Dottern är ledsen...

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Dottern är ledsen...

Okej, vi säger såhär.
De två dagarna i veckan är efter han slutat jobb, alltså kommer han och hämtar henne hos mig ca kl.18-19. Man kör hem och eftersom jordklotet inte har samma tid över allt så har han ofta telefonkonferanser kvällstid.
Tiden han umgås med henne är inte stor, varken till kvantitet eller kvalitet under veckodagarna. Hon lägger sig kl 20.30.
Ibland jobbar han såklart inte och då brukar dom åka till flickvännes lägenhet.
Så ser vardagdsituationen ut sen har vi då helgen, varannan, Dottern hämtas vid 19 tiden och han har då redan kört och hämtat flickvännen (han slutar 17) vilket betyder att hon har noll sekunder att få känna sig utvald och speciell för honom.

hur det är för mig som lever tillsammans med båda barnens far, vi har sällan egen tid med barnen på det sättet.

Menar du att det skulle vara det samma för ett barn att bara var med båda sina föräldras som den har känt sen födseln, som för ett barn som i min dotters sits, dvs "fått" en vilt främmande människa på "halsen" som hon inte känner eller bett om :confused: .
Är ni alltid 4 vad ni än gör? Dina barn är aldrig med bara dig eller bara pappan?
Jag kan ju tala om hur det är här hemma hos oss vid tex läggdags, jag myser ett tag med dottern och min make med sin son. Är ni alltid två när ni lägger ungarna? Eller dina barn har kanske ingen "favoritförälder" som dom vill ska pyssla lite extra med just dom?

Min dotter har det och jag GARANTERAR dig att det ÄR skillnad på om det är pappan eller flickvännen som bäddar ner en i sängen, lika mycket som jag kan garantera att min son (ja inte biologiskt då men..) helst vill att hans pappa myser med honom. Jag går ju bra men jag är ett substitut ;) .
 
Sv: Dottern är ledsen...

I min familj är jag inte mer värd som förälder än sambon fast han inte är pappa till fyra-åringen.

ALDRIG att vi skulle dela på barnen på det viset :eek: Vi tar ofta varsitt men inte så att jag tar "mitt" och han "sitt" utan det varierar utifrån situationen.

Du måste släppa taget om ditt ex.

Du kan inte påverka hans liv.

SKIT I DET !

Lär din dotter hantera att människor ändrar sig, att man kan bli sviken, att uppmärksamhet kan försvinna, att man måste lära sig och ta plats och SÄGA vad man behöver till rätt person.

Eller ska du springa efter i hennes förhållanden också senare i livet och tjata på pojkvännen att han måste se hennes behov bättre?

Mammor är farliga djur :crazy:
 
Sv: Dottern är ledsen...

I vår familj som består av mig min biologiske son och min sambo,gör vi ingen skillnad på att han inte är riktig pappa.Han är ju i allra högsta grad riktig människa och eftersom han är han är man här i familjen så ser vi honom som pappa.Sen vet ju självklart sonen att han har en biopappa också.
Ibland gör dock jag och sonen saker på egen hand,nu ska vi åka till Åland på kryssning..Inte min ide :D Och ibland åker de två till kompisar i Stockholm eller på Hammarbymatcher.Utan mig.
Jag kan däremot inte påstå att jag gör saker med sonen enbart för att han ska känna sig utvald för att jag inte lever med hans biopappa...vet inte varför jag ska det faktiskt.Sonen är son och mannen är man och jag behöver och vill ha båda.Det får finnas måtta på vad barnen ska ha synpunkter på och jag tror det är skadligt att ge dem för stort ansvar.
I vår familj är inte heller bonuspappa nåt substitut för vare sig mig eller biopappan.De har sin egen lika värdefulla relation.Det är fullt möjligt för barn att knyta an till flera vuxna på samma sätt.Det är i mångt och mycket de vuxnas agerande som påverkar utfallet av det.
Jag känner flera som har synpunkter på hur deras x lever och anser att de har rätt att påverka dem för att de har barn ihop.Både privat och i jobbet.Så är det inte.Det stjäl bara en massa energi.Varje förälder måste få göra sina egna prioreteringar. Lägg den energi på ditt eget föräldraskap istället,det är bara det du kan påverka.

// Åsa
 
Senast ändrad:
Sv: Dottern är ledsen...

Silverkedjan skrev:
ALDRIG att vi skulle dela på barnen på det viset :eek: Vi tar ofta varsitt men inte så att jag tar "mitt" och han "sitt" utan det varierar utifrån situationen.




Eller ska du springa efter i hennes förhållanden också senare i livet och tjata på pojkvännen att han måste se hennes behov bättre?

Mammor är farliga djur :crazy:

Det är ju bra för er att ni inte tar "mitt" och "ditt" utan låter situationen styra, det är ju det absolut smidigaste.
Det glädjer mig att höra.
I vårt fall är det smidigare att pappan tar sonen eftersom hans medecinering då börjat släppa och han blir oregerelig. Jag orkar bara till en viss grad ta skit och konflikter och för allas skull blir det lugnare om inte ruckar på kvällsrutinerna, det räcker och blir över med alla utbrott vi haft under dagen redan.
Fast visst hade man kunnat göra ären det på ett annorlunda vis men här hemma fungerar det bäst så. Han har damp/adhd/ Aspergers/ och då får man kompromissa på lite andra sätt än vad som är brukligt.
Kanske ska be läkarn skriva ut lite valium åt mig så jag kan ta även nattningskonflikten :idea: .

På samma sätt som du tolkar att jag ska springa runt och tjata på pojkvänner senare i livet kan jag då fråga dig om du tänker skita i om dina barn senare i livet mår skit?

Svaret på båda frågotna är givetvis NEJ!

Min dotter mår skit nu och jag anser inte att det är konstigt att man då försöker hitta en semikompromiss under en övergångsperiod, jag vet inte om du missade att hon är knappt 10? Det är en liten unge som fram till nu fått all uppmärksamhet hos pappan och detta var ju väntat att det skulle bli såhär.

Jag är inte ett farligt djur till mamma utan jag gör så gott jag kan för att stärka henne och lära henne hur livet fungerar i "verkligheten", att människor sviker, värderingar förändras, omprioriteras, utvecklas etc etc...
Att du tolkar det som om jag vore en halvhysterisk kärring som vill kontrollera mitt ex och hans liv och gjort min dotter till en lallande våp är helt fel :eek: .
 
Sv: Dottern är ledsen...

FannyN skrev:
Sen vet ju självklart sonen att han har en biopappa också.....

Jag kan däremot inte påstå att jag gör saker med sonen enbart för att han ska känna sig utvald för att jag inte lever med hans biopappa...vet inte varför jag ska det faktiskt....

Lägg den energi på ditt eget föräldraskap istället,det är bara det du kan påverka.....

// Åsa

Jag utgår från att biopappan och sonen träffas så det är ju inte så konstigt att han vet om honom.

Okej, jag skriver en förklaring varför VI gör som vi gör:
Vår son har adhd/damp/aspergers och har man inte en person med den problematiken i sitt hem så har man heller inte förståelse för att dom tar ALL uppmärksamhet under dygnets vakna tid. Och natt om det sig så vill....
Att då ha ytterligare ett barn att ta hänsyn till gör det djävligt svårt att tillgodo se dom båda. Han tar utrymme på hennes bekostnad.
Förtår du då?
Jag gör inga saker med henne för att hon ska känna sig utvald för att jag inte bor med hennes biopappa.

Jag tackar för omtanken men mitt föräldraskap har jag koll på.


/kristel, som än en gång ångrar att hon bad om råd för hon skulle peppa dottern på vägen :crazy:
 
Sv: Dottern är ledsen...

kristel skrev:
På samma sätt som du tolkar att jag ska springa runt och tjata på pojkvänner senare i livet kan jag då fråga dig om du tänker skita i om dina barn senare i livet mår skit?

Svaret på båda frågotna är givetvis NEJ!
Vad gäller din bonus-son, så kan vi lämna det därhän.
Barn med speciella behov måste tas om hand efter sina egna förutsättningar.

Men de andra, helt normala barnen, de får nog finna sig i att försöka passa in i den vardag som bjuds.
Din dotter har haft en lyxtillvaro med sin pappa.
Nu så är den tiden över.
Och självklart så är hon ledsen.
Hon är dessutom i en känslig ålder, vid 10 så formligen hänger barn på sina pappor om de får en chans.
Så din dotter har hamnat mitt i ett svartsjukedrama.
Även om hon gillar pappas flickvän, så är hon oerhört svartsjuk också.
Man kan visst anse att pappan borde ta mera hänsyn till dottern, precis som man också kan förstå att han är oerhört lycklig över att ha hittat en ny kvinna att leva med.
6 år i celibat för en Spanjor, jösses att han inte exploderade?

Jag tror inte att du kan få pappan att anpassa sig faktiskt.
Men jag tror att du kan få dottern att förstå.
Hennes pappa har varit rädd för att bli ensammen resten av livet, och nu så ser han att det nog inte kommer att bli så.
Dottern är ju bara för en begränsad tid, sedan så är hon stor och flyttar.
En livspartner är ju förhoppningsvis för alltid.

Förklara dock för Dotterns Pappa vad konsekvenserna blir för honom.
Att dottern tycker att han är en svikare och är ledsen och besviken.
Man måste liksom förtjäna ett barns kärlek, den kommer inte gratis.

Jag håller med dig i principsaken.
Jag gör saker med barnen var och en för sig, detsamma gör deras pappa och min sambo.
Vi, alla 3, försöker att se till att alla barnen får den "ensammen med en vuxen" - tid som de behöver.
Men man kan ju inte styra andra, de styr liksom sig själva åt vilket håll som helst.
Det enda man kan göra är att förklara vad konsekvenserna blir.
 
Sv: Dottern är ledsen...

:) Vet du vad!
Du har sumerat ihop vad jag känner, anar, tycker väldigt bra och även jag fattar att hon är sotis som ett litet troll. Fattas bara annat.

Att sen Spanjoren levt ett liv i celibat så länge, tja jag antar att han talat med Lena Handén ;) titt som tätt.

Det är skitroligt att se honom lycklig för han har varit misserabel och eftersom vi umgås lite då och då märker man att skillnade är enorm.

Jag lobbar hårt för att få dottern att förstå och det sjunker sakta, men det sjunker in tack o lov.
 
Senast ändrad:
Sv: Dottern är ledsen...

kristel skrev:
Det är skitroligt att se honom lycklig för han har varit misserabel och eftersom vi umgås lite då och då märker man att skillnade är enorm.
Det är väl det som du måste förklara.
Dessutom så behöver dottern veta att det lugnar ner sig med tiden.
Nykär tar liksom mera uppmärksamhet än litet äldre kärlek.

Jag för min del, tycker nog att det är friskare med den typ av förhållande som din dotter och hennes pappa kommer att få nu.
Än ett förhållande där en pappa ägnar all sin lediga tid åt en tonårdotter som får dåligt samvete när hon drar ut med polarna och lämnar pappa ensammen hemma.
Var sak har liksom sin tid.
 
Sv: Dottern är ledsen...

kristel skrev:
Att du tolkar det som om jag vore en halvhysterisk kärring som vill kontrollera mitt ex och hans liv och gjort min dotter till en lallande våp är helt fel :eek: .

Nej? Men jag tolkade det som att du ville ha råd om hur du skulle få pappan att ändra sig och ge dottern tillbaka det hon hade när hon var mindre.

Jag kan inte se att det är din uppgift.

Däremot att peppa DOTTERN och förklara för henne varför pappan gör som han gör och att han älskar henne ändå och att hon måste lära sig att be om det hon vill ha till rätt person och inte använda dig som ombud.

Är 10 år litet :crazy:

Jag har en liknande situation att hantera med min 4-åring vars pappa flyttat 25 mil och bildat ny familj.

Självklart blir pappan mer påverkad av 4-åringens ord "jag vill träffa dig längre nästa gång pappa" än om jag skulle tjata på honom.

Ungen får lära sig att sätta ord på sina känslor, att uttrycka dem till rätt person och att man inte alltid får som man vill.

Jag var typ tio ggr så gammal innan JAG kunde det och så vill jag inte att mina barn ska ha det :o
 
Sv: Dottern är ledsen...

:) .
Jag är ju en mästare på att inte kunna uttrycka mig så man förstår vad jag menar.
Tanken är inte att dottern ska ha det som innan och pappan utplånas för hennes skull. Tanken vara att få en smidig övergång för tösen eftersom hennes pappa gått från myspysande hönspappa till klartdukanskötadigheltsjälv-pappa.

Du vet, lite som vid foderbyte för våra hästar. inte rubbet på engång utan kanske ge 50/50 under en period för att sen köra på fullt ut :D .

10 år är inte litet MEN har man under många år blivit behandlad av en person som just liten så är det nog ganska skämmande och svårt att stå på helt egna ben bara sådär på komando.
 
Sv: Dottern är ledsen...

jag förstår vad du menar, men det är ju inte du som fodrar så maten kan du inte påverka :cool:

Du får lära henne hantera snabba foderbyten så gott det går, livet ser ju liksom ut så :crazy:
 
Sv: Dottern är ledsen...

Jag lobbar som sagt hårt på det, varje dag.
Hon blir väl även hon hårdhudad så småningom ;)
 
Sv: Dottern är ledsen...

Jag har läst dina inlägg och tycker att du har en sund inställning och förstår din reaktion till fullo.
Är separerad sedan många år och barnen är äldre än din dotter, 15 och 17 år. Det finns inget som påverkar mig så negativt och det finns ingenting som kan göra mig så ledsen som när barnen mår dåligt av en situation som de egentligen inte gjort sig förtjänta av. Det ständigt dåliga samvetet gör sig påmint och DET gör att man gärna vill lösa alla problem åt dem. Nu finns det ju ett krux med det. ALLA bekymmer kan vi vuxna inte lösa åt dem och detta du just nu "sitter fast i" är ett sånt! Vet det av egen erfarenhet och har ett ganska liknande dilemma f.n. Till viss del kan du göra "skadan" mindre men problemet mellan dottern och pappan kan endast HAN lösa. Det du kan göra för tösen din är att finnas där för henne, prata med henne och försöka förklara varför du tror att det just nu är som det är. Förklara för henne att hennes pappa visst älskar henne även om hans agerande just nu kanske tar fram känslor hos henne som gör att hon TROR att det inte är så.
Hennes pappa älskar henne visst och det har han ju tydligen genom åren visat på ett föredömligt sätt och det är den tvära förändringen som förvillar henne och även om 10 år inte är litet så är man heller inte STOR i den åldern. Man behöver hjälp på traven med att få förklarat för sig hur VUXNA fungerar och resonerar och DÄR kan du hjälpa henne så att hon kan försöka vänja sig vid situationen.

Jag har också försökt peppa mina barn till att försöka våga säga ifrån och sätta ord på hur de känner och ALLTID stått bakom dem när det behövts. Det är dock inte helt enkelt för dem alla gånger och det finns situationer då man måste få ingripa själv också och det ska barnen kunna lita på att man gör om de känner att de behöver det. Hon känner att DU finns där för henne och att du stöttar henne - det är det enda du kan göra och det är minsann inte så lite :bow: !

Jag anser att du gjort helt rätt som försökt prata med pappan och förklarat för honom hur du upplever dotterns reaktioner. Därifrån är det sen hans ansvar att fixa deras relation. Du kan bara hålla tummarna för att han ska inse vad han har att förlora - en fantastisk liten tjejs hjärta och vänskap.

Det är tyvärr så att vi kan inte utkämpa alla våra barns "slag" men vi kan fånga upp dem när de faller och därifrån hjälpa dem försöka förstå vad som händer.

Kram och lycka till!

(Från en som också heter Christel ;) )
 
Sv: Dottern är ledsen...

Z3:an skrev:
Jag anser att du gjort helt rätt som försökt prata med pappan och förklarat för honom hur du upplever dotterns reaktioner. Därifrån är det sen hans ansvar att fixa deras relation. Du kan bara hålla tummarna för att han ska inse vad han har att förlora - en fantastisk liten tjejs hjärta och vänskap.

Det är tyvärr så att vi kan inte utkämpa alla våra barns "slag" men vi kan fånga upp dem när de faller och därifrån hjälpa dem försöka förstå vad som händer.

Kram och lycka till!

(Från en som också heter Christel ;) )

Det värmer att höra, trodde ett tag att jag var helt ute och cyklade där faktiskt ;) .
Jag har berättat hur hon upplever det och även peppat dottern som tusan så hon kan ta sig mod att berätta även för pappa hur hon känner det, det kommer nog ta lite tid för som hon säger, han tar henne inte på allvar och är inte i dagens läge kapabel till att inse att hon har värderingar och känslor som är lika verkliga som hans.
Jag hoppas att dom denna helg ska få tid över att prata igenom saker och ting.
 
Sv: Dottern är ledsen...

Nu har jag läst igenom hela den här tråden och jag funderar på om det inte är något som glömts bort här.

Det är vi vuxna som MÅSTE visa hänsyn till barnen när vi går in i ett nytt förhållande.

Jag är ju ENASTÅENDE ;) utan barn men har haft förhållande med både varannanveckas och -helgpappor. Hur nykär man än är måste man ta hänsyn till barnens tidigare rutiner och ändra dom lite i taget (om de nu behöver ändras öht).
((Jag har dessutom fortfarande kontakt med samtliga av dessa barn, då jag anser att man inte bara kan försvinna för att förhållandet sprack))

Att göra som Kristels EX gör att barnet blir förvirrat och förtvivlat. Hon blir ju utestängd ut en gemenskap som funnits där tidigare. Även vi vuxna skulle reagera på samma sätt om vi blev utsatta för nått liknande.

JAG tycker att pappan och nya flickvännen agerar väldigt EGOISTISKT!!!
 
Senast ändrad:
Sv: Dottern är ledsen...

Jag tycker som du men det är ju bara för att jag är ett kontroll freak som inte kan släppa taget om min dotter och inte kan släppa kontrollen över exets liv och levende ;) . Men så är ju inte jag ENASTÅENDE som vissa andra :D
 
Sv: Dottern är ledsen...

Tänkte lägga in en liten uppdatering.

Jag har ägnat timmar och åter timmar på att förklara för dottern att livet är såhär, att det inte beror på henne bla bla bla.
Att Pappa älskar henne fortfarande lika mycket bla bla bla.

Pratat med pappan och sagt vad jag tyckte och tänkte (so shot me), han är helt oförstående och menar på att hans flickvän faktiskt har utbildning inom pedagogik och dom har beslutat att detta är enda rätta sättet bla bla bla.

Resultat:confused: ?

Dottern har träffat sin pappa 4 dagar denna månaden, dom "obligatoriska" helgerna, under veckodagarna ringer han och frågar om hon vill att han ska hämta henne och det vill hon inte.
Så hon stannar hemma istället.
Fast det förstås, knorren kom när hon satt och väntade en tisdag på att han skulle komma men ingen kom, efter mycket om och men fick jag tag på honom. I Schweitz.....:devil:
Han hade glömt...
Lovade hämta på Fredag istället.
Kom han? Nä, han glömde...:devil:

Så ligger det nu.
Fler tips?

/kristel, som skiter i det snart:smirk:
 
Sv: Dottern är ledsen...

kristel skrev:
Så ligger det nu.
Fler tips?

/kristel, som skiter i det snart:smirk:
Ja, att skita i det nu.

Pappan har helt enkelt hittat en ny lekkamrat och dumpat dottern.
Taskigt, fult och trist.
Men inget att göra någonting åt.

Han är den som förlorar mest på det i längden.
Dottern kommer ju att skita i honom.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Alltså... min bonusmamma. Jag blir så trött på henne ibland. Hon tycker att jag och min bror kan dela rum (vi är totala motsatser till...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 436
Senast: a1agnlju
·
Småbarn Nån annan som har samma "problem"? Är inte det enda, sonen på snart 14 månader är väldigt sen i mycket, pratar inte, pekar inte, har...
2
Svar
28
· Visningar
8 570
Senast: Sonic76
·
Hundhälsa V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i...
Svar
19
· Visningar
4 927
Äldre 2014 börjar lida mot sitt slut och jag kan inte låta bli att sammanfatta det redan nu. Så mycket underbart har hänt och de mörka molnen...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
5 807
Senast: aiquen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp