Dressyrsnack 17

[Fiorano]

Var har du köpt lamporna?

Wish men kan inte riktigt rekommendera det om en inte är villig på att chansa vad en faktiskt får. Beställde även en ledbrösta men fick en obeskrivlig liten silikongrej.

 

[Fiorano]

Jag har också premiärridit i mörker/skymning med Ares (Welsh cob f. 2020)! Dock är jag inte lika förberedd som @Fiorano men väldigt inspirerad av henne om hur man kan synas på ett bättre sätt!

Det känns jättemärkligt att rida i mörker/skymning då jag aldrig gjorde det med min förra häst, vad jag minns. Det kändes bara som en jättedum idé då han var reaktiv och känslig. Man tappar all framförhållning om vad som händer runtomkring, då det är mörkt ute, och det blir svårt för folk att hitta en om det händer en olycka. Så jag red på förlängda lunchraster vintertid.

Nu har jag ju en normal häst på alla vis, så det är bara att utmana sig själv och träna på! Ares blev ängslig för några saker här och var igår, men aldrig, aldrig så jag hängde löst.

Vi tränade på öppna/sidvärtes mot ett staket, så jag inte ska behöva dra honom en massa i munnen och ge honom för mycket signaler, dvs isolera böjning, ställning och sidoförande, och jag tyckte han löste det ganska bra för att vara första gången. Men vi måste nog öva något halvår till på det om det verkligen ska flyta på.

Jag var i alla fall supernöjd över passet!

Tänk att jag har min dressyrhäst nu! (För visst räknas det som dressyr även fast man inte tävlar?)

Jag gillar att rida i mörker. Reaktiva hästar blir oftast mycket lugnare just för att det inte finns så mycket att titta på. Är dessutom absolut magiskt att vara ute och galoppera under fullmånen.

 

[MiniLi]

Jag gillar att rida i mörker. Reaktiva hästar blir oftast mycket lugnare just för att det inte finns så mycket att titta på. Är dessutom absolut magiskt att vara ute och galoppera under fullmånen.

Så är det verkligen för min häst. Stor fördel framförallt här ute på slätten där hon annars kan få syn på något läskigt typ 1 km bort

 

[Oh_really]

Jag gillar att rida i mörker. Reaktiva hästar blir oftast mycket lugnare just för att det inte finns så mycket att titta på. Är dessutom absolut magiskt att vara ute och galoppera under fullmånen.

Min blev inte lugnare alls. Han var exakt likadan som i dagsljus. Men jag kan tänka mig att mörker kan fungera som naturens skygglappar om hästar är tittiga av sig. Men kan väl personligen tycka att tittighet är light-varianten av reaktivitet

Nu är jag ju lyckligtvis förskonad från reaktivitet och har två helt normala unghästar. Enormt stor skillnad!

 

[MiniLi]

Min blev inte lugnare alls. Han var exakt likadan som i dagsljus. Men jag kan tänka mig att mörker kan fungera som naturens skygglappar om hästar är tittiga av sig. Men kan väl personligen tycka att tittighet är light-varianten av reaktivitet

Nu är jag ju lyckligtvis förskonad från reaktivitet och har två helt normala unghästar. Enormt stor skillnad!

Jag tänker att tittighet och reaktivitet är två olika saker, och har man otur kan hästen ha mycket av båda. Sån är min. Kan vara väldigt tittig och reagerar ibland rejält. Men blir man av med stor del av tittigheten så blir det också mindre situationer som triggar reaktiviteten

 

[Oh_really]

Jag tänker att tittighet och reaktivitet är två olika saker, och har man otur kan hästen ha mycket av båda. Sån är min. Kan vara väldigt tittig och reagerar ibland rejält. Men blir man av med stor del av tittigheten så blir det också mindre situationer som triggar reaktiviteten

 

[settis]

Jag tänker att tittighet och reaktivitet är två olika saker, och har man otur kan hästen ha mycket av båda. Sån är min. Kan vara väldigt tittig och reagerar ibland rejält. Men blir man av med stor del av tittigheten så blir det också mindre situationer som triggar reaktiviteten

Ni har inte vildsvin hos er? Hos oss har det exploderat så skulle aldrig ens tänka tanken på att rida ut i mörkret nu

 

[MiniLi]

Ni har inte vildsvin hos er? Hos oss har det exploderat så skulle aldrig ens tänka tanken på att rida ut i mörkret nu

Nej, som tur är så håller de till på andra platser än kring vårt stall

 

[Hippocampus]

Min blev inte lugnare alls. Han var exakt likadan som i dagsljus. Men jag kan tänka mig att mörker kan fungera som naturens skygglappar om hästar är tittiga av sig. Men kan väl personligen tycka att tittighet är light-varianten av reaktivitet

Nu är jag ju lyckligtvis förskonad från reaktivitet och har två helt normala unghästar. Enormt stor skillnad!

jag började rida ut min dåvarande 3 åring i mörker. Fattade inte varför hon var över hela vägen hela tiden tills jag insåg att hon följde min pannlampa, så fort jag vred på huvudet gick hon dit lampan lös

 

[Oh_really]

Jag fick ett litet tekniskt fel men här kommer ett brandtal om reaktiva hästar, som vi var inne på:

När jag använder ordet "reaktiv" om min förra häst så menar jag bland annat att just han var:

- En häst som har en markering/notering/röd triangel i sin veterinärjournal då veterinärerna bedömt att de behöver ha en strategi när de ger sprutor/vård för att inte riskera skada sig
- En häst som flyr långt när den blir rädd, inte 2-5 sidohopp utan 50-100 meter, till andra sidan ridbanan osv.
- En häst som, trots god syn kan skena blint och i vissa fall springa in i fasta föremål, andra hästar, människor
- En häst där normal dos lugnande medel inte biter lika bra då adrenalinet tar ut effekten
- En häst som lätt och ofta sliter sönder linor, grimskaft, grimmor, exempelvis om den råkar kliva på grimskaftet.
- En häst som exempelvis sparkar först och tittar sedan vad den sparkat på, dvs reaktion före tanke, och som även kan sparka sig själv illa. Som återkommande har sår på benen av sitt egna sparkande.

Ja och så har man olika triggers och det som triggade mest var allt plötsligt som inte var väntat, förändrad akustik, skuggor, och allt som kommer i ögonvråns vinkel bak.

I mitt fall fungerade min häst väldigt bra, han hade bra energi, fin framåtbjudning, trevlig och lydig. Jättekul att rida, trevlig och enkel att lösgöra, inte spänd för hjälper. Älskade människor. Det var för att jag gav honom förutsägbarhet och rutiner på väldigt hög detaljnivå. Där märker jag också att man i många diskussioner behöver dela upp i vad som är stress, olydnad och reaktivitet. En häst kan mycket väl vara lugn och lydig och ändå reaktiv.

Jag kunde även låta min mamma rida honom ibland. Det kräver dock att man ligger flera steg före, läser av hästens dagsform, och till viss del styr sin omgivning lite för att undvika triggers. Ledde man honom förbi en buske och det flög upp en fågel så var det givetvis bättre att släppa taget om honom och låta honom sticka sina 50-100 meter och komma tillbaka sedan, än att hänga sig fast, riskera skada sig själv, eller hästens mun.

Jag tror faktiskt om jag hade följt välmenta tips från internet så hade jag nog antingen varit död eller allvarligt skadad. Under tiden jag hade hästen fick jag internet-tips i stil med: "Slappna av så slappnar hästen av!" "Sjung en sång!" "Ta djupa andetag!" "Ut och rid, bara!" "kanske någon annan skulle rida din häst?" "Har du hört det där om att hästen speglar ens personlighet?" men lyckligtvis klarade jag mig allt bättre genom att ta tips från proffs som utvärderade hästens mentalitet i verklighet på plats, veterinärer, och erfarna äldre tränare som sett hästens reaktioner live. Och deras tips var väldigt skilda från internet-tipsen.

På ett vis brinner jag verkligen fortfarande för reaktiva hästar, då jag tror många går till slakt på ren okunskap och att man inte förstår vad man har att göra med, och också att man följer fel råd, kanske från nätet. Jag tror att många reaktiva hästar, precis som min, kan bli lugna, jättefina och trevliga, men det kräver ett högt säkerhetstänk, väldigt mycket omtanke och respekt för djuret, och att även omgivningen är med på tåget och delar ambitionen att hjälpa hästen att göra vardagen förutsägbar och trygg. Det farligaste man kan bli utsatt för från omgivningen är en dragkamp/maktkamp eller skitsnack om den lugna lydiga hästen verkligen besitter reaktivitet eller inte. Det är mycket bättre att lita på ryttarens beskrivning och bedömning i första hand, oavsett om den stämmer eller inte. För det absolut främsta målet behöver vara att undvika olyckor. För både hästens och ryttarens skull.

Slut på brandtal. Rest in peace lilla Galishimo

 

[MiniLi]

Jag fick ett litet tekniskt fel men här kommer ett brandtal om reaktiva hästar, som vi var inne på:

När jag använder ordet "reaktiv" om min förra häst så menar jag bland annat att just han var:

- En häst som har en markering/notering/röd triangel i sin veterinärjournal då veterinärerna bedömt att de behöver ha en strategi när de ger sprutor/vård för att inte riskera skada sig
- En häst som flyr långt när den blir rädd, inte 2-5 sidohopp utan 50-100 meter, till andra sidan ridbanan osv.
- En häst som, trots god syn kan skena blint och i vissa fall springa in i fasta föremål, andra hästar, människor
- En häst där normal dos lugnande medel inte biter lika bra då adrenalinet tar ut effekten
- En häst som lätt och ofta sliter sönder linor, grimskaft, grimmor, exempelvis om den råkar kliva på grimskaftet.
- En häst som exempelvis sparkar först och tittar sedan vad den sparkat på, dvs reaktion före tanke, och som även kan sparka sig själv illa. Som återkommande har sår på benen av sitt egna sparkande.

Ja och så har man olika triggers och det som triggade mest var allt plötsligt som inte var väntat, förändrad akustik, skuggor, och allt som kommer i ögonvråns vinkel bak.

I mitt fall fungerade min häst väldigt bra, han hade bra energi, fin framåtbjudning, trevlig och lydig. Jättekul att rida, trevlig och enkel att lösgöra, inte spänd för hjälper. Älskade människor. Det var för att jag gav honom förutsägbarhet och rutiner på väldigt hög detaljnivå. Där märker jag också att man i många diskussioner behöver dela upp i vad som är stress, olydnad och reaktivitet. En häst kan mycket väl vara lugn och lydig och ändå reaktiv.

Jag kunde även låta min mamma rida honom ibland. Det kräver dock att man ligger flera steg före, läser av hästens dagsform, och till viss del styr sin omgivning lite för att undvika triggers. Ledde man honom förbi en buske och det flög upp en fågel så var det givetvis bättre att släppa taget om honom och låta honom sticka sina 50-100 meter och komma tillbaka sedan, än att hänga sig fast, riskera skada sig själv, eller hästens mun.

Jag tror faktiskt om jag hade följt välmenta tips från internet så hade jag nog antingen varit död eller allvarligt skadad. Under tiden jag hade hästen fick jag internet-tips i stil med: "Slappna av så slappnar hästen av!" "Sjung en sång!" "Ta djupa andetag!" "Ut och rid, bara!" "kanske någon annan skulle rida din häst?" "Har du hört det där om att hästen speglar ens personlighet?" men lyckligtvis klarade jag mig allt bättre genom att ta tips från proffs som utvärderade hästens mentalitet i verklighet på plats, veterinärer, och erfarna äldre tränare som sett hästens reaktioner live. Och deras tips var väldigt skilda från internet-tipsen.

På ett vis brinner jag verkligen fortfarande för reaktiva hästar, då jag tror många går till slakt på ren okunskap och att man inte förstår vad man har att göra med, och också att man följer fel råd, kanske från nätet. Jag tror att många reaktiva hästar, precis som min, kan bli lugna, jättefina och trevliga, men det kräver ett högt säkerhetstänk, väldigt mycket omtanke och respekt för djuret, och att även omgivningen är med på tåget och delar ambitionen att hjälpa hästen att göra vardagen förutsägbar och trygg. Det farligaste man kan bli utsatt för från omgivningen är en dragkamp/maktkamp eller skitsnack om den lugna lydiga hästen verkligen besitter reaktivitet eller inte. Det är mycket bättre att lita på ryttarens beskrivning och bedömning i första hand, oavsett om den stämmer eller inte. För det absolut främsta målet behöver vara att undvika olyckor. För både hästens och ryttarens skull.

Slut på brandtal. Rest in peace lilla Galishimo

Jag tänker att din lista innehåller lite blandade saker. Reaktiv för mig är att hästen reagerar stort och impulsivt. Exakt hur den reagerar kan variera. Vissa reaktiva hästar har mycket flykt i sig och drar iväg så som du beskriver, men det kan lika gärna handla om att de bockar eller liknande.

Huruvida de är rädda för sprutor, behöver extra stor dos lugnande eller liknande har inte med reaktivitet att göra. Men självklart kommer en reaktiv häst vara svårare att hantera när den skräms. Vad den skräms av och exakt vilket beteende som tillkommer när den skräms beror på andra saker.

 

[Oh_really]

Jag tänker att din lista innehåller lite blandade saker. Reaktiv för mig är att hästen reagerar stort och impulsivt. Exakt hur den reagerar kan variera. Vissa reaktiva hästar har mycket flykt i sig och drar iväg så som du beskriver, men det kan lika gärna handla om att de bockar eller liknande.

Huruvida de är rädda för sprutor, behöver extra stor dos lugnande eller liknande har inte med reaktivitet att göra. Men självklart kommer en reaktiv häst vara svårare att hantera när den skräms. Vad den skräms av och exakt vilket beteende som tillkommer när den skräms beror på andra saker.

Nu skrev jag tydligt att detta var vad jag menade med reaktivitet om just min häst och inte alla hästar.

För mig var det jätteskönt att veterinären gjorde bedömningen att min häst var reaktiv redan som fyraåring, och det kändes tryggt att han hade en markering om detta i sin journal livet ut. Han fick god tid på sig vid vaccinationer och andra veterinärbesök och undersökningar vilket fungerade bra och kändes tryggt även för mig. Jag tycker det är ett fantastiskt och bra och professionellt exempel där omgivningen tagit hänsyn till att hästen är reaktiv, givetvis med syfte att minska olyckor.

Det var också otroligt skönt att flera professionella tränare (tränare som jobbar heltid enbart som tränare) bedömde hästen som reaktiv och gav mig helt andra råd än vad som debatteras och ifrågasatts på nätet. Även där blev målet att finna strategier för minska olyckor och minimera risker.

På nätet pratas det i min mening betydligt mindre om att minska olyckor och minimera risker, när det kommer till reaktiva hästar.

 

[Sirap]

Jag gillar att rida i mörker. Reaktiva hästar blir oftast mycket lugnare just för att det inte finns så mycket att titta på. Är dessutom absolut magiskt att vara ute och galoppera under fullmånen.

Ja, min förra som var rätt harig ute blev alltid lugn som en filbunke när det var mörkt.

 

[Fiorano]

Jag fick ett litet tekniskt fel men här kommer ett brandtal om reaktiva hästar, som vi var inne på:

När jag använder ordet "reaktiv" om min förra häst så menar jag bland annat att just han var:

- En häst som har en markering/notering/röd triangel i sin veterinärjournal då veterinärerna bedömt att de behöver ha en strategi när de ger sprutor/vård för att inte riskera skada sig
- En häst som flyr långt när den blir rädd, inte 2-5 sidohopp utan 50-100 meter, till andra sidan ridbanan osv.
- En häst som, trots god syn kan skena blint och i vissa fall springa in i fasta föremål, andra hästar, människor
- En häst där normal dos lugnande medel inte biter lika bra då adrenalinet tar ut effekten
- En häst som lätt och ofta sliter sönder linor, grimskaft, grimmor, exempelvis om den råkar kliva på grimskaftet.
- En häst som exempelvis sparkar först och tittar sedan vad den sparkat på, dvs reaktion före tanke, och som även kan sparka sig själv illa. Som återkommande har sår på benen av sitt egna sparkande.

Ja och så har man olika triggers och det som triggade mest var allt plötsligt som inte var väntat, förändrad akustik, skuggor, och allt som kommer i ögonvråns vinkel bak.

I mitt fall fungerade min häst väldigt bra, han hade bra energi, fin framåtbjudning, trevlig och lydig. Jättekul att rida, trevlig och enkel att lösgöra, inte spänd för hjälper. Älskade människor. Det var för att jag gav honom förutsägbarhet och rutiner på väldigt hög detaljnivå. Där märker jag också att man i många diskussioner behöver dela upp i vad som är stress, olydnad och reaktivitet. En häst kan mycket väl vara lugn och lydig och ändå reaktiv.

Jag kunde även låta min mamma rida honom ibland. Det kräver dock att man ligger flera steg före, läser av hästens dagsform, och till viss del styr sin omgivning lite för att undvika triggers. Ledde man honom förbi en buske och det flög upp en fågel så var det givetvis bättre att släppa taget om honom och låta honom sticka sina 50-100 meter och komma tillbaka sedan, än att hänga sig fast, riskera skada sig själv, eller hästens mun.

Jag tror faktiskt om jag hade följt välmenta tips från internet så hade jag nog antingen varit död eller allvarligt skadad. Under tiden jag hade hästen fick jag internet-tips i stil med: "Slappna av så slappnar hästen av!" "Sjung en sång!" "Ta djupa andetag!" "Ut och rid, bara!" "kanske någon annan skulle rida din häst?" "Har du hört det där om att hästen speglar ens personlighet?" men lyckligtvis klarade jag mig allt bättre genom att ta tips från proffs som utvärderade hästens mentalitet i verklighet på plats, veterinärer, och erfarna äldre tränare som sett hästens reaktioner live. Och deras tips var väldigt skilda från internet-tipsen.

På ett vis brinner jag verkligen fortfarande för reaktiva hästar, då jag tror många går till slakt på ren okunskap och att man inte förstår vad man har att göra med, och också att man följer fel råd, kanske från nätet. Jag tror att många reaktiva hästar, precis som min, kan bli lugna, jättefina och trevliga, men det kräver ett högt säkerhetstänk, väldigt mycket omtanke och respekt för djuret, och att även omgivningen är med på tåget och delar ambitionen att hjälpa hästen att göra vardagen förutsägbar och trygg. Det farligaste man kan bli utsatt för från omgivningen är en dragkamp/maktkamp eller skitsnack om den lugna lydiga hästen verkligen besitter reaktivitet eller inte. Det är mycket bättre att lita på ryttarens beskrivning och bedömning i första hand, oavsett om den stämmer eller inte. För det absolut främsta målet behöver vara att undvika olyckor. För både hästens och ryttarens skull.

Slut på brandtal. Rest in peace lilla Galishimo

Din beskrivning är inte en reaktiv häst, det är en farlig häst. På allt du skrivit om G har jag aldrig uppfattat honom så illa som att han skenade så illa att han sprang in i saker mm. De hästar jag mött med beteendet du beskriver har alla haft smärtproblematik som gjort att de inte kan tänka klart.

Dio skulle jag beskriva som väldigt reaktiv, i synnerhet våra första år. Han flydde rejält vid ljud och särskilt när han blev rädd för ryttaren. Vilket han blev av en hastig rörelse eller tappad balans, han flydde en gång när jag hoppade av såpass att jag åkte i backen osv. Det gick inte att rida med kappa som fladdrade och han hade generellt svårt att hantera miljön runt sig.

Med enkel träning, tillvänjning, morötter och att jag inte har begränsat oss för mycket är han ganska stadig idag och blir ständigt lugnare. Han kan fortfarande bli väldigt reaktiv men för det mesta ganska hanterbart.

Art du blivit rädd och försiktig med de förutsättningarna du hade med G är verkligen inte konstigt! Men som sagt det där är allt utom normalt hästbeteende ens för en reaktiv häst. Hoppas på alla sätt Ares visar för dig hur enkelt och behagligt det faktiskt kan vara med häst .

 

[Oh_really]

Din beskrivning är inte en reaktiv häst, det är en farlig häst. På allt du skrivit om G har jag aldrig uppfattat honom så illa som att han skenade så illa att han sprang in i saker mm. De hästar jag mött med beteendet du beskriver har alla haft smärtproblematik som gjort att de inte kan tänka klart.

Dio skulle jag beskriva som väldigt reaktiv, i synnerhet våra första år. Han flydde rejält vid ljud och särskilt när han blev rädd för ryttaren. Vilket han blev av en hastig rörelse eller tappad balans, han flydde en gång när jag hoppade av såpass att jag åkte i backen osv. Det gick inte att rida med kappa som fladdrade och han hade generellt svårt att hantera miljön runt sig.

Med enkel träning, tillvänjning, morötter och att jag inte har begränsat oss för mycket är han ganska stadig idag och blir ständigt lugnare. Han kan fortfarande bli väldigt reaktiv men för det mesta ganska hanterbart.

Art du blivit rädd och försiktig med de förutsättningarna du hade med G är verkligen inte konstigt! Men som sagt det där är allt utom normalt hästbeteende ens för en reaktiv häst. Hoppas på alla sätt Ares visar för dig hur enkelt och behagligt det faktiskt kan vara med häst .

Jag tycker att detta är ett typexempel på att vi behöver sluta med nätdiagnoserna och bara lita på vad tränare och veterinärer sagt. De som faktiskt sett hästen och tittat på dess beteende.

De har inte beskrivit honom som farlig och med trolig smärtproblematik. De har beskrivit honom som reaktiv och gett mig råd utifrån hans reaktivitet och de råden fungerade bra. Och det är ju det som är själva kärnfrågan. Hur viktigt det är att folk tittar på hästen på plats när den är reaktiv och ger rätt råd som faktiskt hjälper. Inte att man spekulerar på nätet. För det är i sådana situation saker kan bli farliga på riktigt, och då är det inte hästens fel.

Tipsen och råden jag fick, var att jobba med förutsägbarhet och trygghet, vilket fungerade jättebra, vilket tyder på att det inte handlade om smärta. Vi red flera mil i veckan sista åren och han var jättetrevlig. Vi hade jättefina år på slutet när jag äntligen kunde skaka av mig andras killgissningar, och hästen var enkel och behaglig, så länge jag inte lånade ut honom och inte tog onödiga risker.

Båda mina unghästar visar hur enkelt och behagligt det är med hästar som inte är reaktiva. Jag har haft Ares i två år nu och han reagerar helt normalt för sin ålder. Vår ettåring är också jättelätt att duscha, lastträna, och visar alla tecken på att vara trygg i sig själv. Visst är det en mental omställning då man har kvar ett visst beredskapsläge, men mest roliga överraskningar.

 

[Fiorano]

Jag tycker att detta är ett typexempel på att vi behöver sluta med nätdiagnoserna och bara lita på vad tränare och veterinärer sagt. De som faktiskt sett hästen och tittat på dess beteende.

De har inte beskrivit honom som farlig och med trolig smärtproblematik. De har beskrivit honom som reaktiv och gett mig råd utifrån hans reaktivitet och de råden fungerade bra. Och det är ju det som är själva kärnfrågan. Hur viktigt det är att folk tittar på hästen på plats när den är reaktiv och ger rätt råd som faktiskt hjälper. Inte att man spekulerar på nätet. För det är i sådana situation saker kan bli farliga på riktigt, och då är det inte hästens fel.

Tipsen och råden jag fick, var att jobba med förutsägbarhet och trygghet, vilket fungerade jättebra, vilket tyder på att det inte handlade om smärta. Vi red flera mil i veckan sista åren och han var jättetrevlig. Vi hade jättefina år på slutet när jag äntligen kunde skaka av mig andras killgissningar, och hästen var enkel och behaglig, så länge jag inte lånade ut honom och inte tog onödiga risker.

Båda mina unghästar visar hur enkelt och behagligt det är med hästar som inte är reaktiva. Jag har haft Ares i två år nu och han reagerar helt normalt för sin ålder. Vår ettåring är också jättelätt att duscha, lastträna, och visar alla tecken på att vara trygg i sig själv. Visst är det en mental omställning då man har kvar ett visst beredskapsläge, men mest roliga överraskningar.

Håller inte alls med om att en bara ska avfärda vad en läser på nätet. Här på buke har jag lärt mig otroligt mycket de senaste 20 åren. Jag har fått omvärdera, tänka till, lägga om träning och lärt mig ännu mer om foder/utrustning/träning/avel/sjukdomar osv.

Veterinärer är också bara människor. Utöver det vill de även sina kunders bästa och när en är inne då med sin överreaktiva häst ger de naturligtvis råd utifrån att de märker att hästägare är beredd med allt special det innebär.

Så du får tycka att vi sitter och killgissar här på nätet hur mycket du vill. Det betyder inte att vi har fel. Oavsett är jag genuint glad för din skull att du nu har två helt normala och enkla hästar!

 

[MiniLi]

Nu skrev jag tydligt att detta var vad jag menade med reaktivitet om just min häst och inte alla hästar.

För mig var det jätteskönt att veterinären gjorde bedömningen att min häst var reaktiv redan som fyraåring, och det kändes tryggt att han hade en markering om detta i sin journal livet ut. Han fick god tid på sig vid vaccinationer och andra veterinärbesök och undersökningar vilket fungerade bra och kändes tryggt även för mig. Jag tycker det är ett fantastiskt och bra och professionellt exempel där omgivningen tagit hänsyn till att hästen är reaktiv, givetvis med syfte att minska olyckor.

Det var också otroligt skönt att flera professionella tränare (tränare som jobbar heltid enbart som tränare) bedömde hästen som reaktiv och gav mig helt andra råd än vad som debatteras och ifrågasatts på nätet. Även där blev målet att finna strategier för minska olyckor och minimera risker.

På nätet pratas det i min mening betydligt mindre om att minska olyckor och minimera risker, när det kommer till reaktiva hästar.

Jag uppfattade att ditt inlägg var mer generellt menat även om du tig din häst som exempel. Men då missförstod jag.
Har inte menat att din häst inte skulle varit reaktiv, bara att det låter som att den hade fler svårigheter än ”bara” att den var reaktiv. Jag menade inte på något sätt att ifrågasätta hur du tränade din häst utan höll helt enkelt inte med om hur jag uppfattade att du definierade just reaktivitet.

 

[tuaphua]

Ang reaktivitet så är för mig det ordet mer bara så att hästar reagerar snabbt och lite större än vissa andra hästar. Men vad som sker efter inledande reaktion i form av både egen förmåga att släppa och lugna sig och hur de tar input olika och avgör hur pass knepig hästen blir.
Jag har fått hem hästar som ansetts livsfarliga och sprungit igenom halvvägg eller trästaket etc i panik. Givetvis bör man alltid fundera kring smärta, fysiska fel etc. Men det finns trots allt en stor okunskap kring att både jobba med det mentala och att rida hästar i balans och lösgjordhet/avspänning. Ihop med en hel del rädda ryttare med för mkt häst som inte får blåsa ur etc.
Vissa av de som tex sprungit genom saker/över folk upprepat har jag kunnat rida ut själv helt safe efter någon vecka. Man märkte på hästarna att ryttarna framkallat en hel del issues på olika vis. Det märktes vid olika triggers. En del hade rätt bra egen förmåga att efter de blivit skraja snabbt coola ner sig själva. Men när ryttaren tillför stress kunde de inte det.
De hästarna har alltså gått från livsfarliga till trevliga, arbetsvilliga och lättridna på mkt kort tid. Där känner man ju inte att det är ett fysiskt problem(smärta, synnedsättning etc).
Min nuvarande är väldigt reaktiv. Han var riktigt farlig först. Men genom att ge honom fasta ramar och se till att han litar på att jag del inte utsätter honom för skit och dels att jag är ansvarig för att hålla koll efter faror och bestämma om vi ska agera på saker så håller han sig ganska lugn. Och eftersom han är så snabb och känslig så är han pratbar numer även i skarpt läge.
Men problemet med så reaktiva och känsliga som man lärt "prata" med människan är ju om folk inte läser av dem och "pratar" på rätt sätt mot dem. Vissa blir skraja bara. Min försöker ta över ihop md blir skraj om han inte får rätt känsla/snack från människan.
Vi har haft så himla trevligt ihop så länge nu och allt har varit så lätt och han så bussig, villig, cool etc.
Nu har jag opererats och inte kunnat göra ngt. Så nu är han en reaktiv drake som blivit bökig med stallpersonalen, sambo etc som måste ta in honom åt mig. Det är inte bara att han stått. Utan främst att de hanterar honom på ett vis han inte riktigt kan hantera. Så han försöker ta över för att han inte tycker de har koll nog på allt. Och han blir skrajare då med.
Att de är så känsliga tycker jag är jättekul och jag utvecklar ju det dagligen med honom. För jag tycker det är fint att ha så stort och precist språk. Men det kan ju leda till problem uppenbarligen. Sen har han alltid haft mkt dålig egen förmåga att tagga ner känslor. Att gå upp i dem är däremot lätt. Men han kan behöva lite hjälp ner även idag. Fast oftast hållas han ju hyfsat cool om han får ha den pyttelilla dialogen som de flesta missar.
Just det upplever jag är vad som fattas för många överdrivet reaktiva. De är för känsliga för människorna.

 

[villhöver]

Jag klipper inte. Han sätter typ ingen päls så behövs inte. En häst i stallet är klippt hittills annars

På pälsfrågan;
Detta är den päls som presterats hittills i oktober…

 

[MattiZ]

På pälsfrågan;
Detta är den päls som presterats hittills i oktober…
Visa bifogad fil 154439

Vad olika det är, min har nog de dubbla det din har redan