Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Eeeh... genom att döpa barnet gör du valet för barnet. Om barnet är odöpt och i tonåren vill konfirmera sig brukar det gå alldeles utmärkt att samköra dop med konfirmation. Det är i min mening att låta barnet själv ta ställning.
Döper barnet gör föräldrarna för att ta upp barnet i "församlingen" eller i kyrkan. Valet gör barnet vid konfirmationen.
Det är så det är tänkt, därför konfirmeras man - man gör sitt val helt enkellt. Så nä, man gör inte valet åt barnet genom att döpa det.
Döper barnet gör föräldrarna för att ta upp barnet i "församlingen" eller i kyrkan. Valet gör barnet vid konfirmationen.
Det är så det är tänkt, därför konfirmeras man - man gör sitt val helt enkellt. Så nä, man gör inte valet åt barnet genom att döpa det.
Just nu råder det snarare en hysteri om att inget ska göras i kyrkan om man inte är TROENDE - och med troende tycks det menas att man ska vara nunna i fotsid dräkt, minst.. annars är det inte på riktigt.... då är man en HYCKLARE, typ..
Man konfirmerar; det vill säga bekräftar dopet. Att det var rätt/riktigt och att man själv som individ instämmer i att man fortfarande vill tillhöra kyrkan/den kristna gemenskapen.
Så; nja, det är ju så att föräldrarna just valt att låta barnet tillhöra kyrkan/församlingen i och med dopet. Sen väljer barnet om detta ska fortsätta gälla eller ej.
Fast när det gäller giftemål är det ändå så att man ger löfterna till varandra och det är ju det som betyder något. Man kan välja att se det som att man ger löfterna till varandra inför alla de inbjudna gästerna, istället för att snöa in på det här att man ger ett löfte inför en Gud som man inte tror på. Det handlar ju trots allt om att lova varandra någonting, och det är det som är viktigt.
Jag förstår hur du menar. Men att gifta sig i kyrkan (med präst) är ju just att gifta sig inför Gud. Man lovar varandra och man lovar inför Gud. Om det "bara" handlar om att gifta sig inför varandra så är ju just det borgerliga bröllopet det "ideala" - då är inte Gud inblandad.
Om man däremot har någon slags tro (själv eller att partnern har det) så känns det förmodligen helt naturligt och riktigt att gifta sig just inför Gud.
Jag tycker varje par ska välja själv, men jag har svårt att förstå den som gifter sig i kyrkan och vill "tona ner gudssnacket". Jag har mött en del sådana personer och då blir min fråga: men varför gifter man sig i kyrkan då? En vacker lokal kan man liksom ordna ändå; ett slott, en herrgård, en ruin, en borg. Självklart vill man kanske inte att prästen ska köra någon slags gammaldags ritual á la 1800 kallt (även om man har en tro), men att h*n i totalt ska sortera bort Gud från hela ritualen låter för mig (som totalt icke-troende) otroligt .... liksom ... dumt. Då kan man ju lika gärna skippa prästen och just den religiösa aspekten av det.
Härligt att ert bröllop kändes så rätt för er!!
Eeeh... genom att döpa barnet gör du valet för barnet. Om barnet är odöpt och i tonåren vill konfirmera sig brukar det gå alldeles utmärkt att samköra dop med konfirmation. Det är i min mening att låta barnet själv ta ställning.
Då har man iaf gett barnet valmöjligheten att konfirmera sig tex.
Genom dop har man förberett om barnet vill följa den vägen i framtiden eller ej, det är ingen förbindelse man ingår när man döper barn.
Några jag känner ville konfirmera sig men var inte döpta & de ville inte börja krångla med dop(många tycker sånt är pinsamt i den åldern) så det blev inget.
Eeeh... genom att döpa barnet gör du valet för barnet. Om barnet är odöpt och i tonåren vill konfirmera sig brukar det gå alldeles utmärkt att samköra dop med konfirmation. Det är i min mening att låta barnet själv ta ställning.
Man konfirmerar; det vill säga bekräftar dopet. Att det var rätt/riktigt och att man själv som individ instämmer i att man fortfarande vill tillhöra kyrkan/den kristna gemenskapen.
Så; nja, det är ju så att föräldrarna just valt att låta barnet tillhöra kyrkan/församlingen i och med dopet. Sen väljer barnet om detta ska fortsätta gälla eller ej.
Är det så konstigt då? Att det finns vi som anser att det är hyckleri att tex. gifta sig (vad är ett löfte inför Gud värt om man inte tror på Gud?) och döpa sina barn om man inte är troende?
Man behöver inte tro på "kyrkans sätt" för att vara troende, men det är väl lämpligt att man tror på Gud iaf.