Sv: Drar ut huvudet.
Det är förmodligen delvis pga att han inte har orken att jobba rätt, däremot orken att se till att du inte kan få honom att göra det
Så länge du rider på bana spelar det faktiskt inte så stor roll om du rider på långa tyglar eller inte - de flesta hästar tappar fort lusten att springa fort i evighet på inhängnat område. Hans mål är att få till en dragkamp som han vinner. Du behöver faktiskt inte hålla emot för att få honom att jobba - det enda du behöver göra är att få honom att länga på steget. Det går inte så länge han springer i full fart, men man kan inrikta sig på sin sits så länge och vänta ut hästen. När han saktar ner farten tar du ett tempo som är lite högre än vad han själv skulle välja, och så försöker du rida fram längre steg men utan att de blir snabbare. Ha bara så långa tyglar att du kan styra med en i taget, för övrigt får de glappa, och ge honom möjlighet att sänka huvudet utan tygelkontakt när han slappnar av. Ju lägre huvudet åker, destom mer får du sträcka upp dig och desto mer drivning behövs för att hålla långa steg. Ev kan man ta hjälp av travbommar som hästen måste sträcka på sig liite grann för att nå över, men det beror på hur van hästen är vid att trava bommar. När traven är lugn rider du stora serpentiner och svängar kors och tvärs över banan, "visande" tygeltag och vikten svänger och fortsätt driva hästen till långa steg. Från början kanske hästen klarar bara 30 sek, avbryt när du känner att han inte orkar länga stegen längre. Detta är den första styrketräningen. När du har gjort detta så länge att det är stabilt, går man vidare till flexibel kontakt på båda tyglarna utan att steget blir kortare och huvudet högre igen, sedan gör man små små kramningar i tyglarna så att bakbenen kommer längre in under kroppen, sen kommer övergångar trav-skritt-trav, först med längre mellanrum och sedan tätare. Hela tiden handlar det om att vänta ut hästen och känna när den orkar. Den ska följa en tygel men varje gång den protesterar mot en förhållning på båda får man vänta och sedan göra om. Huvudsaken att hästen trampar på med lugna, långa, taktfasta steg, och att du har koll på din egen sits så att du inte gör det obehagligt för honom att jobba.
För att kunna bromsa måste hästen kunna hejda sin egen tyngdpunkt. Genom att länga bakbensstegen, kliver den in längre under tyngdpunkten och kan på så sätt bära den balanserat. När hästen trycker iväg bettet framåt, trillar den samtidigt framstupa och bakbenen kommer längre bakom tyngdpunkten. På så sätt måste den hela tiden springa fortare för att komma ikapp sin egen tyngdpunkt, men eftersom den redan har tappat balansen, kommer den inte ikapp förrän den tagit längre kliv. Jämför om du skulle ha fotbojor och påbörja en språngmarsch med att luta dig framåt tills du måste flytta fötterna. Om det inte finns något motstånd att trycka iväg bettet från, tappar heller inte hästen balansen. Titta på hur den rör sig i hagen, inte behöver den vara i lod med huvudet för att hålla balansen? Men för att komma i lod, måste hästen lyfta och sträcka hela sin framdel så att huvudet hänger från överlinjen, och då måste bakbenen in under tyngdpunkten och bära den. Så därför är steglängden viktigare än munnen till att börja med.
Vid uteritter måste man ha kommit betydligt längre för att hästen ska fungera, dels därför att det då finns en betydligt större anledning för hästen att fortsätta springa obalanserat (den kommer ju någonstans), men också av säkerhetsskäl. Det är inte acceptabelt att ha en häst som rycker en ur sadeln istället för att stanna när man befinner sig utom inhängnat område. Därför kan jag tycka att det är motiverat med annan typ av utrustning då, även om man naturligtvis inte ska rida hästen "svårare" än vad den är redo för.
Oj, vad långt det blev, sorry
