Dressyrsitsen

[Fredrik_]

Sv: Dressyrsitsen

KL

På samma tema

Om ryttaren tappar sin placering ovanpå hästens tyngdpunkt - så måste hästen börja kompensera för ryttarens obalans.
Den _kan_ då inte lyda hjälperna utan står emot, faller framåt, innåt, halvhalterna går inte igenom etc.

Jag tror det är svårt att diskutera ridning / uplevelse. Möjligen kan man känna igen varandras upplevelser.

I min värld så är känslan när hästen och jag är i jämnvikt (skapat av min placering av min tyngdpunkt) just som en boll som går lätt att rulla i vilken riktning som helst utan motstånd.

Men att behålla denna känsla klarar ingen hela tiden.

Det som är intressant är ju vad gör man när man tappar den?

Sitter lösningen i att återfå balansen via den korrekta sitsen, eller via "hjälpgivning".

Skall hästen hitta balansen åt båda, eller skall ryttaren hitta balansen åt båda i sin egen hållning.

 

[Fredrik_]

Sv: Dressyrsitsen

När förhållandena är "optimala" dvs hästen är lösgjord och kommit till arbete och ryttaren är korrekt placerad så är min uppfattning att man inverkar främst genom att inte vara följsam. Att försöka påverka så att hästen följer ryttarens rytm/takt/position.
.

Det låter som du skriver om att forma hästen med sin position

Och postionen är ju som en gjutform som reglerar hästen.

Det som hela tiden måste släppas igenom är ju ryggens rörelser, för att inte hindra bakbenen att vara där vi vill ha dem, men andra rörleser är ju oönskade också, vi villl inte att hästen skall var slapp, och lufsa fram - utan röra sig med spänst - och spänst kräver ju en vis stabilitet.

Så ja. Rida hästen genom att reglera vad som skall släppas fram

Likaså så går ju inte hästen rakt fram av sig själv utan vi måste även rakrikta med vår position rakt fram.

Den korrekta sitsen enligt majolas bild är för mig en sits i en fysiologisk balans, en förutsättning för att tryttaren skall kunna inverka korrekt och för att hästen skall kunna gå i fysiologisk balans.

 

[axel]

Sv: Dressyrsitsen

Klart att det finns de som kan sitta rätt hela tiden.

Sen går det inte att rakrikta hästen med bara sin position eftersom inte heller vi är rakriktade.
Det krävs erfarenhet o känsla för att känna o veta hur o när man ska rida bort små stelheter.

 

[malinsky]

Sv: Dressyrsitsen

KL

Sitter lösningen i att återfå balansen via den korrekta sitsen, eller via "hjälpgivning".

Skall hästen hitta balansen åt båda, eller skall ryttaren hitta balansen åt båda i sin egen hållning.

Var den lösningen tror jag sitter individuellt hos alla. Vissa kanske kan "sträcka upp sig" och återfå korrekt sits / balans, medans andra "hittar tillbaka" genom hjälpgivning. I hjälpgivningen så kan det också vara så att jag både hjälper hästen tillbaka till balans och även mig som ryttare. Det kanske också är olika beroende på vilken situation och rörelse.

En häst kanske har så mycket balans att den hjälper ryttaren att sitta "korrekt", en annan ryttare hjälper hästen und so weiter

Tycker inte det finns ngt rätt eller fel i detta, utan man gör det som passar sig, hästen och situationen.

 

[Fredrik_]

Sv: Dressyrsitsen

Det var inte en direkt fråga med ett rätt eller fel svar, utan en fråga att filosofera vidare kring

 

[malinsky]

Sv: Dressyrsitsen

sorry.. skrev själv fel.. du skrev att ska man göra det "antingen med ditten - eller datten"

Tycker inte det behöver vara det ena eller det andra, det kan vara ( i mitt fall) vad som behövs och passar just då.

 

[axel]

Sv: Dressyrsitsen

Hmm.
Det märks att du har börjat komma på hur du ska rida din
Bra tränare kanske o inte helt obegåvad heller

 

[flashlight]

Sv: Dressyrsitsen

I min värld så är känslan när hästen och jag är i jämnvikt (skapat av min placering av min tyngdpunkt) just som en boll som går lätt att rulla i vilken riktning som helst utan motstånd.

När du beskriver det så låter det för mej som det som egentligen är början eller första målet (som är svårt nog) Enbart placering räcker ju inte heller för detta, tycker jag.
MEn sen när du ska inverka i det läget och komma till att få lyftet fram (uppförsbacken) mer svikt bak, mer schwung osv och kunna arbeta ur det med hästen. Det är då det blir ännu svårare....Gör du det också med enbart placering

Men kanske missförstår jag.

Det som är intressant är ju vad gör man när man tappar den?

Sitter lösningen i att återfå balansen via den korrekta sitsen, eller via "hjälpgivning".

Det låter som om "hjälpgivning " är negativt? Vet inte om du menar att det alltid går bara genom korrekt sits? Gör du det själv? Om du svarar på din egen fråga.

Jag svarar att det beror ju på, varför man tappat Oftast för min del är att jag och hästen inte längre "dansar" pga att jag kommit efter eller i otakt minsta lilla (Och jag menar då inte studsar, för att förtydliga, utan att "samtalet" som t_b skrev om är i otakt) och då får jag rätta till och hitta tillbaka och hur jag gör det beror ju på. Kanske att räta upp mej själv, ofta kanske sitta till i en halvhalt för att hitta nytt "utgångsläge" det beror ju som sagt på.

 

[malinsky]

Sv: Dressyrsitsen

haha, det är så enkelt att skriva - så svårt att utföra
Men allt som har hänt ska tillskrivas mina underbara tränare och världens bästa häst!!

Hmm.
Det märks att du har börjat komma på hur du ska rida din
Bra tränare kanske o inte helt obegåvad heller

 

[Fredrik_]

Sv: Dressyrsitsen

Jag svarar i sammanhanget som det är skrivet. Dvs den korrekta sitsen som en förutsättning för allt det andra.
Att placera sig på mitten är ju grunden precis som du skriver, men sedan skall man ju sitta kvar där också precis som du skriver. Man tappar det ibland, och hur man rättar till beror ju på hur mycket man tappar och hur hästens svarar på det.

Självklart gör man inte allt med sin possition - den skapar bara förutsättningen för hästen. Att gå rak böjd osv.
De flesta klassiska tränare är eniga om att sitsen/possitionen utgör 80 %. Och som jag skrev tidigare så är då tygel och skänkelhjälper grädde på moset.

Från Tomas Ritters hemsida

In other words, only correct seat aids guarantee the success of the leg aids and their amplifications by whip and spurs. The hand must remain passive! It is not a lever to be applied actively, as De la Croix emphasizes. He uses a comparison similar to the sieve: The hand should be "merely a barrier that restrains the horse's excessive thrust (in cooperation with the seat and legs)". Its stillness ("steadiness") with the appropriate rein length abnegates any active backward work with the hand. However, it must "absorb diligently what the impulsion from the hind legs places into it"! This is the only way to maintain the necessary tension in the back spring.

The hindquarters find the corresponding support in the ground as well as in the rider's adhesive Kreuz in the saddle: The more the Kreuz absorbs the impulsion from the hind legs, the more the horse flexes his back muscle through the thrust of the hind legs, and the less pressure arrives in the rider's hand

Egon von Neindorff har skrivit ung.

Sitsen dirigerar
handen indikerar
och skänkeln (minns inte exakt)

hittade detta när jag googlade, har inte hunnit annat än skumma

http://pets.groups.yahoo.com/group/newparadigm/message/1816


Poängen är att hjälpgivning inte kan kompensera för brister i sitsens absortion. = tillåtande

Det är inte skrivet i någon sort polemik mot någon, - bara ett konstaterande.
och en återkoppling till det som true_blue skrev.

Nu måste jag göra nytta

 

[mimus]

Sv: Dressyrsitsen

Nu har jag funderat en hel del på det här med sitsen, sedan den 17 juni närmare bestämt. Och jag är rätt värdelös på att sitta, vilket mina bildtrådar har visat.

Jag och min häst är rätt "cementerade" i varandras ryggslut, och jag är väl i en begynnande fas till att våga öppna upp och använda mitt bäcken. (lider av stora ryggproblem och går i ständigt försvar fysiskt).

Nåväl, det jag kommit fram till, delvis tack vare true_blue, är att ju mer min häst har börjat använda sina ryggmuskler, ju mera jag tillåter honom att få vara delaktig i vilken form han själv trivs i och ju följsammare jag blir när vi börjar luckra upp cementen så blir det ju ÄNNU svårare att hitta en tyngdpunkt och en balans.

Därför det händer så mycket i muskulaturen, det blir så otroligt mycket mer rörelse.

Den där balansgången som näms är, att sitta still, fast tillåta hästen sin rörelse, är märkligt svår..

 

[mimus]

Sv: Dressyrsitsen

Mitt inlägg var inte direkt till Fredrik, utan ett KL som jag missade att skriva till.

 

[flashlight]

Sv: Dressyrsitsen

Därför det händer så mycket i muskulaturen, det blir så otroligt mycket mer rörelse.

Den där balansgången som näms är, att sitta still, fast tillåta hästen sin rörelse, är märkligt svår..

Ja inte blir det då enklare ju mer man får fram hos hästen, tycker jag, på vissa sätt kanske men svårare på andra. Nya problem att lösa....Man blir mer ödmjuk inför konsten att verkligen rida i alla fall

Men det är väldigt inspirerande.

 

[mimus]

Sv: Dressyrsitsen

Jag var på träning i torsdags och satte filmkameran på sargen, och red ett väldigt bra pass med alla rörelser i msv och fick verkligen jobba med HÖRNpasseringarna..."döjobbigt)
Tyckte allt kändes lätt och hästen var ovanligt lugn och med på noterna. När jag sedan tittade på filmen så är det tydligt hur mycket bättre han kommer till sin rätt i en friare pch mer självbalanserad form.
Jag sitter visserligen mera lodrätt nu, men verkligen inte still.

Märkligt i sammanhanget är att när jag satt väldigt still, så var hästen mera spänd, nu när jag "skumpar runt", så går han mera avslappnat.
Det blir inte logiskt för mig, men inser att vi varit i en ond cirkel, ju stillare jag försökt sitta = mera spänd häst.

 

[axel]

Sv: Dressyrsitsen

Rider bara ut i hörnen på tävling men oftast för att underlaget i hörnen inte är ridbart.

Du kanske spände dig för mkt för att sitta still

En "levande" ryttare förstärker ju hästens rörelse.

 

[mimus]

Sv: Dressyrsitsen

Iofs har det inte med denna tråd att göra, men hörnen borde man alltid rida i.....dem är högst underskattade.

Nej, jag spände mig inte för att sitta still, jag gör nog tvärtom, men hittar inte min koordination. Jag hoppas att jag strävar mot att bli en "levande ryttare".

Det intressanta är att kroppen lever sitt eget liv. Får man ordning på en del, så missar man en annan.
Jag tror att den största skillnaden för mig är att jag slappnar av i "skinkmusklerna.." dem är annars spända för att skydda korsryggen från stötar...

 

[axel]

Sv: Dressyrsitsen

Aha. Lite som när man har ridsår?
Jag får för mig att man då gärna vill hamna lite i otakt eller om det är ofrivilligt

Jag får fortfarande lita till minnet av känslan av sätesridning.
rider ju bara lätt än så länge- det lilla jag travar.
Hästarna har rejäla gräsmagar o inga magmuskler, så vi väntar med nedsittning tills de är igång mer.

Red iallafall på banan 10 min. igår med båda
OT Är så glad bara - för det lilla

 

[true_blue]

Sv: Dressyrsitsen

Stort grattis till framstegen!

- Jag hade en period -87 och med några återfall när jag inte kunde sitta utan att (vilja) skrika. Bäckenet sabb efter barnen...

Fortfarande tar det mig lång tid att bli "fit" efter riduppehåll. Krävs värktabletter... = doping. Men behovet är tack och lov inte konstant, det finns ljus i tunneln. *jubel o fröjd*

- Mimus - min erfarenhet är att när man hittar "vågen" och den blir större - blir den lättare att rida, och mer ryggvänlig! Det är första passen som är värst, sen blir det riktigt behagligt.

 

[Fredrik_]

Sv: Dressyrsitsen

Nåväl, det jag kommit fram till, delvis tack vare true_blue, är att ju mer min häst har börjat använda sina ryggmuskler, ju mera jag tillåter honom att få vara delaktig i vilken form han själv trivs i och ju följsammare jag blir när vi börjar luckra upp cementen så blir det ju ÄNNU svårare att hitta en tyngdpunkt och en balans.

Därför det händer så mycket i muskulaturen, det blir så otroligt mycket mer rörelse.

Den där balansgången som näms är, att sitta still, fast tillåta hästen sin rörelse, är märkligt svår..

HALLELULJA MOMENT

 

[flashlight]

Sv: Dressyrsitsen

Det intressanta är att kroppen lever sitt eget liv. Får man ordning på en del, så missar man en annan.
Jag tror att den största skillnaden för mig är att jag slappnar av i "skinkmusklerna.." dem är annars spända för att skydda korsryggen från stötar...

Ja precis. Det där att nästan omedvetet skydda för att det kan göra ont gör ju en himla skillnad Nu har jag inget sånt med ryggen men hade en period nåt slags ryggskott eller vad det var som kom snabtt och släppte lika snabbt, men ett tag efter spökade det just vid nersittning när jag red. Det gick ju inte att sitta då utan att spänna och liksom mentalt vara avvaktande pga ev skulle göra ont.

Man "sparar" precis som hästar kan göra. Ett annat exempel var ju med den hårdare sadeln, då troskanter kunde skära in och den smärtan förstörde hela ridpass.........Det är omöjligt att inte påverkas i alla fall för mej. Det är en otrolig skillnad med nya sadeln som jag aldrig öht känner av och då kan jag också vara "generösare" mot hästen med rörelser. Om man säger så...

Ah, såg nu att axel också tänkte på ridsår......förfärligt för ridningen!