Sitter och läser diskussionen om slutor och oj vad olika man kan rida
Jag rider med bibehållet stöd på yttertygeln, där jag kan krama/anpassa trycket i tygeln för att hjälpa till att styra tvärningen. Ytter skänkel något tillbakadragen, inner skänkel ganska långt fram och används för att böja hästen i bålen. Inner hand ställer nacken inåt, men absolut inte genom att jag trycker mot halsen, utan snarare genom att jag leder och kramar lite försiktigt isåfall. Jag "knuffar" snarare hästen undan innerskänkeln så den kommer upp så pass mycket på ytter att jag i stort sett inte har något tryck i innertygeln öht.
Jag har också ridit med traditionellt svenska hjälper förut. Jag tycker det här är oändligt mkt lättare och logiskt. Jag tyckte skolor var rätt knepigt på vissa hästar.
För en himla massa år sedan så delade man upp ridutbildningen i 3 faser: inridningsfasen, skolningsfasen och den färdiga, skolade hästen(som man enbart red på sitsen).
I inridningsfasen lärde man hästen att följa tygeln. Om man drog i vänster tygel skulle hästen till vänster tex. Man lärde in gas och broms.
I skolningsfasen skulle hästen skolas, dvs gymnasticeras via skolorna tex för att på sikt nå samling. Man lärde in de tygelhjälper som nämnts. Just för att man då kunde lära sig kontrollera balans i manke, styra bogarna mellan tyglarna etc för att enklare kunna påverka balansen tex i svängar och även för att kunna vara mer exakt i vilka halskotor man ville påverka med tygeln genom att ändra handposition även i höjd mot hästens hals. Så man bättre kunde lösgöra, balansera, forma hästen. Där lär man då in att hästen ska från tygeln i stället för att följa den.
Men också för att en häst som är skolad att följa tygeln lätt kan börja ställa sig "utåt" om du inte matar på rejält med innerskänkeln. Och även om du gör det. Det kan lät bli huvud på sned i böjning/ställning också.
Plus att hästar ridna så också gärna lägger mer vikt på den innerbog man inverkar i tygeln på, om du inte möter upp med innerskänkeln. Men även då får du en häst som blir mer framtung än en häst som är skolad att lyfta inner bog och bära mer på ytter bak. Ledande tygeltag heter "opening rein" just för att man öppnar upp för mer vikt på inner fram och det är enklare att lära oinridna hästar svänga genom att påverka balansen åt det håll man vill.
I många andra Europeiska länder rider man fortfarande dressyr med lite "trängande" tygeltag och använder sig av inridningsfas och sedan skolningsfas. Men i Sverige gick man helt tillbaks till inridnings-hjälperna när man slutade strida till häst och icke ridutbildade militärer snabbt skulle forslas till slagsfält där man stred avsuttet med skjutvapen. Det fanns ingen vits eller tid att skola ryttare eller hästar. Det är den hjälpgivningen som nu lärs ut.
Men ska man rida dressyr kan det bli rätt många hjälper som behövs för att tex tygelhjälperna egentligen ger en obalans och det måste botas med mer skänkelhjälper.
Att som
@fio tex bara behöva lite nätt inverka i innertygeln och sitta för sluta och ev använda ytterskänkel brukar vara väldigt mycket enklare och för hästen skönt att inte båda händer och ben och sits krävs samtidigt. Ju mindre hjälper desto bättre för deras skull.
Det är himla intressant att på en häst skolad aven med "trängande" tygeltag sitta och känna efter skillnaden i tex vändningar om man tex vänder inåt för innertygel eller om man vänder inåt för "trängande" yttertygeln. Det blir väldigt tydligt. Och det är samma fenomen i skolorna tex.
Om man inte ger hjälper som sätter hästen ur balans så kan man slippa ge mer hjälper för att styra upp biverkningarna av hjälp ett tänker jag. Så enkelt som möjligt liksom..
och JA jag glömde programmet också. Kom ut på långsidan och visste inte vart jag skulle men kom på, blev sen in i öppnan men fick en 6a iallafall. 
kändes bra! Hon verkade nöjd. Så imorn bitti blir det ett riktigt dressyrpass med kandaret och hoppas det känns lika bra. 
