Dressyr på hästens villkor

[mackan]

Sv: Dressyr på hästens villkor

Alla får pålagringar runt lederna med åren

Just i det här fallet handlade det faktiskt om ryggraden, och denne vet. menade då att ständig lång och låg gav upphov till mer just på grund av bristen på 'jobb'

hänvisar till muskelns andra funktion; stabilisera och skydda lederna ffa mot ytterlägen.

Jo det är klart, det vet jag att pålagringar kommer med åren, men jag tolkade det som att det var ridningen som orsakade det specifikt, därav frågan. Det var ngt nytt ang ryggraden, inte hört det förrut. intressant. Men "bristen på jobb"? då skulle gamla avslagna oridna hästar få samma pålagringar då eller?

 

[MorvanMorr]

Sv: Dressyr på hästens villkor

Jo. Ibland känner man sig ju lite som en kinesisk gymnastiktränare...

Men rent generellt så betyder dressyr på hästens villkor några konkreta saker för mig, framför allt sedda på lång sikt:
- Dressyren ska stärka hästens kropp och göra den stark, smidig och vacker.
- Dressyren ska även stärka hästens psyke. Det ska finnas visst utrymme även för hästen att påverka hur den vill röra sig (t ex att man uppmuntrar den när den "bjussar" på någon rörelse som man egentligen inte har tänkt rida just då).
- Vid de tillfällen då man behöver använda tvång för att komma vidare i utvecklingen så måste man alltid sträva efter att hålla en tydlig öppen dörr för hästen att göra rätt.

Jag håller med Svea!!

 

[flashlight]

Sv: Dressyr på hästens villkor

KL

Nu har jag läst att alla egentligen tycker att man ibland måste "tvinga" eller få hästen att göra något den inte skulle valt själv kanske.

Men då blir jag lite förvirrad, för i en annan tråd talas om att man valt AR för att inte behöva tvinga hästen.

Hur definierar vi tvång? Vem definerierar när det är "dåligt" och när det är "bra" tvång.

Jag ska förklara hur jag menar:

Vissa hästar har mkt synpunkter och säger vad de anser och kanske protesterar mer mot sånt de inte vill göra. Andra är mer tillagsinställda och försöker det som ryttaren begär inom vissa gränser i alla fall. Det är ofta en fråga om läggning hos hästen, vilken typ av psyke den har.

Det finns ju en risk att den mer ifrågasättande måste "tvingas" mer?

Är det ok att vara mer "tvingande" då (det kan ju handla om samma behov dvs att få med ett bakben bättre, )

Jag är för att "lura" smarta hästar att de vill göra det jag begär och inte låta mej luras in i konfilkter men ibland är det ju så att man hamnar in ja eller nej.

 

[Pontevecchio]

Sv: Dressyr på hästens villkor

Jag är också väldigt intresserad av faktiska "gör så här".

Jag har en dam som helst bara bränner runt i skogen i 480 blås.
Ingen vidare hållbar träning menar jag utan säger nej, minska tempot och gå på volt.
Min dam då tycker då att nä, vad jobbigt och tråkigt och stannar. Hon gör bokstavligen tvärstopp.

Jag väljer då att använda spöet (el sporrar)och få igenom min vilja med resultatet att hästen jobbar igenom kroppen och i slutändan blir nöjd över det.

men frågan är, det är ju fortfarande tvång. Rätt eller fel? (enligt er)

 

[Rimfaxe]

Sv: Dressyr på hästens villkor

KL

Nu har jag läst att alla egentligen tycker att man ibland måste "tvinga" eller få hästen att göra något den inte skulle valt själv kanske.

Men då blir jag lite förvirrad, för i en annan tråd talas om att man valt AR för att inte behöva tvinga hästen.

Hur definierar vi tvång? Vem definerierar när det är "dåligt" och när det är "bra" tvång.

Jag ska förklara hur jag menar:

Vissa hästar har mkt synpunkter och säger vad de anser och kanske protesterar mer mot sånt de inte vill göra. Andra är mer tillagsinställda och försöker det som ryttaren begär inom vissa gränser i alla fall. Det är ofta en fråga om läggning hos hästen, vilken typ av psyke den har.

Det finns ju en risk att den mer ifrågasättande måste "tvingas" mer?

Är det ok att vara mer "tvingande" då (det kan ju handla om samma behov dvs att få med ett bakben bättre, )

Jag är för att "lura" smarta hästar att de vill göra det jag begär och inte låta mej luras in i konfilkter men ibland är det ju så att man hamnar in ja eller nej.

Ordet "tvång" har nog olika betydelse beroende på vem man frågar. Precis som du säger så finns det ju olika typer av hästar och hur gärna de vill vara till lags, somliga är mer svårövertalade än andra. Jag känner att min häst kan vara tämligen svår att övertala och därför känner jag mig inte längre riktigt bekväm med att rida honom. Vi har befunnit oss på samma stadie länge, länge nu, och jag har inte vetat hur jag ska gå vidare. När vi sedan har fått verktyg till det, och hittat ungefär någorlunda rätt utgångspunkt, så känner jag att jag stöter på större motstånd i min häst än vad jag önskar. För mig känns inte detta bra, och det gör givetvis att jag börjar misströsta och frågar mig vad det är som är viktigast: Min häst och jag tillsammans eller min önskan om att gå vidare i utbildningstrappan? Väljer jag det senare, så känner jag att jag kanske måste göra det utan min häst...

Jag vill att min häst ska känna sig komfortabel och nöjd med mig på ryggen, inte att han helst slipper undan. Om jag känner att jag enligt mina normer måste "tvinga" honom, då är ridningen inte längre meningsfull för min del.

Jag har funderat på vad jag skulle ha för häst istället. Vad ska man ha för häst då egentligen undrar jag? Denna fråga väcker samtidigt min förakt för att hästen börjar bli till för dressyren, men å andra sidan ska man kanske nöja sig med dithän man har kommit och acceptera att det är den hästens komfortabla utbildningsgräns, kanske kan det inom loppet av år tänkas att långsamt gå vidare, men inte i den takt jag tänkt mig.

 

[fio]

Sv: Dressyr på hästens villkor

KL

Nu har jag läst att alla egentligen tycker att man ibland måste "tvinga" eller få hästen att göra något den inte skulle valt själv kanske.

Men då blir jag lite förvirrad, för i en annan tråd talas om att man valt AR för att inte behöva tvinga hästen.

Hur definierar vi tvång? Vem definerierar när det är "dåligt" och när det är "bra" tvång.

Jag ska förklara hur jag menar:

Vissa hästar har mkt synpunkter och säger vad de anser och kanske protesterar mer mot sånt de inte vill göra. Andra är mer tillagsinställda och försöker det som ryttaren begär inom vissa gränser i alla fall. Det är ofta en fråga om läggning hos hästen, vilken typ av psyke den har.

Det finns ju en risk att den mer ifrågasättande måste "tvingas" mer?

Är det ok att vara mer "tvingande" då (det kan ju handla om samma behov dvs att få med ett bakben bättre, )

Jag är för att "lura" smarta hästar att de vill göra det jag begär och inte låta mej luras in i konfilkter men ibland är det ju så att man hamnar in ja eller nej.

Ungefär vad jag ville komma till oxå egentligen, många när dom går över till AR så tycker dom det är bättre för att det är dressyr på hästens villkor vilket jag kan tycka vara lite märkligt av olika anledningar dels tex det där att man faktiskt kan om man vill rida engelsk dressyr på hästens villkor, jag ser mängder med hästar som inte jobbar en mm dels att jag undrar hur våldsamt dom egentligen har ridit tidigare egentligen när jag hör en del beskrivningar av vanlig dressyr

Sen till en viss del måste man faktiskt tvinga hästen till att jobba lite extra en del mer än andra beroende på psyket givetvis.

Och givetvis OM man är tvungen att tävla eftersom rörelsen skall ske på punkten och inte när man själv är redo, kanske det är det som menas med på hästens villkor

 

[Lusidor]

Sv: Dressyr på hästens villkor

Jag tror att nivån på tvånget sitter i mentaliteten o inställningen hos ryttaren/tränaren, och inte ridstilen i sig.

Jag kan tycka att det är en himla massa tvång inom AR ibland. Likväl som vanlig dressyr. Samtidigt som vissa personer är oerhört milda och pedagogiska eller mer negativt, otydliga och mesiga i sin ridning.

Det är nog bra om man är för vek, att hitta en tränare som förmedlar pondus och får en att arbeta sin häst rätt, utan att köra över eleven eller hästen.

Eller om man är för hård mot sin häst, få lite ögonöppnare av en taktfull och insiktsfull pedagogisk tränare.

Men nog finns det bevis på hårdhet och tvång inom AR!

 

[flashlight]

Sv: Dressyr på hästens villkor

Kl

Det finns ju tvång inom all ridning, det är en definitionsfråga. Som Ponte skriver, om hästen vill helst fara fram och ha lekstuga över stock och sten, så finns väl en tid för det, (kontrollerat i så fall) men enbart - nej, det är ju inte på hästens villkor i min värld heller...så då kommer nån form av "tvång" in om man frågar hästen i alla fall

Å andra sidan som nephtys skriver om det finns gränser, tillfälliga eller mer varaktiga för vad hästen klarar så är det inte ok med "tvång" för att pressa den över en gräns som den inte kan klara utan att ev ta skada.

Det gäller ju även det inom all ridning, normalt vett med hästar. Det är inte något som utmärker en viss rdistil mer. Det är människan som utövar ridstilen det handlar om, som Lusidor sa också.

Som fio skrev, man känner hästen i regel och vet när och vad man kan och ska kräva förhoppningsvis.

Och detta har även jag undrat många gånger:

jag undrar hur våldsamt dom egentligen har ridit tidigare egentligen när jag hör en del beskrivningar av vanlig dressyr

Undrar även hur man definierar "tvång" när man säger att man valt AR pga mindre tvång mot hästen? Vore intressant med en definition?
Även inom AR finns ju en utbildningstrappa att följa som innebär ökade krav

 

[MorvanMorr]

Sv: Dressyr på hästens villkor

KL

Jag tycker nog att det finns bra och dåligt tvång, om man nu inte enbart definierar tvång som något negativt. Jag kan sätta ordentlig press på min häst utan att fördenskull slå honom eller gorma åt honom. När det sedan blir rätt eller på väg mot rätt och han får en massa beröm - ja då är han ju jättenöjd!! = "bra tvång" för att det ändå leder till något positivt för hästen och den får ökad motivation att försöka mer.
Dåligt tvång skulle kunna vara om pressen aldrig släpper och hästen aldrig får beröm för att den försökt det allra minsta. Då skulle åtminstånde jag bli deppig och inte vilja försöka något mer..

 

[Lusidor]

Sv: Dressyr på hästens villkor

Jag kan känna att jag måste tvinga igenom vissa saker, för att hästen ska släppa på sitt kontrollbehov. (de flesta typer av hästar) Tex om den inte släpper efter i överlinjen eller inte går undan för skänkel fast den förstår det.

Men att tvinga fram något som hästen har svårt att utföra, mer fysisk press än mental, det känns fel och leder till stress.

Att tvinga igenom mentalt brukar enl min erfarenhet leda till lugn och samarbete. Man tar över rodret och hästen kan släppa kollen runt omkring. Acceptera arbete.

Men att piska på (touchera) fram tex en samlad trav ur en kraftigt böjd form på en häst med taktproblem, det tangerar övertvång tycker jag. Det ska inte behövas så mkt kraft för att pressa fram nästa steg på skalan om hästen är väl förberedd.
Däremot att "tvinga" den ge efter och följa sitsen som den mkt väl klarar, det gör jag ofta..
Annars är det ajöss till allt vettigt arbete och kan se ut såhär..

 

[Migo]

Sv: Dressyr på hästens villkor

Hej!

Jag har faktiskt fått lära mej att tänka om, från att tänka att häst måste tränas i det hon är svag i, till att häst gör sitt bästa, alltid!

[...]hon orkar inte mer för att jag pressar, snarare tvärt om, hon blir frustrerad för att matte inte hajar vad hon menar.

/ Lavinia, som just nu har en sjuk häst som ändå vill jobba..

Detta borde ALLA ryttare tänka på... Ingen hjälptygel i världen kan tillföra syre till en trött muskel!

 

[FlipTheFrog]

Sv: Dressyr på hästens villkor

Jag tycker att den stora skillnaden mellan AR och "vanlig" dressyr är att AR erbjuder ett större urval av individbaserade mål, medan den "vanliga" dressyren har förutbestämda mål presenterade i form av dressyrprogram. Även "vanliga" ryttare som inte har för avsikt att tävla har ofta "dressyrprogramsrelaterade" mål då de sedan ridskoletiden präntats in i ryggraden (been there, done that, för övrigt..).

Och något som hänger ihop med det ovan nämnda som jag har upplevt är att det finns en större andel missnöjda ryttare inom den "vanliga" dressyren. De är missnöjda för att hästen inte räckt till för att nå de uppsatta målen (t ex placering i MSV), eller de är missnöjda för att de inte tagit sig ut på tävlingsbanorna (kanske för att ett byte inte fungerar).

Inom AR stöter jag snarare på ryttare som generellt sett alltid är nöjda och stolta över sina ibland tämligen mediokra hästar.. De har fått nytändning i ett mer tillåtande klimat och de har upptäckt styrkor hos sin häst som gått att utveckla vidare - och det inte på det perfekta TR-sättet, utan på det perfekta sättet för just den hästen.

Det är dressyr på hästens villkor för mig.

 

[tyra1]

Sv: Dressyr på hästens villkor

När det talas om dressyr på hästens villkor eller "dressyren är till för hästen och inte hästen för dressyren" tänker jag på

* Att det ska se lätt och inte plågsamt och jobbigt ut.
* Hästen mår bra av det. sätter muskler och skadas inte av arbetet.
* Hästen håller sig frisk och mår bra psykiskt.
* Kommunikation med sin häst.
* Ingen prestationsridning.
* Mjuk ridning med osynliga hjäper och mjuk hand.

Man ska ha den kommunikation på marken och uppsuttet så att båda mår bra av det.

Dessa punkter håller jag med om, en bra förklaring om hur god ridning ska vara. Det här är en sammanfattning av vad jag strävar efter i min ridning och vad instruktören lär ut.

 

[Jane_Done]

Sv: Dressyr på hästens villkor

Inom AR stöter jag snarare på ryttare som generellt sett alltid är nöjda och stolta över sina ibland tämligen mediokra hästar.. De har fått nytändning i ett mer tillåtande klimat och de har upptäckt styrkor hos sin häst som gått att utveckla vidare - och det inte på det perfekta TR-sättet, utan på det perfekta sättet för just den hästen.

Det är dressyr på hästens villkor för mig.

Amen!

 

[Lusidor]

Sv: Dressyr på hästens villkor

Håller med.
och som vidare tanke om det kan jag bli ledsen över en bekant som har en helt underbar häst, mild energisk och vacker och som gör precis allt den kan trots problem med kroppen. och i stället för att ta till sig vad hästen förmedlar om sin kropp tänker ryttaren, den här hästen är inte kapabel nog för mina ambitioner, jag slaktar/triangelmärker den och byter upp mig till en som kan tävla på den nivå jag vill.

Problemet kan då bli att även nästa häst får begränsningar och ägaren måste börja lära sig om individens (hästens) behov och inte bara sina egna.

Men allt har sin tid, även att lära sig njuta av det som inte uppfyller de första och största önskningar man kan komma på.

 

[Gaia]

Sv: Dressyr på hästens villkor

Jag tycker att den stora skillnaden mellan AR och "vanlig" dressyr är att AR erbjuder ett större urval av individbaserade mål, medan den "vanliga" dressyren har förutbestämda mål presenterade i form av dressyrprogram. Även "vanliga" ryttare som inte har för avsikt att tävla har ofta "dressyrprogramsrelaterade" mål då de sedan ridskoletiden präntats in i ryggraden (been there, done that, för övrigt..).

Och något som hänger ihop med det ovan nämnda som jag har upplevt är att det finns en större andel missnöjda ryttare inom den "vanliga" dressyren. De är missnöjda för att hästen inte räckt till för att nå de uppsatta målen (t ex placering i MSV), eller de är missnöjda för att de inte tagit sig ut på tävlingsbanorna (kanske för att ett byte inte fungerar).

Inom AR stöter jag snarare på ryttare som generellt sett alltid är nöjda och stolta över sina ibland tämligen mediokra hästar.. De har fått nytändning i ett mer tillåtande klimat och de har upptäckt styrkor hos sin häst som gått att utveckla vidare - och det inte på det perfekta TR-sättet, utan på det perfekta sättet för just den hästen.

Det är dressyr på hästens villkor för mig.

 

[Totola]

Sv: Dressyr på hästens villkor

brukar det så vackert heta när det talas om AR , men vad innebär egentligen det för er?
Så fort inte hästen vill arbeta det där extra jobbiga att kanske putta in bakdelen lite till så låter ni den slippa det ?

Jag har nog varit lite väl "snäll" med det tidigare men faktiskt insett det först när jag började träna för en enligt mig duktig AR-tränare. Att det inte är något FEL med att ta igenom sin begäran, snarare konsekvens, så länge man är lite öppen för dialog (om hästen t ex meddelar att det tar emot för mycket eller att den har ont) och att man är ödmjuk nog att förstå när det är ens eget fel att hästen inte gör som man vill. Ingen idé att bli förbannad eller ta igenom till varje pris om det finns minsta risk för att det är ens egna signaler det är fel på (eller att hästen har ont eller fysiskt sett inte kan utföra det som sagt).

Skulle inte påstå att jag själv rider dressyr på hästens villkor, däremot försöker jag rida dressyr som stärker hästen och hjälper den att nå mina visioner inom ridningen. Vill jag t ex ha en häst som känns lätt och behaglig att rida så måste jag ha den i balans - vilket i sin tur kräver samling, och jag måste skola den (och mig själv) till att kunna följa de lätta hjälperna. Vill jag att det ska kunna ske på en skonsamt och behagligt sätt måste jag också sträva efter mental avslappning och fysisk lösgjordhet.
Hänsyn till hästen är egentligen också bara en del i den processen, hästarna kan knappast nå sitt fulla potential om de känner sig pressade eller blir övertränade titt som tätt.

Ser man det på det här viset så är ridningen rätt egoistisk, men förhoppningsvis får hästarna också något ut av det genom fysisk och mental stimulans och glädjen av att göra rätt. Man kan ju märka en otrolig skillnad på hästarna mentalt när de väl tagit sig förbi de värsta spärrarna fysiskt och inlärningsmässigt och de faktiskt känner att de kan utföra ett moment i lätthet.

Alla hästar ÄR inte positiva när de tränas. Och "går" inte att lämna frihet så de känner sig stolta och vackra, antingen för att de helt enkelt tycker det är svårt och jobbigt, kanske inte har fysiken till det, eller för att de tränats på dylikt vis tidigare. Jag ser inte det som ett personligt misslyckande om hästen ser lite ängslig/deppig ut utan kör vidare på den "hälsosamma" gymnastiserande linjen tills det kommer kännas lättare för hästen. Precis som du säger så är ridning krävande om man vill ha resultat, även om det "bara" är att rida på ett skonsamt sätt. Man försöker såklart ändå ha en positiv linje i träningen, att hästen får beröm och eftergift/vila när den gör rätt och att man alltid försöker ge hästen rätt förutsättningar för att lyckas och få träningen att kännas enkel.
Förr eller senare brukar då de flesta hästarna uppfatta träningen som mer och mer positiv. Det BLIR ju lättare och lättare ju bättre teknik de lär sig, ju bättre balans de går i, ju starkare och smidigare de blir och ju bättre de förstår vad vi vill.

Sen kan det säkert variera lite från häst till häst. Vissa behöver mer insisterande träning och vissa behöver tvärtom mindre press och mer lek för att prestera bra. Vissa "tål" mer press och högre krav och kanske t o m presterar bättre och trivs bättre med det medans andra skulle gå sönder av stress under samma ridning

 

[mackan]

Sv: Dressyr på hästens villkor

Håller med.
och som vidare tanke om det kan jag bli ledsen över en bekant som har en helt underbar häst, mild energisk och vacker och som gör precis allt den kan trots problem med kroppen. och i stället för att ta till sig vad hästen förmedlar om sin kropp tänker ryttaren, den här hästen är inte kapabel nog för mina ambitioner, jag slaktar/triangelmärker den och byter upp mig till en som kan tävla på den nivå jag vill.

Det är ju inte precis bara att slakta/triangelmärka en medioker häst utan vidare. Den måste ju konstaterat och väl utrett vara mkt dålig och ej bedömas ha en sportslig att fungera under normalt lättklass arbete för att ryttaren skall få licens att göra detta val. Tycker du generaliserar på helt fel grunder här!

 

[Spider84]

Sv: Dressyr på hästens villkor

Det där var den bästa förklaringen jag hört på det hitills!!

 

[bigganl]

Sv: Dressyr på hästens villkor

Håller med.
och som vidare tanke om det kan jag bli ledsen över en bekant som har en helt underbar häst, mild energisk och vacker och som gör precis allt den kan trots problem med kroppen. och i stället för att ta till sig vad hästen förmedlar om sin kropp tänker ryttaren, den här hästen är inte kapabel nog för mina ambitioner, jag slaktar/triangelmärker den och byter upp mig till en som kan tävla på den nivå jag vill.

Problemet kan då bli att även nästa häst får begränsningar och ägaren måste börja lära sig om individens (hästens) behov och inte bara sina egna.

Men allt har sin tid, även att lära sig njuta av det som inte uppfyller de första och största önskningar man kan komma på.

Tyvärr verkar det vara många som hamnar i den situationen. När de skaffar sin häst har de redan bestämt hur långt de vill komma med hästen (foch hur fort det ska gå) och när hästen inte motsvarar deras krav eller förväntningar ska den säljas och en annan köpas in. Tänk om de istället köpte en häst de tycker om och låter hästen utveckas i sin takt och med sina förutsättningar. vilka gladare ryttare och hästar det skulle bli.