liksom. Såg idag ena riktiga gatukorsningar, långhåriga, vita.. för 3900 kr styck. Egentligen är det ju "bara" vanliga huskatter, oavsett vilka raser man blandar... men det verkar bli mer exklusivt om det har skogis i sig.. vilket man kanske inte ens är säker på att det är...finns ju andra långhårskatter liksom. Suck.
Är övertygad om att min katt hittar mig, men jag börjar bli otålig... saknar o längtar..
Prosit
Trådstartare
Sv: Dricker o kissar massor...
Jag vet det, väldigt väl.. har arbetstränat på katthemmet här i stan Just nu har de dock ingen som motsvarar det jag letar efter där. Håller span Jag vill inte ha en katt som inte tycker om andra katter tex, då tanken är att min katt och mammas katt ska växa upp lite tillsammans. Eftersom vi umgås mycket vill jag kunna ta med mig kissen hem till henne, och vise versa. Dessutom har vi sommarstugan ihop, och om båda ska ha med katterna dit så måste de ju kunna träffas utan att slåss eller bli rädda. Jag vill inte heller skaffa mig en för gammal katt. Jag vill ha så lång tid som möjligt med kissen, och vill kunna lära den saker redan från liten. Vill inte skaffa mig en med redan invanda beteenden. Kanske låter kinkigt, men i vår familj har vi haft vår beskärda del av hittekatter, skygga katter, sjuka hittekatter osv. Nu vill jag skaffa mig en frisk liten goskisse.
Jag vet det, väldigt väl.. har arbetstränat på katthemmet här i stan
Just nu har de dock ingen som motsvarar det jag letar efter där. Håller span Jag vill inte ha en katt som inte tycker om andra katter tex, då tanken är att min katt och mammas katt ska växa upp lite tillsammans. Eftersom vi umgås mycket vill jag kunna ta med mig kissen hem till henne, och vise versa. Dessutom har vi sommarstugan ihop, och om båda ska ha med katterna dit så måste de ju kunna träffas utan att slåss eller bli rädda. Jag vill inte heller skaffa mig en för gammal katt. Jag vill ha så lång tid som möjligt med kissen, och vill kunna lära den saker redan från liten. Vill inte skaffa mig en med redan invanda beteenden. Kanske låter kinkigt, men i vår familj har vi haft vår beskärda del av hittekatter, skygga katter, sjuka hittekatter osv. Nu vill jag skaffa mig en frisk liten goskisse.
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Patrik Kittels tidigare mästerskapshäst död- Hästnyheter Patrik Kittels tidigare mästerskapshäst, Watermill Scandic, har levt pensionärsliv de senaste åren efter en framgångsrik karriär på...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 35
- Hästnyheter
-
Olyckan blev vändpunkten: ”Antingen lär vi oss hur man ska göra eller så slutar vi”
- Hästnyheter Jordbruk, skogsbruk och livsmedelsförsörjning på gammeldags vis. Familjen Stenssons mål är att i så hög grad som möjligt bli...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 40
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Allmänna "Hjälp, jag har för mycket prylar!" - tråden del 4- Hemmet Har rensat ur 3 par trasiga strumpor och 5 omaka ur lådan, samt alldeles för många kvitton ur plånboken 😅
- Masqueradee
- Svar: 1 667
- Visningar: 51 342
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Pensionärshund;o) som kan flyga i kabinen?- Hundavel & Ras Jag har både en puff och naken. Jag blev kär första gången jag såg en nakenhund när jag var 9 år. Den såg så nyfiken och glad ut med...
- Lillefrun
- Svar: 160
- Visningar: 22 322
- Hund
Hästrelaterat
-
Öm under magen?- Hästvård Intressant detta. Har haft samma problem med min tjej. Hon blir irriterad mellan frambenen och höger sida. Inte vid beröring eller...
- QueenLilith
- Svar: 3
- Visningar: 170
- Vård
-
Återuppta ridningen efter 20 år! Tankar?
- Hästmänniskan Ja, när det kommer till bil så vill jag köpa rejäla grejer så jag förstår hur du menar. Där är det inte värt att vara dumsnål. Däremot...
- lilsan
- Svar: 118
- Visningar: 5 147
- Hästmänniska