Jag tror det är jätteviktigt att man kan lägga in mer check på lösgjordhet genom tex överstrykning och se till att nacken är högst i GP. Du får mycket svårare att komma undan med massor i handen om nacken är högst. Då vänder de oftare halsen åt fel håll så att säga.Sitter och tittar på WE-tävling från München och tänker på hästarnas form. Alla hästar går på blank stång, ryttarna rider på hand. Hästarna är generellt i väldigt fin form med nosen framför lod. Lite korta halsar bitvis, men det hänger nog mer ihop med typen av hästar. Ryttarna är också generellt mycket mer stilla i sadeln, det går som inte att åka runt när en sitter på en hand. I dagens teknik är det en del som showar till det på transportssträckor och gör serier-de sitter lika still för det.
Det blir så tydligt att dressyrsportens problem inte sitter i kandaren eller heta hästar. För gudars så heta iberierna är. Men det är ridningen och bedömningssystemet.
Jag tror att GP-programmen måste göras om. Det skulle kunna läggas in längning av formen, överstrykning och kanske även dressyren få alternativet att rida på en hand med stång? Eller kanske en kvalklass på alla mästerskap där hästarna ska visas i avspänning och på träns innan de får rida GP-klasserna? Jag tror det hade varit skitsvårt för väldigt många toppekipage..
Man måste börja bedöma samling och bärighet högre. För det är inte bara i en dålig piaff bärighetsproblemen, lösgjordhetsproblemen etc sitter. Det syns ju genomgående i hela programmet. Men blir extremt tydligt i tex piaff även för de som inte riktigt ser det annars.
Det måste bli mer biomekaniskt sunt. För mig är det obegripligt att det är så för hästen fysiskt dålig ridning som ofta premieras.
Och när hästarna är så begåvade kan man ju forcera igenom mer på de som faktiskt inte än är utbildade tiptop direkt. Och så måste man då rida med stora hjälper och bytesserierna ser ut som en full sjöman under kraftig sjögång typ. Kunde väl vara trevligare att utbilda lite längre och komma till mer lätthet och mjukare kommunikation.
Och så ser man hur de som tex är på väg uppåt och ska börja utbilda hästar till svårklass för första gångerna kollar på hur det ser ut på tävling. Spänt så in i helsike och totalt avsaknad av bärighet och tror att det är målet. Och upplever att sådan spänning, brist på lösgjordhet, brist på bärighet är ok.
Jag tror det är oerhört bra för TR-dressyrfolk att som du gjort nosa lite på andra grenar, om det så är WE, Western, AR etc.. Det finns en hel del vettigt att upptäcka i de grenarna och en insikt som gör att man börjar skärskåda det som man förr bara köpt rakt av iom att det är så de varit och är bara för de flesta.
Och även de verkligt heta hästarna kan ju ganska ofta bli rätt mycket lugnare när man lägger dem i balans och de görs lösgjorda. Det är rätt mycket stress som anses normalt när man försöker forcera igenom saker, tyvärr.