Dop eller namngivning?!?

Sv: Dop eller namngivning?!?

Dop, självklart!

Barnet väljer ju sedan själv vid konfirmationen huruvida det vill vara kristet eller ej. Jag är troende, fast på mitt sätt. Går inte i kyrkan, äger inte en bibel och tror inte på skam och skuld utan på det kärleksfulla budskapet.

Just nu råder det snarare en hysteri om att inget ska göras i kyrkan om man inte är TROENDE - och med troende tycks det menas att man ska vara nunna i fotsid dräkt, minst.. annars är det inte på riktigt.... då är man en HYCKLARE, typ.. :crazy:

Den översättning vi har av bibeln idag är ju prästernas version, tror inte den har så mycket gemensamt med den "ursprungliga" bibeln.

Så jag väljer dop med gott samvete! Framförallt kommer det fler och fler nya präster som har ett helt annat, öppet sinne som är jätteintessannt att diskutera med. Till farfars begravning hade vi en kvinnlig präst som jag fastnade mycket för, henne skulle jag vilja ha till dopet, samt till det framtida ev. brölloppet. Se där - utomäktenskapligt barn till råga på allt :D !
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

Eeeh... genom att döpa barnet gör du valet för barnet. Om barnet är odöpt och i tonåren vill konfirmera sig brukar det gå alldeles utmärkt att samköra dop med konfirmation. Det är i min mening att låta barnet själv ta ställning.


Döper barnet gör föräldrarna för att ta upp barnet i "församlingen" eller i kyrkan. Valet gör barnet vid konfirmationen.
Det är så det är tänkt, därför konfirmeras man - man gör sitt val helt enkellt. Så nä, man gör inte valet åt barnet genom att döpa det.
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

*kl*

Ingetdera om du med namngivning menar just en namngivningsceremoni. Om något skulle vara aktuellt så vore det det sistnämnda.

Eftersom jag inte är döpt (eller konfirmerad heller förstås) och ingen av oss föräldrar är medlemmar i svenska kyrkan så vore det ju himla konstigt att döpa vår son där. Ungefär lika relevant som att göra någon slags välkomstceremoni i en moské, synagoga eller i sataniströrelsen.

För mig är dopet en kristen sed/ritual. Det är att låta sitt barn tillhöra den svenska kyrkan och kristna tron. Vilket givetvis känns både naturligt och självklart för en person som är just troende. Så; jag har full förståelse för dem som döper sina barn för att de vill just att de ska vara med i kyrkan.

För mig är det dock en gåta när/om någon väljer att döpa sitt barn trots att de inte är troende/kristna. När/om man bara ser det som en ren traditionell handling så tycker jag namngivningsceremonin borde vara ett bättre alternativ för just de icke-troende/kristna. För då kan man ju just föra traditionen vidare även fast man inte blandar in kyrkan och Gud i det hela.
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

Döper barnet gör föräldrarna för att ta upp barnet i "församlingen" eller i kyrkan. Valet gör barnet vid konfirmationen.
Det är så det är tänkt, därför konfirmeras man - man gör sitt val helt enkellt. Så nä, man gör inte valet åt barnet genom att döpa det.

Dop kommer inte på fråga.
Jag tänker heller inte skriva in mitt barn i Liberala ungdomspartiet. Hon ska själv få ta ställning till sina medlemsskap och sina övertygelser.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Dop eller namngivning?!?

Döper barnet gör föräldrarna för att ta upp barnet i "församlingen" eller i kyrkan. Valet gör barnet vid konfirmationen.
Det är så det är tänkt, därför konfirmeras man - man gör sitt val helt enkellt. Så nä, man gör inte valet åt barnet genom att döpa det.

Man konfirmerar; det vill säga bekräftar dopet. Att det var rätt/riktigt och att man själv som individ instämmer i att man fortfarande vill tillhöra kyrkan/den kristna gemenskapen.


Så; nja, det är ju så att föräldrarna just valt att låta barnet tillhöra kyrkan/församlingen i och med dopet. Sen väljer barnet om detta ska fortsätta gälla eller ej.
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

Just nu råder det snarare en hysteri om att inget ska göras i kyrkan om man inte är TROENDE - och med troende tycks det menas att man ska vara nunna i fotsid dräkt, minst.. annars är det inte på riktigt.... då är man en HYCKLARE, typ.. :crazy:

Är det så konstigt då? Att det finns vi som anser att det är hyckleri att tex. gifta sig (vad är ett löfte inför Gud värt om man inte tror på Gud?) och döpa sina barn om man inte är troende?

Man behöver inte tro på "kyrkans sätt" för att vara troende, men det är väl lämpligt att man tror på Gud iaf.
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

Man konfirmerar; det vill säga bekräftar dopet. Att det var rätt/riktigt och att man själv som individ instämmer i att man fortfarande vill tillhöra kyrkan/den kristna gemenskapen.


Så; nja, det är ju så att föräldrarna just valt att låta barnet tillhöra kyrkan/församlingen i och med dopet. Sen väljer barnet om detta ska fortsätta gälla eller ej.

Precis. Nu slapp jag skriva.:D
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

Eftersom jag och sambon inte är troende så kommer vi aldrig döpa våra barn. Det är ett val de själva ska få göra om de vill tro på gud eller inte.

På min sida släkten bröt mina föräldrar traditionen med dop, men på sambons sida är dop verkligen ett måste. Därför hade vi en namngivningscermoni. Cermonin tog väl 10-15 minuter och vi namngav Rasmus med de 4 elementen. Sen fotades närsta hela släkten och vi fikade och öppa presenter. Var ca 60 pers.
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

Fast när det gäller giftemål är det ändå så att man ger löfterna till varandra och det är ju det som betyder något. Man kan välja att se det som att man ger löfterna till varandra inför alla de inbjudna gästerna, istället för att snöa in på det här att man ger ett löfte inför en Gud som man inte tror på. Det handlar ju trots allt om att lova varandra någonting, och det är det som är viktigt.

Jag funderade själv mycket på detta innan jag och min man gifte oss. Jag är inte troende och inte medlem i kyrkan, men jag tycker ändå att kyrkan är en vacker plats att gifta sig på och att det känns speciellt på något sätt. Min man är inte troende han heller, men han är medlem i kyrkan genom dop och konfirmation.

Vi är glada att vi gifte oss i kyrkan. Det var ett fantastiskt bröllop och en fantastisk dag som var helt tillägnad vår kärlek. Prästen gjorde ett strålande jobb och tog stor hänsyn till hur vi ville ha det. Jag hade inte velat ha det på något annat sätt.

När det gäller dop är jag kluven. Jag känner spontant att vi gott kan strunta i att döpa vårt barn, och att ha någon namngivningsceremoni också för den delen. Men vi får se hur det blir, vå är ju två om det beslutet.

//Julia
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

Fast när det gäller giftemål är det ändå så att man ger löfterna till varandra och det är ju det som betyder något. Man kan välja att se det som att man ger löfterna till varandra inför alla de inbjudna gästerna, istället för att snöa in på det här att man ger ett löfte inför en Gud som man inte tror på. Det handlar ju trots allt om att lova varandra någonting, och det är det som är viktigt.

Jag förstår hur du menar. Men att gifta sig i kyrkan (med präst) är ju just att gifta sig inför Gud. Man lovar varandra och man lovar inför Gud. Om det "bara" handlar om att gifta sig inför varandra så är ju just det borgerliga bröllopet det "ideala" - då är inte Gud inblandad.

Om man däremot har någon slags tro (själv eller att partnern har det) så känns det förmodligen helt naturligt och riktigt att gifta sig just inför Gud.

Jag tycker varje par ska välja själv, men jag har svårt att förstå den som gifter sig i kyrkan och vill "tona ner gudssnacket". Jag har mött en del sådana personer och då blir min fråga: men varför gifter man sig i kyrkan då? :confused: En vacker lokal kan man liksom ordna ändå; ett slott, en herrgård, en ruin, en borg. Självklart vill man kanske inte att prästen ska köra någon slags gammaldags ritual á la 1800 kallt (även om man har en tro), men att h*n i totalt ska sortera bort Gud från hela ritualen låter för mig (som totalt icke-troende) otroligt .... liksom ... dumt. Då kan man ju lika gärna skippa prästen och just den religiösa aspekten av det.

Härligt att ert bröllop kändes så rätt för er!! :)
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

Jag förstår hur du menar. Men att gifta sig i kyrkan (med präst) är ju just att gifta sig inför Gud. Man lovar varandra och man lovar inför Gud. Om det "bara" handlar om att gifta sig inför varandra så är ju just det borgerliga bröllopet det "ideala" - då är inte Gud inblandad.

Om man däremot har någon slags tro (själv eller att partnern har det) så känns det förmodligen helt naturligt och riktigt att gifta sig just inför Gud.

Jag tycker varje par ska välja själv, men jag har svårt att förstå den som gifter sig i kyrkan och vill "tona ner gudssnacket". Jag har mött en del sådana personer och då blir min fråga: men varför gifter man sig i kyrkan då? :confused: En vacker lokal kan man liksom ordna ändå; ett slott, en herrgård, en ruin, en borg. Självklart vill man kanske inte att prästen ska köra någon slags gammaldags ritual á la 1800 kallt (även om man har en tro), men att h*n i totalt ska sortera bort Gud från hela ritualen låter för mig (som totalt icke-troende) otroligt .... liksom ... dumt. Då kan man ju lika gärna skippa prästen och just den religiösa aspekten av det.

Härligt att ert bröllop kändes så rätt för er!! :)

Ja. Jag kan tycka att det är märkligt att människor försöker tvätta bort religionen från kyrkan. Varför då?
Man kan ju välja bort det kyrkliga helt.
Men om vi tvättar bort religionen, var ska då de religiösa ta vägen?
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

Jag tror också att TS menade så, men då får man skriva det man menar.
Många har lite fel uppfattning om dop, och tror att det har något med namnet att göra och jag var bara tvungen att kommentera det.

Mina barn firades med välkomstfest när de var små.
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

Eeeh... genom att döpa barnet gör du valet för barnet. Om barnet är odöpt och i tonåren vill konfirmera sig brukar det gå alldeles utmärkt att samköra dop med konfirmation. Det är i min mening att låta barnet själv ta ställning.

Då har man iaf gett barnet valmöjligheten att konfirmera sig tex.
Genom dop har man förberett om barnet vill följa den vägen i framtiden eller ej, det är ingen förbindelse man ingår när man döper barn.
Några jag känner ville konfirmera sig men var inte döpta & de ville inte börja krångla med dop(många tycker sånt är pinsamt i den åldern) så det blev inget.
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

Då har man iaf gett barnet valmöjligheten att konfirmera sig tex.
Genom dop har man förberett om barnet vill följa den vägen i framtiden eller ej, det är ingen förbindelse man ingår när man döper barn.
Några jag känner ville konfirmera sig men var inte döpta & de ville inte börja krångla med dop(många tycker sånt är pinsamt i den åldern) så det blev inget.

Valmöjligheten försvinner inte om man låter bli dopet. Om barnet sedan bestämmer sig för att det är för krångligt att döpa sig (hur man nu kan komma fram till det med tanke på att det ofta sker i samband med konfirmationen, iaf inom de församlingar mina vänner har konfirmerat sig).

Jag struntar i om folk döper sina barn eller inte, men att påstå att man döper barnet för att ge det möjligheten att konfirmera... att låta barnet själv få bestämma rimmar illa när man redan gjort valet att ta upp barnet i församlingen.
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

Eeeh... genom att döpa barnet gör du valet för barnet. Om barnet är odöpt och i tonåren vill konfirmera sig brukar det gå alldeles utmärkt att samköra dop med konfirmation. Det är i min mening att låta barnet själv ta ställning.

Håller med.

Inga dop för min del.

/Mitrolle, inte döpt och aldrig varit medlem av Svenska Kyrkan.
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

*KL*

Alla mina 3 barn är döpta i kyrkan, fast jag inte är troende.
(I samma dopklänning, i samma kyrka och för samme präst)

Jag gjorde det för att jag tycker att det är en fin ceremoni .
Det är en tradition i våran familj att barnen döps.

Mitt barnbarn Dominic är döpt i samma dopklänning och lilla Esmeralda kommer också att döpas i den.
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

Man konfirmerar; det vill säga bekräftar dopet. Att det var rätt/riktigt och att man själv som individ instämmer i att man fortfarande vill tillhöra kyrkan/den kristna gemenskapen.


Så; nja, det är ju så att föräldrarna just valt att låta barnet tillhöra kyrkan/församlingen i och med dopet. Sen väljer barnet om detta ska fortsätta gälla eller ej.

Fast du måste ju aktivt GÅ UR kyrkan om du ska slippa. Det räcker inte med att bara avstå konfirmation. Jag tycker det är bättre att barnet får själv välja att gå med i kyrkan när den blir vuxen om den nu skulle vilja det.
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

Är det så konstigt då? Att det finns vi som anser att det är hyckleri att tex. gifta sig (vad är ett löfte inför Gud värt om man inte tror på Gud?) och döpa sina barn om man inte är troende?

Man behöver inte tro på "kyrkans sätt" för att vara troende, men det är väl lämpligt att man tror på Gud iaf.

Nä det är inte konstigt tycker jag, och alla är fria att göra som de vill. Men idag känns det snarare som att det inte är OK att gifta sig/ ha dop mm i kyrkan. Nyligen skulle en kompis gifta sig, istället för grattulationer så får hon stå och försvara varför hon valde att göra det i en KYRKA av alla ställen? Hon var väl inte en så där troende va?? Två av hennes bästa vänner vägrade att gå in i kyrkan "av principskäl". Jag tycker det är jättefånigt. Man kan väl låta sin tro vara sin egen, och ingen lär väl falla ned död för att ha vistats i en kyrka en stund?
Som jag skrev är jag inte en troende i den bemärkelsen att jag läser bibel eller väser åt folk att de lever i SKULD:eek::D.

Jag tänker heller inte börja tvinga folk att döpa sina barn :D

Men det är tråkigt när traditioner försvinner, de fleste tror inte på tomten idag. Men jag tänker inte sluta fira jul heller...
Är det tillåtet förresten, att fira jul - för folk som inte är TROENDE?:eek:
 
Sv: Dop eller namngivning?!?

Den är diskussionen har förts förr och julen fanns före Jesus, före kristendomen kom till Sverige. Det är ingen renodlat kristen tradition. Det är en "kristnad" tradition.

När man utöver rent kristna traditioner i en kristen byggnad (jag hoppas ingen tänker tjafsa om att kyrkor inte skulle vara religiösa byggnader) anser jag att det är lämpligt att man tror på Guden bakom det hela.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Fick efter min tredje graviditet åderbråck på ena benet, inte särskilt mycket. Men det har blivit mer och mer hela tiden sedan dess, nu...
Svar
10
· Visningar
776
Senast: Humla
·
Gravid - 1år Sonen blev 5 veckor i lördags, och har sen ett par dagar tillbaka börjat med något när han sover eller håller på att somna. Armarna åker...
Svar
1
· Visningar
565
Senast: Bufera
·
Övr. Barn Jag har blivit tillfrågad om jag vill bli fadder för min bästa kompis dotter som föddes i somras och tackade naturligtvis ja. Nu är det...
Svar
18
· Visningar
1 147
Senast: Malin_L
·
Gravid - 1år Man blir ju galen när man googlar, som gravid får man ju inte göra typ något alls…. Googlar man på jacuzzi så står det att man ska...
Svar
9
· Visningar
1 768

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Uppdateringstråd 30
  • Stillsam sysselsättning?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp